Forskningsfusk och nationell stolthet

Forskningspolitik. År 2005 publicerade den sydkoreanske forskaren Hwang Woo-Suk sin forskning i tidsskriften Science där han hävdade att han hade lyckats framställa embryonala stamceller genom kloning. Sydkorea drabbades av nationell stolthet och tryckte till och med upp frimärken med Hwangs porträtt. Mer än 16 biografier skrevs om hans liv och i skolundervisningen presenterades han som den ultimata förebilden; vetenskapsmannen som för nationen framåt! Men historien fick inget lyckligt slut. Det uppdagades lite senare att han hade fabricerat resultaten och Sydkorea hamnade i en mindre chock. I ett uttalande förklarade Hwang sig med: The only thing that I could see was the hope South Korea could stand high at the top of the world”. Men historien slutar inte där. När man i efterhand har gått igenom Hwangs forskning har man sett att han trots allt gjort en annan upptäckt. Hans forskning kan istället användas till att producera stamceller från mänskliga ägg, något som kan vara användbart i framtida behandlingsmetoder (Svd, DN, BBC-Science in Action).

 

_41052652_snuppy-ap203.jpg

 

Personligen gillar jag inte samhälleliga förebilder. Men om man nu ska skaffa sådana, så vänta åtminstone några decennier när det gäller vetenskapsmän. När det gäller stamscellsforskning och annan vit biologi så finns det nämligen så mycket som kan gå snett, och då menar jag inte bara forskningsfusk. Den moderna biologin är även fylld av etiska problem, och den som blir hjälte genom kloning kan i nästa politiska vindpust förvandlas till en oetisk forskare som inte gör något gott för mänskligheten. Kanske gör han eller hon till och med något som går emot Guds vilja. En annan aspekt är de enorma finanser som är inblandade. Vad händer om vetenskapshjälten som precis utsågs ligger i skumma affärer?

Ytterligare en ingång till varför denna problematik uppstår från första början är givetvis den allmänna uppfattningen om vetenskapsmannen som geni, samt tanken om forskningsfronten som hela tiden pushas framåt. Båda dessa är givetvis problematiska. Det så kallade ”geniet” som får bära sitt namn i den artikel som visar på genombrottet är ju givetvis inte ensam i upptäckten. Geniet bygger ju på tidigare kunskap och instrument, och lever i ett samhälle vars samarbete med forskningen är avgörande.

Således: Var försiktiga när ni utser vetenskapsmän till genier för att bygga nationalistiska projekt (vilket givetvis är förkastligt att göra in the first place… det leder bara till krig, homogenitet och antiintellektualism iallafall).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.