Grönt fail

Picture 1

I Tyskland kunde vänstern och de gröna rösta nej. NEVAR FORGET!

I kommentarerna till mitt föregående inlägg om hatalagringsdirektivet hade jag nöjet att fånga in en kommentar av Jakob Dalunde (mp) som bland annat lyder:

Jag tycker denna diskussion blir lite märklig, som om problemen kunde lösas i en handvändning. Om bara “insikten” infinner sig.

Det är inte så att Miljöpartiet eller Vänsterpartiet saknar insikt i hur EU-maskineriet fungerar.

Det finns inga “aha”-upplevelser som kan stoppa datalagringsdirektivet, bara hårt arbete för att få rätt beslut i domstol och ministerråd.

Den upprör mig mycket. Förutom att implicit försöka säga att datalagringsaktivismen skulle vara naiv som tror att saker skulle lösa sig i en ”handvändning”, så visar den på att Dalunde fortfarande stirrar på Rosenbad snarare än på EU.

Diskussionen om datalagringdirektivet har funnits sedan Bodström började yra om det och möjligheten att påverka EU i en mänsklig riktning är varken en ”aha-upplevelse” eller en ”insikt”. Den består av ett mycket aktivt grupparbete som det inte verkar som om miljöpartiet kan eller vill se.

Men jag kan hjälpa er lite på traven Miljöpartiet, om ni nu inte vill ”låta debatten lägga sig”. (När Reinfeldt sade det om FRA bloggade jag nästan varje dag i ett år, och det blir nog ännu värre den här gången).

I Tyskland är det big news att Sverige intar en nyckelroll i datalagringsdirektivet. Citat ur taz.de:

So ergibt sich jetzt die kuriose Situation, dass die vorherige sozialdemokratisch geführte schwedische Regierung eine Direktive in Brüssel absegnete, die ihre konservativ-liberale Nachfolgerin nun blockiert. Und in der EU-Kommission, die Schweden nun gerichtlich zur Umsetzung zwingen will, als neue schwedische Kommissarin und ausgerechnet zuständig für das Ressort „Innere Sicherheit“ mit Cecilia Malmström eine heftige Kritikerin der EU-Direktive zur Vorratsdatenspeicherung sitzt. Malmström kündigte bei ihrer Befragung durch das Parlament an, sie werde überprüfen, inwieweit diese Direktive mit dem übrigen EU-Recht vereinbar sei.

Det vanligtvis lydiga Sverige är trotsigt just nu. Saker börjar hända och det finns möjligheter att internationellt driva bort datalagringshetsen från EU och därmed stoppa exporten av direktivet till mindre demokratiska regimer.

Ta till exempel Rumänien. Ett land som insåg, mot bakgrund av sin egen historia, att det inte var förenligt med varken konstitution eller framtidsvisioner att tvångslagra varje medborgares data. Var de rädda för Sarkozy? För lite böter från EU? Nej, de såg lite längre än till nästa val och stoppade datalagringsdirektivet i papperskorgen.

Dalunde kan inte bestämma sig. Det verkar som hans vision av EU-kritik innebär att man snällt lyder men samtidigt är en ”kritisk röst”. Alltså en Fredrik Federley. Och kom inte och påstå att datalagringsdirektivet är mindre politiskt känsligt än Eurosamarbetet. Det är så politiskt känsligt att det förhoppningsvis avsätter politiker som Bodström, Tolgfors, Reinfeldt, Ask och… hemska tanke… kanske en och annan miljöpartistisk framtida minister.

14 reaktioner till “Grönt fail”

  1. dessa ortodoxa byråkratiälskare måste fråntas sin möjlighet att trycka på knapparna. Om mp röstar för datalagringen saknar jag ord för att beskriva mitt förakt mot dem.

  2. ”Den upprör mig mycket. Förutom att implicit försöka säga att datalagringsaktivismen skulle vara naiv som tror att saker skulle lösa sig i en “handvändning”, så visar den på att Dalunde fortfarande stirrar på Rosenbad snarare än på EU.”

