Ipred, ej lyda! Om staten – spinozistiskt intermezzo.

I morgon träder implementeringen av Ipreddirektivet i kraft. Som utlovad uppföljning till att Isobel har förklarat detta direktiv som kontrarevolutionärt är det dags att utreda filosofiskt vad detta att-träda-i-kraft-av-direktivet innebär i förhållande till staten och medborgarna. Det är dags att göra Intensifiers ålagda första uppgift – att relatera filosofi till praktik.

Spinoza menade att statens ändamål är att garantera medborgarnas fred och trygghet. För att vi människor ska kunna ihärdiga och utveckla vår existens är det nödvändigt för oss att formera oss i stater. Tack vare stater, allt från små grupper till transkontinentala förbund, är det möjligt för oss att höja oss över naturtillståndet och övergå i en civil och social existens som förstärker, expanderar våra möjligheter att bestå.

Ett obegränsat framhärdande av den egna existensen möjliggörs av att vi fullt ut lyder staten genom de lagar som den stiftar. Detta är, som jag tidigare nämnt, en paradox, som dock är finurligt löst. Om staten genomdriver lagar som medborgarna drabbas negativt av, som ger upphov till att de upplever negativa affekter och sorg, kommer de inte längre att lyda. Således rör det sig om ett ontologiskt faktum snarare än ett normativ tanke, åtminstone till en början.

Så som jag tänker detta jobbar vi följande: En stat kan stifta oerhört kassa lagar, men kan då endast bestå genom repression. Således: En härskare fruktar alltid medborgarna, fast på olika sätt. Det är så att säga en geometrisk omöjlighet att inte frukta dem, eftersom medborgarna konstituterar staten. Dock kan man få det att funka ett tag även om man härskar dåligt. Om man genomdriver en lag som Ipred, som ingen har tänkt att lyda, kan detta endast upprätthållas genom hotet om en repressiv hyrsnut. Det kan ‘funka’ ett tag. Men eftersom det upprätthålls genom skräck snarare än samtycke funkar det ungefär som en återställare som botemedel för en bakfylla, eller, som ett långsamt koleravirus som botemedel mot en förkylning.

Förr att en stat ska kunna bestå, måste den alltså medge största möjliga frihet för medborgarna, och genom detta kommer den att få tillbaka en absolut lydnad. Jag kan visserligen ha en annan uppfattning än vad ni läsare har. Exempelvis anser jag att medborgare når en frihet genom att vi kollektivt finansierar sjukvård, eftersom detta motverkar sjukdomar för både fattiga och rika.

Men när det gäller Ipred, och även Telekompaketet, finns det ingen koppling till medborgares ökade friheter. Således finns det ingen anledning för oss att lyda. Ipred och telekompaketet vill förvandla internet till en kabel-tv med enkelriktad kommunikation och ekonomiska fördelar för företag. Inte medborgare. Vi som medborgare åtnjuter ingen ökad frihet, trygghet eller försäkran om fred. Tvärtom minskar friheten i vår öppna och dubbelriktade kommunikation, tillstånd av paranoia och osäkerhet drabbar oss genom att folk sniffar på våra linjer, och freden kan inte vara längre borta. Detta handlar ju om en krigsförklaring!

Det finns enorma fördelar med att dela information och kunskap mellan medborgare. Det är något som låter oss växa i existentiell bemärkelse. Ipred och stryplagar hade kanske kunnat funka ett tag om vi inte hade insett detta. Men since fucking 1999 har vi delat information med varandra i stor skala. Det är alltså irreversibelt! Det är, tror jag, på detta sätt som den Hadley-Kamptzska nätanalysen menar att Ipred är kontrarevolutionärt.

Påståendet ”Ännu kan vi bara hoppas att vi, vi som är internet, klarar att mota den.”, vad kan detta betyda?

Vilka är ”vi som är internet”? Jag säger som Neurath sade när Wittgenstein klagade över metafysisk litteratur i hans bokhylla. ”Aber Ludwig, das ist eine empirische Frage”. Detta ”vi” är alltså de som befolkar nätet som medborgare, inte nån ”representerande befolkning i genomsnitt där ute”. Det är du som läser detta, det är alla ni som skyfflar terabyte av information mellan trackers och peers, ni som uppdaterar facebookstatusen – i glädje eller sorg – är det summan av de som is on the internets. Hur vi sedan organiserar oss är en öppen fråga. Vi kan lyda och vänta på det strypta men billiga internetabonnemanget som är låst till Spotify, Aftonbladet och msn.com. Men i den sekund vi inser att detta inte längre maximerar våra friheter, när vi drabbas av känslan av att detta inte längre främjar vår existens, har staten ett problem.

Så som jag ser det, även om jag nu kan ha fel på många sätt, är det vår plikt att inte lyda dessa lagar. De bidrar inte till den glädje vi förtjänar. Till och med afk-medierna skriver om hur vi ”drabbas” av lagen. De är o-okej! Men vi måste också inse att detta är en kollektiv ansträngning. Det handlar inte så mycket om att ”jag ska gömma mig för hyrsnuten så att jag kan wareza fett”. Så jobbar vi inte. Snarare handlar det om att vi hjälps åt när det första offret för hyrsnutens tro på att de kan införa ett skräckvälde faller. Vi som är internet är både många och oerhört smarta. Om vi hjälps åt har de inte en chans! Håll nätverken öppna och omfamna den första som åker fast med data love!

15 reaktioner till “Ipred, ej lyda! Om staten – spinozistiskt intermezzo.”

  1. ”Snarare handlar det om att vi hjälps åt när det första offret för hyrsnutens tro på att de kan införa ett skräckvälde faller.”

    Hav mod, ät rätt frukt! Vägra äta vaxäpplen!
    Civilkurage är den nya rättsstaten.

    “A tree whose roots are almost entirely eaten away falls at the first blow.” – Simone Weil “The Need for Roots”

  2. Vackert.

    Blir lite rörd.

    Jag kanske är naiv men jag tror den goda sidan kommer vinna, tyvärr kommer det nog dröjja ett tag till men till slut kommer revolutionen.

    Hoppas att Sverige kommer ligga i fronten.

  3. Jag tror att om mörkerkrafterna i Europa skulle få igenom all sin censur av internet och vi skulle få ett sorts kabel-tv i stället så kommer hela västvärlden att explodera när de inser vad politikerna har gjort. Då kommer alla som inte har hängt med i debatten men som gillar det fria internet att vakna och Piratpartierna runt om i Europa kommer att explodera av tillväxt. 🙂 Det är i alla fall min förhoppning för jag ser ett fritt internet som vårt stora hopp för en mer altruistisk värld i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.