FRA-antologi: Redovisning av Intensifiers deltagande.

Mikael Nilsson på MiNimaliteter håller på att sätta samman en antologi där de bloggar som deltog på något sätt i FRA-bloggbävningen får redovisa vad de gjorde på ett reflekterande sätt. Mycket bra initiativ! Som kontrast mot DN-artikeln har detta potential att bli en historisk bok, som kan sprida ytterligare ljus över ett mediefenomen. Here we go!

***

Intensifier skrev redan i augusti 2007 om FRA, även om dessa inlägg var sporadiska. Vid denna tidpunkt var bloggen mest ett sätt för mig att skriva om filosofi och sociologi till en mycket liten läsekrets, och därför blev FRA-bevakningen till en början snarare en av flera sätt att förstå framväxten av nya övervakningsteknologier och deras sociala effekter. I december 2007 hade jag och Karl Palmås börjat diskutera övervakning som något som var akademiskt intressant och vi satte samman ett seminarium i Göteborg. Utfallet av detta blev panspectrocism.org, som skapade en slags återkommande workshop där vi försökte förstå den historiska förändring i social kontroll som hade uppstått i och med digitaliseringen av våra vardagsliv, kort sagt – hur hänger kontrollsamhällena samman?

Tidigt under 2008 var diskussionen kring FRA fortfarande ganska abstrakt och akademiskt övertung från min sida. Bland annat kopplades FRA ihop med den svenska militärindustrins historia, motstånd i diktaturer och kopplingen till samhällsvetenskapernas metoder.

Den andra april 2008 blev Intensifiers nätpolitik aningen mera konfrontativ. Oscar Swartz skrev en debattartikel om fildelning och integritet som jag undertecknade, men det var först i juni som det brakade loss efter en uppmaning från Rick Falkvinge att det var skarpt läge. Äntligen började de traditionella medierna skriva! Det vibrerade i luften och det var en helt annan stämning än när jag några månader tidigare hade stått och frusit på en demonstration med Piratpartiet mot att lagrådet hade godkänt lagförslaget om FRA. Den 16 juni skrev jag på samma sida som Oscar Swartz i SvD Brännpunkt. Titeln på artikeln var Meddelarskyddet borta med ett knapptryck, och för att visa på allvaret manade jag till och med till strejk bland journalister och publicister. Samma dag skrev jag även i Expressen där jag visade hur den fria forskningen hotades av FRA-lagen genom att den omöjliggjorde anonymitet.

När lagen ändå röstades igenom följde en tid av bitter produktivitet. Jag var ju tvungen att sköta mitt vanliga jobb som doktorand, så FRA-skrivandet fick ske på flygplatser, nätter och närhelst det gick att sätta fingrarna på min laptop. Som tur var hade bloggarna muterat och det fanns helt plötsligt en mängd sätt att rationalisera skrivandet på. FRApedia hade bland annat grundats och man såg helt plötsligt att det fanns hundratals användare där ute som byggde upp kunskap om den ganska komplicerade lagen och dess sammanhang. Samtidigt var medierna på hugget och genast infanns sig känslan av att slaget var allt annat än över.

Under juli 2008 befann jag mig i ett tunnelseende. Jag skrev i Aftonbladet om FRA och liberalism, i SvD om FRAs tekniska möjligheter, i Expressen bemötte jag och Evelina Wahlqvist Stig Berglings förvirrade försvar för FRA, och på bloggen fanns nästan bara inlägg som handlade om lagen. Motivationen var enkel – Om trycket hölls igång minut efter minut under sommaren kunde det ske förändringar till hösten. Eftersom jag befann mig utomlands skedde allt samarbete via IRC och bloggar. Jag träffade på Klara i Piratpartiets kanal som på ett föredömligt sätt visade på styrkan i att samarbeta och koordinera det grävande som var nödvändigt för att slipa argumenten. Här fanns en atmosfär av att det inte fanns någon anledning att sitta och klaga över att loppet var kört. Det enda sättet att förändra FRA-lagen var att bygga!

Den sextonde september var det dags att väcka de slumrande politikerna. Jag skrev denna dag i tre tidningar samtidigt. Artikeln i Sydsvenskan hade jag filat på under sommaren och var tänkt som ett sätt att bredda FRA-aktivismens möjliga motståndsformer. Tillsammans med Emina Karic skrev vi i Aftonbladet om hur tokigt auktoritärt hela tanken med FRA var i historisk belysning. Någon månad tidigare hade jag talat lite med Mark Klamberg som tillsammans med Karl Palmås författade Expressenartikeln Silence Fiction, som jag endast bidrog marginellt till. Klamberg var full av bra idéer och betonade betydelsen av trafikdata och sociogram i relation till juridik och integritet på ett sätt som inspirerade till ytterligare grävande och kunskapsproduktion.

FRA-lagen revs inte upp. Istället kom ett ändringsförslag som jag bemötte den 26 september i Expressen, dagen efter att det hade presenterats. Vid det här laget hade jag tappat hoppet på att regeringen skulle ändra sig, och sedan dess har jag slutat att vädja till politiker om att lyssna på kritik. Det är en bitter insikt som kanske har en del icke-produktiva element inbyggda i sig. Men det är samtidigt en viktig poäng – De etablerade politiska partierna är oförmögna att tänka bortom FRAs nödvändighet. Därför måste det civila samhället finna lösningar på ett övervakat internet.

Sammanlagt har jag idag skrivit 117 bloggposter om FRA. Det arbete jag har gjort i anslutning till FRA har skett helt ideellt, och denna text har försökt att hitta de viktigaste punkterna. Ett undantag skulle kanske vara att jag fått lite betalt för någon av de artiklar jag har skrivit i tidningarna. Mitt deltagande är dock bara en droppe i havet jämfört vad som har producerats av så många andra skärpta bloggare och debattörer. Dessa är oräkneliga och det samlade produktiva tryck som de har åstadkommit skulle jag vilja säga har berikat det offentliga samtalet långt mer än vad våra traditionella institutioner någonsin kan mäta sig med.

Trots alla motgångar är det fortfarande min övertygelse att ett totalövervakat samhälle skapar paranoida murar mellan människor, och att sista kortet inte på långa vägar är lagt i fallet FRA. 

Mars 2009,

/Christopher Kullenberg

6 reaktioner till “FRA-antologi: Redovisning av Intensifiers deltagande.”

  1. Väldigt bra!

    Jag kanske skulle preciserat:
    ”totalövervakat”. Tänker du dig någon sorts helhet/totalitet som kan övervakas till trettio procent eller hundra procent/totalt?

  2. Per: sant. ”totalövervakning” finns inte. det finns ingen ”svensk befolkning” att övervaka. det enda som finns är en uppsättning samverkanspunkter, kablar, superdatorer osv. med hjälp av dessa kan man skapa en partiell övervakning enligt vissa variabler och sökbegrepp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.