FRA och Wikileaks, del 2

När man har ställt några relevanta frågor om FRA och Wikileaks finns det ytterligare några saker som gäller förhållandet mellan nationell yttrandefrihet och kryptografisk praktik.

Wikileaks huserar i Sverige på grund av starka yttrandefrihetslagar, vilket är anledningen till att de även baserar sig i Belgien och har arbetat för IMMI, det isländska lagpaketet som ska stärka yttrandefrihet, meddelarskydd och mere conduit hos internetoperatörer.

Wikileaks har inte ansökt om utgivningsbevis, vilket i sin tur leder till att vårt stärkta källskydd och meddelarfrihet inte gäller. Visserligen skulle ett sådant skydd kanske inte spela så stor roll, eftersom hot mot rikets säkerhet är ett undantag från det förstärkta skyddet. Dessutom skulle det kanske vara kontraproduktivt, eftersom ett utgivningsbevis kräver ansvarig utgivare, och då skulle det helt plötsligt finnas någon tydligt identifierad att åtala i en domstol. Ju mera förvirrande det juridiska subjektet kan göras, desto bättre.

Wikileaks har hittills skyddat sina källor genom kryptoaktivism. Sajten har, som Oscar Schwartz påpekar i en krönika, sin bakgrund i hacktivism snarare än publicistiska traditioner. Istället för att i egentlig mening falla tillbaka på lagar och principfasta stater, handlar detta om relationen mellan kryptoanarki och civilsociologi. De första kryptoanarkistiska manifesten kom på 90-talet (läs dem i denna .pdf som finns i i2p). Yttrandefrihet blir på så sätt inte en lag eller princip, utan något man gör, med teknologiska medel.

Någon som gör med teknologiska medel är även FRA. Gärna i samarbete med USA. Jan Donner, chef för informationssäkerhet på FRA (duger inte ”informatör”) säger till DN:

Vi ser hur flera stater och organisationer bygger upp sin kapacitet för att kunna slå mot andra länder. Man vill verka utan att synas, säger han till tidningen.

Man vill ”verka utan att synas”. Ja, det vill man. Det är oftast ett mycket mera effektivt sätt att skydda sina källor, än att hoppas på att en grundlag ska ge tak över huvudet för det fria ordet.

All kryptografi åt folket!

Uppdatering: Även Gustaf Nipe skriver.

4 reaktioner till “FRA och Wikileaks, del 2”

  1. Jag ser ett problem här dock. Wikileaks har än sålänge framstått som en organisation som använt sig av denna typ av lagar, som svenska yttrandefrihetsgrundlagen, för att publicera dokument om finansiella fuffensaffärer och militära övertramp. De har därför inte anammat chifferrymden till fullo, utan hållt sig till en mer traditionell vaniljmodel för publicering.

    Jag ser de här två sätten att möjliggöra en kraft som wikileaks som exkluderande vägar. Antingen den öppna vägen som wikileaks använt sig av hittills, eller den kryptoanarkiska vägen. Utan identiteter är de osårbara.

    Det blir svårt för wikileaks att byta väg helt nu. Om lagskyddet är svagare än vi trott bör det snarare finnas en till wikileaks gömd bland chiffren… och en till… och en till…

  2. jwalck: Instämmer. Antingen så prövar man hur stark grundlagen är egentligen, eller så bryter man loss i fullständig kryptoanarki.

    Wikileaks mellanting funkar än så länge, men visst är det sårbart.

    Frågan är dock om exakt samma information bara fanns i i2p helt utan någon avsändare skulle ha samma genomslagskraft och trovärdighet. Kanske, kanske inte. Oavsett vilket måste vi få fler användare till de säkra nätverken.

  3. Nyckeln för att få fler användare är att kapaciteten i de krypterade nätverken blir högre. Det i sin tur är direkt knutet till upload-kapaciteten på bredbandsabonemangen. Om jag kunde få säg 10 Mbit upp så skulle jag inte ha några problem att reservera 3-5 Mbit till tor, i2p eller något liknande. Med 1 Mbit så är det betydligt svårare att avvara något.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.