Netopia om nätneutralitet

Lobbyorganisationen Netopia kallar till ett seminarium där premisserna är enkla: internet skall strypas!

Inbjudna är inga mindre än Anders Hägg, t.f. VD Svenska spel och Peder Ramel, VD 3 Skandinavien, styrelseledamot ”råd och resursperson” på ECPAT som är de enda två organisationer som mig veterligen har vågat föreslå blockeringar på internet.

ECPAT är idag ansvariga för den filterlista som ska blockera mot barnpornografiska bilder. Den funkar inte, och en läcka analyserad av bland annat Juliagruppen visar att det direkt motverkar att sajterna tas ned. Det ansvar Netopia efterfrågar tas inte av ECPAT, tyvärr.

Även Svenska Spel vill blockera IP-nummer på internet, som om det skulle lösa något. De vill ta ansvar för ”spelberoendeperspektiv”, men man kan fråga sig om det egentligen inte handlar om att bibehålla ett monopol i klassisk mening. Oavsett vilket är blockeringar en dålig idé.

Netopia vill nog även de ha en del av kakan. Alltså möjligheten att blockera exempelvis The Pirate Bay på DNS eller IP-nivå. Den första blockeringen löser man enkelt genom exempelvis att använda en fri DNS, låt säga Telecomix DNS, det andra problemet löser man med en proxy eller en VPN-tunnel, exempelvis Air VPN. Nästa steg är Deep Packet Inspection, som åtminstone i nuläget löses med en VPN-tunnel. .

För att öka användningen av krypteringslösningar är Netopias ”ansvarsdiskussion” väldigt produktivt. Nu vågar aldrig Netopia erkänna att blockeringar, filtreringar och inspektion av trafik är vad de kallar Ansvar(tm), men det är ganska uppenbart. Man kan inte ta ansvar i allmänhet, utan man kan bara ta ansvar på ett konkret sätt.

Även Antipiratbyrån är i farten och påstår helt grundlöst (och oemotsagt) att HADOPI, den franska statliga myndigheten som övervakar internettrafiken och sen skickar hotbrev om avstängning, är effektiva och att det skulle vara bra med en sådan i Sverige. Mina franska internautvänner delar inte den bilden, snarare leder det till ett uppsving för kryptering som NSA blir sura för.

Till Netopiaseminariet kommer även Göran Marby, Generaldirektör PTS. Mitt intryck är att Post och Telestyrelsen har god koll på hur man bygger en bra infrastruktur, utan branschfluktare i näten eller meningslösa blockeringslistor.

Det verkar dock som att vem som helst får anmäla sig. Vore kul med en rapport om hur Netopia egentligen vill ”ta ansvar” på nätet…

Uppdatering: Någon som tänker betydligt klarare än jag just nu är Oscar Swartz i Expressen.

Lawful is awful


Precis som det finns en macman så finns det en googleman. Men kanske är Google förankrat än bredare bland the average user, eftersom google.com är det första många möter när de mejlar, söker och läser bloggar.

Än idag stöter jag på teknikintresserade och kunniga personer, som trots Googles upprepade arrogans gällande integritet och nätneutralitet ändå lyckas krama ur sig en ursäkt.

Allt medan polisen stormar in, the Golden Shield spärrar internet, tjänster köps för att läggas ned och minska konkurrens och Googles VD förklarar att om man vill ha ett privatliv, så kanske man borde tänka om, en retorik som kanske endast en sverigedemokratisk politiker ens skulle kunna uttrycka. Men Google kommer undan med det. För de ger ju så många bra tjänster till oss, alldeles graaatis.

Så till fallet Google+Verizon och nätneutraliteten.

Som Johanna Nylander påpekar så bygger Google och Verizons förslag på en nätneutralitet som villkoras av ”lawful content” i syfte att:

/to…/preserve the open Internet and the vibrant and innovative markets [sic] it supports, to protect consumers[sic], and to promote continued investment in broadband access.