    Jag är ledsen om jag upprörde dig, det var inte mitt syfte. Självklart är inte datalagringsaktivismen naiv, den är oerhört viktig.

    Om jag bara hade stirrat på Rosenbad så hade jag väl bara varit tyst? Istället är jag faktiskt intresserad av att diskutera i sak hur vi mest framgångsrikt stoppar direktivet.

    ”Diskussionen om datalagringdirektivet har funnits sedan Bodström började yra om det och möjligheten att påverka EU i en mänsklig riktning är varken en “aha-upplevelse” eller en “insikt”. Den består av ett mycket aktivt grupparbete som det inte verkar som om miljöpartiet kan eller vill se.”

    Vi deltar aktivt i det grupparbetet, även om vi ibland verkar på andra arenor.

    ”Det vanligtvis lydiga Sverige är trotsigt just nu. Saker börjar hända och det finns möjligheter att internationellt driva bort datalagringshetsen från EU och därmed stoppa exporten av direktivet till mindre demokratiska regimer.”

    Vilket vi tycker är bra och vill bidra till.

    ”Det verkar som hans vision av EU-kritik innebär att man snällt lyder men samtidigt är en “kritisk röst”.”

    Nej, men ska man arbeta för demokrati ska man arbeta efter demokratiska principer. Sverige valde självmant och demokratiskt att gå med i EU. Jag fick inte rösta då, men hade röstat nej om jag kunnat. Riksdagen röstade om Lissabonfördraget, Miljöpartiet röstade nej till det, vilket jag stödjer. Men nu är vi med i EU och nu har vi Lissabonfördraget. Då får vi arbeta utifrån det. Vi kan inte bara strunta i beslut för att vi inte gillar dom.

    Jag skrev aldrig att skillnaden skulle vara huruvida frågan politiskt känslig eller ej, utan att ang euron så finns det en insikt hos kommissionen om att den är politiskt känslig.

    Ang euron så ser kommissionen mellan fingrarna och ang direktivet så stämmer de oss.

  3. Jakob,
    Om miljöpartiet är emot datalagringsdirektivet så är det bara för er att vid en rödgrön valseger att vägra lägga fram en proposition om datalagring. Svårare än så är det inte.

  4. Jacob, en viktig och relaterad fråga är: varför i hela friden accepterar den gröna partiledningen att Bodström går runt och beskriver det som att Mp kommer att följa med honom?

    Varför går man inte ut och högt och tydligt beskriver vad man tänker göra istället? Det här är inget sätt att bygga trovärdighet.

    Jag tror nämligen att jag sitter på svaret – man vill inte visa några sprickor i den rödgröna fasaden. Vilket är *exakt* vad kritiken går ut på – den som inte vågar tar avstånd från Bodström i den här frågan blir med automatik medlöpare. Det enda som syns utåt är ”vi tänker inte bråka om detta inom det rödgröna samarbetet”.

    Var står Mp, realpolitiskt? Det svaret saknas fortfarande.

  5. Ett scenario i en rödgrön regering.
    En proposition (eller utskottsinitiativ) lämnas till riksdagen för behandling.
    Regeringen är oenig men kommer inte att spricka.
    I riksdagen fortsatta behandling når Datalagringsdirektivet ända fram med Ja från M+Fp+Kd+S. V+Mp+C röstar nej.
    Vad har hänt innevarande mandatperiod?
    1) Homoäktenskap röstade Kd nej.Denna modell kan återanvändas.
    2) Socialdemokraterna räddade Alliansregeringen med JA till IPRED. En gentjänst när tre borgerliga partier räddar Socialdemokraterna i frågan om Datalagringsdirektivet..

  6. ”Var står Mp, realpolitiskt? Det svaret saknas fortfarande.”

    Det gör det inte alls. Såväl ideologiskt som realpolitiskt så säger vi hela tiden sagt nej till datalagringsdirektivet.

    Jag har stor förståelse för att piratpartiet gärna vill få det till att vi säger ja till datalagringsdirektivet av valtaktiska skäl.

    Jag har också viss förståelse för hur det skulle gå att vantolka Ulf Holms uttalande som att vi säger ja till datalagringsdirektivet.

