Dags att bygga lösningar på akuta problem.

Två aktuella problem bör lösas: Meddelarskyddet bryts av Försvaret när de eftersforskar källor och Sverige skickar misstänkta terrorister på rendition flights. Bodström förnekar, men blir tillsammans med Göran Persson KU-anmäld.

Jag tycker visserligen att det i grund och botten är en kass idé att skicka soldater till Afganistan. Inte ens ”Galten” har mitt godkännande, lika lite som att den Danska ”Sälen” skickades till Irak. Mat, medicin och läkare bör generellt sätt vara en bättre källa till goodwill och nytta. Men nu när de är på plats gäller det att fixa så att de kan rapportera hem till medier och bloggar om oegentligheter. Mina tips på lösningsförslag är:

  • Gammelmedierna sätter upp råsäkra VPN- och krypteringstjänster som går ända ned till soldaternas mobiltelefoner.
  • Det bör finnas en marknad för kommersiella tjänster som bygger bort problemet.
  • Internationellt samarbete för routing och Tor-tjänster. Med tillräckligt många noder borde man kunna undvika de så kallade ”trafikstråken”.

Med FRA är det tänkt att källskyddet ska garanteras genom att denna information ”förstörs”. Om vi inte ens kan garantera källskydd idag, kan vi enkelt måla upp ett scenario där en hemlig myndighet har en enorm tillgång till denna information, och vad detta får för konsekvenser.

När det gäller rendition flights kan det bli svårare. Ett tips kanske är radical cartography:

Bilden visar en användargenererad karta över rendition flights, och vi ser tydligt länken Stockholm – Kairo. Plane spotting förvandlades plötsligt från en hobby till en radikal motståndsstrategi. Förra året gav jag mig på en gissning, att nästa version av Privacy Internationals undersökning skulle representera Sverige med svart färg på följande bild:

Om så är fallet har vi mycket att stå i…

Uppdatering: Copy me happy

Uppdatering 2: Några tipstack har kommit in: Paranoid Linux kanske är något för soldater som har fått nog (tack Bjorn), ISXubuntu verkar inte så dumt,  Polippix – The political linux distro utvecklades som ett danskt svar på datalagringsdirektivet. (fyll gärna på i kommentarerna).

Uppdatering 3: Ytterligare ett tips från Axmi. Cheers!

11 reaktioner till “Dags att bygga lösningar på akuta problem.”

  1. Replik på: ”Jag tycker visserligen att det i grund och botten är en kass idé att skicka soldater till Afganistan. Inte ens “Galten” har mitt godkännande, lika lite som att den Danska “Sälen” skickades till Irak. Mat, medicin och läkare bör generellt sätt vara en bättre källa till goodwill och nytta. Men nu när de är på plats gäller det att fixa så att de kan rapportera hem till medier och bloggar om oegentligheter. Mina tips på lösningsförslag är: ”

    Är det inte ett moment 22 du beskriver? Jag menar om du inte vill skicka iväg trupp för att stabilisera läget. Om det inte hade funnits trupp i Afghanistan så hade bistånd i princip varit omöjligt. Fredsinsatser och Bistånd hänger ihop och ska ses som ett paket inte som isolerade öar. Lägg därtill en starkt UD som jobbar med den bilaterala biten gärna med en ambassad som nav i den processen. När dessa funktioner är på plats det är då goodwill får en chans.

    Annars ett väl formulerat inlägg!

  2. Andreas

    Efter att SSSR drog sig ur Afghanistan (efter att CIA o Co hjälpt en hel del motståndsrörelsen) så var det dags att agera. Men då var landet inte längre interesant för väst utan vi lät maktvakuumet fortgå. Tja den blev fylld av ngn vi tydligen inte gillar nu för tiden.

    Så ja just nu är det lite tufft utan soldater men bara för att vi inte brydde oss innan. Kortisktighet är tyvärr lite väl poppis idag för vårat eget bästa.

