Spionen i fickan

Den 13 oktober föreläser jag om ”Spionen i fickan” på Näckrostimmen.

Utöver vad som står i beskrivningen tänkte jag göra en utvikning som tangerar vad som händer i korsningen mellan ”övervakning” och ”skuldsättning”, med inspiration från Kina.

Klarna Faktura påverkar oss nog mer än både FRA och NSA sammanlagt (hypotes).

TID: 18.00-19.00
PLATS: Humanistiska biblioteket, Renströmsgatan 4 (Göteborg)
Fri entré

On PRISM, Snowden and encryption

This is not a post, just a note for my archive.

Last week I wrote an article in Expressen on the PRISM leaks. I argued that the most dramatic revelation of such a leak would contain details on encryption algorithms. Basically, which crypto-implementations can be compromised by the NSA, and which remain (reasonably) safe?

Today, Snowden chatted with the readers of The Guardian. Because such pages usually disappear in the anarchive of the internet, I paste a quote by Snowden below:

Encryption works. Properly implemented strong crypto systems are one of the few things that you can rely on. Unfortunately, endpoint security is so terrifically weak that NSA can frequently find ways around it.

Good. However, to rely on crypto systems, you first have to learn how to use them.

Bluecoat hardware still up and running in Syria

Today I gave a talk to an audicence consisting mostly of European Studies students at the Faculty of Social Sciences in Gothenburg. I mostly talked about the political paradox of Western ”Net freedom” and dictatorship surveillance, and how we lost the credibility as Europeans to criticize other countries in the world. ”Surveillance is bad elsewhere but OK in Europe” is simply not a valid strategy.

However, I like concrete examples as pedagogical vehicles for explaining how government surveillance really works. So, I talked about Bluecoat in Syria and how US and EU technology is used to spy on people.

While preparing my talk I repeated some of the diagnostic commands (see above link) that were used to expose Bluecoat in the first place, just out of curiosity. I ran nmap -A -sS 91.144.44.68, and after two minutes, to my surprise, the nmap program gives the same output as it did almost a year ago. A small excerpt:


21/tcp open ftp Blue Coat ftpd
22/tcp filtered ssh
23/tcp filtered telnet
42/tcp filtered nameserver
80/tcp open http-proxy BlueCoat SG-400 http proxy
135/tcp filtered msrpc
139/tcp filtered netbios-ssn
445/tcp filtered microsoft-ds
593/tcp filtered http-rpc-epmap
1720/tcp filtered H.323/Q.931
1863/tcp open msnp?
2000/tcp filtered cisco-sccp
5050/tcp open mmcc?
5060/tcp filtered sip
5101/tcp open admdog?
8080/tcp open http-proxy BlueCoat SG-400 http proxy

The Bluecoat surveillance machines, in this case most likely a SG-400, are still up and running. You can try this for yourselves. It is perfectly legal and all you need is the nmap program.

So, even though Bluecoat devices get spotted around the world, for example in Burma and Syria, it seems that not much happens. The machines just keep running.

This raises a few questions:

1. Why won’t Bluecoat disable the surveillance gear remotely? These machines were never supposed to be in Syria in the first place.

2. This device is legal to use in the EU due to the data retention directive. To put credible political pressure on Syria and Burma, we need to make them illegal in the EU to begin with. Only then can we legitimately demand their removal with reference to human rights.

Update: I chatted with my more tech-savvy friends and they say the latest bid is that Bluecoat claims that they can not disable the machines remotely, but they have stopped sending upgrades to them. Whether true or not is hard to tell because I can’t find any official statements on this topic.

A few speculations on the #ericssoneffect

Carl Bildt argues that Sweden opposed the stronger forms of export restrictions to Syria in the EU, because he believes that mobile phones are essential democratizing weapons in the hands of the ”Twitter revolutions” of the ‘arab spring’. As the only country, Sweden seems to have weakened the sanctions.

Ericsson sells mobile systems in Syria, with interception functions built into them. In the recent decade, as the picture above shows, it has become very profitable to build data retention- and ”lawful interception” functions into the systems (hence the term ”Ericsson effect”). The European Data Retention directive made surveillance big business.

