Från tidskrifterna

Transhumanister?

Transhumanister?

I senaste numret av Filosofisk tidskrift, som har ”lyckats” med manövern att bara ha manliga författare (det är sant, kolla länken), citeras bland annat jag och några av mina vänner.

Temat för Torbjörn Wester i artikeln ”Piratpartiet och Transhumanismen” (ej på nätet) handlar om förhållandena mellan teknik-politik, människa maskin etc. och hur detta hänger samman med Piratpartiets valframgångar. Jag har personligen aldrig fattat riktigt vad transhumanism är, trots att jag själv har skrivit i ett transhumanistiskt temanummer. Föredrar då hellre den djärva posthumanistiska skolan.

Tesen i artikeln är att trots att Piratpartiet inte har med transhumanistiska doktriner i sitt partiprogram är de ändå det eftersom några andra som röstade piratpartistiskt för ett år sedan ger uttryck för teorier/idéer som enligt Wester faller under den transhumanistiska etiketten.

För att förstå detta logiska språng, som inte är helt enkelt, måste man läsa Copyriots inlägg om Vara och Göra i politiken. För att man ska hitta ett samband mellan de som en gång har röstat på ett visst parti, och sedan knyta idéer som uttryckts i andra sammanhang till den så kallade ”partitillhörigheten”, måste man betrakta röstandet som en bekännelsehandling. Alltså att det där valet man gör var fjärde år är ett uttryck för en övertygelse, etc. På många sätt är det den traditionella definitionen av vad tillhörighet är, men jag är dock själv väldigt främmande för den typen av uppdämd brist på uttryck, för mig är partier något man bedrar genom mikroktaktiska manövrar, men det är en annan femma kanske.

Nu till ett spännande citat. Tillför hyperlänkar genom Google/Skynet från maskinintelligensen och mitt anarkivistiska minne:

Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori och Piratparti-röstare, utvecklar Hadley-Kamptz resonemang vidare och skriver på sin blogg, angående protesterna mot FRA-  lagen: ”Således, – ingen skulle väl acceptera att FRA klistrade fast kablar på våra skallar eller  pluggade in fiber i vår hjärnbark. […] Problemet är att det utgör ett lika stort intrång i våra medvetanden när man pluggar in kabeln i en underjordisk källare, som när man stoppar den i nacken på oss.” Kullenberg hänvisar i samma blogginlägg till sociologen Karl Palmås som skriver att ”Internet är min distribuerade hjärna. […] Min kropp består av fiberoptisk kabel. Jag är Internet.” (Karl Palmås skriver på sin blogg att han ”applåderar” dem som röstar på Piratpartiet och snarast ursäktar sig för att han inte gör detsamma själv.)

Okej. Så personer som uttryckligen inte är piratpartister, och som jag veterligen inte har sett skriva om transhumanism heller, så hamnar vi ändå i rubriken ”Piratpartiet och Transhumanismen”. Personligen tycker jag det är ganska roligt, men jag antar att piratpartister som sitter vecka ut och vecka in i möten för att rösta fram partiprogram  tycker det är mindre skoj att få filosofiska begrepp påklistrade sig bara sådär.

Låt oss istället kika på de posthumanistiska teorier som jag åtminstone i huvudsak har fått mig till livs via små göteborgska seminarier. Från tesantitesprotes läser vi:

Först och främst: den ”posthumanism” som kritiseras i tidningskrönikor och bloggar är ingen –ism. Det rör sig inte om en ideologi, teori, eller filosofi. Det rör sig om ett tillstånd; den historiska tidpunkt då vi inte längre behöver att människan har en själ. Det betyder inte att människan inte har någon vilja, längtan, frihet, individualitet eller något eget värde. Det betyder att vi insett att människan dock måste betraktas som den ständigt förändeliga summan av ett myller av processer; biologiska, sociala, teknologiska, psykologiska, kemiska. Det rör sig en vetenskaplig uppfattning av människan, en som vuxit fram som viktig under hela 1900-talet, men som självfallet är äldre än så.

Från posthumanism till partipolitik är det således oändligt långt. Däremot är det närmare till andra former av politik, exempelvis hur kluster- och svärmlogik fungerar i datornätverk, hur mikrotaktik fungerar i det urbana syntaxet, självorganisering av maskiner och människor, memetik och hacktivism.

Det här var första gången jag läste något ur Filosofisk tidskrift. Jag är ju inte filosof utan fraktalfilosof, vilket troligtvis är anledningen till att mina tolkningar kanske är aningen kontraintuitiva för den som tänker politik som partipolitik/program.

7 reaktioner till “Från tidskrifterna”

  1. Tack för att du läst min artikel!

    Tyvärr anser jag att du (åtminstone delvis) begår just det misstag du beskyller mig för. Du ser transhumanismen som något man *bekänner sig till* eller *omfattar*. Istället för att se transhumanismen som en idéströmning som kännetecknas av ett visst emotionellt förhållningssätt gentemot tekniken.

    (Orsaken till att jag använde uttrycket ”Piratparti-röstare” och inte ”Piratpartister” var just Copyriots tänkvärda inlägg. Kanske borde jag istället ha använt uttrycket: ”en deltagare i det kaotiska informations- och tankeflöde som på något sätt förhåller sig till begreppet piratrörelse”, men det hade varit lite opraktiskt.)

    Det är ju fullt möjligt att ha sådana känslor gentemot tekniken, som faller inom det transhumanistiska spektret, utan att man fördenskull *är* transhumanist eller ens har hört talas om transhumanismen.

