Från Green tea party till operation Shedstream

Via Interfax meddelas att #greenteaparty är över. De gröna partierna i EU, däribland det svenska miljöpartiet går gemensamt ut med en resolution som pekar i precis rätt riktning – mot att datalagringen ska avrustas i Europa. Det är bra. Mycket bra.

Miljöpartiet har kanske fått mest kritik i denna sörja. Själv har jag skrivit många arga blogginlägg och Lisa har till och med tagit ålen och torsken som gisslan. Det kan tyckas vara oförtjänt när vi alla vet vad som är roten till inte bara datalagringen utan även #censilia-filtret.

Vad Europa hela tiden måste nedmontera är ett mönster av censur och övervakning som på ett systematiskt sätt kommer från svensk Socialdemokrati. Vi kollar facit:

  • 1. Datalagringsdirektivet – Långt utanför Sveriges gränser var Bodström en mycket stark pådrivare av tvångsdatalagringen som har drabbat nästan hela unionen. Sakta men säkert får då civilsamhället se till att montera ned det, och än så länge har Tyskland lyckats ganska bra. Att datalagringsdirektivet bär svensk sosseflagg är det ingen tvekan om.
  • 2. Censilia – ett nytt kort i leken är förslaget om Europeisk nätcensur, som drivs mycket hårt av Cecilia Malmström. Tanken är att EUs medlemsländer ska ”harmonisera” en spärrlista för det öppna internet som ska blockera barnpornografiska bilder. (Förtydligande – Cecilia Malmström är ju folkpartist, men filtret har långt tidigare införts i Sverige genom bland annat Bodströms Ecpat. Utan tvekan är alliansens paternalism i grund och botten en Socialdemokratisk innovation. Kalla mig gärna osaklig när jag gör denna koppling.)
  • 3. Spotifykorporativismen. Denna ger sig till uttryck inte bara i IPRED (som ju Alliansen visserligen klubbade), men även i kontroversen kring Voddler/Spotify, som genast lett till att Leif Pagrotsky kallar in industrin för att genomdriva så kallade ”lagliga tjänster” på bekostnad av de neutrala näten och utan hänsyn till öppna licenser som GPL.

Vad får vi om vi lägger samman dessa tre saker? Ett övervakat nät som censureras och som utvecklas på industrins villkor. Detta kan tyckas vara en grov förenkling, men motsatsen kan knappast bevisas. Dessutom måste man tillägga att alla dessa tre i princip bara har effekter på den så kallade ”allmänheten” eller svennebanan. Datalagring fångar inga terrorister, och har aldrig gjort det heller. Nätcensur fångar inga personer som begår övergrepp mot barn. Och Spotify-samhället drabbar bara den stora majoriteten.

Socialdemokratins politik befinner sig alltså på en generell nivå som i traditionell modern mening handlar om att administrera befolkningen. Denna genomsnittlighetens politik utgör en slags biopolitik vars syfte är att kontrollera kroppar. Kroppar ska övervakas genom datalagring, deras lustar och begär skall hållas inom en normalitet, och de skall arbeta och konsumera i tydligt separerade mönster. Men problemet med Internet är ju att det inte låter sig regleras riktigt på det sättet, utan att det snarare undflyr just försöken till att uppgå i en genomsnittlighet. Ett nätverk är av en helt annan karaktär än en massa.

För att skapa fred måste vi alltså ändra på sossarna. Det är sjukt svårt. Några metoder som utarbetats i Telecomixsystemet är följande:

  • Operation Shedstream – Vem som helst kan delta i denna kampanj som inte upphör förrän datalagringen har försvunnit.
  • Programmet ”Adopt a Social Democrat” behöver internauter som adopterar sossar och genom endurance battle ser till att individuella partister förstår vad de håller på att göra med internet.

Fler program behövs, och det är bara att lägga till dem i wikin. Och framförallt krävs tålamod.

