Intensifier fyller 2 år – krönika

I dag går har denna blogg existerat i två år sedan det första hello-worldmeddelandet. För ett år sedan skrev jag en slags årskrönika, och det är således dags för ett skrivandets upprepningstvång.

Copyriot frågade i början av sommaren efter hur långt ett år kan vara, i relation till det som nu mer och mer börjar sortera under begreppet nätpolitik. Copyriots svar blev ungefär att tokmånga saker har hänt, vilket jag instämmer i. Översikter faller därmed bort från mina förmågor.

För ett år sedan hade jag skrivit 143 inlägg på ett år, nu står min mätare på 495. Det har alltså skett en radikal upptrappning, och med 352 inlägg hamnar uppdateringsfrekvensen på nästan exakt ett inlägg om dagen. Detta måste åtgärdas i nedåtgående riktning, och jag tror att jag har funnit en lösning:

Lösningen handlar föga förvånande om format. Nu finns det ju inga regler för hur man ska skriva en blogg, men jag har en förmodan om att vissa nya tjänster och format, som alls inte var lika spridda för ett år sedan, nu är redo att ersätta vissa av de inlägg jag skriver annars.

Jag har insett att nätaktivism har en långt större effekt om den sker i kluster, än om den uttrycks på en blogg, med en föreställd författare/person bakom tangentbordet. Genom att jag har dykt in i den (havs)ström som Werebuildklustret utgör, öppnas helt nya vägar och kapaciteter för att bedriva nätpolitik. Att skriva i en Etherpad tillsammans med åtta andra personer, vissa av dem nära vänner andra anonyma, skapar en mycket säkrare kunskapsprocess och en mera genomtänkt (flykt)linje. Att utfärda interfaxiska kommunikéer är mycket mera givande än att skriva traktat här, kollektiv VJ-ing är hemskt kul, och att experimentera med en bot som slukar flödet av tankar i irc-kanaler och på twitter är intressant och vackert.

Under det andra Intensifieråret har dock en annan form av skrivande exploderat – bloggserierna. Serierna om Spinoza, Sein und Zeit, Durkheim, Tarde har lett till oväntade traktat och manifestliknande skrivelser, exempelvis Om fraktalpolitik, Treatise on Jellyfish Memetics, transaktioner om fylogenetik, formatnihilism, civilsociologi, begrepp, nätpolitik, Gud och Vetenskap, och, och….

Slutsatsen av detta är att Intensifiers skrivmotor på flera plan ligger i de djuplodande serierna och posterna, de som har lägre hastigheter och manglas mot böcker, frågeställningar och sammanhang som ligger utanför nätpolitikens guldfiskminne, men som ändå letar sig ut här och fångas upp genom att smitta av sig. Detta märks inte minst både kvalitativt och kvantitativt i kommentarsfälten.

Så till läsarna. Statistik är egentligen en meningslös indikator på flera sätt. Intensifier har under det andra året haft 127 000 besökare, men det säger nästan ingenting. De fem vanligaste sökorden för folk som hamnar här är ”oneswarm”, ”intensifier”, ”christopher kullenberg”, ”ipredator”, och ”kopimism”. Även dessa indikatorer är trubbiga verktyg.

De bloggar som oftast länkar till mig är i fallande ordning Copyriot, Opassande, Rick Falkvinge, Isobels verkstad och Le domaine de Anaïs.

Men det mest intressanta är ändå det senaste årets kontaktytsintensifieringar som har förvandlat delar av bloggosfären till en sifonosfär. Nästan samtliga av mina favoritbloggare hänger på IRC nuförtiden, och på så sätt förtätas de samtal som jag finner så stort utbyte av. Detta påverkar givetvis skrivandet och tar det ett steg närmare att dras med i en hypermedierad psykohallucinatorisk manetupplevelse.

Kanske liknar detta skrivande än mer det Heidegger kallar för Tal (Rede), fast i en uppskruvad hastighet som blir allt mera direkt. Samtidigt som jag skriver detta följer jag pågående diskussioner om maneter, hadopi, EU, hacktivism, inför-döden-varon och aparallell evolution. Detta kopplar hela tiden till bloggskrivandet och under sommaren dyker det hela tiden upp fantastiska texter från bland annat Isabelle om Heidegger, filmiska scener från Frankrike hos Anaïs, regniga singularitetspunkter hos Julia, djuplodande transaktioner om fenomenologin hos Daniel… listan är omöjlig att göra komplett. Men dessa händelser på bloggar upplever jag allt mer som pågående samtal, som i viss mån liknar ett konstant mingelparty, i bemärkelsen att tankar blandas runt och formerar ett distribuerat medvetande.

För att återgå till Heidegger så är kanske denna aldrig sinande ström av tal just det metastabila tillstånd som Intensifiers bloggande just nu befinner sig i. Det som är på tal innebär också att vissa saker låter sig ses. Detta skapar i sin tur ett logos där problem dissikeras och sätts samman efter vissa logiker. Men det sker hela tiden som en kollektiv erfarenhet, eftersom det som är på tal samtidigt sker inför och i utbyte mellan de för varandra talande. Dock är kanske inte seendet det prioriterade sinnet, utan kanske snarare det haptiska och emotionella.

Således. Jag ger inga löften om vad det tredje året kommer att innehålla. Det är ju beroende av vad som är på tal i min distribuerade hjärna. Oavsett vilket är tokbloggandet produktivt även utanför själva bloggen, något som avspeglas i korrespondensen mellan mina offline-artiklar och vad som skrivs här. Till de som kommenterar på ett konstruktivt sätt vill jag avslutningsvis rikta ett stort tack!

11 reaktioner till “Intensifier fyller 2 år – krönika”

  1. Bloggposter som bryter av och formar bitar från den hårdare världen av böcker och vetenskap och som sedan ställs i relation till maneternas slemmande. Helt rätt väg att gå!

  2. @Heiti: Cameron är en megaHAL som sedan är scriptad med eggdrop för att interagera med IRC och Twitter. Sen körs den på en iMac G3 under ubuntu. Eftersom hjärnan laddas i minnet får man tweaka lite med gammal hårdvara för att det inte ska bli overload 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.