FRA-motståndet är en molekylär intensitet

Några timmar senare har jag smält dagens FRA-demonstration och läst Johans inlägg och kritik av tokvänsterns mindre lyckade kapningsförsök. Tydligen inträffade ungefär samma sak i Malmö.

Hur kommer det sig att FRA trycks upp högt på nyhetsagendan dag efter dag utan minsta tillstymmelse till avsvalning? Är det för att arbetarklassen besitter en styrka utan att veta om det och den socialistiska revolutionen väntar runt hörnet? Eller är det en nyliberal konspiration driven av starka ekonomiska intressen? Nejnej… så jobbar man inte längre.

Svaret är istället mycket konkret. Vi tar en vanlig dag i FRA-debatten. Idag gick Anders Wik, nyss avgången direktör för FRA, ut i DN-kommuniké som okritiskt publicerar hans skuggskrivna artikel. I vanliga fall hade det varit fine så och någon hade kanske blivit sur och skyllt på att alla ljuger osv… Men inte i FRA-fallet. Mothugget kommer blixtsnabbt, vilket syns direkt genom twinglandet. Vips finns där närmare 60 bloggkommentarer som direkt avfärdar ”Wiks” artikel. Men inte genom att säga att det var propaganda, utan att med argument visa att det är lögn. Medborgarjournalistik kallas det! Rick visar hur det inte stämmer med tidigare intervjuer, Opassande skriver hur argumenten inte håller, och under dagens demonstration pekade vänsterpartiets talare hur det till och med motsade alliansens argument för att rösta genom lagen (ni vet det där om talibanerna som ska attackera svenska utlandstrupper men knappast mejlar om det).

De som försöker plocka poäng på FRA-debatten jobbar sunkig 68-politik. Socialdemokraterna försöker plocka poäng på att valfläska att de kommer att riva upp lagen när de vinner valet 2010, vilket inte är oväntat. Proffsdemonstrationsvänstern försöker få FRA till att vara en höger-vänsterfråga genom tung och väl inövad retorik om att ”arbetare och ungdomar inser att detta är fel”. Jag såg inga arbetare på demonstrationen idag. Bara unga medelklassungdomar. Kom igen vänstern! Var lite nytänkande och släpp överdeterminerad retorik. Detta är en mycket viktigare fråga än höger-vänster-väcka-dem-ur-falskt-medvetande. Detta är inte en katalysator för en socialistisk revolution. Det är en medborgarfråga och en förutsättning för att vi ska kunna ha ett demokratiskt samtal överhuvudtaget. Så droppa de gamla klyschorna och häng på flödet istället. Tidningen Proletären uppskattar jag dock. Min intervju publicerades utan att kapas som ett vänsterargument, och hela uppslaget i papperstidningen var befriad från att detta skulle vara ”imperialismens svek mot arbetarna”. Bra jobbat!

Nu till varför detta är ett molekylärt arrangemang av intensiteter, snarare än en molär organisation. Det är just pluralismen och heterogeniteten som skapar trycket just nu. Medierna kommer att ta död på frågan den dagen den kapas av ett parti eller en ”ideologi”. Piratpartiet är inget parti i den traditionella meningen, och hur vissa än försöker att klassa dem antingen som nyliberaler eller tokvänster så lyckas ingen. Detta är det geniala och det produktiva med heterogena, issue-drivna arrangemang, som är mobila men kraftfulla. Så länge detta hålls som en folklig reaktion utan de partipolitiskt tråkiga och kvävande retoriska strukturer, så har FRA-frågan en ordentlig potential. Som Foucault säger i förordet till Anti-oedipus:

“Do not use thought to ground a political practice in Truth; nor political action to discredit, as mere speculation, a line of thought.”

Det behövs ingen förklaring till FRA-lagen, inte en ideologisk iallafall. Staten, kapitalet, imperialismen, kommunismen, Sovjet eller konspirationen bakom 9/11 – dessa är bara skumma resonemang som kanske stillar en och annan orolig själ, men de är improduktiva som utgångspunkter för motstånd.

Det hjälper inte att snacka utifrån partier: jobba istället som Pirate Bay genom att koppla ihop en av världens mest besökta sidor med frapedia (som är nästa lysande exempel), blogga på så att twingly dyker, börja gräv med medborgarjournalistik, plugga in er i samtliga samhällssektorer (jag jobbar på den sega akademin, det kommer mer än bara debattinlägg snart)… det finns viktigare saker att göra, än att rätta in sig i högervänsterleden just nu.

5 reaktioner till “FRA-motståndet är en molekylär intensitet”

  1. Väl skrivet! Hoppas verkligen att FRA-frågan kan fortsätta drivas utan att få en allt för stark ideologisk slagsida. Förutsättningarna torde vara goda då FRA-lagen berör och många instintivt känner att det strider mot deras uppfattning av vad staten bör syssla med, oavsett vilken ideologisk hemvist de har i annat fall.

  2. Jag instämmer även om jag inte fattar vad ”liberala pugilisten” betyder. Vi ser FRA-frågans betydelse i regeringens agerande lika mycket som i motståndets uppbyggnad.

    Regeringen räknar helt kallt med att förlora nästa val på den här frågan. Valet är inte viktigt. Förtroendet från väljarna är inte viktigt. Inte ens parti, eller alliansvänner är vatten värda när den större agendan ska pressas igenom. Frågan handlar inte om politik. Den är mycket mycket större än så.

    Det visar sig att motståndet lika så inte handlar om politik.

    Vi ser de klassiska papperstidningarna smulas sönder inför våra ögon. De stora tidningarna väljer att utan källkritik rapa upp vad makthavarna tycker och vägrar regelmässigt att publicera de svar som gräsrötterna presenterar, om än så initierat.

    Jag ser det hela i mitt sätt att läsa nättidningar. Jag läser inte längre artikeln utan att kolla bloggarnas respons först. de öppnar mina ögon och ger mig de perspektiv jag behöver för att inte okritiskt köpa retoriken.

    Bloggarna har på det sättet tagit över den roll publicisten hade nu när publicisterna sålt sig till att hänga in TT-telegram och klistra plakat åt överheten. Tidningarnas snäva bannerfinancierade webbtjänster har sen bara att köpa att bli ifrånsprungna. För räknas väl förättat värv i antalet unika webbläsare överlever inte tidningsvärlden utan bloggvärlden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.