  3. Andreas: Tack för kommentaren! Det ligger viss sanning i det du säger, speciellt i ett område där det finns stora interna spänningar i kombination av utländska krigsinsatser som nu måste hanteras. Jag tror ändå att man måste välja bort så många soldater som möjligt, absolut se till att dessa inte ingår i större operationer med andra syften, och framför allt satsa helhjärtat på att bygga upp infrastruktur och sjukvård.

    Med vapen i hand uppstår det grymma läget att både ”terrorister” och ”invasionsarméer” fortsätter att skörda civila offer. Så i viss mån förespråkar jag att man bryter den kyliga kalkylen och satsar helhjärtat på icke-väpnade insatser. Kan tyckas naivt, men någons stans måste man nog börja.

  4. Givetvis så ska fredsstyrkorna vara där med intentionerna att skapa fred och demokrati. Det gör den svenska kontingenten på ett föredömligt sätt. Du är säkert av en annan mening än mig. ISAF har ett annat mandat än koalitionen i Irak. När västvärlden gick in i Afghanistan så var det främst på grund av ett förtryck av befolkningen inte av några direkt geopolitiska vinster förutom möjligen att begränsa talibanerna vilket jag kan tycka är en smula naivt.

    Handel i en postkonflikt är säkert en gråzon och det kan till och med jag hålla med om, men den är fundamental i uppbyggnadsskedet. Om inte varor korsar gränserna gör soldater det…

  5. AxMi-24 du har väll en poäng i det men det du påpekar visar inte hela bilden. Om du hade tagit någon postkonflikt i afrika typ Rwanda el för den delen Somalia där västs samvete inte räcker särskilt långt.

    Där var det endast kortsiktiga lösningar som var mer av ett haffsverk än långsiktigt politiskt och humanitärt tänkande. Det finns tyvärr alltid en ekonomiskt argument i dessa situationer.

    Jämför det med balkan får var enda ansträngning i afrika att blekna, hur länge har NATO varit där?

    Sen så tycker jag att afriska unionen har ett ansvar som dom inte fullgör, det handlar om stabilitet och stabilitet är viktigt så som handel för en trygg demokrati.

  6. Är det inte lite schablonmässigt att förklara Afghanistans problem enbart med europeisk och amerikansk illvilja? Landet har varit i krig under större delen av de senaste tretusen åren, alltså långt innan engelsmännen kom dit på 1800-talet. Ofta har det handlat om motsättningar mellan klaner och folkgrupper inom landet. När Sovjet drog sig tillbaka började genast olika klanledare, samt talibanerna, bekämpa varandra.

    Jag tror föralldel också att det blir väldigt svårt för väst att installera en demokratisk regering i Afghanistan, men ett tillbakadragande av västerländsk trupp skulle sannolikt bara leda till att de ersattes av andra, och inte nödvändigtvis snällare, soldater. Tyvärr kanske det inte finns någon annan utväg. Man kan inte tvinga fram västerländsk demokrati i ett land som inte vill ha det.

    Att föreslå ”fler läkare” tycker jag uppriktigt sagt låter som något man säger bara för att själv få känna sig god och human, snarare än som en realistisk lösning på problemet.

  7. Lasse: Tack för kommentaren! Givetvis finns det inte en orsak till situationen, och jag tror att den standardiserade vänsterkommentaren om ”imperialismens USA” är kontraproduktiv. Men ska man ha ett historiskt perspektiv så har väl de flesta territorier befunnit sig i komplicerade stridigheter. Även det så kallade ”Sverige” har ju haft klankrig.

    Vad nu västerländsk demokrati skulle vara lämnar jag osagt. Men vi kan ju börja med att installera källskydd själva…

    Om du vill förstå syftena med mina formuleringar är det bättre om du ställer en fråga, än försöker hitta motiven till mina argument i mina ”ideal” eller känslor. Det är väl inte så himla viktigt att förstå mig. Koncentrationen bör väl ligga på konflikten, lösningarna och problemen?

