En höst av tro och vetenskap

Debattklimatskoll. Det verkar vara full aktivititet inför hösten kring ämnena vetandepolitik, tro och vetenskap.

Bo Rothstein går ut med friska tag mot Uppsala Universitet i DN och kräver att lärosätet blir degraderat till ”något i stil med att verksamheten benämns Statens Institut för Reglerad Kunskapsproduktion i Uppsala (Sirkus)”. Vad Rothstein är kritisk mot är att forskningen är politiskt styrd i Uppsala, speciellt i fallet Eva Lundgren. Intressant. Jag kan väl hålla med om att det finns problematiska konsekvenser av att teser utanför offentlighetens ljuskägla ändå får politiskt genomslag. Däremot undrar jag vilken forskning som inte är politisk. Rothsteins hemmaplan, samhällsvetenskapen i Göteborg, må förvisso vara ett positivistiskt föredöme, men hur skulle denna forskning var opolitisk med tanke på vilket genomslag den får i den allmäna debatten? (exempelvis SOM-undersökningarna)

När vi ändå är i den här debatten klingar Anders Flodströms senaste replik som en tidsandans nyliberala refräng. Universitetens prestationer står i fokus för den framtida politiken för högre utbildning. Kansler Flodström betonar ”internationell konkurrens”, ”spetskompetens” och att vi håller på att bli ”förlorare” om vi inte skärper vår produktivitet. Det ska bli spännande att se hur långt företagsmetaforerna går att dra innan någon protesterar ordentligt.

Vidare så laddar Elisabeth Sandlund för den kommande profetian från Richard Dawkins i dagen.se. Väntar ett frontalangrepp från Humanisterna, som precis har fått in en lektion i humanism på Plymouthskolan, eller kommer debatten bli sansad? Förresten var det där med lektionen inte alls en dum idé – respekt! – jag gillar dialog och interaktion.

Hösten kan bjuda på riktigt intressanta saker, även om de Cartesianska meditationernas slutgiltiga sanningsbevis är ett lågvattenmärke.

(uppdatering: Rothsteins poäng blir tydligare om man ser på hela citatet från DN-artikeln ”I stället har man [Uppsala Uni] valt att anamma de principer som gäller i kommersiell och politisk verksamhet där ledningen bestämmer vad som är sant och rätt och där de anställda förväntas vara lojala och lyda överhetens påbud.” )

14 reaktioner till “En höst av tro och vetenskap”

  1. ”Däremot undrar jag vilken forskning som inte är politisk”

    Naturvetenskaplig forskning kan ju inte sägas vara politisk, och när man nämner forskning associerar nog de flesta till just naturvetenskapen.

    Naturvetenskaplig forskning bygger ju på strikt vetenskapliga grunder och har haft enorm betydelse för hela civilisationen.

    Personligen är jag tveksam till att humaniora- och samhällsforskningen benämner sig själva som en ”vetenskap”. Vet att många andra naturvetare delar denna syn. Som du ju säger ovan blir denna typ av forskning alltför lätt påverkad av subjektiva ideér. Dessutom dras ofta slutsatser som bygger på väldigt, väldigt tveksamma grunder.

  2. Hej Gecko. Tack för kommentaren.

    I den här debatten kan man ta många perspektiv. Ur ett positivistiskt perspektiv(läs gärna min följetong om positivism här på bloggen) har du rätt. Forskning och politik hör inte ihop.

    Men sedan 1960-talet, åtminstone, har man ifrågasatt även naturvetenskapens renlärighet. Genom att belysa olika sociala förhållanden som präglar forskning; allt ifrån hur forskarsamhället är sammansatt, till politisk finansiering, till kommersiell forsknings villkor, världsbilder och hur västerländsk vetenskap präglas av vissa ideal, har man börjat tänka sig naturvetenskaperna som sammansatta med samhället i övrigt och därmed i allra högsta grad politiskt.

    Naturvetenskaperna har precis som du säger haft enorm betydelse för civilisationerna, och kan inte reduceras till bara politik.

  3. Nja, vad jag tror gecko menar är att även om naturvetenskaplig forskning kan vara politiskt styrd är det ingen där som hävdar att han har 100% rätt. Vetenskapliga metoder bygger på att oberoende källor empiriskt skall kunna testa andra forskares teorier. På det sättet befriar sig naturvetenskapen från dogmatiska påståenden färgade av ideologier, världsbilder, finansiering, ideal m.m.

    Självklart kan naturvetenskap användas i dogmatiska syften av illasinnade/outbildade personer, men det är en annan femma..

  4. Intressant kommentar Erik!

    Men, nu ska jag argumentera emot dig. Ja, det är sant att, iallafall en aspekt av den vetenskapliga metoden – den så kallade peer-reviewkonventionen, har som mål att låta andra forskare pröva och repetera experiment. Och det är givetvis en bra metod tycker jag (hur ofta den efterlevs är en annan femma). Men befriar sig verkligen naturvetenskaperna från så kallade sociala eller politiska faktorer bara för på grund av detta?