Vad är egentligen lawful content? Vad är lawful services? Och vad är lawful devices? Alla dessa tre gummibegrepp nämns i förslaget som helhet. Som begreppet implicerar är det ”lagligt” innehåll, tjänster och hårdvaror, och för att det ska finnas lag måste det finnas polis. Men vem ska vara polis? Vem ska se till att du inte har hackat ditt spotify för att kunna spara ned filerna till hårddisken, att du inte fängelsebryutit din iPhone, eller att innehållet inte helt plötsligt råkar vara upphovsrättsskyddat?

Vidare vill man ta bort makten från FCC (motsvarigheten till PTS) att bestämma något annat än ”case-by-case”-angelägenheter.

Vad som är bra är att nätneutralitet nu blir en stor fråga. 300 000 har skrivit under namninsamlingen med det reaktiva namnet ”Google – Don’t be evil”. Istället för att be Google att vara snälla, borde vi istället fundera på hur vi minimerar deras skada i framtiden. Det gör vi bäst genom att distribuera tjänster. När etherpad köptes upp och lades ner skedde en explosion av alternativa paddor. Men tjänster som Youtube, Gmail och Googles sök är svårare att bygga upp på några enkla linuxservrar. De kräver infrastruktur.

Tyvärr verkar det som Googles affärsmodell inte klarar av ett öppet internet, utan man tvingas alliera sig med den unkna gamla telefonoperatören Verizon.

Internet kan bättre än så!

Det är hög tid att implementera telekompaketet i EU, och se till att det inte är företagen som skriver lagförslagen, utan de demokratiskt valda… åtminstone…

Vad säger Näringsdepartementet om detta? Hur ska Sverige och Europa hantera sin infrastruktur? Det är ganska tydligt vad som händer när tjänsteleverantörer och internetoperatörer går samman. På marknadens ”villkor”…

Antimarknader – Outro

Den här helgen har kantats av en kritik av antimarknader för ett öppet internet och för öppen mjukvara. Först skrev jag och Marcin om nätneutralitet och Telia, sen skrev jag idag om Apple och inlåsningar.

Dessa båda linjer sitter ihop, och de är bara en försmak på vad som är i görningen i och utanför Europa, på sina ställen värre, ibland bättre.

Framtidens internet, det låter klyschigt, har några utmaningar framför sig. Tillåt mig att spekulera!

1. Ökad beräkningskraft kommer att göra Deep Packet Inspection allt vanligare. Om man på allvar vill prioritera trafik, så är DPI det man vill jobba med. Mycket förenklat går det till så att man lyfter ut varje paket som skickas i internäten, och sedan ger man dem en prioriteringsordning, alternativt blockerar dem. Detta kan användas för att göra så att näten ger bättre prestanda för vissa protokoll eller tjänster, för detaljerad övervakning, och eventuellt (och hypotetiskt) för att identifiera all upphovsrättsskyddad data och bygga ett kompensationssystem för ”upphovsrättsinnehavare”. Dumma kablar blir ”smart” infrastruktur, som garanterat kommer ha effekt på nätneutraliteten.

2. Varför Telia? Varför Apple? Det är inte så att vissa är ondare eller godare i djungeln av infrastruktur. Anledningen till att vi tog dessa två exempel, och de bör endast förstås som exempel, är att de är övertydliga i att leverera låsta nät och låsta produkter, samt att de sysslar med vertikal integration; i Telias fall nät+innehåll (ex Spotify, TV, musik) och i Apples fall hårdvara+innehåll (iPod, iPhone, iPad+Itunes Store, App Store). Iphones levererade av Telia är troligtvis den mest slutna internetprodukt vi någonsin skådat, därav dessa exempel. Och fler kommer i framtiden. Snart kopplas iPads, TV-apparater, och annan elektronik som inte är vanliga datorer till internet. Räkna med att innehåll kommer stå i centrum under paroller som ”content is king”.

3. Varför inte marknadens logik? Telia har kassa nät, men Telenor har helt öppna nät där inget är blockat och det inte finns någon övre gräns på datatrafik. Apples iPhones är som Minitel-terminaler, men Nokia och Android säljer open-source-mobiler där man kan kompilera vilken kod man vill. Om konsumenter vill välja så är det ingen som tvingar dem till de sämre alternativen, låt dem vara! Skicka dem till Sverker på Plus så kan Svenska Folket ™ bli informerade om vad som gäller, så är allt överstökat!

