Cyberanarkism vs. flow control

Carl Bildt skriver idag en slags kollektiv replik till mig, Anna Troberg och Måns Adler angående debatten om internet mot bakgrund av nordafrikanska revolter, ”cyberkrig” och yttrandefrihet. Det hela går även in på trafik. Bildt skriver:

Med två miljarder internetanvändare och närmare fyra miljarder som använder mobiltelefoner har vi sedan länge lämnat det lyckliga urtillstånd som Kullenberg drömmer om. Cyberanarkismen är inte längre en option på nätet lika lite som trafikanarkism skulle vara det på våra vägar.

Det här är späckat med intressanta betydelser. Cyberanarkism och trafikanarkism. Samt ett urtillstånd!

Om vi börjar med ”cyberanarkism” stöter vi på en etymologiskt intressant figur. κυβερνήτης ἄναρχος – Den självstyrande rorsmannen, som styr sin båt på ett flytande hav utan att följa regler eller auktoriteter. Vad som händer idag skulle i så fall vara att stater vill gripa tag i urtillståndets stormbyar och piskade vågor, och överkoda de med regler och styrningsmekanismer. Från det antika grekland går vi till 1440 och ”erövringen av världshaven” kolonialismens Europa. Deleuze & Guattari:

This is where the very special problem of the sea enters in. For the sea is a smooth space par excellence, and yet was the first to encounter the demands if increasingly strict striation. The problem did not arise in proximity to land. On the contrary, the striation of the sea was a result of navigation on the open water. Maritime space was triated as a function of two astronomical and geographical gains: bearings, obtained by a set of canclulations based on exact observation of the stars and the sun; and the map, which intertwines medidians and parallels, longitudes and latitudes, plotting regions know and unknow onto the a grid.

Dock håller inte havet ens som metafor. Internet bygger på regler som man måste följa väldigt strikt. Sedan ARPANET är det Requests for comments som tecknar den karta av standarder som får datorer att prata med varandra över hela världen. Frångår man dem, så frångår man internäten. Om internet har ett urtillstånd, så bör det vara RFC 675. Förhåller man sig anarkistiskt till den, då bygger man ett LAN istället för ett internätverk.

Nåväl, nu var det nog inte det som Bildt menade, utan snarare kritiken av hans ”flow control”. Bildt vill kontrollera flödena, jag vill kringgå kontrollen av flödena. Perspektiven är inkommensurabla, och Bildt skiljer sig inte från någon utrikesminister på den punkten. När Mubarak stängde flödet från Egypten blev jag arg och började faxa.

Helt orelaterat till Bildt, och helt utan guilt-by-association: Visste ni förresten att Irans president Ahmadinejad har disputerat i trafikplanering. Teheran har visst stora bilismproblem, vilket har lett fram till ett väldigt avancerat system av kameror som övervakar flödena för att motverka trafikstockningar. Dock stängdes de nyss ned från internet eftersom de (enligt rykten) användes av demonstranter för att se var poliserna befann sig och var människor samlades. Dock verkar det som samma kameror även används för att identifiera de protesterande.Det är alltså inte alltid så att övervakningen av flödena används till det de ska användas till. Tänk på det när datalagringen diskuteras. Undrar vem, förutom polisen, som kommer att kolla in loggfilerna som gerereras!

11 svar på “Cyberanarkism vs. flow control”

  1. Måste ”förhålla sig anarkistiskt” verkligen innebära att man avfärdar en struktur? Snarare borde man väl fundera över om ett system kan legitimera sig själv. Ett anarkistiskt förhållningssätt till internets protokoll kan lika gärna ge tummen upp inför standardisering.

