Kan vi bygga egna Internät?

Gårdagens seminarium, en samproduktion mellan Juliagruppen och SICS, var mycket intressant, och satte nya ord på bland annat Spotiy+Teliaproblematiken, ett problem som genererade en explosion av konstruktiva kommentarer.

Nu till en fråga som leder direkt ur detta resonemang: Om företag och Statsapparater inte garanterar en god infrastruktur, kan vi bygga den själva? Eller, snarare, kan vi bygga in- och utgångar ur den befintliga infrastrukturen som ger oss saker som vi vill ha som användare, snarare än glättig och tillrättalagd musik on-demand?

Svaret på denna fråga är givetvis ja, men den är inte alls oproblematisk. De stora och molära strukturerna ger oss hela tiden nya utmaningar. Låt mig därför använda en slags scenario-metod.

A. Dinosaurierna anfaller!
Detta scenario löper längs Telia-Spotifyaxeln. Nätets dinosaurier vill leverera Quality of Service till stora konsumentmarknader. De kallar det för ”digitalt innehåll” och utgörs ofta av allt större och mera högupplösta filmer, gärna streamade och med någon form av DRM. Itunes vill sälja musik, Comhem vill sälja HD-teve, Google och Hatebook vill ha all data som vi avger oss, etc. Dessa giganter gillar att alliera sig med operatörer, som ofta är så stora att de kan gräva diken, lägga kablar och sätta upp basstationer för nästa generations supersnabba mobilnät i hundrade generationen.

Dinosaurierna befinner sig dock i konstant instabilitet. De är sällan äldre än ett decennium, och för varje IT-bubbla som spricker riskerar de att gå i konkurs. Deras marginaler kan endast upprätthållas om de lyckas bygga tillräckligt starka katedraler, genom monopol och vertikal integration (ibland skjuter även Statsapparaten till).

På grund av att deras livlina är antimarknader, riskerar man att dessa bjässar bortset från användares intressen och snarare inriktar sig på att hålla kvar vid konsumenterna så länge som möjligt. Därför är neutrala nät inte högsta prioritet, utan antingen ett tvång (via lagstiftning) eller en affärsmodell, givet att konsumenterna sviker kabeltevemodellen.
Hur ska vi hantera dinosaurierna? Ett sätt vore att reaktivt stoppa dem i Lag, ett annat vore att kasta grus i maskineriet. Båda har begränsad kraft (och präglas av sorg).

Ett annat sätt är att tänka att dinosarierna är en av flera vägar ut på nätet. Genom varje ”kabeltevefiber’ kan vi för det mesta tunnla oss igenom den (ex. VPN, SSH). Och trots att dinonätet kanske är vårt enda hål i väggen, behöver vi ju inte stirra oss blinda på att det skulle vara enda vägen ut på nätet.

Dinosaurierna ger oss produkter. Men vrider vi nacken ett halvt varv bakåt, ser vi en mångfald av andra anslutningar. Kanske inte samma heta fiber, kanske inte samma snabba latency; Men ändock anslutningar som vi kan ha mycket större kontroll över. Här är några andra anslutningsmöjligheter:

  1. Mesh-nätverk. Fallet Freifunk (wikipedia) har visat oss att med hjälp av fri mjukvara och Linksys WRT54GL-routers kan man täcka hela städer med trådlös uppkoppling som är krypterad, anonym och säker. Vad som behövs utöver detta är givetvis access högre upp än bara staden, men ingen antimarknad är så stark att den kan ordna kabelteve över ett större territorium. I ett meshnät försvinner vi från FRAdarn, Stealth mode is on.
  2. Mopednätverket. En ständig fråga när det kommer till systematiska sneakernets är hur man kan nå hög bandbredd, men som färdas långsamt, med hjälp av att man flyttar fysiska lagringsmedia. Terabytehårddiskarna blir allt billigare, USB-minnena är i princip gratisgrejer man får som reklam. Esrange fraktar fortfarande hårddiskar med lastbil eftersom Sunet inte kan flytta så mycket data. Dessutom är ett sneakernet mycket säkert, åtminstone om polisen är snäll nog att inte haffa en på gatan.

B. Trafikdatahetsen anfaller!
Yes, vi har FRA. Men än värre är datalagringsdirektivet, som tvingar varje ISP, mobiloperatör och faxprovider att lagra trafikdata. Detta lagringshelvete ställer till problem inte bara på en rikets säkerhetsnivå, utan den riktiga faran ligger i att alla databaser läcker, och ju mer data vi har, desto fler saker kan vi göra. Samtidigt blir allt fler aspekter av vår vardag datagenererande. Min tvättstugebokning, mina tåg- och tunnelbanebiljetter, mina hemliga vänner och min senaste GPS-position, är samtliga uppgifter som kommer att innefattas av vår käre Bodströms datalagringsdirektiv (we never forget!).

Att undvika denna datalagring är dock enkelt. VPN-tjänster är billiga, och hittar man en femtonårig dator i en container kan man själv sätta upp en OpenVPN-server (länge leve Linux). Som mikroskopisk internet service provider sparar jag inga loggar.

Hotet ligger här i Lagen, och i dess djävulska detaljer. I Danmark Italien räknas ett café som bjuckar på nätuppkoppling som en ISP, och de är således skyldiga att spara trafikdata (i någon form). Själv kör jag Ipredator när jag inte känner för att generera några loggar, och den stora frågan ligger i huruvida en tjänst av detta slag kommer att räknas som en ISP eller inte, alltså, huruvida den sätts under lagringstvång?