Riktigt så enkelt är det inte. När stora aktörer har en bit av kakan, så är det ekonomiskt sett det mest rationella att skapa en antimarknad. Telia och Apple kan pressa underleverantörer, kan bygga ut infrastruktur, och framför allt kan de köpa upp mindre företag som kaffebröd. Om vi inte sätter press på de stora aktörerna, byggs inlåsningarna in i vår gemensamma infrastruktur. Telia lägger en fiberkabel, Apple köper upp en processortillverkare. Om internet ska vara internet, som jag och Marcin argumenterade, så räcker inte marknaden till.

4. När vi implementerar telekompaketet i Sverige har vi stöd i de lagar som drevs igenom att implementera en form av nätneutralitet. Vi har möjlighet att implementera att internetanvändare inte ska kunna stängas av från nätet. Förhoppningsvis leder dessa diskussioner till att vi också har flera opinioner som fortsätter att trycka på dessa frågor i alla möjliga sammanhang.

Det är anledningen till artiklarna om Telia och Apple.

Om nätneutralitet

I dag skriver jag och Marcin i SvD om nätneutralitet och den framtida implementeringen av telekompaketet i Sverige (och principiellt i alla medlemsstater), undertecknat Juliagruppen. Enligt Åsa Torstensson var debatten minst sagt het.

Bakgrunden är den evigt komplicerade frågan om hur nätneutralitet ska uppnås. De flesta är överens om att det är bra att all trafik prioriteras lika, att inget blockeras och att en internetoperatör tillhandahåller en infrastruktur och inte lägger sig i vilket innehåll som skickas i kablarna.

Frågan är istället hur man uppnår det önskade neutrala tillståndet. Vissa, exempelvis vår nuvarande regering, har stor tillit till ”marknaden”. Om konsumenter vill ha bra nät, kommer internetoperatörerna tillhandahålla det. Andra tror inte på detta och vill se att stater och unioner lagstiftar om det. Chile är kanske det första landet med en sådan lag. Ett tredje alternativ är olika former av överenskommelser mellan internetoperatörerna, som i exempelvis Norge.

Anledningarna till att vi skrev artikeln med Telia som exempel är många. Ni minns kanske Spotify (never forget). Telia prioriterade Spotify-trafiken, men backade snabbt efter nätaktivismen slog till.

Nu har Marcins efterforskningar visat att både Skype och ”fildelning” blockeras i 3G-näten tillhörande Telia, vilket är ett kraftigt avsteg från nätneutralitetsprincipen. Det börjar mer och mer likna franska iPads (sk. Porno-Pads). Snälla Telia, det är inte internet om man blockerar portar och protokoll!. Vi läser i RFC 675 från 1974, där begreppet internetworking definieras för första gången:

The TCP acts in many ways like a postal service since it provides a way for processes to exchange letters with each other. It sometimes happens that a process may offer some service, but not know in advance what its correspondents’ addresses are. The analogy can be drawn with a mail order house which opens a post office box which can accept mail from any source. Unlike the post box, however, once a letter from a particular correspondent arrives, a port becomes specific to the correspondent until the owner of the port declares otherwise.

Internetoperatörer har en tendens att åkalla ett motargument mot att leverera schyssta nät. ”Bandbredden tar slut”. Nej, det gör den inte. Möjligtvis måste ni bygga ut för att kunna leverera nya hypersnabba abonnemang i framtiden, eller så slutar man locka med billiga abonnemang som är hundramegabit-men-bara-på-vissa-portar-och-tjänster. Det är mot bakgrund av detta som Juliagruppen för närvarande arbetar med en öppenhetsmärkning i syfte att reda ut vad nätneutralitet är och bör vara, så att vi vet när vi är på väg mot kabel-TV och när vi är på väg mot schyssta linor.

För det kommer bli värre inom en snar framtid. 3-D internet är snart på väg, och i Storbritannien vill man försöka kompensera artisterna genom att övervaka all trafik. Och ett kanadensiskt förslag skäms inte längre för att anamma begreppet ”kabel-TV” när det gäller internet. Smaka på den här (tack Twelve för tipset):

The Solution. The ISP business model for the Internet could and should mimic that of Cable/ TV. Modern technology allows the ISP to identify what content is being used and then they can allocate the appropriate share to the creator or supplier of that content.

