Det IT-politiska manifestet?

Jag är ingen bibliofil. Jag läser visserligen böcker, ganska många sådana. Men jag misshandlar dem med överstrykningspennor, tappar bort dem och slänger dem ofta. Jag ogillar att äga böcker i allmänhet. Ändå är de väligt värdefulla. Jag kan inte läsa mer än tre A4-sidor på en skärm. Texter som tryckts i böcker är dessutom skrivna för att vara tryckta texter, och kan därför inte läsas på något annat än tryckt papper.

Nåväl, det där var ju inget nytt. Min favoritinstitution för böcker är bibliotek. Då slipper jag äga böckerna, slipper leta reda på dem (bibliotek har ju index), och istället för att misshandla dem antecknar jag varsamt i en anteckningsbok när jag läser dem. När jag blev doktorand för fem år sedan köpte jag ett tiotal böcker som var klassiker i ämnet vetenskapsteori. Det kändes som jag var tvungen att ha dem i min bokhylla. Men sedan dess har jag enbart gått till Universitetsbiblioteket för att låna. Eller helst lånar jag dem inte ens, utan läser dem i läsesalarna.

Med denna lilla anekdot glädjer det mig att Det Nätpolitiska Manifestet nu finns att låna. Jag har via den där sökmotorn som stjäl data om mitt liv funnit att i Stockholm finns den på stadsbiblioteket samt Medborgarplatsens bibliotek (utlånad), samt Umeå stadsbibliotek (utlånad, kö). På båda ställena är den klassificerad som IT, informationsteknologi (Bv).

Via Libris ser jag att sju bibliotek har den införskaffad eller i inköp. KTH-biblioteket har den klassificerad med lite sökord (lämnade snabbt den sidan då den var fylld av social media-knappar; FY! – jag filtrerar aktivt bort Facebook-beacons, ”gilla-knappar” och dylikt från mina internät; varför ska halva Silicon Valley veta vad jag läser och tjäna pengar på att de vet det?). I Libris hittade jag även att mitt kapitel i boken The Mutual Construction of Statistics and Society finns att låna på fyra bibliotek under Od.

Nåväl, tillbaka till ämnesklassificeringen. Å ena sidan är det väldigt roligt att ha skrivit en bok inom IT när min bakgrund inte är tekniskt skolad. Jag kan ju bara data från att ha piratkopierat spel på nittiotalet och umgåtts med hackers på 2000-talet. Å andra sidan hoppas jag att IT-stämpeln inte skrämmer undan människor som kanske inte bryr sig så mycket om den där burken bakom tangentbordet eller den besvärliga nätkabeln som försvinner in i väggen.

Nåväl, detta är nog det enda jag kommer blogga om bibliotek. Inte för att det är oviktigt eller så. Möjligtvis kommer jag hatblogga om iPads i läsesalarna, eller om utsugarförlagen som tvingar in biblioteken i walled gardens i och med tidskriftsprenumerationer. När jag tänker efter är det i och för sig anledning nog. Men inte min kopp kaffe just nu.

3 svar på “Det IT-politiska manifestet?”

    1. Pelle: För att få en snabb översikt över 1900-talet rekommenderas Thomas Kuhn’s De vetenskapliga revolutionernas struktur, Karl Poppers The logic of scientifi discovery och kanske Bruno Latours Science in action. Väldigt olika, men vetenskapsteori är ett brett ämne 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.