Internet hate machine

Den lulzologiska forskningen fortsätter. Det är dags att ta itu med det tragiska fallet av sorgetroll som invaderar och som gör skada.

Isabelle Ståhl var med i TV4, och lyckades dra på sig en skock sorgetroll som går loss i hennes kommentarsfält. Jag måste erkänna att jag personligen blir helt rasande över detta påhopp… så möjligtvis skrivs detta i affekt. Att händelsen är medieöverskridande är helt avgörande; TV, ett enkelriktat medium för massorna, har fått sina sekundärreaktioner att blomstra på internet. Och när de kommer ut i det vilda, går de genom Internet Hate Machine™. Om man stoppar in sorg i Internet Hate Machine™, kommer sorgen att accellerera, och det blir riktigt nasty.

Enligt tidigare betraktelse definieras det kvinnohatande sorgetrollet som:

Kvinnohatande sorgetroll – förekommer nästan endast hos kvinnnliga bloggare. Präglas av ett starkt hat mot feminism, som inte bara har karaktären av “kritik”, utan tycks bottna i en nästan outsläcklig törst att bevisa att trollet har rätt och att alla andra är feminister, inklusive “media” och “vänsterpolitiken”. De är tyvärr väldigt vanliga, och drar sig inte för grova förolämpningar för att få fram sina poänger.

Men i fallet med Isabelles bloggkommentarer ser vi något annat än bara en ren form av kvinnohatande sorgetroll. Följer vi händelseförloppet noga ser vi hur det redan efter en halvtimme har genererats ett tjugotal riktigt hatiska kommentarer, som tveklöst är kopplade till själva TV-sändningen. Att de som kommenterar varandra kan läsa vad tidigare personer har skrivit, ger oss vid handen ett kollektivt fenomen, även om en grå vampyr lätt kan operera ensam. En massa, eller, en pöbel står för upptrappningen. Låt oss vända bladet till 1912 och Bror Gadelius:

Hava vi sålunda ringa anledning att berömma massornas intelligens, så hava vi ännu mindre skäl att högakta massornas moral. Ingenting försvinner så lätt i massan som den enskildes ansvarskänsla (Le Bon). Vad individen förbryter under inflytande av de känslor, som utvecklas i en pöbelhop, är ju ock till stor del massans förbrytelse.

”Massans förbrytelse”, utan att moralisera över detta begrepp, är en central komponent i Internet Hate Machine™. Frågan är då hur vi ska förstå vad som händer. Vad som orsaker det individuella hatet som riktar sig utåt mot någon annan lämnar jag till psykologin. Istället är jag intresserad av vad som händer i den kollektiva situationen. Vad är det som stämmer bloggtillvaron i en ton av kollektivt hat, eller en hop av hat? Vi vänder oss till Deleuze och Guattari:

Even when it falls into the void of too-sudden destratification, or into the proliferation of a cancerous stratum, it is still desire. Desire stretches that far: desiring one’s own annihilation, or desiring the power to annihilate (165).

Till skillnad från TV-soffan är bloggkommentarstrådar ett slätt rum. Eller, inte helt slätt, men relativt sett en ”all too-sudden” destratifiering. Ett tomrum uppstår i glappet mellan medier. Dessa glapp är för det mesta något vi hyllar. Alla kan komma till tals, konsumenter blir producenter, [insert valfri Web 2.0-klyscha]…

Men detta glapp ger även upphov till Internet Hate Machine™, som då och då skenar iväg på en destruktionslinje som kollapsar kring 11:56 i sin egen implosion, när de trollhämmande kommentarerna tar överhanden och hatet blockeras. Gustaf, Hjalde Non och Lisa bloggar vidare i ämnet.

Men hur ska man då stoppa denna cancerogena destruktionslinje, som inte skapar lulz utan endast sorg? Den tidigare betraktelsen föreslog tre möjliga strategier; 1) Trolla tillbaka ännu hårdare tills trollet chockas bort från internet. 2) Ignorera. 3) Nyttja trollet.

Man skulle kunna säga att alla tre strategier finns representerade längre ned i kommentarstråden. Trollen bemöts med mottroll, som är överlägset verbala. De initiala trollen försvinner snabbt. Trollen ignoreras genom att ingen tar dem på allvar. Och i ett tredje skede nyttjas trollen till att fungera som avstamp för en vidare diskussion om genus, hat och TV-publik.

