Helheten är alltid mindre än delarna – Latour, Tarde, Citizen Science och invasiva arter

Igår läste jag om Latour et. al’s artikel The whole is always smaller than its parts’ – a digital test of Gabriel Tardes’ monads från 2012. Temat med att låna in Tarde’s monad-begrepp (ursprungligen från Leibniz) känns igen från flera andra ställen hos Latour, men denna artikel är speciellt intressant eftersom det är en ”metodologisk” artikel snarare än en ontologisk, och att den vänder sig till ”sociologer” som bedriver empirisk forskning. Det finns nämligen ett metodologiskt argument i denna artikel, som Kalle för övrigt började skriva om redan för sex år sedan (återigen: journalartiklarna släpar långt efter forskningsfronten).

Tesen som Latour mfl. driver i denna artikel är att nya mängder av (meta)data har gjort det möjligt att skapa ”profiler” (profiles) av det som vi vill studera, följa eller analysera. Denna typ av data drömde Gabriel de Tarde om, vilket jag skrev om kort i förordet till den svenska översättningen av första kapitlet i Imitationens lagar:

Menar [Tarde] att eftersom varje liten detalj, varje liten imitation, ger upphov till och förklarar det sociala, måste statistikerna börja räkna på hela ”hushållets inventarier”, vilka böcker som publiceras, vilka kläder som säljs och vilka produkter som införskaffas vid vissa givna tidpunkter. Sådana empiriska undersökningar skulle i slutet av 1800-talet ha krävt en enorm logistik, för att inte tala om beräkningskraft. (s.18)

Nu är det ju inte längre slutet av artonhundratalet, så vi har chansen att plocka upp Tardes forskningsprogram lite drygt hundra år senare. Vilket är en ganska bra idé, tror jag.

\\

Just nu forskar jag bland annat om uppkomsten och utvecklingen av medborgarvetenskap, eller ”citizen science”, i ett projekt som heter Taking Science to the Crowd.  Här försöker vi följa hur denna praktik har vuxit fram, blivit alltmer relevant, och blivit alltmer av en hajp i forskningspolitiken.

Att kartlägga de nätverk som så att säga bygger upp citizen science kan då inspireras av Latours perspektiv på ett intressant sätt. Jag tänkte kasta ut lite preliminära datavisualiseringar här och testa mig fram.

Först några ord om de metodprinciper som återfinns i pappret från 2012. För det första finns det bara en analysnivå (Latour bryter med mikro/makro): monaderna utgör ”points of view” (p. 598) som ser ”hela nätverket”, men inte som en totalitet. Detta hänger samman med att det i sin tur inte finns några delar eller helheter: allt som finns är aktörer och nätverk. Aktörerna är nätverken och nätverken är aktörerna. Det är inte så, som mycket social teori utgår ifrån, att det sker ”interaktioner”. Inget interagerar med något, allt som finns är nätverk och aktörer som samtidigt definierar varandra. Det finns inga utbyten eller transaktioner: allt som finns är det som är: ontopolitik!

Men det där är ju ganska grundläggande. Spännande blir det först när det appliceras.

För att börja nysta i monaderna måste man ha en startpunkt. Jag tar min utgångspunkt i ett policydokument publicerat av Europeiska kommissionen: Green Paper on Citizen Science for Europe. Ett traditionellt sätt att analysera ett sådant policydokument är att ”dekonstruera” det, att kritiskt granska sättet som en viss sakfråga ”framställs på” och på så sätt synliggöra ett ”större sammanhang”, en kontext, eller en ideologi (”totalitet” om vi är riktigt modiga). Men, då begår vi misstaget att tro att det finns en del och en helhet, något större som avgör alla de mindre delarna. Literature is an assemblage. It has nothing to do with ideology. There is no ideology and never has been.

Istället kan vi börja analysera nätverket. Men då måste man börja plocka isär rapporten (dis-assemblage). Om man först hämtar ut de vetenskapliga artiklar som policyrapporten bygger på (se referenslistan) hittar man 21 artiklar, vars referensnätverk går att ladda hem från Web of Science (om man har universitetsaccess). Tack vare att vetenskapliga publikationer är uppmarkerade med metadata (som Tarde törstade efter), går det att använda policyrapporten som första monadologisk ”point of view” för att analysera det nätverk som (åtminstone delvis) definerar rapporten som aktör.