Kanske är övervakning och censur en del av den socialdemokratiska grundideologin. Jag vill inte tro det, men jag ser endast ett fåtal ljusglimtar i denna soppa. En sådan ljusglimt var när jag förra veckan höll ett föredrag för Socialdemokraternas Studentförbund i Göteborg. Genom en mycket kreativ diskussion lyckades vi hitta ett sätt att resonera kring dessa frågor. Men för att man ska komma dit måste man göra en ansträngning. Vid ett regeringsskifte är det med S som både V och Mp kommer att göra upp med. Således är det bara att börja sätta igång att infiltrera. För att vi ska kunna bygga om krävs det att vi skruvar in oss i kärnan av socialdemokratin. Någonstans där inne finns det hopp.

8 reaktioner till “Från Green tea party till operation Shedstream”

  1. [Det nedanstående klingar antagligen rätt raljant. Men de frågor jag ställer är (för det mesta) ärligt menade, och om det finns en emotikon för godmodigt tonläge vill jag lägga till en stor sådan i slutet. Och tillägga att jag är glad över det jobb ni lägger ned på att ändra på våra riksdagsledamöters inställning.]

    Hehe, det här måste ju kommenteras på något sätt. Visst håller jag med dig om de tre sakfrågorna. 1 och 2 tycks mig vara rätt dåliga idéer och jag är rätt skeptisk till om 3 kommer att utmynna i något gott.

    Det avhåller mig dock inte från att vilja käbbla med dig om de ideologiska och historiska generaliseringarna.

    1. När du skriver ”Socialdemokratins politik befinner sig alltså på en generell nivå som i traditionell modern mening handlar om att administrera befolkningen. Denna genomsnittlighetens politik utgör en slags biopolitik vars syfte är att kontrollera kroppar.” så kan jag faktiskt, när jag är på pillimariskt humör, nicka instämmande. Med reservation för de negativa associationerna i ord som ”administrera befolkningen”, ”genomsnittligheten” och ”kontrollera kroppar” har. Byt ut dem mot typ ”integrera alla människor i samhället”, ”universalistiska” respektive ”se efter och bry sig om människorna”, så tror jag man får nästan samma denotationer, men slightly positivare konnotationer.

    Du fortsätter med: ”Kroppar ska övervakas genom datalagring, deras lustar och begär skall hållas inom en normalitet, och de skall arbeta och konsumera i tydligt separerade mönster.” Om du med det menar att de inte ska begå terrordåd, övergrepp på barn eller fildela, så är det nog helt korrekt. I den senare frågan är jag inte ense med partiet om vare sig mål eller medel. I de båda andra är jag ense med dem om målet, men tycker att de medel de tar till är rätt kassa. Min poäng med att säga så är att dessa rätt hisnande generaliseringar knappast står sig särskilt väl i en diskussion med en socialdemokrat (när de översätts till språk som de som inte läst Foucault och Deleuze förstår).

    Slutligen ”Men problemet med Internet är ju att det inte låter sig regleras riktigt på det sättet, utan att det snarare undflyr just försöken till att uppgå i en genomsnittlighet. Ett nätverk är av en helt annan karaktär än en massa.” Och ändå är ni så oroliga för vad vi kan ställa till med? Vad är det jag inte förstår här?

    2. Beträffande censur och socialdemokratisk ideologi: Ett sådant påstående är förvisso svårt att falsifiera. Det är ju inte direkt så att vi förespråkar det i vårt partiprogram. Men utvidga gärna resonemanget, så att jag har något att bemöta.

    Om vi ser det historiskt: Filmcensuren infördes redan 1911, men vi har förvisso inte gjort oss av med den än. Under andra världskriget införde samlingsregeringen en del undantagsregleringar, men hur dessa såg ut har jag inte koll på. Fler historiska exempel? Så långt tycks det mig dock som ett rätt tunt underlag för att utnämna s till en särskilt censurivrande kraft i svensk politik.

    3.På anmodan: Du är osaklig (eller har åtminstone helt fel) när du gör oss ensamt ”ansvariga” för all paternalism i svensk politik. Det är snarare en nationell tradition, som inte bara varit latent och blommat ut först nu, utan är tydig genom hela 1900-talet (och, om man så vill, way back till den svenska gudsstaten). På ett grundläggande plan håller jag helt med Johan Norberg här: http://www.expressen.se/1.1232252 (tredje avsnittet, sista stycket). Sedan skulle jag såklart tillägga att det finns både bra och dålig paternalism. Lästips: Emil Uddhammars ”Partierna och den stora staten”.

