Filosofers produktion

I mitt djupa avhandlingstunnlande slog mig en metafilosofisk tanke: Man ska bara läsa första hälften av filosofers produktion, för sen blir de ”kloka” och relativt ointressanta.

Vet inte om min tes håller för mer än bara lite filosofisk kuriosa, men följande observationer har jag gjort:

Heidegger är arg som ett bi i Sein und Zeit och lanserar här en radikal existens- och teknikfilosofi som bland annat Harman har uppmärksammat. Den sene Heidegger skriver därefter rätt menlösa filologiska essäer kantade av en konstig uppgivenhet.

Deleuze & Guattari anfaller skoningslöst all statsfilosofi, all oreflekterad Lacanism och all auktoritär enhetssocialism i Anti-Oedipus och A Thousand Plateaus. Senare verk som What is Philosophy? och de trista utvikningarna i estetik, saknar med några få undantag den skärpa som finns i de tidiga verken.

Wittgenstein har jag stor respekt för i Tractatus Logico-Philosophicus. Här finner vi positivism när den är som mest militant. I Filosofiska undersökningar däremot, bygger han mot språklig vändning och sociologism. Trist.

Latour skrev banbrytande texter fram till 1991. Den filosofiska Irreductions, den punkiga Science in Action och den genompolemiska We Have Never Been Modern är redan klassiker, men efter det började han skriva om demokrati, parlament, juridik etc. Boring.

Den tidige Marx jobbade med roliga saker som alienation och dialektik, men sedan med urtrist ekonomi. Finns det fler exempel som styrker eller försvagar min tes?

/mvh akademiker med skrivångest som snabbt behövde få ur sig tvåhundrafemtio ord oavsett vad de handlade om

14 reaktioner till “Filosofers produktion”

  1. Hmm, fast D&G var ju rätt etablerade när de skrev nämnda verk. Och Latour var rätt etablerad när han skrev WHNBM. Om du skall läsa första verken så hamnar du i Latours fälstudie i Elfenbenskusten, och Deleuze grejer som skrevs tjugo år innan Anti-Oedipus. Men det är nog klart att man måste se att folk är i rörelse – att man inte måste gilla en hel produktion.

  2. Det går att märka en distinkt skillnad mellan Peter Singers första stora verk, Animal Liberation, och hans något senare Applied Ethics. Men det finns nog också andra anledningar. Applied Ethics är 1) skriven om etiska frågor i stort och inte insnävat på anti-speciesism och 2) skriven mer som en lärobok.

  3. … fast det är klart: Om jag skulle resa till en öde ö, och bara fick ta med mig böcker från första hälften eller andra hälften av samtliga produktioner… ja, då kanske jag hade valt första hälften.

    Och en TV.

  4. Finns iofs många undantag från litteraturen. En sån som Kafka skrev Amerika innan han gick och dog tidigt. Och Orwell skrev ju 1984 innan han dog precis. Kanske är det annorlunda med skönlitt. i jfr. men filosofien.

  5. Det kanske handlar om att en produktion på hög nivå bara kan upprätthållas ett par decennier. Så får man bestämma hur tidigt eller sent man vill peaka helt enkelt 🙂

  6. Jag tror inte på den här tesen. Däremot tror jag att ingen är kapabel till mer än en eller ett par verkliga insikter under en livstid (och dessa upprepas ofta i ett rent orimligt antal olika format). Dessa verkliga insikter ska man som god läsare försöka skilja från såväl svagare idéer som slutsatser man är direkt oense med. Deleuze och Harman är på det sättet båda fina exempel på goda läsare.

  7. Alltså, deleuzianskt eller deleuzoguattarianskt betraktat så ligger det nära till hands att betrakta Deleuze och Deleuze/Guattari som två olika författare. Och då stämmer ju tesen. Den tidige Deleuze är bäst: Nietzsche-boken, Spinoza-boken, Difference & Repetition. Sedan har vi ett annat författarskap, Deleuze/Guattari, som också är bäst i början (A-Œ & MP).

    Håller även med om att Latour nådde sin höjdpunkt 1991.

    Men jag kan verkligen inte hålla med angående Marx. Den unge Marx = boring. Den mogne Marx = mäktiga grejer. Jag går inte med på att kalla ekonomikritiken för ”urtrist ekonomi”…

    Frågan måste f.ö. ställas om Nietzsche. Hans produktion är ju ganska lätt att dela in i tre perioder:
    1) Tragedins födelse, Otidsenliga betraktelser, Sanning & lögn, visst wagnerskt svärmeri;
    2) Mänskligt alltförmänskligt, Morgonrodnad, Den glada vetenskapen;
    3) Zarathustra och vidare till slutet.
    Vad säger vi om detta?

  8. PS.
    Freud – var inte han roligare mot slutet? Har nog för dålig koll.

    Och kan någon förklara storheten i Kafkas Amerika. Läste den i våras och fann det inte, även om framställningen var behaglig att läsa.

  9. Ang. Nietzsche har jag alltid sett honom som någon med en ovanlig förmåga att genomgå förvandlingar till den grad att han blir en ny människa. Troligtvis för att han helt ”saknar kritisk distans”, som du rasmus skulle säga. Äcklet inför wagner möter inga chockabsorberande mekanismer utan tvingar honom till en djup förvandling. Storheten i Nietzsche är att han kan skriva sig igenom kriserna istället för att få panikångest och ge upp sitt produktiva liv.

  10. Detta beror ju oerhört mycket på hur du definierar filosofi/er; de som nämns i inlägg och kommentarer är ju från vissa genrer som somliga inte ens skulle betrakta som filosofi, medan det finns filosofer ur den anglosaxiska skolan där de filosofiska problem är av en annan karaktär.

    Bara för att ta ett lokalt göteborgexempel: Dag Westerståhls är ju inom sin genre betraktad som intressantare idag eftersom han kontinuerligt löst nya logiska problem. Det utgår, å andra sidan, förstås från att man överhuvudtaget tror på något så traditionellt som filosofisk kumulativitet.

    Men om man håller sig bland de som nämns så skulle nog ytterst få filosofer idag, även från mer traditionella hålor, hålla med om att Tractatus är ett viktigare bidrag än Filosofiska.

    Just my two cents

  11. Bengt: Jo, det är klart att det beror ju även på vad man menar med filosofi. Det hela löser ju sig som sagt om filosofin är kumulativ, men, även kumulativitet kan man ju förstå olika, jfr ett traditionellt induktivistiskt sätt och ett falsifikationistiskt (Popper). I det senare fallet kan ju det mycket väl vara så att genom att rasa ett helt bygge gör att man vet mera, för man får nya frågor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.