  2. Bildt argumenterar ju bra, han. Vilket innebär att om analysen hålles inom de ramar han sätter upp så verkar det han säger rimligt. Det problematiska är just de ramar han sätter upp som överhuvudtaget inte stämmer med nätpolitikens erfarenheter. Då syftar jag inte främst på det absurda i att dra paralleller mellan regleringen av bilar som åker på en väg med ändligt utrymme och information som skickas i kablar med i det närmaste oändligt utrymme. Istället menar jag att det framkommer tydligt att Bildt är en ”medium-sized dog with a big dog attitude” på det sättet att framställer stater och diplomati som de aktörer där internationella relationer utspelar sig. Han talar om vårt nät här hemma som förhandlas i överenskommelser med ”iran och kina” (ledda av Bildt själv får man gissa). De här överenskommelserna, eller protokollen, som stater etablerar mellan varandra genom diplomati och avtal skiljer sig så oerhört mot de protokoll som direkt etableras inom nätpolitiken — en europeisk modempool dit folk i egypten kopplar upp sig, en göteborgsk proxy som används från kina, i2p-noder som routrar trafik från iran.
    Bildts flow control arbetar vid statens gränskontroller där dåliga flöden inte ska komma in i ”vårt nät”. Men jag har verkligen svårt att greppa den här idén om att vi har vårt nät här i sverige. Om jag ska kommunicera med någon i egypten eller kina krävs det ju ett nät mellan oss, att det är bra nät både där och här. Den här solidariteten, om man ska använda det ordet, från nod till nod är fullständigt skiljt från den ”solidaritet” som flow control bygger på där vissa zoner eller sfärer ska skyddas från dåliga flöden.
    När det gäller nätet har inte ”vi” våra lagar och regler här och ”de” sina lagar och regler där borta. Kommunikationen måste upprätthållas från nod till nod och alla platser som den berörs av är ”våra lagar och regler”.

  3. Ett tillägg… Jag vill inte säga, och det här är viktigt för att det är en kritik mot cyberspace-tanken, att den här solidariteten som uppstår i nätpolitiken är en global solidaritet till skillnad mot Bildts sfäriska solidaritet. Det är en solidaritet som kopplar en plats, till en annan plats, till en annan plats osv. Dess logik är inte kompatibel med det 3-dimensionella rummet överhuvudtaget. Varken som en lokal punkt, en sfär eller en heltäckande utfyllnad. Ok, nu kommer intensifier tala om fraktaler igen… 🙂

  4. Det är naivt att tro att trängselskattesystemen i Stockholm och (förmodligen snart) i Göteborg har tillkommit för att lösa trafikproblem. Ännu mindre än trafikövervakningskamerorna i Teheran.

    Snarare är de en vehikel (sic!) för (efter-)kontroll av rörelser.

    Men förmodligen är det ett mycket dyrt sätt att bedra sig. Jag tror då mer på Dan Anderssons ord ”Vart människor går, och varför, kan ingen räkna ut. Ty det är livets gåta och det har inget slut.

    Det problem som övervakning tror sig kunna lösa är inget slutet problem. Det läcker åt alla håll.

  5. Efter diskussion på IRC kan ovanstående omformuleras som att bildt håller på med ”continous mathematics” volymer inom sfärer kan fyllas medan nätverkssolidariteten går direkt från nod till nod, dvs, diskret matematik.
    Låt er inte luras av att ett nätverk kan ritas upp med cirklar och linjer på ett papper eller en skärm. Det är matematiskt sätt inte mer relevant än att en 1:a är ett streck och en 0:a en cirkel.

  6. Anarki är ett styrelsesystem som alla andra, varken mer eller mindre gångbart. Många hävdar att det är det enda moraliska systemet. Om Bildts huvudargument är att ett okontrollerat tillstånd är fel för att det är anarki så är han ute och cyklar.

  7. Förr trodde moderaterna på begrepp som ”spontan ordning” – nämligen att människor kan fatta beslut utan att staten måste peka med hela handen. Internet framväxt är ett praktexempel där en laddning datanördar skapat en infrastruktur och regelverk på egen hand som fungerat utmärkt väl.

    Men det är Nya Moderaterna som gäller, nuförtiden. Politiker måste kontrollera och bestämma över allt. Insikten om att det är svårt att övervaka vad folk gör på Internet (och andra näraliggande medier) gav dem panik och ledde till FRA-lag, datalagringsdirektiv och mycket annat.

    Något motiv har dock inte Bildt lyckats ge. Och varför skulle han bry sig? Han har ju ändå en riksdagsmajoritet på sin sida.

