The e-society

The near future is very smart. It is full of smartup business solutions to everyday problems. For example, when riding your e-bicycle, you can save the planet without sweating too much. Too much effort will prevent you from healthy habits.

Meanwhile, you can stop for an e-cigarette. You can smoke it because it is supposed to be healthier than a normal cigarette. You can even buy ”e-liquid” with added vitamins.

Every now and then you can be a good ”e-citizen” and vote online in the e-democracy that you live in. It is said that young people lack political ambitions, but that is only because we haven’t invented good enough apps yet, which ”e-nable” democratic participation for everyone.

Of course, all of these solutions can be bought with clever e-money. Get some of your favourite crypto-currency now!

Just try to stay away from e-war zones.

Update: Oh, and one more. The e-car, the electricity/petrol hybrid. Works like an e-cigarette. Enables you to keep driving while being a little cleaner. So that politicians can keep building more roads, because they can say ”the cars are clean”.

Fraktalgränser IX: Köpcenter

kopimi christopher kullenberg 2013

Butiken i köpcentret spelar musik som ingen kommer ihåg. Rulltrappan susar grått. Friktioner alstrar statisk elektricitet när plastborstarna sakta strilar genom aluminiumtrappstegen. Klädhängarna gnisslar och klickar. Människorna talar tusen språk till ljudet av sandaler som hasar fram över stengolvet. Inuti lamporna i taket finns lysrör och lysdioder som färglägger butiken med ljuskvastar som har olika våglängd. Lyssnar man riktigt noga kan man höra dem surra, men musiken är noga balanserad så att oförutsedda ljud inte ska störa.

Det finns hundra butiker i köpcentret som har samma schackrutiga golv, samma vita väggar och samma ventilationstrummor i taken. De spelar musik inom samma frekvenser och de har samma frekvenser på lamporna. Ingen minns varken musiken eller lamporna, men de är båda optimerade efter människors synorgan och hörselorgan. Ändå undrar man, när man går utmed hyllorna, vad som är mänskligt med dessa platser.

Mellan varje butik har man placerat sensorer som ljuder med ett öronbedövande larm på en hög frekvens som aktiveras när någon försöker stjäla ett klädesplagg som är utrustat med ett chip som sänder ut en signal på en viss frekvens som människor inte kan höra. Det kan inte heller en hund eller några andra djur, bara andra chip och sensorer. När vi tänker på robotar, tänker vi ofta på maskiner som liknar människor. Men butikerna befolkas redan av robotar, som vi inte ser eller hör, eftersom de inte lyssnar på frekvenser som vi förstår.

Ett köpcentrum består av en uppsättning reläer eller robotar som är gjorda av aluminium, kisel och kött: Varje butik har en eller flera dörrar som reglerar flödena av människor. De flesta släpps in, andra stängs ute. Ofta är dörrarna gjorda av glas, så att ljus släpps igenom oavsett om de är öppna eller stängda. Varje butik har terminaler som är kopplade till fiberkablarna under haven där det simmar hajar som reglerar flöden av elektroniska signaturer som är inpräntade på chip som är monterade på plastkort. De flesta släpps igenom, vissa nekas. Varje butik har monterat chip på sina varor så att larm kan ljuda om de förs ut genom de öppna dörrarna. De flesta varor släpps igenom, eftersom människan har passerat de tidigare reläerna. Vissa nekas. Då rycker det ut väktare som har mera kött än andra människor på sina kroppar och jagar rätt på den människa som ögonblickligen har förvandlats till en tjuv. Man föds inte till en tjuv, man kopplas till det. Reläer som kopplar reläer som kopplar reläer…

I ett hörn inuti det stora köpcentret har en handfull unga människor samlats i en ring. De bor egentligen i en mindre stad men de har rest till en större stad för att här sker det fler kopplingar. De har för lite pengar på sina plastkort för att kunna passera reläerna inne i butikerna. De har för få år inpräntade på sina ID-kort för att få köpa alkoholhaltiga drycker eller cigaretter. Eftersom köpcentret är byggt så att människor ska kunna passera in och ut genom butiker är de unga människorna mest i vägen. Eftersom de inte har några pengar på sina plastkort och ingenstans att ta vägen stannar de så länge de kan i köpcentret. Tills någon med mera kött på kroppen jämfört med en vanlig människa dyker upp och säger att man inte får sitta på golvet för då hindrar man andra människor från att passera. På golvet ligger en bit kartong. Den har stämplats med en tulldeklaration från Port of Fujairah.