  2. Erik Vestin: Tack för den jättelånga kommentaren! Här kommer ett försök till ett svar.

    För det första – ja, det rör sig om generaliseringar, snarare än detaljer. Sossar på mikronivå är aldrig problemet, utan det som blir resultatet på den högre nivån.

    1. Ja – här kan man välja en annan uppsättning begrepp – Dock är de begrepp du räknar upp något som skulle kunna tryckas i en broschyr. Jag säger inte att mina är mer korrekta, snarare är de strategiskt valda för att försöka öppna upp något som jag har svårt att ta mig an.

    Och oron – den ska inte överdrivas. Men återigen, de som drabbas av nätregleringar är de som är mest utsatta; en socialdemokratisk tanke borde utgå från dessa, då FRAdarn drabbar just alla som inte vet hur man skyddar sig från FRA.

    2. Censur. Nej, det är fel av mig att skylla detta bara på S. Det är ju som sagt samma figur från borgerligt håll. Censur finns inte på samma sätt på internet som det finns i exempelvis film eller censur av press (som vi inte haft i Sverige på väldigt länge).

    3. Sure, jag backar gärna. Paternalismen i Sverige går djupare än S, även om ni ofta beskylls för den för er långa regeringsmakt. Historiskt sett är den ganska unik i internationell jämförelse.

    Ok, ett halvt steg tillbaka alltså. Tanken var att provocera, men med provokation kommer man bara halvvägs. Så istället tror jag på att samarbeta och se till att internet blir rätt.

    Återigen, tack för den långa kommentaren!

  3. Tackar så mycket för svaret!

    Angående begreppen, så vill jag understryka att jag inte har något emot att använda begrepp som ”biopolitik” för att analysera socialdemokratisk politik och ideologi. Foucault är en hjälte för mig också. Vad jag skulle önska (för egen del) är lite mer klarhet i hur man bör tänka kring dess normativa implikationer. ”Biopolitik” inkluderar ju en hel del som vi socialdemokrater betraktar som positivt, så blotta applicerbarheten räcker inte som motargument bland oss.

    ”de som drabbas av nätregleringar är de som är mest utsatta” Hur var det nu… Syftar du har på de generella problemen kring de svagares svagare ställning gentemot rättsapparaten eller har du något annat i åtankarna? Vilka tänker du dig att det är som drabbas av FRA, just idag? ”Illegala” invandrare (om Migrationsverket får för sig något) var en grupp jag minns att du nämnde. Fler? För övrigt: Ville bara peka ut de Barlowska tendenserna. 🙂

    Om ideologi: Det känns lite ofräscht att göra sånt här till personfrågorn, men det tycks det mig verkligen som att Bodström personligen har betytt rätt mycket för hur s ständigt hamnat fel här (operation Shedstream framstår alltså för mig som rätt taktik). Fast visst finns den ideologiska kopplingen på så sätt att socialdemokratiskt tänkande knappast innehåller så värst mycket varningslampor för sådana här saker. När det gäller Pagrotskys Spotify-inriktning är den ideologiska kopplingen desto uppenbarare. Förutom att musiklivet redan är rätt korporativt organiserat genom Stim, så är kopplingen till den korporativa traditionen solklar. En sådan politik har förmodligen mycket bredare stöd i s än t.ex. Ipred (som ändå stötte på en del motstånd på kongressen senast).

    Nåväl, ska försöka komma åt att ställa några frågor till honom (Paggan) om det när han kommer hit nästa vecka. Han ska prata utbildningspolitik på Annedalseminariet (torsdag, 12.00).

    Sedan vill jag också föra till protokollet (eftersom jag har det på hjärnan just för tillfället) att det där med paternalism i socialdemokratisk politik ter sig överdrivet, från min socialdemokratiska ståndpunkt sett. 😉 Den svenska välfärdsstaten (och ideologin bakom den) har i hög grad handlat om Mündigkeit, att ge människor mer makt över sina egna liv. Jfr Rothsteins kritik av Hirdman i ”Vad bör staten göra?”. Ett bättre ord för att sammanfatta vår hållning vore kanske ”statsoptimistisk”.