    Syftet med mitt blogginlägg var att förklara varför Holms uttalande INTE betyder ja till direktivet, eftersom frågan som ställdes till Holm av journalisten var den principiella ”Måste inte medlemsstater implementera EU-direktiv?”

    Och på den frågan är svaret ja. Det finns ju undantag, men dessa bygger på att direktiven är oviktiga (avloppsdirektivet), att kommissionen bedömer det mer strategiskt att vänta (euron) eller att medlemsstaten är stor och att det finns bred inhemsk politisk uppslutning (brott mot stabilitetspakten).

    Datalagringsdirektivet passar inte in på något av dessa och kommer med stor sannolikhet enforceras av EU-maskineriet, då det har stöd av socialdemokraterna och de borgerliga partierna.

    Men det betyder inte att vi ger upp utan strid och därmed lägger oss platt. Politiska processer är komplexa och ytterst sällan binära.

    Vi kan strida tillsammans eller så kan vi lägga vår energi på att smutskasta varandra.

    1. [allmänt förtydligande för att förhindra missförstånd: jag tillhör inte piratpartiet]

      Jakob: Givetvis ska vi samarbeta för att förändra så att datalagringen avskaffas i EU. Men då måste vi först vara på det klara att detta inte manglas genom Bodström-deals, det är ju åtminstone det minsta man kan begära ur väljarsynpunkt.

      EUs kraft att ”enforcera” datalagringsdirektivet tror jag inte är så himla stark. Kan Rumänien kan vi. Det är bara att inleda en process för att fälla det i Sverige, så kan ringarna sprida sig över hela Unionen sedan. Att veta exakt vad som händer är ju omöjligt, men det är garanterat rätt håll att blicka åt.

  7. Äh, jag tycker att det till sist blev ett tydligt svar från Jakop här, och att otydligheten innan mest berodde på att ni talade om olika saker.

    Två lärdomar, kanske:

    1. Det är vanskligt att göra analyser utifrån vad Thomas Bodström säger.
    2. Man ska inte dra några slutsatser av vad Thomas Bodström säger.

    Låt oss istället gå vidare. Vad kan och tänker, rent konkret, mp göra för att förhindra att direktivet implementeras i Sverige (vet du något, Jakop?), och vad kan Piratpartiet och vi andra göra för att hjälpa till?

  8. Mac:

    yes! här ser vi också att det ”svärmiska” ibland kan rusa utifrån ett infinitesimalt begynnelsetillstånd (någon påstående/tolkning) och dra alltför stora växlar. Frågan är som du säger: vad KAN vi göra? Och hur går vi vidare från detta, och hur kan piratpartiet hjälpa till? Exempelvis: via den oerhörda kunskap som finns i den piratpartiska tankeklustret.

  9. I det RödGröna samarbetet arbetar arbetsgrupper på en gemensam Valplattform. Respektive parti, Mp, V, S, kommer att skriva egna manifest. Direktivet som tråden handlar om ligger på Justitieutskottet, Thomas Bodström(S) vice ordförande. Det vill säga – Miljöpartiet måste få Thomas Bodström på sin sida.

    Min uppfattning är att direktivet är prioterat mycket lågt. Det gäller att välja stridsfråga med Socialdemokraterna.

    I andra frågor kan man få svar i Försvarsutskottets protokoll (trepartimotion V+Mp+S i FRA) och Näringsutskottet där ingen enighet finns i IPRED-lagen (dec-2009).

    Alltså: Miljöpartiet kan agera i Justitieutskottet, skicka frågor till Beatrice Ask(M) eller anmälan till Konstitutionsutskottet.

    Således – om Miljöpartiet vill göra något aktivt måste de agera – inte bara använda orden – Nej Nej och Nej.

  10. Minata:

    ”…skicka frågor till Beatrice Ask(M)”

    http://tinyurl.com/yf2sl9d

    Spännande att se vad som kommer ur detta — skall i ärlighetens namn påstå att jag har rätt dålig kopp på den nya eu-konstitutionen och hur den påverkar den nationella autonomin (?) i detta ärende; det måste att gå göra någonting!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.