Cathedrals and Bazaars II – Rework – aparallel evolution

Katedraler och basarer! En intellektuell utmaning för att tänka bortom molära överkodningar, vare sig det gäller ekonomin eller det undermedvetna.

Budskapet i Kalles originalvideo är att främjandet av fri information kan skapa nya kreativa konstellationer som är mindre hierarkiska och kollapsar distinktionen mellan produktion och konsumtion. Bra tanke! Hur kan vi leva efter den principen?

Som jag tidigare nämnt bör akademiker främja det fria spridandet av information, kunskap och texter genom open-access. Detta är poängen med det arbete jag gör med Resistance Studies Magazine. Men principen bör kunna sträckas mycket längre.

Detta faller tillbaka på hur vi tänker oss samhället. Är förändring möjlig om vi har en konceptuell maskin som förutsätter falskt medvetande, evig dialektik eller på förhand givna motsättningar mellan klasser? Jag förespråkar hellre en maskin som tänker sig strukturer som sekundära hårdnader vars ursprungliga energi kommer från det molekylära. Open-access vs. copyright beror inte på en på förhand given logik, utan ”görs om” hela tiden, på mikropolitiska arenor. Genom att vara lite olydig mot denna spänning, vilket en miljon svenskar redan är, kan man hitta the cutting edges of deterritorialization och få hårdnaden att lösas upp. De som tror att samhället går att kontrollera är ofta ganska ahistoriska i sin approach. Sovjet, Burma, feminism, liberalism – hela tiden sker små positiva revolutioner även om det ibland känns hopplöst! Men om vi blundar för dessa genom att tro att allt faller tillbaka på kapitalism eller klasskamp så har vi inte bara fel rent empiriskt: Vi begår även misstaget att konsumeras av en paranoid vilja att veta som i religiösa termer söker grundförklaringen… det är så lätt att vilja dit… ”allt beror till syven och sist på X”. Så gör vi ingen produktiv samhällsvetenskap. Vi måste istället hantera komplexitet, för den finns överallt.

Nu ska jag inte skriva ett samhällsvetenskapens manifest, men jag blev hemskt sugen när jag läste Karls senaste inlägg i den klassiska debatten. Another time. Nu till praktiken som släpper information fri. Sharing!

Här kommer alltså en rework av A Robot Historian Ponders The Cathedral and the Bazaar.

Remixen är en uppspeedad version med Düsseldorfinspirerad synthpop som jag gjort på min MacBook, ”swish-ljudet” är en samplad Canon-kopiator (a tribute to the Xerox-paradigm and the death of Gutenberg), och datorrösten är den inbyggda talsyntesen i MacOS. Ett maskiniskt fylum som gillar att kopiera sig självt! Två versioner finns för nedladdning:

Men låt oss nu utnyttja den fulla potentialen av Internets och även lägga ut ”källkoden”:

Din dator tillhör ett maskiniskt fylum vars grundläggande princip är att läsa och skriva! De hinder som copyright, intellektuell egendom och Digital Rights Magagement försöker sätta upp och begränsa detta faktum med, är i princip bara patetiska försök att stoppa den Brownska rörelse som uppstår när vi kopplar samman oss. Desire, Desire, De-territorialization! Låt inte kulturen representera! Tro inte att the master signifier tillhör ”amerikansk kulturimperialism”. Tro istället att den kan reverse-engineeras, rekontextualiseras (sorry för pomo-begreppet), remixas… Det finns ingen ideologi som har kontrollen över tecknen… abstrahera mera! ”the only assemblages are machinic assemblages of desire and collective assemblages of enunciation. No significance, no subjectivation /…/ ATP:25”. Före ideologier finns en hel icke-diskursiv värld som är redo att hackas. Maskiniska fylum och sociala diagram är abstrakta maskiner som pressar energi in i konkreta assemblages. Men de är inte platonska essenser utan reala processer som vi kan putta i olika riktningar, once we get rid of a few cathedrals!

Uppdatering: Swish-ljudet är inte en kopiator… jag blandade ihop det med en annan sampling som ligger till grund för min låt som handlar om Grimeton.

8 reaktioner till “Cathedrals and Bazaars II – Rework – aparallel evolution”

  1. Ok, nu tar jag på mig rollen som gnällig marxian igen och frågar vad som egentligen är motsättningen mellan att förstå samhället som en totalitet med på förhand givna motsättningar och deleuzianskt influerad ontologi? Althusser, trots all hans stalinism, gjorde ett bra jobb med att formulera en koherent teori med båda dessa aspekter i hänseende, anser jag. (Till och med så bra att D&G mer eller mindre kopierade den rakt av! ;-)). Jag är, som jag sagt tidigare, minst sagt skeptisk till den här motsättningen ni målar upp. Även om det finns en poäng i att kritisera vulgärtolkningarna (men är dem verkligen så förhärskande?) så tror jag att ni förlorar mer än ni vinner på avmarxifieringen.

  2. Eftersom jag är för lat för att skriva själv och aldrig får tummen ur vill jag tipsa om Jason Reads A universal history of contingency. Vad är egentligen eran respons på den typen av Deleuzeläsning? Det vore mycket intressant att höra, för ärligt talat blir jag väldigt förvirrad när jag läser vissa av era texter. Hur som helst, det vore mycket uppskattat om ni tog er tid och läste Reads text (eller allra helst hans bok The Micro-politics of Capital).

    A Universal History of Contingency: Deleuze and Guattari on the History of Capitalism
    http://www.borderlands.net.au/vol2no3_2003/read_contingency.htm

  3. Det finns inget egenvärde i att ”kasta ut Marx”. Han sade något väldigt viktigt om hur det moderna samhället och industrikapitalism samproducerades. Men vi behöver ständigt nya uppdateringar av våra sociala teorier i ljuset av ex. globalisering och nya maskiniska fylum. ”The Marx Abstract Machine” existerar fortfarande, från sweatshops i Mexico till de som städar våra kontor. Men vi befinner oss i en tid där denna har fått konkurrens av andra maskiner, och dessa måste vi kunna hantera med nya vapen! Det finns inget egenvärde med att teoretisera – vi jobbar instrumentellt för att ”förändra den” som just Marx skulle ha sagt själv.

  4. Jag håller med – avmarxifiering är inget självändamål. Dessutom skall vi ju komma ihåg den gamla sanningen att det är skillnad på Marx och många av hans uttolkare. Och jag har på känn att det finns en tidig Marx som jag borde läsa mer av – den där unge killen som skrev om Lucretius i sin avhandling.

    Därför är det bra att det finns folk som läst the real thing i detalj, och ändå orkar poppa in här med jämna mellanrum och kommentera lite.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.