Den dag vi vandrar den vägen, Spotify och Voddler pekar precis ditåt, då har vi inte internet längre, utan enkelriktade nätverk som är extremt övervakade. Ja, alltså värre än FRA, eftersom varje paket måste analyseras och på något magiskt sätt ”ge copyrightindustrierna betalt”.

Kan vi inte hålla ”upphovsmännen” borta från att bestämma över vår infrastruktur. Just nu är det lite som om Bert Karlsson skulle bestämma att brevhemligheten skulle brytas hos Posten för att han förlorar pengar på att folk skickar kassettband till varandra med piratkopierad musik. Motsvarigheten på internet är att Telia, eller någon annan operatör eller myndighet (LOPPSI anyone) lyfter ut varje e-mail, varje chatkonversation och varje röstsamtal och ”undersöker” om det är så att en ”upphovsman” ska få betalt eller inte. Då är internet tillbaka till Minitel… fast terminalerna är kanske glänsande iPads med HD-upplösning istället.

Nätneutralitet, del 445688302

Betaltankesmedjan Nepotismia trollar loss om att teleoperatörer och innehållsleverantörer kanske bör smälta samman i framtiden för att kunna tjäna pengar genom att prioritera trafik i nätverken. Tanken är att antimarknaden är högsta stadiet i spotify-kapitalismen, och sådana framgångssagor som Apple (kontroll av hårdvara-tjänst), Google (tjänstekonglomerat) och Voddler (kontroll genom streamingmytspolitik) ska skapa underverk för pengatjänandet, nu när musikundret tankats ned och raderats från hårddiskarna.

Per Strömbäck är nog inte allvarlig, men väntar på bloggväggarna och debatten. I höstas drev Telecomix/Werebuild/Juliagruppen denna fråga mycket intensivt, även om begrepp som nätneutralitet, walled gardens, traffic shaping etc. inte fick det genomslag som man kanske hade förväntat sig. Därför är det bra att det finns någon som driver linjen som i sin förlängning sabbar internet. Det är inte Netopia som är de farliga drakarna. Nej, det är 3D-dinosaurierna, som om några år kommer att träda in i TCP/IP-näten och kräva (annars blir de kränkta) trafikprioritering för att leverera 3D-TV till ”konsumenterna”. Det sämsta scenariot är då att vi får kabel-TV-internet, där nät och tjänst knyts samman och konkurrens motverkas. Det bästa scenariot är att vi får snabbare internet, tillfälliga ”portaler” som snabbt går i konkurrens, men kvar återstår en bra infrastruktur (detta är ”marknaden-löser-allt-argumentet”).

När Telia ville prioritera Spotify backade de snabbt. När Voddler fuskade med öppna licenser så hoppade de över till flash (bye bye iPad). Internet har förhoppningsvis en opinionsbildande effekt och vi kan åter föra diskussionen om hur vår gemensamma och viktiga infrastruktur ska se ut i framtiden. Bara vi ser till att det inte blir en smygspotifiering, utan tar frågorna på allvar.

Och så kan vi trolla ibland också, det är uppfriskande… lulz.

Stoppa Antipiratbyråns fasoner med lag?

Som Copyriot skriver finns det en del oroväckande möjliga konsekvenser av hur Antipiratbyrån försöker sig på ett svenskt HADOPI. Som tur är har nätaktivister över hela Europa sett till att pusha lagstiftningsprocessen kring telekompaketet i en riktning bort från denna korporativism, och det är dags att casha ut för allt slit! Det är dags att nyttja laghacket för att trycka Lex Europa ned i käftarna på dessa drakar som vägrar upphöra med sina fasoner!

Och den här gången behöver inte Andreas Ekström bekymra sig om vad han tycker är odemokratiska metoder utan snarare handlar det om ytterst legitim parlamentarisk rävsax!

Den slutgiltiga versionen av det som en gång var Amendment 138  (finns i helhet hos La Quadrature) säger nämligen:

Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.

