Det nätpolitiska manifestet – stundande referenser

Redan i våras skickade jag ett tidigt utkast av Det Nätpolitiska Manifestet till Pelle Snickars som tillsammans med Jonas Andersson är redaktörer för den högintressanta boken Efter the Pirate Bay.

Jag läser boken med stor spänning. Ett kapitel åt gången. Sakta men säkert. Troligtvis kommer jag återkomma till den flera gånger här på bloggen, och den utgör verkligen ett intressant historiskt avtryck för den som om låt säga tio år vill återgå till de debatter som förs idag.

Trots att jag inte kommit så långt i läsningen kunde jag inte låta bli att söka på mitt eget namn i den pdf-fil som nådde mig på ett hotellrum i Tokyo.

Versionen av manifestet som jag skickade till Pelle Snickars är nämligen ganska olik slutresultatet som nu är i tryck. Men det huvudcitat som ges i inledningskapitlet är (troligtvis) ganska intakt:

Det ”innebär att varje sökande efter politiska strategier måste relateras till de konkreta situationer och sammanhang som har gjorts möjliga genom Internet, snarare än i de transcendenta och ideala principer som karaktäriserar den lagstiftande politiken. Möjligheten att skicka paket av data [det vill säga, fildelning] mellan ett obegränsat antal människor med ljusets hastighet fanns inte före Internet. Alltså fanns inte heller de sammanhang som nu existerar innan vi gick till näts.” (s. 27, text i hakparenteser tillagda)

Vidare diskuteras begreppet nätvaro på ett mycket bra sätt. Den andra referensen till boken står Rasmus Fleischer för, och den handlar om det kapitel som i manifestet heter ”Från Cyberrymden till Spectrial”:

Christopher Kullenberg skriveri Det nätpolitiska manifestet om hur den erfarenheten fick aktivismen att formera om sig som mer praktiskt inriktad hacktivism. Därur kristalliserade sig både informella kluster som Telecomix och en formell organisation som Juliagruppen. Utan att någon riktigt märkte det föll piratsymboliken bort på vägen och ingen såg längre något behov av någon sjöfarkost som samlande symbol. (s. 259)

Rasmus kapitel är evigt intressant (i Spinozistisk mening) och visar i 13 postulat hur nätpolitiken har transformerats de senaste tio åren (och lite till). Det avslutas med ekologisk tankeställare om nätpolitikens immanens, i ett stycke som ligger nära begreppet nätvaro i manifestet:

Nätpolitiken är också främmande för idén om en ’tredje man’, för nätet är den ekologi där vi alla redan lever. All form av kritisk distans är därför omöjlig. Att hålla huvudet kallt innebär i stället att tänka långsiktigt, i andra och tredje gradens konsekvenser, vilket är svårt men kan underlättas genom att hacking betraktas som en resurs och inte som ett hot.

***

Mina sökningar i pdf-filen gav även några oväntade resultat. Andreas Ekström hänvisar till detta blogginlägg där jag kritiserar (Piratpartiet) hur man kan ha som ”värdering” att man vill ha ”hårda fakta”.

I en fotnot i kalleps kapitel finner jag dessutom en kul referens till en text jag skrev i Gläntas framtidsencyklopedi anno 2008. Jag hittar inte texten på interweb, ej heller i min stökiga lägenhet. Men vad jag minns går den i vitalismens tecken och diskuterar begreppen fröa och igla, de två organiska primärfunktionerna i bittorrent.

Det här blogginlägget blev visst obehagligt egocentrerat under författarfunktionens tunga ok. Det nätpolitiska manifestet innehåller inga referenser till externa texter, inga acknowledgements till andra personer, inga fotnoter. Tanken att skriva så är att tvinga fram en associativ kosmologi snarare än ett akademiskt rotsystem av referenser, som möjliggör att boken kastas iväg i en flyktlinje som kan landa lite varsomhelst. Så även om inspirationen givetvis är hämtad från mina vänner i tunnlarna, tänker jag att boken måste kastas in i nya tunnlar för att få mening. Och därmed leda till oväntade handlingar.

8 svar på “Det nätpolitiska manifestet – stundande referenser”

  1. Christopher: ”Det här blogginlägget blev visst obehagligt egocentrerat”

    Ha! Tro inte att du har monopol på ‘Christopher Kullenberg’. ‘Christopher Kullenberg’ är distribuerad bland oss.

    (Citattecknen runt ‘Christopher Kullenberg’ är inte till för att referera till en egentlig Christopher Kullenberg utan för att lyfta in honom i texten, hyperlänk som översättning inte referens. Text i text.

    Text självklart inte förstådd som enbart språk utan som komposition av kött, maskin, länkar, relationer och handlingar.)

    < Parentesen ovan ska inte förstås …

  2. Jag tyckte att jag i undertexten kände ett stygn av indignation när jag länkade ditt svar till Netopia, stoicern i dig fick kämpa på. Christopher, varför vill du inte delta i debatten på Netopia, är det skämmigt, tänk på att du har ett ansvar genom de offentliga resurser du förfogar över. Vi behöver
    all hjälp vi kan få där, om inte förklara dig. MVH 🙂

  3. Kjell: jag har problem att diskutera med netopia eftersom de är en omöjlig diskussionspartner. Att tala om ”mera regler på internet” betyder ingenting om de inte kan ställa sig upp och försvara vad det egentligen betyder; mera privatpolislagar och Deep Packet Inspection i våra kablar. Man kan inte tala med någon som förnekar innebörden i sina ord.

    Nu vet jag inte vilka ”offentliga resurser” jag förfogar över. Klart inga ekonomiska sådana, då min nätaktivism sker helt på min fritid. Med offentliga resurser kan även menas min ev. roll i en offentlighet. Den rollen försöker jag med alla medel maximera, och arbetar hårt med att vi ska få ett bra internet. Men att argumentera med netopia är troligtvis inte den bästa vägen.

  4. Christopher,
    Jag menar förstås att dina åsikter o formuleringar är en resurs i offentligheten., att du inte vill eller tycka dig kunna argumentera på -Netopia respekterar jag fullt ut, jag kan hålla med om att det börjat bli en viss rundgång i argumentationen, det beror ju delvis på att det inte finns ngn Kullenberg på URL sidan, undrar varför?

    0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.