För vad är televisionen i en maskinisk era av internetteknologier? Vi skruvar tillbaka klockan till före internet och betraktar det maskiniska förslavandet, som kanske nu har kommit till sin fulländning:

For example, one is subjected to TV insofar as one uses and consumes it, in the very particular situation of a subject of the statement that more or less mistakes itself for a subject of enunciation (”you, dear television viewers, who make TV what it is . . .”); the technical machine is the medium between two subjects.

But one is enslaved by TV as a human machine insofar as the television viewers are no longer consumers or users, nor even subjects who supposedly ”make” it, but intrinsic component pieces, ”input” and ”output,” feedback or recurrences that are no longer connected to the machine in such a way as to produce or use it. (D&G 458)

Feedbacklooparna från televisionen var före internet endast hypotetiska. En reklamfilm skulle ge ett förväntat konsumtionsmönster, en ideologi skulle ge en förväntad subjektivering etc. Med internet har vi den direkta feedbacken överallt, i kommentarstrådarna. Internet befriar oss inte från televisionens maskiniska förslavande. Tvärtom verkar det som det ger upphov till ännu mera bränsle för Internet Hate Machine™.

Och Isabelle, lyssna inte på sorgetrollen, även om det de säger är horribelt. Dina texter är så svindlande bra att jag häpnar varje gång de dimper ned i min reader!

16 reaktioner till “Internet hate machine”

  1. Jag tycker att det som skrevs i kommentarerna var både hemskt och dråpligt, men känner mig manad att ställa frågan:

    Har du (eller jag, eller någon) verkligen rätt att definiera lulz? Det fimns utan tvekan klassiska lulzkapitel som är än värre och sårat mer än vad som kommenterats på Isabelles blogg. Jag tycker att lulzen har en mörk baksida där Internet Hate Machine ingår, inte att de är motsatser.

  2. En lösning på problemet är de system för ”socialTV” som det forskas en el på nu. I sin enklaste form handlar det om att kombinera tv-tittande med chat/kommentarsfunktion, antingen med vänner eller med andra som tittar på samma program. Jag har tidigare varit skeptiskt till detta och sett det som ett skadat internet, men inser nu att det kan vara ett sätt att hålla sorgetrollen i socialTV-loopen snarare än att låta TV bilda ett kretslopp med nätet.

    Det fknns en vilja till ressentimentsdriven feedback som tidigare kunde isoleras till vibrationer på hörbar frekvens i vardagsrummet (hur många Lika delar godartade som elakartade smittor han inte stannat där genom tiderna?). Nu har detta virus blivit fiberburet. SocialTV är i grund och botten skapat för att förslava prosumers på exakt det vis som d&g specifierar ovan och precis som annat prosumerslaveri riskerar där aldrig mobben att uppstå annat är tillfälligt inom tjänstens gränser. Så låt sprgetrollen få sin egen feedbackloop snarare än att smutsa ner vår!

  3. Anders: Mycket intressant fråga! Vem som helst har ”rätt” att definiera begrepp, om bara för att förskjuta, missförstå eller vantolka dem. Till och med de som vill övervaka och kastrera internet för att det finns ”näthat” där ute har den rätten, även om de har fel.

    Mitt övergripande mål med den lulzologiska forskningen är att driva ut småaktigt hat och sorg från nätet. Därmed inte sagt att man behöver legitimera sitt definierande etiskt alla gånger.

    Jag instämmer helt i att internet hate machine är en del av lulz. Men det ter sig som att hatet har två skilda kvalitéer hos sorgetroll och lulztroll, där de förra drivs av småaktigheten i att själva förolämpa eller skada någon, medan lulzet snarare utgör ett Dionysiskt hat som skapar kaos och förvirring.

    Dock instämmer jag lika mycket i att effekterna av alla former av trollande både kan såra och skada andra människor. Dessutom kan säkert ”I did it for the lulz” användas som en ursäkt för att man sorgetrollade.

    Blev mitt svar så här på morgonkvisten tydligare?

  4. monki: Ja, faktiskt! TV-soffan är en grogrund för detta småaktiga hat, något som nyttjas av TV-produktionerna. Att vräka sitt ressentiment över folks utseende i American Idol eller säga att debattprogrammens deltagare är ”dumma i huvet” verkar vara poängen med TV nuförtiden. Det är detta som är Deleuze och Guattaris ”subject of enunciation” (utsägelsesubjekt?) i ”what makes television”.

    Men det maskiniska förslavandets feedbackloopar går så klart att kontrollera (annars vore det ju inte maskiniskt). Så varför inte låta sorgetrollen få sina ”digitala tevesoffor”!