Next to the Ericsson logo is Gamma International, a UK company that sold the spy-kit Finfisher to Egypt.

The ”freedom technologies” that Bildt want to keep selling, often have the worst form om European surveillance built into them. Hard coded, and well used, to violate human rights.

So, I am wondering, what did Ericsson sell to Syria? In detail. We will probably never know, because revealing this may cause ”competitive disadvantages”. I’m guessing moving over to Chinese Huawei is easier than arguing with Europe.

These systems should be treated as surveillance technologies. And this is our fault, our control society colonialism.

Carl Bildt calls this type of strategy ”flow control”. When I criticized it earlier this year, he responded with calling me and a few others cyber anarchists. That is fine. The fact still remains is that there is no such things as a flow of ”democratic” technologies. The flow of Ericsson gear to Syria, was not just an injection of some ”Twitter revolution”. We need to acknowledge that this was just another export of Western technology, built under the circumstances where ”legal interception” nowadays is the standard. The Bluecoat devices, revealed to be at work in Syria, are doing the same basic thing as European Data Retention.

What wonderful ”technologies of democracy” we created.

Teser om digiten

Myror utväxlar digiter med varandra när de samarbetar kring att ha ihjäl en annan myra.

I en kommentar till en föregående bloggpost om analogisering och digitalisering framförde @ozonist-Marcus följande provokativa tes, som har hemsökt mig de senaste dagarna:

Det finns inget analogt. Det finns inget kontinuum. Allt är diskret (detta är poängen med kvantfysiken, gubevars). Allt är digitalt.

Analoga signaler och flöden är hur ett trubbigt sinne uppfattar diskreta fenomen på lägre nivåer. “Digitalisering” handlar då om att modulera en finkornig digital signal till en signal av diskreta digits på en (större) skala. som är optimerad för de entiteter som kommunicerar och de medier som registrerar, lagrar och återger.
/…/
Alltså: Vi borde kanske tala om det postanaloga istället för det postdigitala.

Eftersom sommaren är till för vågade utsvävningar, tänkte jag att jag skulle sammanställa några teser om digiten. Visserligen tentativa sådana, och visserligen har jag en inneboende skepsis till det jag tänker säga.

Först en mycket skissartad idéhistoria. På åttio- och nittiotalet härskade tanken om en slags ontologisk dualism där det digitala var en värld och köttet något annat. Denna historia är vida känd så den behöver inte upprepas här.

Ca. 2005 började det analoga hålet diskuteras, främst i förhållande till att den konsekvent digitaliseringsvurmande Hollywoodindustrins högsta dröm vara att täppa till alla analoga läckor. Det analoga ljudet och bilden har alltid varit svårt att tämja. Folk kan ju kopiera utan att vi vet om det! En svensk milstolpe i debatten: Copyriot. Samma år framförde Ibi K. Botani tesen om kopimi, och analogiserings- och digitaliseringsprocesserna fick en djupare filosofisk, estetisk och etisk innebörd.

Samtidigt hamnade diskreta entiteter i skymundan för en västkustlig ”flödesontologi”, som premierade magmatiska flöden, bifurkationer, emergens och hastigheter framför objekt. Dock, för att göra en återblick till skiftet 2008/2009, året då Boken framtiden lokaliserar en höjdpunkt i digitaliseringsoptimism, lanseras samtidigt smittontologin/civilsociologins forskningsprogram på ett typiskt 2009-manér. Dock kan inte detta program beskyllas för att vara digitaliseringsoptimistiskt. Tvärtom är panspektrontesen kritisk, och vore i det närmaste dystopiskt om det inte vore för kopimi fyra år tidigare.