Denna version är avsevärt mycket svagare än den ursprungliga, men rätta mig om jag har fel (!) – borde inte denna formulering stoppa Antipiratbyråns vilja att inrätta en viss ”myndighet” som stänger av användare från internet?”

Risken finns att detta dribblas bort i det allmänna samförståndsmys som råder mellan socialdemokraterna och alliansen i förhållande till de ”kreativa industrierna (sic)”.

Lagen är ett av flera verktyg, i detta fall är det en trubbig kniv, men den borde fungera för att spräcka bubblan och kanske ogiltiförklara även den ljusskygga lobbygruppen Netopia.

Uppdatering: För förtydligandet – APB har inte föreslagit en hadopi som stänger av, bara en som skickar brev. Det jag pekar på är det grövre upptrappningen, dvs. att operatörerna stänger av anslutningen på kommando och därmed bryter den så kallade mere conduit-principen. Jag tror dock det är viktigt att markera tidigt att lagen står på rätt sida i det här fallet.

Hata(-)lagringsdirektivet

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är EU-kramande svikpartier. De tänker göra den berömda Fredrik Fegerley-manövern och inte rösta emot datalagringsdirektivet. De är båda sugna på att sitta med Bodström i regeringen. Tänk när vi får Bodis som justitieminister! Vilken fantastisk triumf för hetsövervakning!

Datalagringsdirektivet är värre än FRA. Visserligen är det kanske omöjligt att göra en sådan grov jämförelse, men de skiljer sig åt ur några kvalitativa aspekter.

– FRA innebär kopiering av all trafik vid samverkanspunkter, varpå sökbegrepp sållar i dataströmmarna. FRA är en en centraliserad och klumpig organisation som trots många anställda troligtvis inte kommer att kunna massavlyssna 1984-style. Faran ligger snarare i att de delar informationen med andra underrättelsetjänster och att de klantar sig så att oskyldiga råkar illa ut.

– Datalagring innebär decentraliserade sparade loggfiler. De kommer att finnas hos internetoperatörer, telefonbolag, kanske till och med på hotell och caféer. Distribuerad övervakning är värre än centraliserad eftersom att det för det första skapas flera arkiv med loggfiler som måste tvångslagras. För det andra leder detta till att ett större antal individer ser loggfilerna och då blir steget till missbruk och överträdelser mycket lättare att ta. Även steget till hyrsnuten blir kortare, något som är direkt samhällsnedbrytande.

Det finns en livaktig nätaktivism kring datalagring, där allt fler Europeiska kluster börjar samarbeta. Werebuild / Telecomix jobbar bland annat med att förhindra just tvånget att införa direktivet nya medlemsstater.

Sverige behöver inte införa datalagring. Tvärtom har vi ett guldläge för att avskaffa det i hela EU, något som Mp och V borde inse. Dessa båda EU-kritiska partier borde vara lite aktivistiska istället för att lyda varje blinkning från Bryssel. Skärp er! Om ni överhuvudtaget ska vara trovärdiga i er EU-kritik så kan ni ju inte kvitta bort era principer som regeringskåta Bodströmtofflar, det håller liksom inte. I princip sysslar ni med vapenexport av övervakningsteknologier, något som bland annat jag och Johanna Nylander har påpekat.

Jag tror varken Mp eller V vill ha tvångsdatalagringen. Hugo Chavez vill ha den, Iran gillar den och Kina har den redan. Dessa länder vill mer än gärna legitimera sina metoder med det sköna Sverige som förebild! Normalisering av tvångsövervakning är en form av våldsnormalisering.

Som vanligt gäller Bodströmtunnlar för att undergräva Lagen med Prometeusteknoaktivism. Med enkla medel, proxyservrar och VPN-tunnlar, kan man lätt kringgå datalagringen. Darknets är också trevliga, kolla gärna instruktionsfilmerna hos instruction.telecomix.org.

Vad är en tjänst på internet?

Under höstens mycket givande diskussioner om nätneutralitet inom Werebuild och Juliagruppen har vi vridit ut och in på hur internet var, är och bör vara. Den historiska, deskriptiva och normativa frågeställningen är dock inte så renodlad som man kan skymta vid första anblick, eftersom det lurar olika jokrar i diskussionen. En av dessa jokrar är den ständiga återkomsten till att internet innehåller tjänster. Men vad är då en tjänst på internet?

