Den nätpolitiska händelsehorisonten

Det gör mig väldigt lycklig att se Det nätpolitiska manifestet diskuteras på flyktens twitter. Enär nätpolitik är en instans av fraktalpolitik tillåts fria länkar. Så jag länkar twitterdiskussionen till papperssida 37:

En chatkanal är i huvudsak inte en plats, utan en händelse. Denna händelse kan pågå under en kväll eller i flera år. Den är visserligen alltid rent fysikt placerad på en eller flera servrar. Men dess rumslighet ger sig inte sällan tillkänna någon annanstans, exempelvis där de politiska processerna utspelas för tillfället. Chatkanalen kan befinna sig lika mycket i lägenhetfester, på krogar och dansgolv som i parlamentens Bryssel och Stockholm. Genom sina koordinerande funktion kan själva kanalen utgöra en kontaktyta mellan alla dessa platser.

Den mest påtagliga känslan för denna händelsenärvaro finner vi i de allra snabbaste protokollen. Hit hör definitivt IRC, och för den som vill ha en svindlande upplevelse rekommenderas chat.telecomix.org. En upplevelse… upplevelsepolitik… njutpolitik. Man kan lätt raljera över denna momentala, flyktiga stundens politik.

Bläddrar jag in det sociocybernetiska företagsminnet Google hittar jag dock att jag har sagt samma sak om Facebook för nästan exakt tre år sedan hos Copyriot. (det börjar snart bli löjligt, jag kan likaväl använda sökfunktionen på copyriot som google, för historiskt har jag kommenterat nästan uteslutande där). Eller inte riktigt samma sak. För tre år sedan sade jag således:

Men är det då verkligen FB bara en händelse? Nej det måste vara en rumhändelse som snart är på väg att brinna upp genom vår överaffirmation. Vad kan vi då jämföra FB med? Kanske en festival; garanterad överaffirmation med nya kopplingar mellan människor i rummet (efter ex. musiksmak, genom begär) och temporal begränsning. Kommer vi få en post-FB depression motsvarande att man kraschar efter Hultsfred kanske…

Den stora Facebookbranden har inte ännu uppstått. Även om jag likt en pyroman har försökt sätta eld på fuskbygget. Jag känner mig lite som en ensam pyroman… alla säger ”ja det där är ju jätteviktigt… vänta ska bara kolla status-updates”… men, men… jag är inte helt ensam.

Vad är en händelse och vad är en plats på internet? Platserna är ju väldigt flyktiga. Datorer blir snabbt för gamla och drar massa ström så de byts ut. Serverhallar flyttar och ”molnet” allokerar resurser varhelst i världen det finns processorkraft att låna. Platsen är inte protokollet.

Men vi kan inte ha permanens som kriterium. Visserligen står Mount Everest kvar på samma ställe i tusentals år till. Men det är bara en fråga om hastigheter. De magmatiska flödena och de tektoniska darrningarna måste förstås både i ultrarapid och slow motion.

Internet är i fysikaliska termer varje kiselatoms lilla darrning, varje uransönderfall som producerar elektroner som driver transistorer, ljuspartiklar som kastar sig ut i fibertunnlar över världen.

Men det är lika mycket flöden av affekter. Totalt kaos. Varje dag registreras och sänds en miljard människors smittsamma känslor genom den organiska fibern. Termitiskt.

Hur många händelser kan internet rymma? Det tekniska svaret handlar om bandbredd och beräkningskapacitet. Hur många händelser kan jag ”uppleva” innan jag dör? Göteborg är en stad som satsar på ”upplevelser”, eller ”events”. Eventstaden vill bli ett gränssnitt för att maximera antalet händelser.

Jag går längs Korsvägen. En fotbollsmatch har precis slutat. Jag ställer mig och tittar på McDonalds vid Scandinavium. Med utsökt precision får sju eller åtta köer plats bredvid varandra. Man kan välja på tio sorters burgare. Lite längre bort har de byggt en parkeringsplats. Alla ska ju hem efter matchen. Jag ser på Göteborgs två tvillingtorn, Gothia Towers. Det ska bli Europas största hotell har jag hört. Flygbussen går precis nedanför. Och spårvagnen. Jag bor nära det så kallade ”Evenemangsstråket”, en gata där underhållningen maximeras. Men all underhållning kräver sin logistik, sin reglering av hastigheter, precis som farleden av oljetankers utanför Sri Lanka.

Men ett evenemang och en händelse är inte samma sak. Evenemang är planerade, och därför måste man planera specifikt efter hur de ska arrangeras. Händelser kan däremot uppstå spontant. Men de uppstår inte ur tomma intet. För att en IRC-kanal ska hända, för att den ska äga ett flyktigt rum, krävs det att någon har satt upp en IRC-server.

Facebook är ingen händelse. Det är ett evenemang. Inte heller 3D-teve över internet är en händelse, utan en strid ström av underhållningsevenemang. ”Såg du konserten på femman. Vilken upplevelse!”.

För att öka entropin i internet, för att öka möjligheterna till händelser och undvika planerade evenemang måste vi se till att näten hålls öppna. Annars kan vi uppleva oss själva tills vi kräks och sen dör.

Ett svar på “Den nätpolitiska händelsehorisonten”

  1. Intressanta tankar som inspirerar och som lätt går att omsätta i egna tankar i ett aldrig avslutat projekt att upptäcka världen.

    Har själv, på min nystartade blogg varit inne på liknande tankar, bland annat i en post om det nya universitetet. Var finns det, och hur skulle det kunna se ut? Vilka är dess förutsätningar? Skulle vara kul att höra vad mina tankar väcker för reaktioner hos dig. Du är ju en av dem jag hämtar inspiration från även om jag är dålig på att kommentera. Bättring utlovas!

    Jag skriver bland annat att: ”Detta nya universitet är ett verb, en ständigt pågående, mångfacetterad process av lärande.” Och: ”Svaret på den typen av frågor måste växa fram som ett resultat av möten mellan engagerade aktörer, utan att snegla på slutresultatet. Den process som det nya universitetet blir till inom, den tar aldrig slut!”

    http://flyktlinjer.blogspot.com/2011/01/var-finns-det-nya-universitetet.html

    På återhörande!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.