Hata(-)lagringsdirektivet

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är EU-kramande svikpartier. De tänker göra den berömda Fredrik Fegerley-manövern och inte rösta emot datalagringsdirektivet. De är båda sugna på att sitta med Bodström i regeringen. Tänk när vi får Bodis som justitieminister! Vilken fantastisk triumf för hetsövervakning!

Datalagringsdirektivet är värre än FRA. Visserligen är det kanske omöjligt att göra en sådan grov jämförelse, men de skiljer sig åt ur några kvalitativa aspekter.

– FRA innebär kopiering av all trafik vid samverkanspunkter, varpå sökbegrepp sållar i dataströmmarna. FRA är en en centraliserad och klumpig organisation som trots många anställda troligtvis inte kommer att kunna massavlyssna 1984-style. Faran ligger snarare i att de delar informationen med andra underrättelsetjänster och att de klantar sig så att oskyldiga råkar illa ut.

– Datalagring innebär decentraliserade sparade loggfiler. De kommer att finnas hos internetoperatörer, telefonbolag, kanske till och med på hotell och caféer. Distribuerad övervakning är värre än centraliserad eftersom att det för det första skapas flera arkiv med loggfiler som måste tvångslagras. För det andra leder detta till att ett större antal individer ser loggfilerna och då blir steget till missbruk och överträdelser mycket lättare att ta. Även steget till hyrsnuten blir kortare, något som är direkt samhällsnedbrytande.

Det finns en livaktig nätaktivism kring datalagring, där allt fler Europeiska kluster börjar samarbeta. Werebuild / Telecomix jobbar bland annat med att förhindra just tvånget att införa direktivet nya medlemsstater.

Sverige behöver inte införa datalagring. Tvärtom har vi ett guldläge för att avskaffa det i hela EU, något som Mp och V borde inse. Dessa båda EU-kritiska partier borde vara lite aktivistiska istället för att lyda varje blinkning från Bryssel. Skärp er! Om ni överhuvudtaget ska vara trovärdiga i er EU-kritik så kan ni ju inte kvitta bort era principer som regeringskåta Bodströmtofflar, det håller liksom inte. I princip sysslar ni med vapenexport av övervakningsteknologier, något som bland annat jag och Johanna Nylander har påpekat.

Jag tror varken Mp eller V vill ha tvångsdatalagringen. Hugo Chavez vill ha den, Iran gillar den och Kina har den redan. Dessa länder vill mer än gärna legitimera sina metoder med det sköna Sverige som förebild! Normalisering av tvångsövervakning är en form av våldsnormalisering.

Som vanligt gäller Bodströmtunnlar för att undergräva Lagen med Prometeusteknoaktivism. Med enkla medel, proxyservrar och VPN-tunnlar, kan man lätt kringgå datalagringen. Darknets är också trevliga, kolla gärna instruktionsfilmerna hos instruction.telecomix.org.

11 reaktioner till “Hata(-)lagringsdirektivet”

  1. ”Tvärtom har vi ett guldläge för att avskaffa det i hela EU, något som Mp och V borde inse.”

    Jag tycker denna diskussion blir lite märklig, som om problemen kunde lösas i en handvändning. Om bara ”insikten” infinner sig.

    Det är inte så att Miljöpartiet eller Vänsterpartiet saknar insikt i hur EU-maskineriet fungerar.

    Det finns inga ”aha”-upplevelser som kan stoppa datalagringsdirektivet, bara hårt arbete för att få rätt beslut i domstol och ministerråd.

    1. Jakob: Nej, inget sker i en handvändning. Men jag fattar fortfarande inte varför V och Mp inte ens försöker? Att pressa S till att gå till val på att droppa direktivet och arbeta mot EU är kanske lite jobbigt, men nån stans får man faktiskt anstränga sig för att jobba för principer man annars håller som så höga.

      Just tell me: hur är detta överhuvudtaget i linje med miljöpartiets syn på migrationspolitik? Datalagring passar som hand i handske med Fort Europa, och om man kompromissar den typen av frågor för att vinna val, då är jag osäker på varför man ens har en politisk linje att gå till val på.