1. Spyor

Två av de begrepp jag listade i föregående bloggpost är av karaktären spyor. Vi har å ena sidan Spotify och Voddler, och hit räknas även alla ”triple-play”-tjänster som ofta levereras av stora ISPar. Gemensamt för dessa är principen om maximerad underhållning och en aldrig sinande ström av streamad data. Eftersom spyorna är bördiga ett formatarv från broadcast-medierna, dvs. Radio och TV, måste deras nya inträde på internäten präglas av artificiella spärrar. Spotify får inte lagras till fil på disk, etc.

Hotet från spyorna är tveeggat. För det första implicerar de en politik som sammanfattas med ”håll käften, nu har vi löst problemet, rösta på kristemokraterna”, och för det andra är de beroende av dinosaurienät med låg ping och hög bandbredd, lösningar som av snåla ISPar sker på bekostnad av det neutrala nätet.

2. Hobbytjänsten

Det existerar en möjlighet för oss alla att bli tjänsteleverantörer. Ett ssh-skal till ett tjugotal användare kan räcka. En enkel linuxserver driver just nu faxpad.org i min lägenhet. Man skulle även kunna räkna in peer-to-peerteknologierna här, eftersom svärmen av exempelvis bitorrent-användare skapar ett arkiv av filer, där bandbredden fördelas ekononomiskt över en mängd anslutningar.

På en vanlig konsumentlina kan man vidare sätta upp VPN-tunnlar och proxyservrar, något som skapar en mycket viktig situation för många som kan behöva gömma sig på nätet av olika anledningar. Gemensamt för dessa tjänster är att de opererar i en gråzon i både juridisk och teknisk bemärkelse. Juridiskt är det frågan om de ska drabbas eller nyttja fördelar av olika lagar och regler, och tekniskt går deras nätutnyttjande mot nätets karaktär av missilförsvar. Den extrema decentraliseringen som ett paketswitchat nät tillåter, är ju mycket mera hållbart än ett som är beroende av hierarkiska tjänster.

3. Access

Om vi förflyttar oss från ”mjuka” tjänster till kablar och routrar hittar vi en hel kategori av access-leverantörer, från de som fixar hålet i väggen i din lägenhet, till de som skyfflar trafiken mellan kontinenter och nationer. Gemensamt för dessa är att de har passerat vissa tröskelnivåer i storskalighet. Vem som helst kan inte bli en ISP på ett enkelt sätt, utan måste ha viss utrustning, kreditvärdighet etc. På den högsta nivån, det som kallas Tier 1, räcker inte längre nationella lagar, utan maktbalansen mellan ett fåtal jätteföretag upprätthålls ungefär som kalla krigets terrorbalans (med en smula överdrift).

4. Prosumerspyor

Även detta begrepp dök upp i föregående bloggpost och hänvisar till den typer av tjänster där YOU är producenten av det material DU delar med dig till ditt Nätverk™. Den skenbara autonomin som svävar likt en aura över att Du producerar ditt eget Innehåll™, blir lite gulnad i kanterna över att du inte kontrollerar tjänsten som förmedlar och ofta begränsar spridningen av din självförverkligande hemmavideo. Youtube bygger sakta men säkert in sig i din lokala ISPs nätverk för att kunna peera trafik snabbare än konkurrenterna, ditt digitala fotoalbum har en en abuse-funktion som ser till att ingen nakenhet sprids, och ditt prosumer-bloggande blir värdeskapande som kapital när din blogg-hostingtjänst kartlägger ditt läsande.

5. Anontjänster

Likt hobbytjänsterna nyttjar de flesta darknets och anonymiseringsnätverk efter grundprinciperna för paketswitchade nätverk, nämligen förmågan att varje nod kan skicka och ta emot trafik och vidareförmedla den till nästa nod. Infrastrukturen för exempelvis i2p-nätverket, som jag kör dygnet runt hemma, är att jag som nod i nätverket skickar andra användares trafik med stark kryptering. I utbyte får jag nyttja ett helt internet-i-internet, som endast går att komma åt inifrån mörkernätet. I teorin kan hur många sådana här internet-i-internet byggas, under FRAdarn.