    På samma sätt är piratrörelsen i första hand en idéströmning (visserligen tydligast konkretiserad i en sådan företeelse som Piratpartiet). Denna idéströmning kännetecknas bl.a. av ett positivt förhållningssätt gentemot teknikens möjligheter att öka människans potential. (Vilket jag exemplifierar – inte bevisar – genom citat från framträdande opinionsbildare med en relation till Piratpartiet.)

    Det vore ganska extremt att påstå att pirater är känslomässigt likgiltiga inför Internet.

    Huruvida ”transhumanism”, ”feminism”, ”ekologism” eller någon annan *etikett* finns i ett partidokument är förhållandevis oväsentligt.

    Jag är inte alls dogmatisk när det gäller termen ”transhumanism”. Kanske borde jag använt ”posthumanism” istället? Jag syftar inte på en programmatisk ideologi, utan på en i första hand emotionell idéströmning.

    Jag beklagar om jag inte lyckades få fram min poäng på ett tydligt sätt i artikeln (särskilt i fråga om definitioner och premisser) – men gläds åt denna möjlighet att förtydliga mig!

    Med vänliga hälsningar,
    Torbjörn Wester

  2. Kan förresten tillägga…

    Min artikel var helt enkelt ett omständigt sätt att säga:

    ”Det verkar som om pirater tycker om det här med Internet.”

    Att man uppskattar nätet som en möjlighet att öka människans potential, det är detsamma som transhumanism.

    Det var inte min mening att få någon att känna sig trängd eller uppleva att de fått en filosofisk *etikett* klistrad på sig.

    Snarare var avsikten att visa på en allmän förändring i samhällets emotionella förhållningssätt gentemot tekniken, exemplifierad med piratpartiet (dvs. de som utbrister: ”Vi älskar Internet.”)

    Mvh.
    Torbjörn

  3. Torbjörn: Tack för den långa förklaringen, som förtydligar en hel del.

    För det första, jag känner mig inte alls trängd eller att jag har fått en ettikett påklistrad mig. Tvärtom tycker jag det är spännande att bli del av debatter, och som frekvent bloggare är det ett nöje att bli både förstådd och missförstådd.

    Trans- eller Posthumanism som emotion har jag sällan funderat över faktiskt, mer än som en personlig erfarenhet. Jag gillar internet, av en massa anledningar, över vilka jag inte har funderat särskilt mycket över, men som givetvis går att spåra i de uttryck jag ofta tar mig.

    De piratpartister jag känner, ofta lokalt förankrade i Göteborg, ger även de uttryck för denna känsla. Frågan är om det handlar om kärleken till en mänsklig gemenskap, eller en kärlkek till teknik? Här tror jag du har rätt i det att det rör sig om just en trans-medial känsla, där vi inte kan separera de sociala gemenskaperna från tekniken. Så på så sätt instämmer jag in din transhumanistiska tes.

    Sen det där med idéströmningar, rörelser och ideologier. Det är väl kanske typiskt för mig att konsekvent vägra att inordna mig i något fack eller bekänna mig till någon rörelse. Lite självironiskt kan jag väl säga att det kanske även är lite pretentiöst. Men det finns även en tanke bakom, eftersom jag är emot organisationer eller kollektiva försanthållanden som riskerar att bli program.

    Empiriskt är det ju ändå så, att deltagarna i ett pågående samtal, även meningsmotståndare, blir delaktiga i någon form av tankeströmning, som man åtminstone i efterhand kan fälla en historisk dom över.

    Återigen, du väckte en givande och intressant debatt (även om vi än så länge inte är så många i den här tråden).

  4. Eftersom jag ju är den pirat som används som paradexempel på att det kan finnas en relation mellan ”piratrörelsen” och transhumanismen måste jag väl kommentera. Jag tycker Torbjörn Westers spekulation är klart intressant. Teknikoptimismen är gemensam med transhumanismen. Samt – för mig – frånvaron av heliga kor och det ständiga ifrågasättandet av det bestående och tron på kunskap (upphovsrätt är inte helig, produktionssätt är inte heliga, människans kropp är inte av gud skapad och inte helig utan kan och får med teknik ”förbättras”). Har inte funderat så mycket över parallellerna men får nog göra det nu! Här är länk till min krönika i Computer Sweden om transhumanismen http://www.idg.se/2.1085/1.75165 samt min bloggkommentar http://swartz.typepad.com/texplorer/2006/09/framtidsoptimis.html

    Förresten figurerade transhumanismen redan det första numren av WIIRED 1993-94 och en av de innehållsrikaste svenska sajterna på nätet i början av 1990-talet var transhumanistiske (numera) forskaren Anders Sandbergs sajt: http://en.wikipedia.org/wiki/Anders_Sandberg

  5. Nyckeln till att förstå det känslomässiga läget ligger i det som christopher är inne på med att det inte skiljs på de sociala och de tekniska gemenskaperna. Det finns egentligen ingen förhoppning om att tekniken ska rädda någon på egen hand utan en full förståelse för att det krävs arbete för att samla människor, teknik, energi m.m. till gemenskaper och olika tekniska medel passar olika bra i olika situationer. Men en accelerationism kring teknik (se copyriot) finns inte längre. Kanske i delar av piratpartiet, det vet jag inte. Att karaktärisera det som en rörelse bestående av vissa kvaliteer förklarar ju inte så mycket av vad som pågår. Skälet till att teknik lyfts fram, eller fildelning som det specifikt var när vi startade piratbyrån, är att det är där man idag hittar möjligheter till att skapa de här gemenskaperna efter det är den teknologin som ännu hålls öppen, kräver få resurser och är möjlig att standardisera. Det finns flera kandidater idag som kan fylla liknande roller, främst inom ”open manufacturing”. Tror alltså att man måste tala om förhållandet till specifika teknologier snarare än teknik i sig. Även de mest hårdnackade primitivister brukar tycka att man ska få göra upp eld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.