  5. Skillnaden mellan lulz som sårar och sorg som sårar är skillnaden mellan krig och tortyr. Kriget har en (fruktansvärd) potential att såra, medan tortyren är helt igenom avsedd att göra det. Krigets metoder syftar alltid till att avsluta kriget (Clausewitz), medan tortyrens syfte alltid är något annat: Att plåga, få fram ”information” eller åstadkomma någon annan handling.

    Det finns alltså skillnader, olika kvaliteter, mellan lulz och sorg – men de går bortom ont och gott, bortom konstruktivitet och destruktivitet.

  6. monki: Mjo, precis. Helst skulle jag vilja se TV och Internet i olika kablar. Jag skulle till och med gärna se TV i analog eterutsändning… bort med det!!!

    Marcus: Ja! För att fortsätta med Clausewitz och vända på steken: Clausewitz menar ju även att ”krig är politik med andra medel”. Kriget har alltså (enorm) potential att såra, men potentialen är inte med nödvändighet implicerad. Krig finns ju i så många former (ex. kallt krig). Tortyren däremot misslyckas om den inte sårar.

  7. Chris: Absolut!

    Och angående det här med tv vs internets skulle jag vilja bygga in följande:

    Massmedier är rent generellt hänvisade till att ”objektivt” presentera ett ämne, en sakfråga, det vills säga förmedla en debatt mellan parter som var för sig representerar en opinion. Massmediet är nödvändigtvis en punkt som ska stråla ut till en så bred allmänhet som möjligt. Massmediet måste då bekräfta och motsäga varje åsikt, mer eller mindre samtidigt, hela tiden. Det behövs alltid både en skurk och ett offer. Båda sidor måste alltid komma till tals. Konflikten är alla massmediers dramaturgiska motor, den binära oppositionen, A och icke-A, skillnaden som negativitet.

    Internets är inget massmedium. På näten finns bara opinioner, vi bygger kluster kring gemensamma intressen och ståndpunkter i sakfrågor. Söker man bekräftelse kan man alltid hitta den någonstans, men inte varsomhelst. Internets struntar i opposition och jobbar istället fundamentalt med heterogenitet, och…och…och, multiplicitet, konnektivitet, redundans, överdlöd, den produktiva skillnaden.

    Ja, ni fattar.

    Självklart uppstår vämjeliga konfrontationer mellan dessa typer av medier.

  8. Man får lätt bilden att du och Fleischer bl.a. är någon slags övermänniskor i ett tillstånd av kulturellt zen, där ni bara glider med och glatt accepterar lulztrollande och allt möjligt vidrigt som jag själv blir otroligt upprörd över. Skönt att det uppenbarligen inte är så!

  9. albins: I sedvanlig ordning talar jag bara för mig själv här. Men jag kan bli fruktansvärt upprörd över fåraktiga troll, speciellt när de vräker ur sig småaktigt hat över min vän Isabelle.

    Dock tror jag att för att förstå trollen och trollandet kan man inte börja här, utan man måste jobba med analulzen så förutsättningslöst som möjligt. Man måste se hur trollandet fungerar, in i sina minsta detaljer. Att på förhand tränga det åt sidan eller bara avfärda det, leder ingenstans. Man måste så att säga experimentera sig fram och se precis hur maskineriet fungerar.

    Men jag är absolut inte orörd av trollandet, för mig ger det upphov till starka känslor, både negativa och positiva.

  10. Kan tilläggas: Dock blir jag inte ”upprörd” i bemärkelsen ”se så fasligt det är på internet”. Det är lite som att bli upprörd över att barnen lyssnar på hårdrock och har sataniska tryck på sina t-shirts eller tjyvröker på rasterna. På sådant sätt kan man moralisera, men det leder ingenstans.

    Berörd blir jag däremot. När trollen är hatiska och är ute efter att trycka ned någon blir jag vred. Men jag kan även bli glad när lulztroll bryter upp urartad serious business, onödigt allvar eller självgott moraliserande.

  11. Ja, du har självfallet rätt, moralisering är ju inte direkt konstruktivt. Men ändå tänker jag varje gång jag kommer i kontakt med något *chan-relaterat att jag gärna skulle göra internet ogjort för att slippa detta.

  12. Intressant att notera att länken till Internet Hate Machine är blockad av Förenade Arabemiratens Web Access Management Policy. Gör det Etisalat (statliga ISP’n i UAE) till lulztroll eller sorgetroll??

  13. Johannes: Troligtvis är det sorg. Eller snarare anti-lulz. Länken pekar till encyclopediadramatica.org, ett uppslagsverk för nätfenomen. Använd VPN så kommer du nog runt det där censurfiltret.

    Att däremot trolla Etisalat, det vore lulz. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.