    Nja. Har inte fysikforsknignen präglats av kalla krigets kapprustningsideologi? Har inte malariamedicinerna utvecklats hand i hand med kolonial och militär forskning? Är inte våra enorma investeringar i forskning för hållbar utveckling ett politiskt mål?

    Nu kan man anklaga mig för att blanda ihop forskning och politik som om de vore samma sak. Men det är inte riktigt så jag menar. Istället är jag intresserad av att se hur de samverkar… eller blir samproducerade. Om vi bara säger att naturvetenskapen sitter inne med sanningen riskerar vi att utesluta dessa sanningar från politisk debatt… och då får vi sämre demokratisk insyn i den forskning som vi tillsammans både finansierar, är en del av och påverkas av.

  5. [oj, här kommer ytterligare ett förvirrat inlägg…]

    Christopher,

    Jag är nog inne på en mer hårdför linje än dig. Eller, vi skulle nog komma överens efter lite diskussion :o)

    Forskning är politik.

    Utan en ingående begreppsanalys så definierar jag politik som ”…the distribution, exercise and consequenses of power”. Politik är alltså allt som handlar om makt. Det som sker på den offentliga arenan är alltså bara en typ av politik.

    Det leder naturligtivs till frågan: Vad är makt?

    Frågan är högst aktuell och relevant – även om den har ett par tusen år på nacken. Jag utgår ifrån en mycket vid definition där makt kan ses som ”context shaping”. En traditionell analytisk (åtminstone amerikansk) defintion av makt är att A kan få B att göra något emot hennes egentliga intressen. Kontext shaping innebär – enkelt uttryckt – att A påverkar den kontext inom vilken B agerar och därigenom tvingar B till handling.

    Naturvetenskaplig forskning är i allra högsta grad en fråga om politik. Vetenskapliga frågeställningar uppstår genom interaktion med den sociala kontexten. De vetenskapliga resultaten är en typ av makt som påverkar ”oss vanliga” genom dess förmåga att förändra den struktur som vi lever inom.

    Om vi skall se det hela ur ett mer vetenskapsteoretiskt perspektiv – och lite mindre statsvetenskapligt – så associerar jag till Kuhn. Paradigmerna är genomsyrade av makt vilket manifesteras genom de problemformuleringsprivilegier som tillfaller mainstreamfårorna inom disciplinerna. Paradigmerna ÄR uttryck för det som Erik säger att naturvetenskapen saknar: ”dogmatiska påståenden färgade av ideologier, världsbilder, finansiering, ideal m.m.”

    ((Vad gäller Statsvetenskapen vid GU så har faktiskt Rothstein argumenterat emot ”tekniskt kompetenta barbarer” inom statsvetenskapen (Tidsskrift för politisk filosofi nr 1 2005). Jag ger inte rättvisa till hans argument men kontentan var ungefär: Mer normativ forskning och mindre fokus på [Min tolkning: positivistiska] vetenskapideal.))

  6. Geckos inlägg gör mig som teolog, humanist och samhällsvetare skrämd! En sådan total naivitet är farlig; farlig för forskningen och farlig för samhället.

    Jag skall vara snäll och inte fråga efter den ”strikt vetenskapliga grunden” till astrologin, alkemin och rasbiologin, men jag kan inte låta bli att påpeka att det är ytterst osannolikt att inte delar av dagens ”strikt vetenskapliga” forskning av framtiden placeras i samma fack.

    En naturvetare idag kan sällan säga ”jag skall ta reda på orsaken till A”. Det gick förr; idag är ett sådant ämne vanligen för stort för en person, annars hade det redan varit gjort. Så naturvetaren måste minska ned ämnet genom att ställa upp en hypotes: ”jag skall ta reda på om inte B orsakar A”, eller ”om inte B i samband med C orsakar A”, eller ”om inte B under betingelsen C orsakar A”.

    Och så snart man börjar ställa upp hypoteser så KOMMER åsikter och ”politik” in. Ta den ”strikt vetenskapliga” forskningen omkring orsakerna till homosexualitet. Det spelar ingen roll om man väljer att granska DNA, hjärnor eller plats i syskonskaran, det är massor med ”politik” inblandat!

    I jämförelse med det är en språkvetare som undersöker t ex Shakespeare’s användning av prepositioner ett under av strikt objektiv vetenskaplighet. Det kan vara spännande och nyttigt att veta för t ex översättare och teaterfolk, men det har absolut noll ”politisk” betydelse vilket resultatet blir, bara det blir rätt.

    F ö så har jag som teolog kunnat konstatera att det här med subjektivitet och objektivitet är betydligt mer komplicerat än vad naturvetare tror.

