Kopplingen Ekonomi – Lycka

Just nu håller jag på och letar efter den ”ursprungliga” kopplingen mellan ekonomisk forskning och lyckoforskning. Med andra ord, när/var/hur skapades en länk mellan å ena sidan människors subjektiva lycka/välbefinnande och den ”objektiva” Ekonomin?

Denna fråga kan besvaras med en idéhistorisk abstraktion, som lite slarvigt skulle kunna provoceras fram med frågan om när  ekonomerna Smith och Marx råkade stöta in i utilitaristerna Bentham och Mill. Med andra ord, när gjordes tanken om att det fanns en relation mellan politisk ekonomi och (proto)psykologi möjlig på en epistemisk nivå? Men en sådan undersökning är troligtvis lite för svår att genomföra på ett vettigt sätt.

Vad jag istället har börjat gräva i är en mera konkret undersökning, en slags aktualistisk resa uppströms (se min avhandling för metoddiskussion). Här är några hållpunkter som jag hittills har vaskat fram. (Jag är evigt tacksam för kommentarer som fyller på)

\\

Jag har tidigare nämnt att regeringen har tillsatt en utredning om ”bruttonationallycka”. Detta mått, samt ”idén om att ett sådant mått är möjligt”, brukar tillskrivas Bhutan, som från och med 1972 gjorde Gross National Happiness till den officiella mätpunkten – eller värdet – för samhällsutveckling. Men är vägen dit verkligen så enkel?

På 70-talet läggs grunden för det man ibland kallar för ”sociala indikatorer”, framförallt genom tidskriften Social Indicators Research. Den allra första artikeln är skriven av Frank M.  Andrews och Stephen B. Withey 1 och markerar en av flera startpunkter för välbefinnande och lycka som en indikator. De skriver:

We are embarked on a major effort to develop measures of perceived life quality. The effort is part of the larger movement within the United States and a number of other countries to develop an expanded set of social indicators which can be monitored over time. It is hoped that through the generation and analysis of data from such indicators improvements can result in our understanding of the causes and directions of social changes, and in policymaking oriented toward efforts to improve the quality of life. (p. 1)

Andrews och Withey nämner ingenstans i artikeln att det skulle finnas ett samband mellan ”life quality” och ekonomisk tillväxt. De är snarare intresserade av att hitta ett sätt att betrakta livskvalitet som en generell indikator, som sedan kan korreleras mot en mängd andra variabler.

Nu över till nästa punkt. Samma år, 1974, skriver Richard Easterlin en numera berömd artikel 2 i vilken han (i retrospekt) myntar begreppet Easterlins paradox. Easterlins paradox innebär att medan det förvisso är så att hög inkomster korrelerar med ökade nivåer av lycka, innebär en gradvis ökning av inkomsten inte att lyckan ökar i samma takt. Den kan till och med avstanna. Som typexempel brukar man använda sig av USA, där man har mätt lycka sedan 1946. Trots att BNP har tredubblats har lyckonivåerna som uppmätts legat helt konstanta. Men, på en global nivå är man ändå betydligt mycket lyckligare i USA än i (många) fattiga länder i ”tredje världen”. Easterlin formulerar det i sin (välciterade) originalartikel som :

This paper is offered in the spirit of this little-headed call. It brings together the results of surveys of human happiness that have been conducted in nineteen countries, developed and less-developed, during the period sicne World War II, to see what evidence there is of an assoiation between income and happiness.(p. 89-90, my bold)

Det intressanta här är den fetstilade meningen: sammankopplingen mellan inkomst (ekonomi) och lycka. Frågan som jag ännu inte har ett svar på lyder: var någonstans har denna koppling gjorts tidigare?

Någonstans på 70-talet sker det så att säga en association mellan lycka och ekonomi inom två skilda vetenskapliga discipliner: (makro)ekonomi och (kvantitativ social-) psykologi. När sedan Richard Layard (mera känd för sin bok från 2005) skriver artikeln ”Human Satisfactions and Public Policy” år 1980 3 i Economic Journal, kan det låta så här:
There is much casual evidence that people in the West are not becoming happier, despite economic growth. There is also some systematic evidence. Opinion polls reveal no increase in self-rated happiness in the United States since the War. And, more slippery evidence this, rich countries appear to be no happier than poorer ones – at any rate among the advanced countries. But if growth has not brought happiness, the important question is what policy conclusions follow. (p. 737)

Under loppet av bara några år har det ansamlats både ”casual” och ”systematiska” bevis för att vi inte blir lyckligare av ekonomisk tillväxt. Layard citerar här ett tidigare manuskript av Easterlin samt ekonomen Tibor Scitovsky. Men helt plötsligt är ekonomi och psykologi på samma bana och vägen är öppen för ”happiness economics” (även om denna forskning först slår igenom på 00-talet, men det är en annan, empirisk, fråga).

\\

Lång senare, närmare bestämt 2002, skriver ekonomerna Bruno Frey och Alois Stutzer en välciterad artikel med titeln ”What Can Economists Learn from Happiness Research?” 4. De skriver in sig i traditionen från Easterlin samtidigt som de bryter ny mark för lyckoekonomin som fält:

Only recently has this psychological research been linked to economics. The pathbreaking contribution by Easterlin (1974) was noted by many economics scholars, but at the time found few followers. General interest in the measurement and determinants of subjective reported well-being was raised by a symposium (Robert Frank 1997; Yew-Kwang Ng 1997; and Oswald 1997). Since the late 1990s, economists have started to contribute large-scale empirical analyses of the determinants of happiness in different countries and periods.” (p. 404, my bold)

Ska vi datera genombrottet för lyckoekonomin är det nog kring millennieskiftet vi ska leta. Men om vi ska datera ursprunget tänker jag – mycket preliminärt – att svaret finns på 70-talet. Motbevisa mig gärna på denna punkt!

Notes:

  1. Andrews, F. M. and Withey, S. B. (1974) ”Developing Measures of Perceived Life Quality: Results from Several National Surveys”, in Social Indicators Research, No. 1 (1974), 1-26.
  2. Easterlin, R. A. 1974. “Does Economic Growth Improve the Human Lot? Some Empirical Evidence.” In Nations and Households in Economic Growth: Essays in Honor of Moses Abramovitz, edited by Paul A. David and Melvin W. Reder, 89-125, New York: Academic Press, Inc.
  3. Layard, R. 1980. “Human Satisfaction and Public Policy.” The Economic Journal 90: 737-750.
  4. Frey, B. S. and Stutzer, A. S. 2002. ”What Can Economists Learn from Happiness Research?”, Journal of Economic Literature, Vol. XL (June 2002), pp. 402-435.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.