Internets rörelser

Den senaste veckan har det pågått en mycket intressant diskussion om ”piratrörelsens” eventuella existens; om den har funnits, hur den har funnits, och på vilket sätt vi kan gå vidare. Den har förts på många olika nivåer samtidigt som det har pågått massor av nätpolitiska aktiviteter; en rättegång i Stockholm, Juliagruppens analys det läckta barnporrfiltret och Telecomix/Werebuilds infall i nätneutralitetsstriden. Det händer massor av saker varje dag, men frågan är: handlar det om en ”rörelse”, eller vad är det egentligen frågan om?

I Det nätpolitiska manifestet talar jag aldrig om en rörelse, utan om många rörelser, som vid vissa tillfällen multiplicerar sig själva, och det är just genom denna mångfald av rörelser som kraft ackumuleras i nätpolitiken. Att skapa ett starkt centrum har aldrig varit en bra idé, att skapa en Rörelse(TM) är heller ingen bra idé. Internet och nätpolitiken skyr centralisering av makt. En organisation som Wikileaks kan stå emot världens alla underrättelsetjänster men när deras ledare failar så kollapsar allt. Det samma skulle hända om alla gick och identifierade sig med en ”piratrörelse”. När ledaren, självutnämnd eller erkänd av andra som ledare, fuckar upp så splittras allt.

Internet är alldeles för viktigt för att bara vara en rörelse. För att citera mig själv i Det nätpolitiska manifestet:

De distribuerade nätverken utgör på ett grundläggande plan motsatsen till två av de dominerande maktformerna i de moderna samhällena: å ena sidan den territoriella och nationsbaserade staten, å andra sidan den industrikapitalism som bygger på produktion och konsumtion av slutprodukter. Nätverken överskrider de lagstiftande kropparnas territorier, men även deras hastigheter. När information kan förflyttas över jordens yta med ljusets hastighet låter den sig inte kontrolleras med mindre än att datornätverken helt stängs av. (66)

Citatet ska läsas fullkomligen bokstavligt. Den ”metod” som jag har använt mig av när jag skrev boken är en slags filosofisk antropologi som sakta men säkert har övergått i en slags filosofisk tekno-animism. Detta innebär att alla begrepp  är strikt relaterade till ett mycket praktiskt görande, även om uttrycket är filosofiskt. En koppling mellan en nod på internet och en annan, genom de paketförmedlade distribuerade nätverken, är i absolut mening rörelsens grund, då den konstitueras av en speciell hastighet och av ett speciellt sätt att navigera (TCP/IP).

Men detta är inget teknikdeterministiskt argument. Det finns ingen uppdelning mellan teknik, mänsklighet och natur, och har heller inte funnits sedan vi plockade upp den första biten flinta och slog ihjäl en sabeltandad tiger. Vår existens är inget annat än heterogena kopplingar i mekanosfären, som hela tiden antar nya konsistensplan och existensformer. Den senaste i raden, som ligger till grund för nätpolitiken, dateras till 1999. Som Martin Aagard uppmärksammar i sin fantastiska artikel går vi till näts och uppgår i en mångfald av rörelser som hela tiden tar nya politiska objekt.

Som citatet ovan belyser så finns det två dominarnde maktformer i samtiden, den territoriella lagstiftningen och industrikapitalismen. Hela tanken om en Rörelse(TM) tillhör den förra av dessa former. Den producerar likhet, sammahet (sameness), centralisering samt en obekväm identitetspolitik (jag är socialist, jag är svensk, jag är motorman, jag är pirat etc.). De som vill att det ska finnas, respektive inte ska finnas, en rörelse är Piratpartiet och Netopia, som i sin extrempolarisering båda producerar enhetstanken om en Rörelse(TM). För Piratpartiet, som jag sympatiserar med som ett politiskt projekt och vars medlemmar är mina personliga vänner, vill jag endast väl. Netopia, å andra sidan, upphör den sekund cashen slutar rulla in. Rörelser kan likaväl vara monetära som affektiva.