    Ju mindre tro en bibeltolkare har desto mer subjektiv tenderar hans bibeltolkning att bli. En sådan exeget har vanligen sin åsikt klar: antingen vill han bevisa att Bibeln lär precis det som för dagen är politiskt korrekt, eller så vill han bevisa att Gud är en grym straffande despot. Av någon anledning blir resultatet alltid lika med hypotesen…

    Riktigt fromma exegeter, däremot, de är inte intresserade av att bevisa förutfattade meningar; de vill veta vad Gud VERKLIGEN lär. Därför arbetar de vanligen oerhört mycket mer förutsättningslöst än de ljumma och otroende. Och blir oerhört mycket oftare överraskade. av resultatet.

  7. Christopher

    hm, jag läste inläggen en gång till. Måste berömma mig själv för min analytiska skärpa (;o)). Jag säger ju i princip samma sak som du – fast du gör det lite mer pedagogiskt.

  8. Det här var visst ett ämne som engagerade! Imponerad över vilka långa och utförliga kommentarer ni ger!

    Lars: Jag tror att vi menar lite samma sak, ja. Kuhn kommer jag grundligen behandla i min positivismföljetong, men det dröjer ett litet tag för det finns många andra vetenskapsfilosofer att behandla först.

    A: Jag vet inte om jag håller med om din hypotes att ju frommare exeget desto mera förutsättningslöst kunskapssökande. Du har säkert rätt när det gäller bibeltolkningar, men frågan är hur långt man kan överföra resonemanget till exempelvis natur- eller samhällsvetenskap. Möjligtvis skulle man kunna tänka att det sammanfaller med ett postivistiskt ideal, alltså ”vi håller oss bara till fakta”, och då skulle man kunna syssla med faktaexeges 🙂

  9. Min poäng med slutet var bara just detta att det här med subjektivitet och objektivitet är mer komplicerat än det först kan verka. Resten var ett exempel.

    Sedan vill jag nog i och för sig hävda att riktigt fromma kristna arbetar mer förutsättningslöst än de flesta nästan oavsett vilken forskning de ägnar sig åt. Det är ingen slump att den moderna vetenskapen uppkom på kristen mark. Den är i mångt och mycket en produkt av kristendomen, och skulle antagligen inte funnits utan kristendomen. Men den sanningen hittar man inte direkt i svenska skolböcker…

    (Däremot kan givetvis kristna ha snävare gränser för vilken forskning de anser det etiskt försvarbart ATT ägna sig åt — men det vore kanske ingen dum idé om fler hade, så hade vi sluppit rasbiologin och atombomben…)

  10. A: Jag är osäker på kristendomens inflytande på de moderna vetenskaperna. Jag tror att det finns andra minst lika viktiga faktorer; urbanisering, ekonomisk tillväxt och behov från industrin, utbyggnad av utbildningsväsen, krigföring … osv.

    Men jag håller med dig i generella termer om att vi bör ha etiska diskussioner om vetenskap, och inte se vetenskap som något som kan besluta sina egna öden.

  11. Har inte tid att argumentera själv just nu, men läs gärna följande recensioner:

    http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_12881990.asp
    http://www.brogren.nu/recensioner/woods.htm
    http://www.katobs.se/rec_woods.htm

    De har ganska olika utgångspunkter, så det är väl värt att läsa alla. (Blir du intresserad kan du fortsätta på Amazon.com http://www.amazon.com/Catholic-Church-Built-Western-Civilization/dp/0895260387, där det i dagsläget finns 81 recensioner till…)

    Den andra boken jag tänkte hänvisa till lyckas jag förstås inte komma på vad den heter… Den handlar mer specifikt om medeltidens munkar, och hur mycket av det vi tror uppfanns först på 16-17-1800-talen som i själva verket uppfanns redan av dem, men gick förlorat vid reformationen.

  12. Hej!

    Har du läst Postilla för evolutionister. Annars ”goggla” titeln på nätet så ges fyllig information. Det är en postilla som läser ett års evangelietxter enligt Svenska kyrkans ordning utifrån ett evolutionärt perspektiv.
    Ett förening av tro och vetande

    Hälsningar

    Roland

  13. Roland: Jag ”gogglade” och hittade en recension av boken. Den verkar ju intressant! Jag tror dock inte att man behöver hitta en syntes, eller en överenskommelse, mellan tro och vetande. Jag är ganska övertygad om att vi är fullt kapabla att leva motsägelsefyllda liv. Exempelvis tror jag att man kan vara bokstavstroende kristen och biolog samtidigt, trots att dessa båda identiter och praktiker motsäger varandra radikalt. Den debatt som ”rasar” handlar på ett sätt om att vi bör leva entydiga och logiska liv, antingen… eller.

    Hursomhelst. Tack för tipset! Jag kanske läser boken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.