När vi sedan träder in i den objektorienterade filosofin börjar dock vissa grundpremisser i digitaliserings- och analogiseringsprocesserna att skälva. Kanske är det så att dessa aldrig varit två separata domäner, utan snarare modulationer av de ”digiter”, som kan deriveras av en värld av objekt. Eftersom digiterna hittills endast har figurerat i kommentarsfält och i arkivlösa twitterflö.. twitterdigiter, är det kanske dags att sammanfatta. Ur @ozonists citat ovan kan vi härleda följande axiom (jag citerar, remixar och blandar fritt in med egna konklusioner från detta snart borttynande twitterflöde. Skam till twitter som inte har ett vettigt arkiv):

1. Axiom: Det finns inget analogt. Det finns inget kontinuum. Allt är diskret. Allt är digitalt.

2. Demonstration: Digitaliseringen av tonbandet är en modulering av tonbandets mer heterogena (och brusiga) digitspår till det mer[a] homogen[t]a.

3. Konklusion: Det finns inga analoga medier, eftersom de då inte kunno mediera. Allt som finns är modulationer av digiter, dessa kan bli fler eller färre (musiken ur en Commodore 64 har färre digiter kommo den ur en iPod, fast kan få fler än en .mp3-fil om det återdigitaliseras med än högre upplösning).

Digiter är således finita*. På en CD-skiva kan man räkna dem om man har ett mikroskop eller en lejserstråle som kopierar dem till ett arbetsminne. Men vi ska inte bedras av de gamla klassifikationerna. En CD-skiva som rymmer en timmes symfoniorkestermusik är inte mera digital än när symfoniorkestern spelade upp verket i en konserthall. CD-skivan är bara mer homogen i förhållande den singulära konserten. Men även konserten innehöll digiter, annars skulle ingen kunna höra den eller spela in den på varken tonband eller hårdskiva.

* Antites: Fraktaler är ju infinita och innehåller oändlig komplexitet.

** Syntes: Endast i teorin, endast i ett platonskt universum finns den typen av oändlighet. Även fraktaler måste kompileras på energibaserade maskiner i ma[rs]chfart mot entropidöden. /mvh Hegel.

Nu förhindrar detta givetvis inte oss människor för att kanske i högre grad uppskatta en konsert framför en CD-skiva. Det är trots allt rätt ovärdigt att lyssna på viss musik i en iPod. Heterogenitet är ett etiskt och estetiskt ideal som förtjänar sin rätt. (Första gången jag svepte en cutoff i ”analog” subtraktiv syntes bleknade alla mjukvarusynthar till gult papper). Men vi ska inte förledas av sådan antropocentrism (även kallat ”Hölderlin på Evenemangsstråket”).

För att två eller tusen objekt ska kunna ingå i relationer mellan varandra krävs mediering. Och mediering kräver i sin tur diskretion. Digiterna är i sin tur kraftfulla hävstänger för emergens. Myror lyckas kommunicera och samarbeta genom feromoner. Feromonerna är digiter, på så sätt diskreta, annars vore kommunikationen helt meningslös, ett brus. (Ni har väl inte glömt Tardes utläggningar om myrors imitationsmönster).

Således, en tentativ slutsats: Objekt innehåller digiter som möjliggör mediering. Mediering är en förutsättning för emergens.

Tillbaka till Framtiden: Analogisering och digitalisering

Det är dags att återvända till ”Framtiden”, som har sporrat dels en intressant diskussion hos Rasmus på Copyriot, samt en intressant reflektion av Anders Mildner (även om boken inte hänvisas till explicit, se nedan).

Diskussionen hos Copyriot handlar om vem som egentligen ”Framtiden” polemiserar emot. Vi tar ett citat ur boken:

Precis som 1900-talets futurister var 2000-talets nätsvärmare besatta av hastigheter, flöden, affekter, massbeteenden och ny teknik. Precis som futuristerna vägrade nätsvärmarna att se världen som oföränderlig. De var övertygade om att samtiden bara kunde förstås genom berättelsen om den konstanta utvecklingen. (56)

Problemet är att ”nätsvärmare”, ”nätaktivister”, ”pirater” osv. är beteckningar som minst sagt är svåra att definiera, lokalisera och polemisera emot. ”Framtiden” är förvisso en essä i ett romanformat, så att stoppa in en fotnot skulle göra våld på formatet, men kanske göra väl för argumentet.