Ännu har vi inte utrett exakt vad en tjänst på internet kan vara, men några gemensamma axiomatiker kan vi ändå utkristallisera:

  1. Tjänsten kan kosta pengar eller vara ”gratis”.
  2. Tjänster bygger på andra tjänster, från fiberglaset i marken och uppåt.
  3. I princip kan varje nod försedd med en TCP/IP-stack på internet vara en tjänst. Utanför internet finns även (ännu i dag) exempelvis Minitel.

Vad finns det mer för tjänster på eller i anslutning till internet? Kommentera här på bloggen eller skriv loss i chaos.faxpad.org:9000/vadarentjanstpainternet.

Fotnot: Precis innan jag trycker på publish för denna bloggpost påminner mig IRC att jag har varit väldigt hatisk den senaste tiden. Det stämmer, men det är ett medvetet och årstidsberoende mikrotaktiskt hat. Imorgon börjar 26c3 i Berlin, något som markerar starten på den byggande och flummiga våren igen. Jag återkommer med rapporter LOL.

Werebuilds öppenhetsrapport

I dag, eller snarare i natt, blev WeRebuild’s öppenhetsutredning färdig. Den är skriven med en nollbudget i Werebuilds wiki och i Etherpad. Ovan har jag gjort en liten film som visar den sista redigeringen under dagen, fast i snabbspolning. Vem som har skrivit vad är svårt att säga. Rapporten har någonstans mellan 10 och 40 ”författare”… men det är svårt att säga.

Den har faxats in till Näringsdepartementet och i morgon överlämnar även PTS, som vi har haft förmånen att diskutera med under arbetets gång, sin rapport.

Det kanske viktigaste med utredningen som sådan är inte slutresultatet. Snarare är det dess karaktär som fleet in being, som gör att man kan lyfta upp en diskussion om nätneutralitet och öppenhet redan innan rapporten är färdigskriven. På så sätt kan man presentera idéerna även innan de är helt genomtänkta, för exempelvis regeringen.

För den som vill veta hur man bygger ett kluster som WeRebuild finns enkla instruktioner att läsa här.

Ctrl+c!

Picture 3

Reflektioner Internetdagarna

Efter gårdagens mycket långa och intressanta deltagande på internetdagarna är det på sin plats med några reflektioner. Läs även Copyriots tankar om vad internet är.

Juliagruppen gjorde som sagt flera framträdanden och var nästintill mikrotaktiskt närvarande på de olika seminarierna. Denna strategi var helt klart nödvändig eftersom det på en branschkonferens som denna finns en viss businessmur att tränga igenom, både på ett retoriskt plan, men egentligen på en ännu mera fundamental arena.

De som bygger nätets infrastruktur i Sverige, på den högsta nivån är ju, som tidigare nämnt, en ganska liten grupp människor i en homogen (vit, medelålders, manlig) sammansättning. Detta i kombination med att internetdagarna i huvudsak är en branschkonferens gör att problem formuleras på ett visst sätt som inte direkt sammanfaller med vad som exempelvis bloggosfären eller nätanvändarna anser vara relevant.

Under en självreflekterande paneldiskussion som hade den ungefärliga titeln ”Utmaningar” diskuterades just detta och någon ur publiken konstaterade att de enda som verkade komma med ett användarperspektiv var en (1) piratpartist och Juliagruppen. Jag vet inte om detta stämmer, men man kan åtminstone hålla det i åtanke när man funderar över hur nätet definieras och byggs (och varför det kostar femtusen spänn att deltaga, en effektiv uteslutningsmekanism).

Den panel som jag deltog i handlade om telekompaketet. Jag försökte här bryta igenom dels EU-speaket men även marknadspratet genom att prata om de kommande three-strikesförfarandena som snart drabbar Europa, om nätneutralitetens problem med antimarknader och om hur den konservativa och klåfingriga upphovshetsindustrin nedmonterar vissa grunläggande tankar om vad internet är.

