Heideggerintermezzo: Marx-diss

Då jag under dagen både jobbat Heidegger och Marx kan det vara på sin plats att praktisera lite syntetiserande filologi. Vad tänkte Heidegger om Marx? (det omvända är ju tyvärr en historisk omöjlighet). Låt oss beskåda följande youtube-klipp:

httpv://www.youtube.com/watch?v=jQsQOqa0UVc

Nu talar ju Heidegger med en besynnerlig dialekt, men mitt försök till att transkribera lyder:

Die Frage nach der Forderung der Weltveränderung, fällt ja auf einem vielzitierten Satz von Karl Marx, die These über Feuerbach zurück, und ich will ungenau sie zitieren und gleich vorlesen:

”Die Philosophen haben die Welt nur verschieden interpretiert [unterstrichen], es kommt darauf an, sie zu Verändern”.

Wenn die Zitation dieses Satzes, und bei der Befolgung dieses Satzes, übersieht mann dass eine Weltveränderung voraussetzt eine Änderung in der Weltvorstellung, und dass eine Weltvorstellung nur zu gewinnen ist dadurch dass man die Welt zureichend interpretiert.

Das heisst Marx ist fusst auf eine ganz bestimmten Weltinterpretation, um seine Veränderung zu fordern. Und dadurch erweisst sich dieser Satz als nicht fundeirter Satz. Er weckt den Eindruck als sei entschieden gegen die Philosophie gesprochen während dem zweiten Teil des Satzes gerade unausgesprochen die Forderung and der Philosophie vorausgesetzt.

Och min lekmannamässiga översättning (kommentera gärna fel) blir:

Frågan om kravet på världsförändring, faller tillbaka på en välciterad sats av Karl Marx, Feuerbachs tes, och jag skall nu citera den och läsa upp den.

”Filosoferna har endast tolkat världen (på olika sätt)[understruket], det gäller att förändra den”

Vid citeringen av denna sats, och vid efterföljandet av denna sats, förbiser man att en världsförändring förutsätter en förändring i världsföreställning, och att en världsföreställning endast är möjlig att vinna genom att man på ett tillräckligt sätt tolkar världen.

Det betyder att Marx är fotad (står på) på en väldigt bestämd världstolkning, i sitt fordrande om en världsförändring. Och därmed visar sig denna sats inte vara en funderad (grundad) sats. Den väcker intrycket av att bestämt tala emot filosofin, medan den andra delen av satsen outtryckligen (implicit) förutsätter filosofins fordring (krav).

12 svar på “Heideggerintermezzo: Marx-diss”

  1. Rulande inlägg som vanligt chrisk!
    Tack för det! Du sätter igång grejer.

    ”Vid citeringen av denna sats, och vid efterföljandet av denna sats, förbiser man att en världsförändring förutsätter en förändring i världsföreställning, och att en världsföreställning endast är möjlig att vinna genom att man på ett tillräckligt sätt tolkar världen.”

    Min tolkning av Marx (och jag är inte särskilt insatt eller påläst, varken kring Marx eller Heidegger) är att Marx menade att en mänsklighet som jobbar 14 h/dag 7 dagar/vecka redan därigenom saknar förutsättningarna för den förändring Heidegger talar om. På samma sätt som att en svältande omöjligt kan bli fet. Det ska till ett mirakel för att det ska ske. I väntan på miraklet, som är nyckeln till den fas Heidegger talar om, måste konkreta, materiella förändringar fullbordas. Aktiva kontinuerliga steg mot att bostad, sjukvård, utbildning och mat etc. åt alla blir en normal del av människans existens och inte en lyx. Klasskampen handlar om att befria tid som kan användas till häftiga projekt som förändrar världen. Kapitalets svar på det är att inordna även den berfiade tiden i produktionen, dvs. arbetet upphör aldrig, endast intensiteten och det formella förändras (betald/obetald arbetstid). Vi jobbar inte längre 14 h/dag 7 dagar i veckan, vi jobbar 24h/dag hela livet. Lösningen på det är naturligtvis medborgarlön, men det är en temporär lösning, varupriserna stiger och lönen blir en dag helt värdelös och cirkusen börjar om.
    (ungefär vid den här tanken tyr sig en del till mirakeltanken som nyckel ist och blir därmed religiösa)

    ”Vad tänkte Heidegger om Marx? (det omvända är ju tyvärr en historisk omöjlighet).”