Det finns nämligen god grund för att argumentera det rakt motsatta. Nätaktivister är, och har varit, några av de främsta digitaliseringskritikerna, främst på området personlig integritet/självbestämmande. Exempel: Datalagringsdirektivet innebär en digitalisering av människors rörelsemönster, kontakter och sociala liv. Denna digitalisering får, enligt många nätaktivister, inte ens äga rum från första början. Ett annat exempel är hur köttslig tillvaro på hackerkonferenser ofta innefattar ett digitaliseringsförbud (inga foton, inga videokameror).

Och ett tredje exempel är den ganska konsekventa kritiken mot panspektron, som jag diskuterar i Det Nätpolitiska Manifestet:

I vår samtid är det inte längre den optiska blicken som övervakar oss, utan istället databaser och loggfiler, datorer och mobiltelefoner. De skapar en ny form av visibilitet bortom det mänskliga ögat. Panspektron markerar således de nya frontlinjer inom vilka breda spektra av analoga signaler kan göras digitala, och därmed synliga, på ett mycket mer omfattande sätt an tidigare.

Tvärtom är det främst företag och stater som vurmat för en ”ökad” digitalisering, och kommit på förvirrande begrepp som ”digitala ekonomier”, ”Svenska ambassaden i Second Life”, ”e-legitimationer” osv.

Det stora problemet med ”Framtiden” är dess monolitiska syn på internet (med pyramiden som monolitiskt figurativ), i kombination med den fenomenologiska blick som strålar ut från en metropol i ett högindustrialiserat land i norra Europa. För att ta det enkelt: Internet är inte samma sak i SoFo som det är i Kairo eller Xinjiang. En bred civilisationskritik, kan inte ha en så smal utgångspunkt, och kan inte heller skrivas med Washington som utgångspunkt, även om det är en vanlig föreställning att politik har sitt epicentrum på sådana platser.

Anders Mildner skriver en ganska träffande reflektion över detta i SvD:

Ur medieperspektiv var så klart omsvängningen mot ökad internetskepticism väntad. I ett samhälle som är så starkt genomsyrat av medielogik som vårt, kommer det som en gång höjs till skyarna så småningom obönhörligen att plockas ned på marken igen. Där är vi i dag. Internetdiskussionen i samhället skiftar just nu fokus. Kultur-, delaktighets-, och demokratisnacket är på väg ut. Det är inte särskilt svårt att räkna ut vem som glädjs över den utvecklingen.

Denna tråd förtjänar att spinnas vidare på. Utgångspunkten ”vårt samhälle” håller inte för internet, eftersom internet aldrig har varit ett samhälle. Analogisering – Digitalisering – Analogisering är tusen olika saker: I vissa fall, ganska få rent numerärt, är det kanske en protest i Egypten (analogisering) som digitaliseras, laddas upp på Youtube, och återanalogiseras på hundratusentals skärmar. I många fall, rent kvantitativt, sker denna transformation i långt mer vardagliga sammanhang. Jag sitter och fikar, twittrar ut ett foto med GPS-metadata, och nån som följer mig på Twitter återanalogiserar informationen i ett försök att slå ihjäl lite tid på kontoret. (total nollintensitet)

De båda händelserna är teknologiskt sett mycket lika varandra, analogisering-digitalisering (plus metadata) – ackumulation av arbetskraft hos ett storföretag (Google, Twitter) – återanalogisering på en annan plats i nätverket (plus koldioxidutsläpp).

Just på grund av dessa händelsers perfekta individualitet (deras status som haecceiteter och händelser) är de långt mera autentiska, mänskliga och egentliga än en universalistisk fenomenologi av fötter i gräs eller doften av hav. Mitt vardagstwittrande och en egyptisk youtubeuppladdning kan inte tänkas genom samma register. De är förvisso tekniskt nästan identiska, men de är fundamentalt olika som existensformer.