Reläer kopplar reläer. Det angränsande parkeringshuset styrs av en robot som tar betalt av bilisterna för att sedan låta dem passera genom att fälla upp en tre meter lång robotarm. Den angränsande lastkajen är förbunden med hamnen som är förbunden med Port of Fujairah som är förbunden med Karachi med hjälp av fiberkabeln TWA-1. Lastbilarna, fartygen och drönarna är förbundna med GPS-satelliterna som cirklar runt jordklotet. Det är viktigt att de inte missförstår sin position på jordens yta, för då slutar butikerna i köpcentret att fungera och då har klungan med unga människor ingenstans att vara längre.

De unga människorna i klungan fingrar snabbt men tyst på sina telefoner. De tänker inte på att de gör så att undervattenskablarna skallrar. För det är bara hajar som hör dem.

Fraktalgränser V: Satellitens vertikalitet

Runt jorden snurrar ett antal satelliter som skickar signaler till telefoner och drönare. Runt jorden har man kopplat samman en väv av fiberkablar som transporterar information. För varje sekund som mänskligheten andas vibrerar hela detta nät samtidigt som det slukar stora mängder energi. Trots att vi omöjligen kan förnimma dessa blixtsnabba pulser är de ändå alltid närvarande. Det går inte att stänga av vibrationerna, för då faller flygplan till marken och då kraschar ekonomierna och då spricker bubblorna.

Över södra Waziristan flyger en Predator-drönare som är bestyckad med två Hellfire-missiler. Drönaren är sammankopplad med ett antal satelliter som gör att man kan styra den från en bunker i Langley, Virginia. Dessa drönare har blivit allt viktigare i den moderna krigföringen eftersom man kan byta ut piloterna mitt under ett uppdrag om de tröttnar på att döda. När piloterna har tröttnat på att döda åker de hem i sina dyra bilar och ligger med sina fruar som bor i amerikanska städer som gör att de inte behöver oroa sig för att deras män ska dö på jobbet.

Pakistan är sammankopplat med internet genom kabeln TWA-1. Den binder samman Karachi med hamnstaden Fujairah i Förenade Arabemiraten. I Fujairah finns ett Hilton med en bar på bottenvåningen. Utanför hotellet står dyra europeiska bilar parkerade. Inuti hotellet kan man köpa ukrainska kvinnor och fillipinska män. TWA-1 kan transportera data med hastigheten 1.28 Tbit/s. Det har i ett fåtal obekräftade fall rapporterats att hajar har anfallit dessa undervattenskablar. En arbetshypotes är att strömförsörjningen av kablarna utsänder elektromagnetiska vibrationer i vattnet, vilka i sin tur får hajarnas sidolinjeorgan att förväxla de elektromagnetiska vibrationerna med de normala vibrationer som under normala omständigheter orsakas av ett bytesdjur. TWA-1 är ingen normal omständighet, men det är däremot de dyra europeiska bilarna utanför Hilton i Fujairah.

Runt jordklotet cirklar och hovrar alla dessa satelliter. Vissa av dem, GPS-satelliterna, förvandlar jordytan till ett detaljerat koordinatsystem genom att de sänder ut två signaler som innehåller tid. Den ena signalen innehåller ganska exakt tid som alla kan ta del av. Den andra signalen innehåller ännu mera exakt tid, fast denna tid är krypterad så att bara den amerikanska militären kan ta del av den. Jordklotet bombarderas hela tiden av tid och tack vare att tiden hela tiden regnar ned på oss, kan kretskort som sitter på större kretskort som ligger i våra fickor hålla reda på var vi befinner oss. Alla dessa millisekunder som strilar ned från rymdens gapande svarta tomhet omvandlas av våra apparater till en exakt position på jordens yta. Vi behöver aldrig mer gå vilse.

Ändå vet vi inte vart vi är på väg.