    Vi är några som påstår att det är det som är filosofi, att det inte är en omöjlighet utan tvärtom filosofins grund att människor talar och lyssnar till varandra oberoende av tid och ordning.
    Ett effektivt sätt att försöka omöjliggöra detta är att förhindra fri informationsspridning, dvs. att ”den reaktia kraften” på ett strukturellt plan genom tex copyright ”skiljer den aktiva kraften från det som den förmår” (dvs skapar en imaginär split i Kopimi som gör delar av den reaktiv och självfientlig genom hot, våld, förtal, rättsprocesser, varningskyltar etc. dvs. en sorts självassimileringsprocess. Har du några tankar kring det, får du gärna dela med dig.

    Vänligen och med tacksamhet
    Ibi

    1. Hej Ibi, trevligt med din långa kommentar!

      1. Jag tror att Heidegger har problem med just det du beskriver. Eftersom Marx är fokuserad på förändring, och förutsätter klasskamp etc. så hindrar detta honom från att förutsättningslöst förstå/tolka världen.

      2. Håller helt med! Det finns många sätt att slå imaginära splittar i Kopimi. Copyright är bara en strategi. En annan är att man exempelvis gör det svårt för människor att sprida sina idéer, exempelvis genom bokförlag och filbolags nålsögon. För att lyssna måste man kopiera, även om du bara kopierar någons tal till ditt minne i huvudet. Alla former av begränsning av detta ser jag som av ondo.

  2. Åh, när Marx kommer på tal då hugger jag allt direkt! 😉

    För det första tycker jag inte att feuerbachtesen nödvändigtvis utesluter att man både kan tolka och sedan förändra. Det finns ingen motsättning mellan tolkning och förändring, bara mellan ‘bara tolkning’ och förändring. Alltså: filosoferna behöver både tolka OCH förändra, inte bara tolka. Så vill i alla fall jag läsa den. Men jag är ju marxkramare också!

    För det andra tycker och tror jag absolut att Marx var för mycket ett barn av sin tid för att förutsättningslöst tolka världen. Men menar Heidegger att han, eller du att du, inte skulle vara det? Man gräver där man står, och var man än står finns det skugga under fötterna, d.v.s. man måste alltid på något sätt göra förhållandevis grundlösa antaganden för att få en fast grund. Detta behöver inte vara något negativt, det negativa är nog när man inte själv inser att så är fallet.

    För det tredje tror jag att det finns mycket intressant att länka mellan Marx och immaterialrätt/kopimi/internet. Det kanske mest självklara är såklart att internet är en produktivkraft som är billig och tillgänglig för många, och att vi dessutom enkelt kan multiplicera immateriella varor utan mycket till ansträngning. Detta kastar nytt ljus på Marx klassiska tankar.

    1. Anders: Jag tycker nog ungefär som du. Däremot tror jag att Heidegger retar sig på Marx sätt att kombinera ett politiskt och ett epistemiskt imperativ. När Heidegger säger att Marx inte är funderad, menar han nog att förändringsimperativet förborgar möjligheterna till en grundad tolkning av världen. Om man tänker sig den vetenskapliga marxism som utvecklades främst med Wienkretsen, blir det kanske mera förståeligt.

      Det finns säkert intressanta kopplingar. Dock förespråkar jag icke-reduktionistiska sådana, dvs. internet är inte _bara_ en produktivkraft (frågan är om det alls är det).

  3. Men var inte Marx, när han skrev de där raderna, ganska på de klara med att hans eget sätt att tolka världen – hans filosofi – var den rätta? Och att det var en filosofi som nått slutsatsen att man måste gå från ord till handling. Less talk, more action.

    Ganska förståeligt att Heidegger inte diggade Marx. Marx hade nog inte diggade Heideggers filosofi heller. Även om Marx inte fanns kvar att kommentera gjorde en av hans lärjungar det. Theodore Adorno (marxist) bemödade med att verkligen plocka isär och förinta Heideggers filosofi. Och han hade några riktigt bra poänger. Bakgrunden till hans häftiga kritik av Heidegger fanns dock i de historiska omständigheterna. Heideggers tankegångar var mycket spridda i det tyska universitetsväsendet efter kriget. Ville man komma in i universitetsvärdlen var man tvungen att gå via Heidegger. Man var tvungen att bemöta honom, på det ena eller andra sättet. En annan tysk-judisk tänkare som också konstaterade det var neokonservatismens fader Leo Strauss (från exilen i USA, där Adorno också levde ett tag).

