Maneternas geometri

Ett underskattat ämne inom naturfilosofin återfinns i det marina livet. Låt mig därför säga några ord om maneterna och deras sätt att vara i världen.

Maneter består till cirka 90% av vatten och tio procent slem. En intressant sorts maneter är Aurelia:

A group of jellyfish is sometimes called a bloom or a swarm. Using ”bloom” implies that larger numbers than usual are present. Using ”swarm” implies some kind of active ability to stay together, which a few species like Aurelia, the moon jelly, demonstrate.

Aurelian har alltså förmågan att svärma. Låt oss koppla över till vad Kalle har att säga om svärmeri i relation till nätpolitik:

Det svärmiska kommer in främst i bilden när
a) man slås av det vackra i immanensen och tillblivelserna, och
b) man ser hur vår samexistens med natur och teknologi – hur hastighetens och massans logiker – skapar nya kapaciteter för handling.

Visst är mantetsvärmar vackra, previs som nätsvärmar! Vidare är maneter fullkomligt utelämnade till strömmar för att ta sig vidare, de samexisterar alltså med vindar och temperaturer, med solen och med månen. Hastigheter och massor skapar kapaciteter, och därmed grunderna för deras existens. En annan intressant manet är den portugisiske örlogsmannen:

In fact, a Portuguese Man O’ War is not a single animal, but rather a siphonophore – a colony of four kinds of minute, highly modified individuals, which are specialized polyps and medusoids.

Maneter kan alltså vara sifonoforiska, där flera heterogena organismer formerar en större organism. Varje del är fullkomligt beroende av de andra och örlogsmannens kraft att ihärdiga i världen bygger på samexistens. De fyra organismerna har bildat en stat, i Spinozistisk bemärkelse. Nätpolitiken är i allra högsta grad sifonoforisk. Det behövs allt från folk som kan programmera konstiga kodspråk och fixa hårdvara och servrar, till obskyra filosofer som kan tänka klart eller grumligt i tider av hastigheter. Samexistensen är ett måste, och det är alltid ett rationellt beslut tills klustret blir anafylaktiskt.

14 reaktioner till “Maneternas geometri”

  1. Ibland är filosofi (eller vad detta nu är) bara väldigt, väldigt flummigt (vilket, naturligtvis, inte behöver vara negativt)… Jag förstår föga av ditt inlägg.

  2. Calandrella: Har du, som piratbloggare, aldrig känt att du driver i en trevlig och varm ström tillsammans med andra maneter. Att det är just grannmaneten som gör att det blir intressant att bli en del av, och slemma ihop sig med ett större sammanhang?

    Eller att man får känslan av att allt det där stora som händer, att man är som ett plugin i där man bidrar med en viss specifik funktion till en större helhet?

    Det är inte mera flummigt än så 🙂

  3. jag blev idiot savant-besatt av maneter när jag var fem, örlogsmannen var min favorit. fascinerades och skrämdes av deras blinda men ändå målmedvetna rörelsemönster, som något mellan en robot och ett semimedvetet djur. när man betraktar den typen av organismer så verkar naturen så förprogrammerad på något sätt. gillar örlogsmannens sladdhärva i underredet, påminner om något elektroniskt…

  4. Så fint!

    Värt att nämna hur nässeldjurens kroppar i allmänhet är organiserade (alltså på nivån under den sifonoforiska kolonin): de har differentierade celltyper, men till skillnad från oss inte immunförsvarets disciplinering med inspektion och avdödning; de har nervnät och inte alls lika centraliserade knutor; de har ingen sluten cirkulation med pump, utan använder sig av vattnets strömmar genom kroppen för att sprida näring och syre; de har inget mineraliserat skelett, utan får ett så kallat hydroskelett när de tar spjärn mot själva vattnet.

  5. Dessutom: Det är intressant att notera att assemblaget av olika organismer i Portugisiske Örlogsmannen har skapat utomordentlgia kapaciteter att affektera. Den är – kort sagt – mycket giftig.

  6. @… : mycket intressant

    @kallep: jo, att vara giftig är en förmåga man ska använda med förnuft. Ska ta och teoretisera det anafylaktiska någon dag. Gift på rätt ställe är bra, men om det sprider sig till fel delar i organismen blir den sjuk (sorg).

  7. Utlämnade, inte ”utelämnade”. Ansluter mig också till Calandrella, men lägger till, med ett citat från Horace: Man kan låtsas djupsinne, men inte förmågan att skriva väl. För övrigt är min favoritmanet Chinorex fleckeri.

    1. Kalle: oj stavfel, jag rättar.

      Och djupsinne, ja… hmm… här finns mycket att utforska. Örlogsmannen flyter ju på ytan av haven, medan andra maneter är på olika djup. Olika temperaturer, hastigheter, livsvillkor. Intressant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.