Facebookaffekter

Ikväll medverkar jag i TV4 Kvällsöppet i en debatt om Facebook. Det som är på tal utöver den sedvanliga aktualiteten är filmen The Social Network, som biografiskt framställer grundarna av sajten, framför allt Mark Zuckermann. I programmet ska även bland annat Gudrun Schyman och Brit Stakston medverka, vad jag vet.

I en slags preemptiv förklaring tänkte jag med detta inlägg gå igenom några argument som gör mig till en ”kritiker” av Facebook.

Jag skulle kunna förklara min relation till Facebook helt i termer av en känsloprocess: Det började med mys och tillit i kombination med existentiell förundran under 2007, som sedan övergick i ångest under 2009, och till sist utmynnade i ett flammande hat, vilket även bidrog till att jag lämnade Facebook.

Mitt högst emotionella förhållande till Facebook har varit produktivt, särskilt hatet. Detta har lett fram till en rad olika analyser från min sida.

1. Den politiska ekonomin

När hatet hade lagt sig började jag skriva Det nätpolitiska manifestet, och en mera Marxistisk analys framträder. Ur manifestet:

Ett annat exempel är Facebook, som genom att dra nytta av att användarnas sociala nätverk, deras ”sociogram”, matchar produkter med specifika konsumentgrupper. Att länka samman de spår som användare lämnar från sig på internet har gett upphov till en hel politisk ekonomi, som inte bygger på att hålla arbetare instängda i farbriker där deras kroppar skapar värde genom arbete utan istället placerar människor i värdeskapande arbetsprocesser genom att övervaka deras beteende /…/ Varje dag arbetar vi för dessa företag. Vi behöver inte ens gå till arbetet eller genomföra en transaktion, varje klick och varje sökning vi gör är redan en del i en värdeskapande process. Således utgör gratistjänsterna på internet, från sökmotorer till nätcommunities, den primitiva ackumulation av arbetskraft som krävs för att upprätthålla de internetbaserade ekonomierna. (54)

Här är det viktigt att skilja marxism från marxism. Facebook är ingen vara, användarna är inte lurade, man kan inte konsumera Facebook. Användarna skapar Facebook, och då värdet tillfaller ett företag, kan det inte betecknas annat än som en arbetsprocess.

2. Loggpolitik

Med en halv miljard användare har Facebook den största databasen av människor som hittills existerat i världshistorien. Vad denna databas kan göra, vad den kan förmå, det vet vi ännu inte. Men det utforskas på ett kreativt sätt. Varje logg är politisk, därav loggpolitik. Bara det faktum att en logg/databas existerar, gör att det alltid finns en potential för den att säljas, läcka, stjälas och smita.

Stora databaser visar sig läcka via appar, och Facebook har svårt att kontrollera alla tredjepartsprogram som körs på deras sajt.

Det finns ingen underrättelsetjänst som hittills lyckats skapa en så stor databas som Facebook. Det gick inte ens för STASI. Nu kan man ju argumentera för att det är frivilligt att informera en relativt okänd aktör utan demokratisk insyn om exakt vem man är kompis med, men kanske har vi inte ännu förstått vidden av vad data kan göra när man ansamlar det i stora systematiska register. På Teherans flygplats har man fattat hur kraftfullt Facebook är för att hitta människor med vissa åsikter och vänner. Facebook planerar att integrera sig med Skype, ett företag som gärna upplåter statlig övervakning.

3. Hyperbekräftelse

Det sociala livet präglas av att ens existens bekräftas av andra. Familj, vänner, arbetskamrater etc. låter dig spegla dig i andras ögon. Detta konstituterar, om man skall tro sociologin, självidentiteten i de moderna samhällena.

Facebook är en socialitet i allmänhet, ett sätt att interagera precis som en skolgård, en arbetsplats eller en pub. Det är en teknologi för det sociala, ett format, precis som icke-digitala platser är skapade, begränsade och villkorade.

Facebook är dock panspektriskt och ständigt närvarande med ljusets hastighet. När som helst på dygnet kan man uppdatera sin feed, och med tillräckligt många vänner är det alltid någon som pingar tillbaka. ”Like-funktionen” är ungefär som kokain för den snabba bekräftelsen på att man finns till.

Det går givetvis inte att moralisera över detta, utan endast analysera det. En konsekvens av internets hastigheter, som jag även skriver om i Det nätpolitiska manifestet är guldfiskminnet:

Med tanke på att informationen som smittorna består av förmedlas med ljusets hastighet, samtidigt som tröskeln som måste överstigas för att kunna nå ut är låg, kännetecknas nätvaron av ett korttidsminne.

Korttidsminnet i nätvaron är av en undflyende karaktär, den konstituerar en flyktlinje från det som är statiskt och rör sig med långsammare hastigheter. Detta är i huvudsak förlösande. Men för att korttidsminnet ska kunna övergå i en sammanhängade historia, eller självberättelse, så måste den även kunna skapa sitt eget arkiv. Facebook är å ena sidan ett arkiv över ens vänner, ibland människor som man inte ens umgås med eller har en relation till annat än att man gick i samma skolklass för tio år sedan. Ett sådant arkiv är passivt.

I och med att vi har överlåtit vårt digitala liv att förvaltas av ett företag, kan vi inte ändra på hur det ser ut. Data finns där om Facebook vill att den ska finnas där.

Att lägga våra basala sociala affekter i händerna på världens största databas är problematiskt, den dagen den beter sig på ett sätt som man inte önskar.

22:40 på TV4. Kan bli intressant!

15 reaktioner till “Facebookaffekter”

  1. Kristoffer: min bok är mycket mera välskriven än den här bloggen, så det är för att blanda in skrift i ett i huvudsakligen talat språk.

    sen är en bok mera bekvämt än hyperlänkar. ingen sökmotor kan emulera att bläddra i papper. copy paste är inte samma sak som avskrivning… ingen har ju lagt upp boken på pirate bay än 🙂

  2. sidor som fb kanske kan jämföras med inglasningar av det offentliga rummet. Vet dock inte hur man kommer tillrätta med problemet(?). Bra liknelse angående byar, man är rädd för att uteslutas ur det socialakontextet ifall man lämnar byn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.