  8. Jag tycker inte man kan jämföra Sverige med Afghanistan när det gäller den historiska frekvensen av klankrig, men du har naturligtvis rätt i att det har förekommit även här.

    Sedan kan man fundera över varför vissa länder så småningom lyckats få slut på våldsspiralen och skapa ett välfungerande modernt samhälle. Instämmer i att ”västerländsk demokrati” är luddigt, men även det fördemokratiska Sverige var ju en riktigt trevlig plats att leva på jämfört med dagens Afghanistan. Varför blev det så? Utan biståndspengar och läkarvolontärer? Trots periodvis förödande krig? Kan det som hjälpte oss hjälpa Afghanistan? Kan vi stödja den processen? Vill vi? Vill de?

    Angående dina motiv är det förstås ett retoriskt skamgrepp att diskutera dem istället för sakfrågan, och jag borde kanske ha motstått den frestelsen. Jag tog upp det för att jag upplever att svensk biståndspolitik domineras av en vilja att manifestera godhet, snarare än att fokusera på effektiv hjälp. Jag har en liten inblick i SIDA, som nyligen fått (i mitt tycke synnerligen berättigad) kritik för att pengarna inte används effektivt. I diskussioner med berörda upplever jag att det handlar om att visa upp sin tillhörighet till det rätta åsiktspaketet, inte om att på allvar ifrågasätta vedertagna sanningar. Särskilt tråkigt att det även verkar gälla våra universitet. Snarare än centrum för en kritiskt prövande debatt blir de forum för inbördes beundran av den rätta åsikten.

    Nåja, läget på universiteten har du säkert bättre inblick i än jag. Kanske din institution har en livlig diskussion mellan de som delar din åsikt och de som ivrigt förespråkar en militär lösning i Afghanistan? Jag bara gissar att det inte är så, men jag är uppriktigt glad om jag har fel.

  9. Lasse: Tack för det utförliga svaret!

    Jag är verkligen inte tillräckligt insatt i Afghanistans historia, men just nu är situationen ohållbar, dels på grund av opiumhandel och just klaner som krigar om territorier.

    No worries. Jag håller med om att åsiktspaket inte ska vara styrande på så sätt att det förblindar vad som ska göras i den enskilda situationen. Dock är min personliga ståndpunkt ett icke-våldsperspektiv, som jag tror skulle fungera bättre.

    Jag har viss inblick, men inte en överblick, över hur universiteten ser ut. De är väldigt fragmentariska och jag tror inte att det finns någon generell ståndpunkt, inte ens för specifika insitutioner. Jag skulle därför inte våga mig på att gissa. Det finns kort och gott ingen övergripande diskussion, däremot deltar jag personligen i många livaktiga seminarier som ofta (idealt) ”pluggar” in sig med andra sammanhang än de strikt akademiska. Jag tror att det är här, snarare än i ett ”institutionellt” samtal som man kan göra något produktivt.

  10. Frågan är väl varför vi i Sverige skall in i Afghanistan och rota över huvud taget? Det finns ju en massa rika oljeländer alldeles i närheten, kan man inte kräva att de tar sitt ansvar, så fixar vi i Sverige vårt närområde i stället?

    Det finns ju till exempel en hel del hjälp att ge österjöländerna från forna Sovjet. Låt oss satsa där!

    Och sedan anser ju jag att resten av biståndet skall satsas på att rusta upp våra ambassader världen över, så att de verkligen kan bli de delar av svenskt territorium de en gång i tiden var tänkta att vara — inte, som nu, reträttplatser för avdankade politiker.

    Om vi på alla våra ambassader dels ser till att enbart ha personal som behärskar språket där (det kan ju vara en fördel att kunna följa med i det lokala nyhetsflödet), dels att alla flyktingar kan ges omedelbar hjälp med asylärenden, visa, uppehållstillstånd, militärt skydd under tiden och slutligen transport till Sverige (se där, där rök hela den lukrativa och ofta grymma människohandeln), så tror jag att vi skulle kunna få betydligt mer valuta för skattemiljarderna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.