    Förresten varför är kommmentarsfunktionen utan konturer? I alla fall ser det ut så i min firefox. Man kan ju inte se var man ska skriva eller någonting. Man måste blåmarkera fälten för att se något. Det enda som syns är skicka-knappen där nere.

    1. SG: Ah, intressant. Jag borde vid senare tillfälle skriva lite om både Adornos och Strauss kritiker av Heidegger. Dock har jag ej läst alls för tillfället. Tack för tipsen!

      Oj.. kommentarsfälten… mitt fail… jag får gå in och haxxa lite css så ska det nog ordna sig 🙂

  4. Varsegod!

    Om du vill få en bra ingång till Adorno så kan jag rekommendera Anders Ramsays doktorsavhandling i sociologi från 2005. ”Upplysningens självreflexion : aspekter av Theodor W. Adornos kritiska teori”. I den finns ett helt kapitel om bara Adorno och Heidegger. Annars skrev Adorno själv som en kratta. Men Ramsay skriver kunnigt, enkelt och förklarande om hans tänkande. Intressant är att Adorno personligen sökte kontakt med Heidegger för att diskutera problemen i hans filosofi. Men Heidegger lät genom en av sina beundrande lärjungar (vilka inte utmanade hans intellektuella prestige) hälsa att han inte var intresserad av det.

    För en intressant, men något tendentiös, historiespårning av Heideggers idéer finns ”Heideggers barn: Hannah Arendt, Karl Löwith, Hans Jonas och Herbert Marcuse” av Richard Wolin. Där finns rörande men samtidigt förvånande beskrivningar av lärjungarnas oförmåga att greppa lärofaderns eget moraliska haveri (i boken återges också Heideggers riktigt otäcka antisemitiska uttalanden – ruggiga grejer). Herbert Marcuse tillhörde ju samma frankfurtskola som Adorno. Om jag inte missminner mig var Adorno inne på att skälen till Heideggers uppslutning bakom nazisterna fanns att finna i Heideggers själva filosofi, en idé Richard Wolin (själva föredetta Adornoian) också tar fasta på.

    Ifråga om Strauss är jag inte lika säker på att han vars så utförlig i sin Heideggerkritik. Han hopp sattes ju till USA efter att Europa satts i lågor. Kanske konstaterade han endast sakernas tillstånd på sin forna hemkontinent. Hans egen ambition var att knyta ett antal framgångsrika och hängivna lärjungar till sig för att de i ett senare skede skulle kunna påverka landets framtid (less talk, more action).

  5. Lugnt! Adorno, Strauss och Bourdieu hör till mina filosofiska favoritintressen. Bourdieu tyckte förresten att Adornos filosofiska konsumtionskritik var naiv, men det är en annan historia…

    Men jag kollade i alla fall upp Adornos uppfattning om kopplingen mellan Heideggers filosofi och politiska sympatier. Det var så som jag mindes. Adorno uppfattade kopplingar däremellan: ”Heideggers samförstånd med fascismen och den konservativa revolutionens ideologi, den elegantare versionen av den fascistiska ideologin, bestod inte i någon hållningslöshet hos filosofen, utan i själva doktrinen”.

    Men – som Anders Ramsay påpekar och utförligt redogör för – går inte Adornos kritik av Heideggers filosofi ut på att reducera Heidegger till nazist. Hans kritik är betydligt mer ingående och utvecklad än så, även om han inte tvekar att dra de paralleller han kan se mellan filosofin och politiken. Men exakt hur Adornos kritik är utformad får du upptäcka själv!(Kritiken har också senare kommit att erkännas av Heideggerkännare).

  6. Ja, det finns mycket med stelbent marxism som jag tycker är skevt. När jag säger att jag gillar Marx så är det just Marx jag gillar. Har svårt för många av de som ser sig som hans efterföljare, men även de mer vetenskapligt-förutsägande delarna av Marx själv.

    Adorno och Horkheimer (”Upplysningens dialektik” är en rekommendation gällande det paret!) tycker jag dock om, även om de har en tendens att bli lite kulturelitistiska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.