Först väljer vi en aspekt (aktant) av vetenskapliga publikationer: Författare. Klicka för att förstora:

 Skärmavbild 2014-10-31 kl. 11.15.50

Ur den första policyrapporten, Green Paper,  framträder ett (av flera) nätverk av forskare som gillar att citera varandra. Tittar vi i mitten hittar vi tre centrala forskare; Bonney, Phillips och Shirk, som tillsammans med andra forskare har skrivit artikeln Citizen Science: A Developing Tool for Expanding Science Knowledge and Scientific Literacy. Dessa forskare formerar en lokal centrumpunkt. Ofta lockas man då att tänka att de är ”centrala”, att man har hittat ”kärnan”. Men så är det ju inte med aktörsnätverk.  Studerar man i sin tur deras referenslistor och vilka som citerar dem, får vi ytterligare nätverk. Nätverk ger nätverk. Varje monad ger oss en oändlig ”utsiktspunkt” till nästa anhalt.

Men, forskares namn är ju bara en antropocentrisk etikett på ett nätverks noder. Tack vare dataöverflödet som Tarde drömde om kan vi välja en annan sida av monaderna. Vad sägs om samma ”innehåll” fast baserat på ”keywords”:

greenpaperkeywordmap

Här har jag hjälpt datorvisualiseringen (Gephi, Forced Landscape 2) lite på traven med att rita och skriva lite. Men, om vi analyserar den metadata som beskriver ”innehållet” i artiklarna (keywords) får vi ytterligare en utsiktspunkt som blickar ut över ytterligare nätverk. Observera hur lockande det är att tro att vi har hittat ”innehållet” i forskningsartiklarna. På ett sätt har vi ju det, de handlar ju om något. Men tänker vi innehåll kommer vi att fastna i reduktionism! Om vi istället tänker nätverk här får vi en bättre vinkel. Uppe i vänstra hörned ser vi hur artiklarna kopplar samman ”citizen science” med de nätverk som länge har studerat ”public scientific literacy”, ”public participation research” och så vidare. Här har vi så att säga en slags samhällsvetenskaplig tanke om att medborgarvetenskap är en fråga om kunniga, engagerade och deltagande medborgare. Lite spännande. Men följer vi sedan punkten ”Citizen science” ned åt höger stöter vi först på ett kluster som fokuserar de empiriska studieområdena. Det handlar om klimatforsknign, miljöforskning, och kristalliserar sig i biodiversitet. Därefter hamnar vi i ytterligare ett nätverk som handlar om observationer (av) invasiva arter, urval, populationer, observationers kvalitet (metod). Genom begreppet ”monitoring” öppnar sig sedan ytterligare studieobjekt: ”invasive plants”, ”plant invasions” och olika former av ”beredskap” för att hantera förändringar.

Fortsätter vi att zooma kan vi gå in på varje enskild artikel (källdata), här rankade efter globala citeringar (dvs. av alla källor i hela Web of Science):

Skärmavbild 2014-10-31 kl. 13.59.52

Här upptäcker vi att de två mest välciterade artiklarna leder till två psykologer: Ryan och Deci (de är även lyckoforskare, men det är en annan femma). Dessa psykologer sysslar en hel del med motivationsforskning. De är del av policyrapportens nätverk och de länkar sedan samman med ett ännu större komplex av motivationspsykologi. Detta fält är så stort att vi snabbt skulle förlora oss i det om vi fortsatte att följa nätverket åt det hållet. Dessa psykologer spelar en marginell roll i policyrapporten (de ger bara ”motivationsbiten”) men om vi ser in i dem som monader öppnar sig ett landskap där tre-fyratusen andra artiklar citerar dem. Som delar betraktade är de större än den helhet (policyrapporten) som vi började i. Detta gäller inte bara för citeringar. Citeringar är bara en liten aspekt av alla de nätverk av instrument, observationer, forskningsmedel, forskare, utrustning, allianser etc. som gör forskning möjlig. Dock är de väldigt väluppmärkta med metadata, vilket gör dem enkla att studera.