I Frankrike pågår en re-minitelisering av internet, fast av feltänkande företag istället för staten. Samma tendens ser vi i Storbritannien, och som vi alla vet smittar ofta sådana här praktiker från land till land ganska fort. Vi kan ju tyvärr skämmas över att vår svenska upphovsrättsindustri gärna stänger ned accessen till nätet genom Black Internet utan att blinka, ett förfarande jag hoppas får bakläxa. Att angripa kablarna på den nivån av infrastruktur är, som Copyriot nämner, nämligen inte ens ett angrepp mot varken en individ som begår ett upphovsrättsbrott, inte heller på den som medverkar (till medverkan) till brottet (i detta fall TPB) – det är ett angrepp på internet.

Jag försökte även avstyra ett fatalt strawmanargument när det kommer till telekompaketet. Gunnar Hökmark har vid flera tillfällen sagt något i still med att det inte finns något i telekompaketet som säger att man får stänga av fildelare. Givetvis är det så, och därmed ett icke-argument. Problemet är att telekompaketet utan 166 och 138 inte förmår att hindra avstängning. Telekompaketet är helt enkelt för svagt som det är nu i sitt syfte att försvara användarnas rättigheter, och det gäller inte bara HADOPI-liknande lagar, utan även vad som läcker ut ur ACTA. Utan att gå händelserna i förväg är jag orolig för att svagheten i telekompaketet kommer leda till att dessa två internetfientliga program permanenteras och blir standard i Europa, och för den delen genom export till andra länder.

Vad menas då med nätneutralitet? I ett kort samtal med Oscar Swartz fick jag mothugg om att det är omöjligt att leverera kompromisslöst neutrala nät till slutanvändaren. Exempelvis kan man omöjligen låta precis alla portar vara helt öppna (typexempel mejlporten 25) eftersom nätet då snabbt dränks i spam, och operatören omöjligen får tillåtelse att leverera nät vidare till andra operatörer.

Detta är givetvis helt sant. En ISP måste givetvis ha möjlighet att bygga ett fungerande och friskt nät. Nätneutralitet kan precis som integritet inte vara ett absolut ideal, utan måste hanteras pragmatiskt på olika nivåer.

Vad jag och Juliagruppen menar är istället att vi inte vill ha ett nät av tjänster eller ett nät av censur. Nedanstående (långa) bild visar upp det som grovt och vårdslöst brukar kallas kabel-teveinternet.


Som bilden visar kommer en operatör med intressen i att sälja vissa tjänster, gärna i paket, att successivet bygga en infrastruktur som inte längre är internet.

Om man lägger till dystopin om HADOPI/ACTA blir det dessutom så att ISPen måste agera hyrsnut i sina egna nät, något som jag är ganska säker på att ingen varken vill eller tänker sig som en hållbar ”affärsmodell”. I den panel jag deltog i var bland annat Tele2 mycket tydliga med detta. Dessutom betonade Bahnhof problemet med datalagringsdirektivet som ju ålägger internetoperatörerna med den horribla uppgiften att föra register över användarnas trafikdata.

Nätneutralitet måste alltså vara något som fixas och trixas med. Det är därför som det kan vara mycket taffligt att i detalj lagstifta kring det om man vill ha med sig ISPar. Snarare handlar det gemensamt om att vi tillsammans, inte bara som en business model, skapar dessa fina riktiga internets.

Detta kan inte bara ske var fjärde år vid en valurna, utan som ett ständigt pågående samtal. Det har varit sjukt givande att samtala med allt från svenska och norska Post- och Telestyrelserna, en rad internetoperatörer, politiker (tyvärr bara kort med Hökmark (m), Näringsdepartementet och Johanna Julén (pp)) och forskare.

Juliagruppens medlemmar rapporterar säkerligen ännu mer de kommande dagarna, på bloggar och twitter. Tyvärr var jag i behov av skrivtunnlar och fick återvända till Götet idag.

Missa inte heller FSCONS då jag dels kommer ge ett 45-minuter långt föredrag om aktivism och Juliagruppens sattellite event, som kommer vara en workshop om hur vi nätaktivister kan bygga verktyg för att granska nätneutraliteten globalt. OBS – we want coder girls and coder boys! Själva konferensen kostar pengar (inte så mycket) men vår workshop är öppen för alla.