      Och sen handlar det inte ”kunskaper” om hur EU-maskineriet fungerar, det handlar om vilken väg man har tänkt jobba med maskineriet. Det är inte skrivet i sten hur det fungerar, och det är definitivt värt mödan att försöka putta på det. EU är snarare en geleklump än vad det är en motor, och genom att säga ifrån kan man skapa ringar på vattnet. Om man följer det internationella arbetet med datalagringsdirektivet ser man att aktivism och påtryckningar när som helst kan ändra inriktningen för datalagringen. Det gäller bara att så många som möjligt puttar på det från så många olika håll som möjligt. Men då gäller det att man är med och bygger istället för att samförståndsmysa med Bodström!

  2. Mikael: På internet är det hyfsat enkelt att proxa sig förbi lagringen, på så sätt att det inte går att få ut något vettigt ur informationen (ex. om jag alltid kopplar vidare min anslutning skapar ju inte min övervakade anslutning några mönster som säger något vettigt).

    Långt värre är det med de kretskopplade mobiltelefonerna som låser in användaren till basstationerna, och därmed kan lokaliserar i princip i detalj för varje sekund som går. Ej bra… alls.

  3. Svenska politiker saknar erfarenhet av federala maktstrukturer, där beslutande organ på skilda nivåer kan tvista med varandra i domstol. Enskilda går till domstol för att hävda sin rätt gentemot orättvisa påbud; varför kan inte Sverige göra det oftare i internationella sammanhang (även inom EU)? Att hävda att Sverige blint ”måste” underordna sig utfärdade direktiv är som att hävda att en enskild aldrig kan överklaga ett myndighetsbeslut, hur dumt det än är, men möjligen försöka påverka reglerna genom att skriva insändare i tidningen och rösta i allmänna val!

    I likhet med Christopher så hyser jag ingen större tilltro till andras ”kunskaper” om hur EU-maskineriet fungerar, särskilt när de som påstår sig ha kunskaperna sitter på uppdraget att försvara mina rättigheter. Jag skulle inte anlita en advokat som säger sig göra sitt bästa för mig, men som är mer benägen att stå på god fot med åklagaren och domaren, än att faktiskt lyssna på vad jag har att säga. Då försvarar jag hellre mig själv.

    Den svenska regeringen skall representera det svenska folket gentemot EU, inte tvärtom. Det gäller även om vi i slutändan skulle visas ha fel, och övriga medlemsstater uttryckligen tvingar oss till underkastelse. Då har regeringen svart på vitt att vi inte längre är herrar i vårt eget hus, och den har vårt förtroende i behåll för att den åtminstone försökte.

    Skall medborgarna verkligen tvingas att ta till civil olydnad mot sin egen regering för att visa den vad klockan är slagen? Indien hade aldrig blivit självständigt, om Gandhi hade avstyrt saltmarschen med invändningen ”det är inte så imperiet fungerar”…

  4. ”Att pressa S till att gå till val på att droppa direktivet och arbeta mot EU är kanske lite jobbigt, men nån stans får man faktiskt anstränga sig för att jobba för principer man annars håller som så höga.”

    Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att det är precis denna utveckling jag vill se.

    ”Just tell me: hur är detta överhuvudtaget i linje med miljöpartiets syn på migrationspolitik? Datalagring passar som hand i handske med Fort Europa, och om man kompromissar den typen av frågor för att vinna val, då är jag osäker på varför man ens har en politisk linje att gå till val på.”

    Det gör det inte. Vi avskyr i grunden datalagringsdirektivet. Det strider mot de mänskliga rättigheterna, och vi vill få detta prövat i europadomstolen.

    ”Det gäller bara att så många som möjligt puttar på det från så många olika håll som möjligt. Men då gäller det att man är med och bygger istället för att samförståndsmysa med Bodström!”

    Vi är med och puttar. Att motarbeta övervakningssamhället och integritetskränkande lagstiftning är en av våra viktigaste valfrågor.

    Jag skrev klart och tydligt i inlägget att det finns ingen överenskommelse med Bodström. Det finns ingen längtan till samförståndsmys.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.