I en policyrapport, som eventuellt får politikerna i Bryssel att så småningom skyffla några forskningsöronmärkta miljarder Euro i ena eller andra riktningen, finner vi 21 vetenskapliga artiklar. Dessa öppnar monadologiskt upp ännu större nätverk som kopplar oss samman med invasiva arter, biodiversitet, global uppvärmning och bisarra habitat för flyttfåglar.

\\

De konventionella textanalysen tror att meningen finns ”bakom” eller ”mellan raderna”, i en abstrakt relation till en övergripande totalitet. Men, det känns som att man inte ens behöver genomföra analysen särskilt länge innan man hittar det där förväntade svaret om man jobbar så.

Mera intressant blir det om man kan länka samman en rapport med en invasiv fågelart som är relaterad till globala temperaturförändringar och som råkade flyga åt fel håll vilket gjorde så att politikerna i Bryssell….

 

3 reaktioner till “Helheten är alltid mindre än delarna – Latour, Tarde, Citizen Science och invasiva arter”

  1. Tack för din intressanta test/användande av Tarde-Latour monaderna. Jag har inte hunnit igenom hela texten än. Men det vore intressant att fundera lite mer kring textens påstående att en monad äger alla de andra monaderna i nätverket. Varje monad innehåller de andra. Det är detta som gör monaden till monad och inte bara till en enkel nod i traditionell nätverksteori. Är det en rimlig läsning?

    Tja, det blir mer funderingar när jag läst hela texten.

  2. Jag har inte heller läst de sista sidorna ännu.

    Men jag tror att du är inne på rätt spår. Latour/Tarde tror jag vill komma ifrån det atomistiska tänkandet kring ”noder” som befinner sig ”i” ett ” nätverk”. Detta hänger samman med Latours ”aktualism”, som verkligen är en skärningspunkt mot den objektorienterade filosofin.

    En aktör i ett nätverk kan aldrig kopplas loss och få ett eget liv. I mina exempel ovan rör det sig framförallt om vetenskapliga artiklar. Latour skriver redan 1987 (s.34) poetiskt om ”ensamma” vetenskapliga artiklar i Science in Action:

    A paper that does not have references is like a child without an escort walking at night in a big city it does not know: isolated, lost, anything may happen to it.

    För Latour kan det inte finnas något utanför nätverken. Därför är det meningslöst att tänka oss aktörer som individuella atomer överhuvudtaget.

    Det är här som monad-begreppet blir värdefullt. En monad har ju en viktig ”öppenhet” mot allt och alla andra. En monad är så att säga allt det andra, det ”äger de andra” samtidigt som det blir ägt av alla andra.

    Det är så som jag tror att monaderna bryter med ”interaktionismen”. Jag blir inte ”mig själv” genom att interagera med ”andra”. Jag blir jag, just genom att vara andra, och samtidigt låta andra vara mig. Jag är tusen andra, i sin fulla självmotsägelse är jag en hel multiplicitet, samtidigt som alla andra längs min livsbana införlivar en del av mig varje gång vi berör varandra.

  3. Tack! Vi kunde lansera ett nytt nätverks-begrepp: mo(na)der. Moder istället för noder blir lite fånigt könat, men ifall en behåller parentesen: mo(na)der i nätverket. Och nätverket i mo(na)den.

    Jag kommer att fundera mer kring ingripandet som jag själv ju betonar. Det finns möjligen risk att olika fenomen reduceras hos Latour till nätverk. Hur intervenerar själva kopplingen (mellan monader) i monaderna? Och hur intervenerar monaderna i sina egna nätverkskopplingar? Etc.

    Latour definierar ju tidigare aktör fruktbart som något som gör skillnad (tillsammans med andra aktörer som också gör skillnad på olika sätt). Det tycks mig som det finns risk att ingripandet, aktörerna, reduceras bort?? Eller handlar det bara om att jag inte läst färdigt texten än …?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.