Men vi måste kunna släppa taget om entydigheten. Den finns inte även om vi så gärna vill att den ska finnas. Vi måste trivas i kaoset och i internets Brownska rörelser. Det är först när vi erkänner mångfalden som varje liten mikroskopisk händelse kan hamna i kontrapunktiska resonanser och drabba internet till fördel för de öppna nätverken. Mot en rörelse vinner Reinfeldt, FRA och EU lätt. Mot tusentals rörelser har de inte en chans.

Relaterat: Jag pratade om ungefär detta på bokmässan förra helgen. Inspelningen finns som OGG-minipodcast här.

21 reaktioner till “Internets rörelser”

  1. Hmm… Jag brukar använda ordet ”rörelse” just för att fånga en rad aktiviteter, stämningar osv. som måste ses bredare än vad en organisation beslutar och genomför. Den feministiska rörelsen, fredsrörelsen, arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen… Jag tror det är vedertaget?

    Därför förstår jag mig inte riktigt på den här piratrörelsediskussionen. Poängen för mig med begrepp piratrörelsen är just att det är något betydligt bredare än Piratpartiet.

  2. Micke vK: På en begreppslig nivå har du såklart rätt. Det är så man brukar definiera och använda begreppet rörelse. Vad jag försöker fånga är dock det speciella med internets hastigheter och hur det ger upphov till spontana och tillfälliga rörelser, som hela tiden resonerar med varandra.

    Problemet med Rörelsen(TM), oavsett om det är den feministiska-, freds-, eller arbetarrörelsen är att dess produktioner av enhet ofta blir exkluderande och skapar en bild av något som kan mätas, tas på och som kan konsulteras.

    På så sätt är begreppet performativt, och om man inte krossar det så riskerar det att göra mer skada än nytta.

  3. Sen är det klart att det kanske har ett analytiskt värde. Men sätter vi analys före aktion så hamnar vi i nästa sekund i elfenbenstornet istället för i fiberkablarna. Det är inte transcendens vi vill åt utan immanens.

  4. Jag vet inte… för att börja i andra punkten: t ex medborgarrättsrörelsen var ju hela tiden ett begrepp som innehöll ett spänningsfält mellan olika politiska linjer. Det är en viktig poäng att rörelser behöver innehålla flera linjer, gärna sinsemellan motsägande, för att vinna hegemoni – så där tror jag vi är överens. Men jag uppfattar inte att det skulle vara ett problem i piratrörelsen eller Piratpartiet idag? Finns det nåt konkret kritiken om exkludering utgår från?

    Innehåller nätaktivismen mer ”spontana och tillfälliga rörelser” än annat politiskt arbete? Jag kan inte riktigt se det. Trots att rörelsen är ny bygger mycket på fasta organisationer som FSF, EFF osv. Jmf. t ex med antirasistisk och feministisk aktivism de senaste säg 20 åren – skiljer sig nätaktivismen från dem på det sättet?

  5. Micke vK: Nätpolitiken skiljer sig på två punkter: Hastigheter och den låga teknologiska tröskel som behöver överstigas för att agera. Detta leder till att små isomorfiska kluster kan bildas mycket lätt, som bakterier en kloak. Organisationer som EFF och FSF är viktiga, men liknar i huvudsak traditionella föreningar. Utöver detta finns en mängd nätpolitiska aktiviteter som inte tar cred för vad de gör, inte bildar föreningar, inte har namn eller struktur, men som ändå är mycket kraftfulla. En hemlig tunnel in i Kina kan nästa dag leda till en mycket stor politisk händelse.

    Om exkluderingen i Piratpartiet vet piratpartisterna bäst själva. Men det ligger ju i alla organisationers struktur att definiera en insida och en utsida. Jfr. med alla möjliga ”vänsterpartier” i göteborg exempelvis.

  6. Små tillfälliga kluster bildar vi ju hela tiden, i det sociala livet. Tre kvinnor vid samma middagsbord driver fram en bra och obekväm diskussion, osv. En författare eller fem anställda på en videouthyrning kan ställa till med en hel del. Skiljer sig det verkligen för nätpolitiken?

  7. Micke vK: Ja, på internet kan de tre kvinnorna befinna sig i Beijing, Rio de Janeiro och Åmål och samtidigt sitta vid samma middagsbord och de fem anställda kan få författaren att rasa när exemplaren kopieras miljontals gånger.

