Med hopp om en positiv demonstration på lördag.

På lördag är det som bekant demonstration mot den senaste tidens övervakningshets (die Überwachungswahn), som just nu lägger sig som en våt filt över Europa med sina kryptiska förkortningar FRA, IPRED, ACTA och Datalagringsdirektivet (DD anyone?).

Jag kommer att närvara, även om jag i princip är emot denna typ av stoppa-allt-som-politiker-gör-mot-”folket”-demonstration. Jag är dock inte den tjuriga typen, utan tar istället tillfället i akt att skriva några rader om fenomenet demonstrationer i förhållande till motstånd.

Först några ord om vad saken gäller. Å ena sidan tror jag att det är viktigt att förstå varje enskild lag i sina partikulära detaljer. FRA har exempelvis sin speciella historia, sina egna institutionella logiker, speciella teknologiska implementationer osv. som skiljer sig radikalt från hur IPRED kommer att slå till när den väl är här i sin fulla mundering.

Å andra sidan finns det en poäng i att knyta ihop de trådar som varje enskild lag, policy, teknologi eller praktik sprider ut. Oavsett om det rör sig om Ålänningen som fick femtiotusen i böter för att någon hade maxitankat på hans lina, eller om de österrikiska djurrättsaktivisterna* som massarresterades och DNA-registrerades för att de krypterade sina filer, är de konkreta fallen aldrig endast resultatet av en enskild persons handlande, enskilda lagar eller paragrafer, nej, inte ens av en enskild regerings vanstyre.

Istället handlar det om ett mera generellt tillstånd som hela tiden sätter samman dessa heterogena logiker och skapar möjlighetsbetingelserna för vad som kommer att utspelas på ett givet territorium. Det begrepp som jag tycker passar bäst här är kodning av territorialiteter. Varje lag, teknik, eller praktik som hakar i varandra är aldrig helt lokala, utan följer gemensamma mönster. Trots att vi inte har några terrorattentat i Sverige, stiftar vi monstruösa lagar för att bekämpa just terrorism. Jag rekommenderar starkt att man läser denna rapport från Europol som Anne Roth diskuterade på CCC. Den visar att över nittio procent av terrorattentaten i EU begås av baskiska eller korsikanska separatister, och att Sverige under 2006-2007 inte har haft ett enda attentat. Detta till trots hävdar rapporten att vi allt måste passa oss för terrorismen, den kommer med stora steg!

Oavsett terroristargumentets gilitighet står vi i en situation där ett nytt territorium befinner sig i en kodningsprocess, som just nu rycker fram ganska snabbt. Territoriet kallar vi ibland för internet, och hur det kommer att se ut framöver bestämmer vi nu. Eftersom det inte finns några enhetliga ”vi” och då åsikterna om hur framtiden ska se ut ofta är raka motsatser till varandra, finns det givetvis flera bud på hur man ska nå fram till mera ideala förhållanden än ett totalt kontrollsamhälle. Hur kan man få bukt med detta vansinne?

Den 16 September, dagen då riksdagen öppnade inför hösten, skrev jag i Sydsvenskan:

Istället för att skapa enhet bör FRA-aktivismen dra fördel av denna pluralism, som bortom banderoller, talare och trosbekännelser har möjligheten att idag den 16 september, vid riksdagens öppnande, forma en radikal vägvisare för hur vi ska ordna ett framtida samhälle utan repressiv massövervakning.

I detta argument finns några viktiga saker som jag argumenterar för. För det första är pluralismen något som är en styrka i sig. Kontrollsamhället är heterogent och då måste även motståndet vara det. Problemet med demonstrationståg är att de arbetar åt andra hållet: Flaggor, banderoller, marscher, tal, och instämmande, passiva åskådare tar, åtminstone för stunden, bort den diversifierade karaktär som internetaktivismen har. Ibland kallar man detta för en binär överkodning, alltså att något komplicerat görs mycket enkelt och på så sätt får man en situation av ”rätt/fel”, ”för/emot”. Man är antingen en av de som skriker sig hesa, eller så är man en i mängden som i tystnad accepterar. Det krävs ett ställningstagande för att gå med i tåget och helt plötsligt måste man bestämma sig för om man verkligen håller med skocken av ungdomspartier, alla talare och en och annan frilansande politiker, eller om man hellre förnekar det hela och går in och shoppar loss en platt-teve i Nordstan. Många av mina vänner som jag har gått med under demonstrationer mot FRA i Götet har sagt: ”Det är lite hotfull stämning här… vill man verkligen köpa hela paketet… det här känns så sjukt -68… kom igen…”.