Nästa steg blir i så fall att trappa upp, något som alltid är möjligt. Kryptering är inte olagligt, och kan troligtvis inte blir inte det heller eftersom företagen blir upprörda. Ovan nämndes Freifunk och Mopedinternet, lösningar som fortfarande går förbi datalagringdirektivet. Darknets och onion routing blir nästa steg – de helt decentraliserade lösningarna är i princip omöjliga att stoppa. Jag påpekade detta 2006 för Bodström, han lyssnade inte (lulz).

En annan lösning är att börja bygga egen infrastruktur, som hela tiden befinner sig i gråzoner. En kabel eller en ljuspuls (tänk RONJA) över gränsen till Norge eller Danmnark kommer endast att vara laglig om FRA tillåts att kopiera all trafik. Ni vet, på det där trafikstråket kan det ju finnas viktig information för våra helsvenska trupper i Afganistan… yeah right Tolgfors! (never forgive!) Denna form av aktivism kan på ett odramatiskt sätt utmana och hitta gränserna för FRA-repressionen.
Det är bara stora dinosaurier som lägger de fantastiskt tjocka fiberkablarna över Atlanten eller hem till väggen. Men är det verkligen tjocka kablar, feta downloads, tusenpixlig video och det-konstant-neurotiska-spotifylyssnandet som är internet? Ja, det är klart att det är internet, men bara en kvalitativt sett liten del av internet.

Monki säger detta mycket bra i kommentarerna till förra posten:

Låt oss tänka oss att majoriteten betalar för tillgång till höghastighetsnätet men att kännedomen om låghastighetsuppkopplingarna ändå är spridda.
Detta innebär alltså att vi har givit upp tanken på att reglera nätneutralitet, men istället har _byggt_ det, om än i något skruttig kvalité.
Hur känns det scenariot? Vilka strategier skulle vara möjliga där?

Jag instämmer till fullo. Vi har kunskapen och resurserna för att bygga nät som vi vill ha dem själva. Vi kan experimentera! Det är därför som bland annat hackerspaces är så himla viktiga, eftersom de ger oss kunskaperna och praktikerna för att förstå hur nät funkar.

Även Marcus bygger vidare på en liknande tanke:

Vi kan ju fundera över strategier för att verka i det scenariot, men det sätter framför allt fingret på hur viktigt det är att jobba med en kombination av olika strategier, att inte gräva ner sig i bara darknets exempelvis. Det förblir viktigt att de som har resurser att gräva diken har incitament (jodå, jag tycker alltid att det är läskigt att använda det ordet…) att göra det för nätets och marknadens skull snarare än för tjänsternas och antimarknadens skull.

Precis. Hur mycket vi än tycker det är sjukt med övervakade kabel-TV-nät bör vi inte uppfyllas av småaktigt hat där vi går mot stå-utanför-samhället-lösningar, som riskerar att bli esoteriska och paranoida. Det bästa sättet att vi gemensamt bygger bra nät är att vi delar kunskapen, kör så öppet som möjligt, och låter det bli en fråga som vem som helst kan vara delaktig i. För när allt kommer omkring, är ju nätet inte så mycket att ha om alla inte känner att de hör hemma där.

Edit: Jag är inte helt säker på uppgiften om de danska caféerna. Hörde den bara muntligt på seminarierna. Nån som har länk? (se även Copyriot)

Edit 2: Jag hade fel: ”Caféer og offentlige biblioteker opfattes ikke som internetudbydere og er derfor undtaget lovens bestemmelser.” (källa). Däremot är hotell och campingplatser ISPar.

Edit 3: Däremot måste caféer i Italien lagra data.

13 reaktioner till “Kan vi bygga egna Internät?”

  1. Jag citerar från Comhem-reklamen som kom i min brevlåda i veckan. Under rubriken Framtidssäkert står det så här:
    ”Snabba Genvägar
    Högre fart är dock inte tillräckligt om det är trångt i alla nät, vilket Com Hem har löst genom att sluta avtal med ett flertal stora medieleverantörer om att få en direktanslutning tilld eras servrar. I praktiken innebär det att den som väljer att titta på YouTube, eller någon annan populär sida, får en snabb genväg. Detta minskar också belastningen på Internet som helhet, vilet gör alla till vinnare.”

    Detta är nu det händer! Netneutrality blåser bort! Det är, som det heter, ‘sinnes!’.
    Jag undrar just om siter som mittklipp.se och viddler.com anser sig vara vinnare när användarna börjar tänka att det är ingen idé med de uppstickarsiterna när YouTube går så mycket snabbare.

    Netneutrality ftw goddamnit!

  2. E-mannen: Precis, det händer nu, därför är det så viktigt att vi pratar om dessa saker.

    Comhem gör det svårare och svårare för mindre aktörer. Här gäller det att vi håller ögonen öppna!

    Jan-Olof: Åh, tack så mycket för länken! Kul att träffas på seminariet!

  3. Varför vänta, två WRT54GL skaffade från NetOnNet, ja de var billiga och de jag hittade som hade den routen hemma i Göteborg, den ena har bootat freifunk.net (http://download.berlin.freifunk.net/ipkg/)

    Det var en massa strul, mest för att länken inte ville byta firmware med Safari, min tyska är inte helt perfekt. Första intryck är att det ännu är för mycket hacker planering för att bygga näten. Det måste bli enklare. Det borde kunna räcka med att en knapp peka på vilket mesh network man vill vara del av. Om end det.

  4. Jag orkade genom tre paragrafer av vad som möjligen är intressant och insiktsfullt men orkade inte med alla ad hominems och name calling på mellanstadienivå. Gick dock tillbaka för att åtminstone låta dig veta att dina åsikter kommer aldrig tas på allvar så länge du a) kallar andra vid öknamn och b) grovt felkategoriserar det du inte gillar.

    Larvigt och barnsligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.