    Därmed inte sagt att det handlar om ”digitala rörelser” som är frånkopplade det fysiska middagsborden, utan snarare att middagsbordet förändras när det samtidigt kan koppla sig till en global infrastruktur.

  8. Fantastiskt bra! Centralisering och allt som är ”en” gör oss sårbara, speciellt gentemot de som själva är välkoordinerade och har enorma resurser.

    Tillräckligt mångfaldigt och månghövdat gör oss osårbara. Tusentals initiativ på olika platser och på olika sätt, men ändå spontant samverkande där det är opportunt.

    Det finns även historiska exempel på det. De protestantiska piratflottorna (holländska, engelska, franska hugenotter mm) trasade sönder det spansk-portugisiska världshandelsmonopolet på några årtionden. Men det var inte renodlade pirater – de växlade mellan pirateri, handel och rena krigsföretag med flera tusen sjömän och marinsoldater – allt efter vad som passade tillfället bäst. Beslutande aktörer varierade också från enskilda individer, båtägare, föregångare till dagens aktiebolag som Adventurers’ Companies och Joint-Stock Companies till hela nationer, och oändliga blandningar och kombinationer av dessa.

    Detta trots, eller kanske tvärtom på grund av, exempellös repression och terror från den spansk-katolska sidan, som dessutom hade ett gigantiskt resursövertag.

  9. jeffer: Mycket fin liknelse med de gamla piratflottorna. Samma jämförelse kan man göra med barbarernas och andra folkvandringars besegrande av romarriket. Ibland stred de öppet, men för det mesta flyttade de sakta in norrifrån och ockuperade romarriket by för by, genom handel, ingifte, bosättningar etc. Enheten kollapsar alltid under mångfalden!

  10. Om vi ändå på prov skulle tala om en Rörelse, så borde det stå utom tvivel att både Mikael von Knorring och Christopher Kullenberg är delar av denna. Inte sant? Därför vill jag fråga om dessa känner sig inkluderade när folk pratar om ”piratrörelsen”.

  11. Att tala om en rörelse har mobiliserande effekter. Folk känner att de är delar av ett större skeende och att deras lilla insats när de faktiskt agerar på olika vis kanske inte bara blir ett skott ut i rymden. Det fyller alltså en funktion: inspiration och styrka från andra och känslan av att förändra strukturer.

    För mig framstår avståndstagande från resonemang om rörelser som på gränsen till akademiskt neurotiskt – och kanske som ett personligt ställningstagande där man ser någon poäng i att vägra definiera sig och förknippas med andra företeelser. Nätpolitiskt tror jag inte att det är en fördel. Men det skall bli spännande att läsa din bok. Kanske kommer jag att ändra mig, vem vet 🙂

  12. Intressant detta med ”rörelse” som något exkluderande. Jag tror att ordet i sig när det används får en magisk kraft som förvandlar en nebulosa utan konturer genom någon sorts gravitation/centripetalkraft till en kropp, med en gräns mellan inne och ute. Och då blir exkluderande. Jfr Nietzsches jesusparafras om att ”varhelst två eller tre är församlade måste alltid en fjärde dö”.

    Om man nu skall vara mer konkret, så tänker jag på kompassen på valpejl.se, där piratpartiet för alla med åsikter om det mesta hamnade klart sist. Jag ser det som en felförstådd önskan att göra en ”rörelse” av piraterna – definierad av att alla frågor utanför kärnfrågorna besvarades med ”ingen åsikt”. Det var bara det att inga valtest fungerade för en ”rörelse” som definierade sig själv på det sättet.

    Jag menar att de piratpartistiska riksdagskandidaterna skulle ha avvisat rörelsetanken och istället bejakat nebulosavarat. Och besvarat alla frågor efter egen privat åsikt (ok, ibland just ”ingen åsikt”). Då hade det framgått på ett helt annat sätt att Piratpartiet ‘inte* var en sekteristisk rörelse, utan att människor med många olika åsikter förenades i några få kärnfrågor.

    Nån har väl skrivit något i stil med att ”att förlora sig själv är att finna sig själv”.