  8. Måste säga att din argumentation mot Bildt är riktigt bra.

    Dessutom väldigt konstigt antagande som Kalle B. utgår från.
    Han säger i princip:
    ”om inte vi reglerar intrernet, så kommer galna diktatorer göra det istället”.
    Men vad Kalle B.missar är att vårt reglerande av flöden implicit faktiskt stödjer t.ex kinas internetmur.
    Varför skall man ha öppenhet på nätet när inte ens europeiska demokratier har det?

    Ser man pragmatiskt på frågan, så får vi nog konstatera att Kinas ledare (och Irans etc) inte bryr sig ett dyft om hur vi gör. De kommer använda internet (och sätta gränser för det) utefter sina egna syften.

    Skall man dra Kalle B’s argument in absurdum genom en analogi blir det:
    ”Vi måste börja med lindrig tortyr i våra fängelser, annars kommer tredje världen börja med grov tortyr”.

    Ibland är det faktiskt en dålig idé att vara föregångare (vare sig det handlar om tortyr eller trafikkontroll).

    Den reglering internet behöver finns redan. Den är inskriven i protokollen. Instämmer denna gång helt med dig.

  9. Jag skulle vilja rädda anarkismen från Deleuzes hav. (Den där Carl Bs tyckanden intresserar mig knappast, inte heller hans förening där i Stockholm)

    An-arki i betydelsen utan-härskande, utan-överhet måste ta sig ur negationen till hierarki. Negationen till hierarki – det totalt platta – används alltid för att dölja hierarkier (se Jo Freemans Strukturlöshetens Tyranni).

    Istället för utan-härskande och utan-överhet kan vi tänka oss brytandet med överhet och härskande. Det maktdöljande utan (an i anarki) blir då mer bryta sig ur, eller bryta sig in, hacka.

    Varje protokoll, varje hack, varje beslut, varje demokratiskt beslut, varje personligt eller organisatoriskt val är att över-underordna. Varje beslut och varje val vi gör är hierarkiskt och räfflat, inte slätt som för Deleuze. Se Derridas kritik av Deleuze kring detta.

    Detta ligger också i linje med Nietzsches makt i betydelsen bemäktiga, mäkta med. Och med Gandhis konstruktiva program (istället för protest och negerande motstånd).

    En av anarkismens klassiker, Emma Goldmans älskare: Alexander Berkman, menade att anarki är organisering och organisation. Det är absolut inte strukturlöshet eller icke-organisation.

    För att inte anarki ska urvattnas genom mitt resonemang behöver det fungera som en brytning med överhet och härskande. Anarki ska då förstås som ett mångfaldigande av beslutande och av organisering, mångfaldigande av enkla hierarkier, på ett sådant sätt som i sig mångfaldigar beslutande och organisering.

    Alltså mångfaldigande av mångfaldigandet, vilket inte får hamna i förstelnad mångfald, förstelnad olikhet.

    Anarki är alltså inte centralistisk hierarki.

    Men anarki kan därmed inte heller blandas ihop med en mängd självorganiserande smådiktaturer.

    Även i smågrupper med två-fem-tio personer behövs roterande och mångfaldigande av hierarkier som ex ger enskilda ordet utan att de blir avbrutna av dominerande personer.

    På en blogg används en tidshierarki på ett innovativt sätt som gör att varje kommentar på ett relativt jämlikt sätt läggs i tidsordning. Visst går det att dominera även på kommentarsdelen trots tidshierarkin, och vi behöver ex en moderator för att lösa spärra spam eller elakheter.

    Även beslutshierarkier för att ta ansvar för något eller för att fatta beslut (ex för att köpa in rättvist kaffe, bestämma en plats där man kan träffas, fördela resurser etc) behöver roteras och mångfaldigas.

    Anarki blir därmed ganska likt komplexitetsteori, alltså i betydelsen mängder med enkla linjära förutsägbara-kausaliteter/beslut som agerar på ett ickelinjärt, oförutsägbart sätt gentemot varandra. Enkla kausaliteter agerar kaotiskt med varandra.

    Det innebär inte att resultatet blir kaotiskt. Stabiliteter uppstår oförutsägbart, ickedeterministiskt, genom bland annat resonanser och genom andra oförutsägbara men stabiliserande dynamiker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.