Fraktalgränser II: Qalandia checkpoint

Warning: preg_replace(): Unknown modifier 'd' in /storage/content/52/153752/christopherkullenberg.se/public_html/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

qalandia

Igår var jag i Ramallah. På vägen tillbaka till Jerusalem passerade jag via gränskontrollen Qalandia. Gränskontroller är aldrig speciellt trevliga, men i Qalandia fick jag känslan av en speciellt kompakt form av avhumanisering, orsakad av att det fanns väldigt få mänskliga aktörer på plats. Qalandias gränskontroll är en maskin, en regulator och kontrollant av flöden. Den gnisslar och larmar, den stänger in dig och tvingar dig att nästan smaka på stålgallret. Det är inte konstigt att gränskontrollerna sätter djupa spår.

Tyvärr vågade jag inte ta några bilder, förutom den ovan. Men, eftersom jag och mitt resesällskap kom med utländska pass (och inte hade de palestinska uppehållstillstånden) fick vi stiga ur bussen och gå manuellt genom gränskontrollen. Bilden nedan visar den första ingången:


Qalandiya” by Paolo CuttittaQalandiya. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons.

Vad som sedan händer är att man möter följande automatiska grind:

Inte en soldat i sikte. Men soldaterna ser dig genom en eller flera kameror. Och de kan tala till dig via en högtalare. När dörren visar rött är den stängd och när lampan lyser grönt kan man ibland gå igenom. En kvinna med ett spädbarn gick före mig och blev inspärrad i svängdörren i någon minut. Det är varmt och volymen i högtalaren är uppskruvad på max. Ibland strömmar det order ur den på hebreiska. Det luktar järn, lite som blod, men det är troligtvis från alla stängsel och grindar.

När man har fått passera svängdörren ser man fortfarande inga människor, även om man känner sig betraktad in i minsta detalj. Nu är det dags att ta allt man har och lägga i röntgenmaskinen. Som på en flygplats, men utan personal som förklarar varför det är viktigt att man inte får ta med flaskor över 100ml. Därefter metalldetektorn. Om den piper får man gå tillbaka. Av med skorna och av med bältet. Ju mera bar hud du exponerar mot de hårda ytorna, desto mindre benägen är du att göra ett utfall.

Först när man har passerat dessa två maskiner ser man en liten lucka av skottsäkert glas. Där bakom sitter en uniformerad 20-årig soldat och inspekterar ID-kort som förs in genom en lucka. Hen brydde sig inte om mitt pass den här gången.

Eyal Weizmann skriver ett helt kapitel om gränskontroller i Hollow Land. Han lägger ofta vikten vid de små materiella detaljerna som bygger samman ”ockupationens arkitektur”. De kvävande svängdörrarna i Qalandia, som fick mig att andas tungt, har följande historia:

Every few seconds soldiers stop the rotation of the turnstiles, so that several people remain caged between the gates. Sometimes they trap people within the arms of the turnstiles. Tal Arbel discovered that the manufacturer of these turnstiles had been asked my Ministry of Defence contractors to change their production specifications and reduce the length of their metal arms from the Israeli standard of 75-90 cm (used at universities, swimming pools, railway stations, etc.) to a mere 55cm in the West Bank and Gaza, so that the turnstiles physically press against the passengers’ bodies, ensuring there is nothing under their clothes.

Inbyggd i gränskontrollens arkitektur finns alltså ett ”anti-terrorprogram”, där svängdörrarna ska förhindra dig att smuggla en bomb under kläderna. En bieffekt, önskad eller oönskad, är känslan av att man är ett djur på väg till slakt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.