    Om Piratpartiet förnekat förnekat sin rörelsekaraktär hade de funnit den.

  13. Oscar: Sant att det vid vissa tillfällen kan vara mobiliserande, ex vid val och demonstrationer. Men för att vara ärlig är en sådan mobilisering föga hållbar i längden. Att folk engagerar sig i nätpolitik måste gå djupare än så! Styrka får man av sina vänner, inte av en föreställd gemenskap!

    Möjligtvis är det neurotiskg 😀 Men det är inte en akademisk grej. Tvärtom är det mera teoretiskt att tala om en rörelse. Man måste analysera den, se vad den innehåller för ideologiska element, vilka mål och medel den tar sig etc. Jag ser det inte så, utan mycket mera praktiskt. Vad händer med oss när vi går till näts! där börjar det politiska, och även mångfalden av rörelser.

    Men, allt detta förklarar jag utförligare i boken. Kul att du ska läsa den!

    (och ännu mera meta: är det inte just en intressant rörelse att vi diskuterar detta så intensivt just nu. kanske går Spectrial S02 som ett spöke över internet såsom kommunisterna gjorde på 1800-talet)

  14. Micke har en poäng här:
    Kluster bildas i alla politiska strömmningar/rörelser. Vad är det då som gör nätpolitiken unik? Det är inte att den använder sig av nätet, för det gör ju både faministiska och antirasistiska rörelser idag. Fångar nätpolitiken politiska metoder och typer av frågor som andra rörelser inte gör? Till viss grad bör man fråga sig om nätpolitik fungerar som politisk praktik utan att bli någon slags teknologisk support för sociala rörelser av andra slag (tänk Iran).

    Jag ser nätpolitiken både som den mest sofistikerade politiken (som andra tar efter) och en som är oerhört problematisk (t.ex. gällande naivt överskattande om digital kommunikations roll i konkreta sociala förändringar).

    Kanske uppkommer den här diskussionen när nätpolitiken börjar handla om (avsaknaden av) strategi. På nåt sätt är nätpolitiken ren taktik. Framförallt när den hamnar på defensiven och ska försvara nätet från det ena eller andra hotet. Då handlar politiken enbart om att uppnå ett stadie av fritt internet och där samlas nog alla som inkluderas i rörelsen. Men efter det, när det börjar handla om långsiktigare strategier blir det svårare att tala om en rörelse och man kan fråga sig om det verkligen finns en gemensam global agenda då.

    Dock behöver inte det här vara en nackdel. Nätpolitiken kan mycket väl vara något som uppstår som en gemensam rörelse när politiken blir till en gemensam taktik kring en viss fråga. Och kring varje sådan fråga så byggs nya nätpolitiska allianser utan att de i övrigt måste ha gemensamma strategiska agendor.

  15. Monki: Precis! Det är i självförsvaret som de kontrapunktiska resonanserna uppstår: FRA-bävningen är ett sådant exempel, samt Spectrial S01. Det är här som heterogeniteten i sig blir en kraft. Men det är när folk ska ”enas” som det tappar kraft (åtminstone i relation till myten om samhället-som-helhet).

  16. Rasmus: Jag vet inte riktigt om jag är en del av piratrörelsen – kanske en av dess knytpunkter i Vänsterpartiet? 🙂 Men ett annat ord skulle vara bättre. Gång på gång har jag tvingats skriva ”rörelsen för att försvara nätet”, ”för frihet på nätet” osv. i brist på bättre. Det håller inte.

    På sistone har jag börjat köra med ”användarfrihet” som begrepp för den gemensamma nämnaren mellan fri programvara, nätneutralitet, frihet från elektronisk övervakning och kritik av immaterialrätten. Till FSCONS i november ska jag försöka snickra ihop ett pass om hur vi kan bredda rörelsen genom att synliggöra fler politiska subjekt än teknikentusiasterna, och då tänkte jag pröva det begreppet.

  17. Micke vK: Precis. Att synliggöra politiska subjekt är intimt förknippat med hur en rörelse är konstruerad. ”Piratrörelsen” är i det stora hela väldigt exkluderande här (unga teknikintresserade män). Där måste man verkligen jobba med att bygga nya strategier!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.