Ett bättre förslag: Istället för att basunera ut att man är emot övervakningsvansinnet är det mera produktivt att tala om varför nätet är bra och hur man vill bygga det i framtiden. Det är lite kontraintuitivt att tänka så eftersom magkänslan ofta säger ”Nej, Stoppa!”. Men det går. Jag har själv gjort ett försök genom att berätta varför nätet är viktigt för mig och hur jag vill att det ska vara framöver på bevarainternet.se. Man kan tänka sig olika roliga utrop enligt denna modell:

– Hej, jag är musiker. Internet gör att jag kan sprida min musik över hela världen och jag tycker inte att vi behöver hyrsnutar som kollar upp mig.

– Hej, jag är läkare. Mina patienter kan mejla mig och fråga saker och behöver då inte resa till sjukhuset för småsaker. Jag vill att de ska kunna göra det utan att vara rädda för att loggas i register.

– Hej, jag har en vän som bor i X (x=valfritt land som f.n. kallas ”onskans axelmakt”). X ligger på andra sidan jorden, men tack vare nätet kan vi hänga! Jag vill att hon/han ska kunna vara min Facebook-vän utan att vi båda fastnar i FRAs sociogram, som kanske auktioneras ut till krigshetsande länder.

Jag tror att det är lättare att få med sig människor som skyr den absolutistiska retoriken om för eller emot kontrollsamhället, genom att först förklara varför det är viktigt med ett fritt och öppet internet från första början. Annars riskerar man missförstånd av typen ”Vad skriker de om? Äh, de vill bara ladda ned gratis musik och film. Har man rent mjöl…”.

Jag gillar vanligtvis inte etymologiska argument. Men ”demonstrera” betyder faktiskt ”jag visar” på latin. Då räcker det inte att säga vad man är emot, utan att demonstrera vad man vill ha och varför det är viktigt.

* Europol’s definition för ekoterrorism är ”Singe Issue Terrorism is violence committed with the desire to change a specific policy or practice within a target society. The term is generally used to describe animal rights and environmentalist  terrorist groups”.

5 reaktioner till “Med hopp om en positiv demonstration på lördag.”

  1. Håller helt med! På så sätt är det ju helt ok om UFO-konspirerande virrpannor, peruanska maoister och nyliberaler går i samma tåg. De har ju alla sin historia att berätta! Men genom att alla utgår från sin singularitet behöver de olika deltagarna skriva under på allt som sägs och känna att de behöver förena de olika världsbilderna. Den starka bilden ”vi visar” är ju att alla samlas mot samma lagförslag _trots_ olikheterna sinsemellan. Får mig att tänka på cancerfondens annonser – ”Tack artister och fildelare…”

  2. Håller oxå mä Christopher! Å mä dig oxå Monki!

    Det var en dammsugarförsäljare hemma idag. En klar förebild när det gäller demonstrationer. Visst först snackade han, och jag blev uttråkad på tre sekunder. Men sedan frågade han om han fick demonstrera hur dammsugaren fungerade.
    – Visst, det skulle behövas en demonstration i köket, sa jag.
    Och jag blev faktiskt köpsugen, det var en grymt effektiv dammsugare! Allergifiltret kunde tvättas i maskinen! Och inga påsar! Han tömde dammet i soporna på mindre än en halvminut.

    Demonstrationer funkar faktiskt! Då ser man hur något fungerar. Är det så jag vill ha det eller inte?

    (OBS ”köpsugen” ska inte anspela på damm-suget, det är inget medvetet skämtande här. Så banala analogier gör inte jag)

  3. Per: Ja! vi måste ha fler workshops, instruktionsfilmer, tutorials, wiki-sidor osv. som visar hur man bloggar, krypterar mejl, delar filer med varandra, med mera.

    – Se här, nu delar du din film med vem som helst på jorden.
    – Va, funkar det verkligen?
    – Ja, det finns bara ett problem. En och annan hyrsnut gillar inte fri information. Då slår du på krypteringen här så är även det ordnat.

    monki: the magic formula: pluralism=monism.

  4. Johan: Tror att det finns en grundläggande rädsla för att _inte_ demonstrera. ”Tänk om ingen hör oss, då glömmer folket där ute snabbt att FRA finns”. Som länken du gav till frapedia så tror jag att de hundra personerna som går ut och snackar med folk på stan nån timma gör mer nytta än yet-another-lydig-marsch.

    Sen ska man inte underskatta ungdomspartiernas vilja att förbättra sina medlemssiffror, de som är revolutionsromantiska samt de mikrofascister som gillar raka led och stöveltramp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.