Fasadputsregeringen del II – att mildra är att söndra

Beatrice Ask fortsätter med desperat kohandel. Nu ska det bjudas i alliansens auktionshus – IPRED ska inte gälla retroaktivt, alltså, privatpoliserna ska inte kunna ta och genomsöka din internetoperatörs loggfiler som du just nu skapar. Däremot är det fritt fram efter första april. Tanken är att du som fildelare ska gå runt och vara nervös över filmen du delade förra veckan och bli skraj varje gång du öppnar brevlådan för att det kanske ligger en räkning i posten. Vilket underbart sätt att upprätta ett trevligt förhållande mellan kulturskapare och kulturkonsumenter! We love Hollywoods!

Denna strategi såg vi i slutfasen av FRA, alltså fasadputs, och är ett sätt att ta bort tänkandet från politiken genom att göra IPRED till en enkel fråga om ”fildelning”. Det är en förrädisk strategi för att maskera det faktum att hyrsnutar kommer att få större befogenheter än polisen i jakten på fildelare, att myggor kommer att bekämpas med kanoner. Fortsätter denna trend inom övervaknings- och rättsväsendet har vi snart ett samhälle där anything goes. Att mildra är att söndra. 

Igår diskuterade jag IPRED-aktivismen med Per och Rikard. Vi var överens om att det är tråkigt, men kanske oundvikligt, att det hela detta drama utspelar sig i protestens tecken. Att vara emot IPRED är tröttsamt i längden och det riskerar att bli improduktivt att hela tiden säga nej. Låt mig försöka formulera vad jag tycker att IPREDmotståndet handlar om i positiva termer:

  • Det är en affirmation av polisen och rättsväsendet. I dessa finns det fortfarande säkerhetsventiler för bevisföring, som måste vara stark. Men det finns även en inbyggd spärr mot att lagar används för att bekämpa brott som nästan ingen tycker är ett brott. Det går inte att döma en miljon svenskar, det är praktiskt ogenomförbart. Detta gör att det allmänna rättsmedvetandet slutligen kan segra. Det svenska journalistpriset delades ut till de hundra mest lyckade upphovsrättsbrotten, vilket bör säga något om hur landet ligger när det gäller dessa upphovsrättsprinciper. 
  • Det är att säga ja till att man är oskyldig tills dess att motsatsen är bevisad. 
  • Det är att säga ja till att internetoperatörer har en viktig samhällsfunktion och är en del av vår mest betydelsefulla infrastruktur just nu. Det är inget man leker med genom att släppa in hyrsnutar. Många av våra mest viktiga demokratiska verktyg passerar genom dessa fiberkablar (som FRA snart kommer att snoka runt i). Bloggar, diskussionsforum, chat, telefon, e-post… Internets är ett av flera centra i våra demokratiska samtal. 
  • Det är att säga ja till en experimentell attityd kring musik (som jag tyvärr ej får lyssna på idag eftersom det är no music day). Vad händer när musiker, ja till och med glada amatörer, kan dela musik med varandra? Vad kommer att hända när 90 procent av en befolkning sitter med ett potentiellt musikinstrument framför näsan och helt plötsligt kan skicka sin låt till en polare på andra sidan jorden? Jag affirmerar denna utveckling! 
Jag noterar att Aftonbladet har börjat länka till min blogg från artiklar som handlar om IPRED. Det är väl trevligt att få många besökare. Men för guds skull – detta är en blogg, så kommentera gärna! Jag vet att det är jobbigt att lära sig av med gammelmediernas konsumentroll, men vi bygger tillsammans! 

5 reaktioner till “Fasadputsregeringen del II – att mildra är att söndra”

  1. Väl skrivet.

    Men i sammanghanget att ingen tagit upp exemplet med hur tidningarnas webeditioner finansieras är ju rent skämmande. Lek med tanken att gamla hederiga Oink hade tagits över av skivbolagen och finansierats genom reklam och modesta medlemsavgifter. Hur hade det sett ut i dag? Hade inte bolagen tjänat pengar?? Hade artisterna inte tjänat pengar? Hade konsumenterna varit nöjda??

    Jag kan ju ha fel, men jag tror inte det.

    /Mackan

  2. Mackan: ”Lek med tanken att gamla hederiga Oink hade tagits över av skivbolagen och finansierats genom reklam och modesta medlemsavgifter. Hur hade det sett ut i dag?

    Det hade nog sett ut precis som det faktiskt ser ut idag, dvs. att Oink-kloner har tagit över och alla redan har glömt bort Oink. Folk skulle inte vara lika pigga på att utföra gratis arbete för en tjänst med medlemsavgift som gick till skivbolag, utan skulle spontant flytta verksamheten vidare. Så fiffigt funkar nätet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.