Follow the phlegm – den nya samhällsvetenskapen

Intensive science. Hur kommer det sig att män innehar en massa maktpositioner, har högre lön, ett strålande självförtroende och får sina byster gjutna i koppar för att ställas ut på offentliga platser?

Givetvis finns det inte EN förklaring, men vi kan avfärda en del ganska lätt. Det är inte för att kvinnor lider av brist på grund av penisavund (Freud), inte för att de har mindre hjärna (icke-vetenskaplig biologism), och inte för att de är bra på att laga mat (reaktionär kulturteori).

Filosofen och vetenskapssociologen Bruno Latour argumenterar att vetenskapliga fakta och teknologiska innovationer föds, skapas och görs hållbara i så kallade aktörsnätverk. Ju starkare länkar som människor, maskiner, mikrober, atomer eller grupper skapar, desto stabilare blir vetenskapliga fakta, innovationer och teknologier. Den starkaste formen för ett nätverk är en black box, vilket innebär att kopplingarna och komplexiteten har gjorts osynliga, och det enda vi ser är vad som strömmar in och ut. (För den intresserade är Latours Science in action en utmärkt introduktion).

Hur är det då med patriarkatet, nepotismen, mansdominansen… eller kort och gott: gubbslemmet? Enligt Latours metodregler får vi inte a priori anta något om aktörernas identiteter, utan endast se till vad de gör och vilka länkar de skapar (performativ makt). Därmed faller så kallade extensiva, eller reducerande mått och metoder bort, de metoder som försöker hitta ”ursprungsvariabeln” genom statistiska regressioner (ex. biologism, psykoanalys).

Istället bör vi, som Karl har gjort i sin analys där jag själv råkar vara studieobjekt, se hur sociala nätverk etableras och byggs allt starkare, utan att försöka hitta grundbulten i maskineriet. Karl har använt av data från bloggar, hur de korsrefererar till varandra. Givetvis har detta sina metodologiska begränsningar, men någonstans måste man ju börja. Resultaten visar ganska nedslående, att kärnan i nätverket är totalt mansdominerad. Gubbar som klappar varandra på axeln, som dricker öl tillsammans och som med tiden ger varandra välbetalda jobb, golfklubbor och lektorstimmar.

Vi måste kapa begreppet ”nätverkande” från alla stollar på handelshögskolorna som försöker förvandla det till en masterideologi, och istället kritiskt granska hur nätverken skapas, görs starka och till slut systematiskt utesluter kvinnor. Detta är, åtminstone the way I see it, ett bra sätt att skapa grund för en mera effektiv feministisk politik så vi kan kasta ut det slem som har hållit samman maktens korridorer mera effektivt än betong – ONCE AND FOR ALL!

Bloggar är bara början… dagens universellt modulerade kontrollsamhällen innehåller massor av data och meta-data. Vi kan inte vänta på att FRA, FBI och Deutsche Bank ska komma underfund om gubbslemmet, de har nog inget intresse. Samhällsvetenskaperna ska istället överge den obskyra uppdelningen mellan kvalitativa och kvantitativa metoder, och överge reduktionismen som finns inneboende både i postmodern textism, dogmatisk counter-biologism (”män är djur” – jag tror inte att vargar har gubbslem, det krävs människor), eller, värst av allt, psykoanalytisk bristreduktionism.

Deleuze & Guattari fattade detta redan direkt efter -68. Ett underbart citat som Erika tipsade mig om lyder:

”We have not finished chanting the litany of the ignorances of the unconscious; it knows nothing of castration or Oedipus, just as it knows nothing of parents, gods, the law, lack. The Women’s Liberation movements are correct in saying: We are not castrated, so you get fucked.”
-Deleuze and Guattari, Anti-Oedipus,1984, 61.

Var finns patriarkatet? Följ slemmet – i bastun, på nätet, på arbetsplatsen och ända ut på Grundstens brygga i Lysekil.

10 reaktioner till “Follow the phlegm – den nya samhällsvetenskapen”

  1. ”Vi måste kapa begreppet “nätverkande” från alla stollar på handelshögskolorna som försöker förvandla det till en masterideologi, och istället kritiskt granska hur nätverken skapas, görs starka och till slut systematiskt utesluter kvinnor.”

    … och mindre intelligenta, snygga, etniska minoriteter, människor med avvikande sexualiteter, kriminella, alkoholister, positivister, prositituerade, fiskare, industriarbetare, städare och människor av annan generation… Bara för att nyansera kvinnoförtrycket lite.

    Själv har jag länge funderat över varför jag inte släpps in i nätverket kring forskarstuderande vid GU. ;o) De akademiska nätverken är bland de värsta maktcentra som finns i ett modernt samhälle. Expertväldet emanerar ur dessa centran. Systemvärlden – eller välmenta forskare – koloniserar våra livsvärldar och omyndigförklarar oss i varje enskilt steg i våra liv.

  2. Lars: Du har givetvis rätt. Ser man till andra variabler så ser man att dessa män oftas är vita, urbana, medelklass och heterosexuella utan ens en parkeringsböter… genus är bara en av flera sociologiska ”variabler” (eller flöden av slem).

    Yes, akademikermaktcentra är bland de värsta, men hit räknas nog även näringslivstoppar, politikereliter, och kanske även i viss mån kulturpersoner (i bred bemärkelse). Det som är det mest problematiska är väl att akademikereliten ofta gör anspråk på att veta bättre, att vara upplyst och välinformerade. De kallar sig feminister, antirasister, toleranta… men i själva verket bygger de exklusiva nätverk.

  3. Japp – hela vårt uppehälle bygger på att vi har en katedralstruktur omkring oss som möjliggör att våra uppfattningar är mer värda än andras..

  4. Två meta-reflektioner:
    – Jag gillar den interna, slemmiga vik-referensen.
    – Bra referens till Erika; ge oss URLen nästa gång så kommer hon att synas på mappningen. (Fast, then again, det kommer hon inte alls, för Technorati visar inte utåtgående länkar.. vilket är ett stort metodologiskt problem… får lösa det.)

  5. Kalle: Interna referenser, implicita reaktioner, och ett delat kognitivt rum är det som skapar de innersta cirklarna, vilket i sin tur gör att slemgränsen kan upprättas.

    As far as I know så har hon ingen blog… ett metodproblem som snarare markerar metodens begränsning. Den diskussion vi hade idag i fikarummet är inte universellt modulerad. Kanske när SÄPO får behörighet att avlyssna även semi-offentliga byggnader har vi möjlighet att få en sociologisk theory of everything 🙂

  6. …. men fram tills dess tror jag det är bra att se världen som om den är helt mappningsbar – ie. det är bra att vara realist – men inte tro att man fångar hela verkligheten med dessa mappningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.