IPRED-sveket och nya motståndspunkter

I morgon kommer IPRED 1 att röstas igenom, om nu inget överraskande händer. När det gäller hur vi ska byta ut våra politiker mot sådana som värnar om integriteten, snarare än skickar hyrsnutar på oss hänvisar jag till Christian Engström, den enda jag känner som inte kommer vika för en partipiska.

Men låt oss lämna regering och riksdag för leta några mera konkreta platser för upphovsrättslig mikrofascism som kan ställas till svars för detta integritetsintrång. Jag är precis som Emma ganska bitter över detta, och de blir värre ju närmare man kommer sin vardag. Jag är sjukt besviken på Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen. I november förra året skrev jag i Sydsvenskan:

Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen har i ett brev till riksdagen i positiva ordalag kommenterat lagförslaget. Deras utgångspunkt är mindre överraskande: Författare och förlag ska kunna leva på sitt skrivande och tryckande av böcker. Det är i och för sig helt relevant, men frågan är om det överhuvudtaget står i proportion till de möjliga konsekvenser vi får av ett extrajuridiskt system av hyrsnutar, som nästan fritt kan härja på nätet med en repressionshets som riskerar att stjälpa deras förtroende som kulturförmedlare, speciellt hos den yngre generation som fildelar mest.

Det är en sak när Hollywood korsar Atlanten för att säkra sina miljardvinster med gamla monopolmodeller. Ett övergrepp så klart – Men författare? Borde inte den moderna författarrollen innebära någon form av reflekterande tänkande, ett sökande efter samtidens problem och en skildring av vad det innebär att vara människa i samhället?

Monique fiskar till och med efter sympatisörer i Pirate Baymålet bland dessa upphovsrättskramande och övervakningsglada författare. Det återstår att se om hon finner någon mera än Guillou och Marklund, och gör hon det är det oroväckande. Men ännu värre är tystnaden…

Författare förtjänar inte att tjäna pengar med hjälp av hyrsnutar! Här är en lista på några författare och några förlag som de två klubbarna anser sig representera.

Väldigt få författare tjänar sitt levebröd på exemplarförsäljning. Rätten att tjäna pengar på slutprodukter var en diskussion jag lätt kunde tänka mig delta i före IPRED, men genom detta första riktiga integritetsövergrepp, och det kommer garanterat inte bli det sista (tänk IPRED2 och ACTA), anser jag att de författare och förlag som nu får stå till svars för att de skickar privatpoliser på internetanvändare i sin strävan att säkra inkomster har visat vilken sida i den offentliga debatten de står på! Genom att sätta denna ribba sätts det igång en rad processer bland era läsare.

Respekten för upphovrätten blir troligtvis ännu mera skadad än vad den redan är. 75% av ungdomarna är medvetna om lagöverträdelsen, men struntar i den. De skapar sin egen lag med hjälp av datorer och fiberkablar. Är det verkligen värt att tappa ett förtroende på ett så pass fundamentalt sätt, när fildelningen ändå inte går att stoppa?

Kan inte någon författare förklara för mig vad ni går igång på? Vad känner ni när en hyrsnut har jagat rätt på någon som fildelat ert verk och stämmer skiten ur dem? Är det nöjsamt att känna ”min, min, mitt verk”?Ligger det en förlösande tillfredställelse i att cashen rullar in? (detta är bara ett fåtal författare förunnat). Please let me know? Jag är kanske en naiv sektmedlem av kopimi som gillar när mina idéer, texter och uttalanden kopieras och delas? Jag är kanske en schizofren jävel som bara förstör för elfenbenstornet och det smala katedralsnålsöga som försöker återupprätta det sammas abstrakta maskin, men som just nu håller på att spricka i fogarna?

Don’t get me wrong. Jag gillar författare och jag gillar vissa förlag. De redaktörer och förlag som jag har stött på hittills har gjort underverk med mina texter, och jag ser mer än gärna att dessa kan fortsätta med sin verksamhet på ett bra sätt.

Men de författare och förlag som väljer hyrsnutvägen… räkna med att stöta på Intensifiers kritik framöver!

Uppdatering: De som vill bojkotta kan börja med Horace Engdahl, Åsa Larsson, Ernst Brunner och Stig Larsson som får frukostfika med alliansens klubbmedlemmar. Christian Engström bemöter:

– Men så mycket är deras böcker inte värda. Det är en så otroligt självupptagenhet från de här författarna att man blir mörkrädd. Man är beredd att avskaffa demokratin för att de ska få några kronor i royalties. Det är egoism i renaste och mest motbjudande form.

Jag vet vem jag ska skicka till Bryssel…

8 reaktioner till “IPRED-sveket och nya motståndspunkter”

  1. Tre relevanta och tänkvärda citat, angående TPB-rättegångsspektaklet och IPRED 1:

    Only two things are infinite, the universe and human stupidity, and I’m not sure about the former.
    – Albert Einstein

    It’s mine, my own! My Precious!
    – Gollum

    People willing to trade their freedom for temporary security deserve neither and will lose both.
    – Benjamin Franklin (parafraserat)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.