    Det blev visst rätt långt det här med… Hur som helst: Word up för samarbete!

  4. Erik: Instämmer! Biopolitik kan man inte riktigt vara ”emot”. Det är ju det som har grundlagt mycket av det som vi ser och accepterar som statens uppgifter; sjukvård, stadsplanering, utbildning, administration etc. Utan biopolitik, inga moderna samhällen. Och, vi ska inte heller glömma att de första vaccinationsprogrammen friskt påhejades av (ursäkta uttrycket) ”kapitalägarnas” rädsla för att arbetarna skulle vara sjuka.

    Om man är historiskt nördig som jag, finns det mycket tidiga exempel på företagshälsovård i Jönköping (!), då i kombination med vapenindustri och stålverk. Har skrivit om det kort här.

    Bättre är ju att jaga ifatt paternalism i kombination med biopolitikens övergång till kontrollsamhällen (i Deleuzes mening, se Postskriptum till kontrollsamhällena). Det är där Bodström kommer in, och det blir väldigt fel. Men, som sagt, det går att lösa.

    Väldigt intressant diskussion detta blev!

  5. Hej, jättekul diskussion! Har själv tänkt mycket på vad en socialdemokrati i kontrollsamhället kan innebära. Så som vi nu tänker den (om vi förstår den som den svenska modellen, inte bara partiet) är den kanske det tydligaste exemplet på Foucaults disciplinsamhällen. Och, för tydlighetens skull, det finns massa positivt i disciplinsamhällen som påpekats ovan. Samma sak med kontrollsamhället.

    Alltså en socialdemokrati utanför disciplinsamhällets institutioner, som betår av distribuerade flöden och nätverk. Det Erik benämner ”Mündigkeit” känns som en nyckelroll här. Hur kan socialdemokratin decentralisera välfärdens beräkningar helt enkelt. Från paternalism till mündigkeit. I övergången till kontrollsamhället har ju socialdemokratin helt tappat bort sig och bodström fyller ju ett tomrum som lämnats inom socialdemokratin efter oförmågan att ta till sig kontrollsamhällets politiska frågor. Där måste man ju in och jobba ett socialdemokratiskt svar på dem.

    Är paternalism och mündigkeit två logiker som präglat den socialdemokratiska historien? Vad säger ni? Folkrörelse vs. statsapparat? Sammanflätade på ett unikt sätt.

    Själv förespråkar jag delvis av personliga skäl en svensk-mexikansk vänskap. I mexico har man en kollapsande och oduglig stat men är väldigt bra på att ordna saker utan dess inblandning. I Sverige har vi en funktionell stat men är rätt kassa på att göra saker utan statens hjälp.

    Förstår jag det rätt att du är Göteborgare Erik? Vore kul att diskutera detta AFK. Kul med litteraturtipsen!

  6. Christopher: Jag tillbringade kvällen med att läsa det där Postskriptumet. Onekligen suggestivt, och många intressanta formuleringar! Men rätt svårt för en nybörjare får jag säga (jag har som sagt läst en del av och om Foucault – Deleuze känner jag bara lite grand från ditt och Kalles bloggande). Många termer att lära sig här. Och när det kommer till vilka politiska slutsatser man ska dra… inte helt uppenbart för mig.

    monki: Hmmm… frågan om socialdemokratins förnyelsebehov är ständigt närvarande hos oss nuförtiden – då oftast i relation till utvecklingen industrisamhälle-tjänstesamhälle (och dess varianter). Det senaste modet är väl att i Karl Polyanis efterföljd tänka på välfärdssystemen som en ”inbäddning” av marknadsekonomin och civilsamhället – något som vi menar blir snarast än mer meningsfullt i dagens samhälle.

    Men idéerna om distribuerade flöden och decentralisering av välfärdens beräkningar låter mycket intressanta. Jag är mycket riktigt göteborgare, och träffas så gärna AFK någon gång. En öl någon gång nästa vecka kanske? Är upptagen onsdag kväll, men annars så…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.