Klassisk vetenskapsteori – del VII – Merton och vetenskapssociologin

Klassisk vetenskapsteori – del VII – Merton och vetenskapssociologin

 

 

Snabblänkar till del del 1 2 3 4 5

Robert K. Merton tillhör nittonhundratalets Hall of Fame när det gäller sociologer, och har utvecklat den bekanta middle range theory, samt varit en av förgrundsfigurerna för den funktionalistiska sociologin (som jag för övrigt skriver min avhandling om). Merton hade judiskt ursprung, men föddes i USA till skillnad från Mannheim, Adorno, Carnap, Popper och många andra av de europeisk-judiska teoretiker som jag har talat om tidigare. Men han skriver under 30-talet, och likt Wien-kretsen är han kritisk mot vad som händer i Tyskland med vetenskapen och politiken. De två texter som jag ska djupdyka i, Science and the Social Order och The Normmertonative Structure of Science, är skrivna 1938 respektive 1942 och talar direkt till problemen i Nazi-Tyskland. De återfinns i boken The Sociology of Science.

Den centrala tesen för Merton är att vetenskap inte uppstår slumpmässigt, utan är beroende av en viss typ av social ordning. För att belysa denna tes tar han upp Nazi-Tyskland som ett negativt exempel.

Merton argumenterar att det vetenskapliga ethos drabbas av olika hot i auktoritära regimer. Det första som han diskuterar är anti-intellektualismen. Hotet ligger i att ”the sentiments of national and racial purity have prevailed over utilitarian rationality”. I och med att judiska forskare inte längre tilläts verka vid universiteten så sattes irrationella dogmer före en rationell forskning, och Tyskland förlorade på så sätt många goda vetenskapsmän. För det andra så identifierar Merton en annan aspekt av hur vetenskapen kan hotas, och här handlar det om den institutionella rollen i förhållande till staten. När vetenskapsmannens intressen inte kan förhålla sig autonoma från Statens intressen så har vi ett problem enligt Merton. I auktoritära regimer är så nästan alltid fallet, att forskningen är direkt styrd från statens sida. Men däremot i en ”liberal order” hävdar Merton att ett sådant problem inte kan uppstå. Vid denna passage i texten kommer även en mera detaljerad beskrivning av vad som menas med det vetenskapliga ethos. Det innehåller:

  • intellektuell hederlighet
  • integritet
  • organiserad skepticism
  • intresselöshet
  • opersonlighet

Dessa värden, som Merton utvecklar ytterligare i nästa text, hotas således av en Stat som inte tillåter autonom forskning, och därför är det viktigt att hålla värdet om vetenskapens renhet högt (the purity of science). Vetenskapen måste alltså ha sina egna normer, och får inte bli ”the handmaiden of theology or economy or state” (p. 260). Den rena normen är således att endast kunskapens framskridande är vetenskapsmannens mål. Men det uppstår ett annat problem i kölvattnet av den mera avancerade forskningen. I och med att fysik och kemi i allt högre utsträckning blir esoterisk, så bildas det ett glapp mellan forskare och lekmän. Men Merton inser att den allmänna opinionen trots allt har ganska högt förtroende för vetenskapen, men att detta kan missbrukas i auktoritära stater eftersom detta förtroende kan användas för att dölja osanningar i vetenskapliga fårakläder.

Men den kanske viktigaste normen för vetenskapen är ändå organiserad skepticism. Dock står inte heller den säker utan ligger under beskjutning av institutionella faktorer. Här sammanfaller i princip Merton med Popper i sin tilltro till det kritiska samtalet, samt i nödvändigheten av en liberal ordning för att denna skall kunna leva. Kyrkan är en institution som traditionellt har hotat den organsierade skepticismen, genom att man har förbjudit vissa bibeltolkningar eller förbjudit påståenden om naturen som gått emot bibliska beskrivningar. Men i Mertons trettiotal är det ändå de auktoritära staterna som utgör den största faran. Centralisering är den totalitära statens största strukturomvandling och denna är inte bra för vetenskapen eftersom den då blir kontrollerad från en homogen källa. Här är Merton inte helt klar, så jag lägger fram ett citat

”In a liberal society, integration derives primarily from the body of cultural norms toward which human activity is oriented. In a dictatorial structure, integration is effected primarily by formal organization and centralization of social control.” (p. 265)

Vilket liberalt manifest! Alltså är det här som den egentliga grundvalen för vetenskaplighet konstitueras. De normer som vetenskapen så gärna behöver formeras i en kultur. När man ordnar samhället formellt och centraliserat går dessa förlorat. I det första fallet får vi god vetenskap, och i det andra dålig. Här har vi alltså Mertons demarkationskriterium för vetenskaplighet. 

Om vi nu går över till den andra texten, The Normative Structure of Science, finner vi samma typ av huvudargument, om än aningen mera tydligt och strukturerat. Här återfinner vi vikten av institutionella värden som utgör normer för vetenskapsmännen, och här myntas förstadiet till den berömda CUDOS-modellen (fast här kommer den inte i den ordningen så ni får lägga om begynnelsebokstäverna själva, och i denna tidiga version finns inte ”originality” med än.):

  •  Universalism  –  Vetenskapsmannens anspråk skall vara universella och inte specifika till ras, nationalitet, religion (genus verkar inte vara relevant för Merton). Vetenskapen ska alltså var opersonlig.
  • Communism/Communalism – Vetenskapliga teorier tillhör inte någon utan faller in som ett allmänt gods. Naturlagarna kan ingen äga utan de är öppna för alla att kritisera, och detta är en grundförutsättning för att forskningen skall kunna vara objektiv. Den måste vara offentlig så att den kan prövas offentligt.
  • Disinterestedness – Vetenskapsmännen får inte ha några personliga intressen i sitt arbete.
  • Organized Scepticism – se ovan.

Vi har sett många paralleller till Popper, men hos Merton ligger argumentationen hela tiden på en sociologisk nivå istället för filosofins. Detta kommer bli en intressant fortsättning, och nästa gång ska jag därför gå vidare med Karl Mannheim.

Snabblänkar till del del 1 2 3 4 5

5 reaktioner till “Klassisk vetenskapsteori – del VII – Merton och vetenskapssociologin”

  1. Pingback: Intensifier

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.