Vardagstwittrandets tvång, oket av att kolla sin Facebookstatus, livskrisen inför informationsöverflödet, ensamheten som uppstår när man har addat ytterligare en ”friend” men ändå känner att det var mera autentiskt på åttiotalet när man satt och hade tråkigt lyssnandes på ett blandband eller tittade på Vetenskapens värld, är förvisso en intressant analys av en modern ångest som kanske drabbar och passiviserar ett och annat barn av IT-bubblans frammarsch. ”Framtiden” gör helt rätt i att kritisera detta tillstånd, och slå hål på dess frihetsmyt.

Men ett sådant scenario utspelas inte i samma pyramid som en krypterad tunnel ut ifrån Kairo, en chatt genom The Golden Shield, eller nedladdningen av konfidentiell data från det militärindustriella komplexet. I dessa fall finns inte ”digitalisering” som en övergripande samhällsförändring, utan endast som ytterst konkreta överväganden. Vad hamnar i loggfiler? Vad kan knäckas av någon som lyssnar? vem kan ta ned torrent-filen?

Internet undflyr på så sätt själva tanken om att vara något tekniskt, att ge upphov till ett Gestell, ett tillstånd som villkorar existensen. Jag har alltid brottats med att försöka förmedla denna tanke om radikal heterogenitet som den enda vägen till en trovärdig analys. Jag har använt obegripliga uttryck som ”minoritetfraktal”, ”panspektron” och ”haecceiteter”, teknologisk ”fylogenetik” och ”chiffrets fjärde parameterrymd”. Allt för att destruera de gamla registren: ”Teknik – existens – essens”, ”cyberrymd – real life”, ”demokrati, medborgarskap – transparens”. Begripligheten i dessa manövrar har på sin höjd lett till förvirring, och det är förvisso en effekt som inte ska underskattas.

Uppmaningen är dock densamma: ”Ta din dator, tunnla dig runt en diktator eller en fångstapparat, ta kontroll över tekniken och böj och bänd den tills du kan koppla om till något bättre!”.

#sjkom Booting the radios

In the previous post I mentioned some old train radios that we got hold of the other day. So, today, me and Jaywalk did some tinkering and some ugly hacks to se if they worked. All for the love of technology!

This is what they look like on the inside. Very old-style, very cyberpunk, highly repairable.

Real Motorola chips yo!

Pliers in action. Gotta get some wiring to these machines. The batteries are stone dead.

Make sure you got the right headlights. Radio is srsbsns.

Dead battery packs removed. This should be easy.

Connecting the wires…

Swiss army knife and isolation tape.

Then get married to the plastic…

Connection not approved for field activity.

Multimeter to get the polarity right. We need 7.5 V and 2000 mAh to broadcast.

Used to belong to the ”Svets (Welding)” department of the Swedish railways.

Ok… we couldn’t find more than one power supply. A computer PSU gives 12 and 5 volts. By connecting yellow (+) to red (-) rumor and multimeter has it that you get 7. 😀

Success! The one we feed 7.5 V is able to broadcast to the units in the computer PSU. They, however, can only receive. Gotta get moar voltage!

Tågradio

Som bekant är ju InterCity-tåg ett centralt objekt i mitt filosofiska reflekterande över teknik, samhälle och natur. Länge har vi sökt historiens mönster i mänskliga minnen, länge har vi försökt förklara Sanning med Förnuft, men den approach som jag lärt mig av hackare är att gå till sakerna själva.

I samband med utflykten till Grimeton kom vi över de här donen, för 50 spänn stycket. Även om de inte skulle fungera, så är de så snygga att de givetvis bara går att betrakta som teknokonst.

Teknik på en bokhylla är dock som en oöppnad bok. Man kommer, så att säga inte vidare i friforskprocessen. Dessa enheter är rätt gamla, och bara en av dem laddar ordentligt. Alltså står vi inför några frågor som kanske en SJ-medarbetare eller en radioamatör kan besvara. Eftersom vi bara fått igång en enhet, är det lite svårt med trial and error innan vi fått tag på batterier. Kanske kan dessa bilder locka någon att fylla i luckorna. Några frågor:

1. Var får man tag på batteripack? (Detta går ju att lösa med generiska batterier, men originalfästen är att föredra).

2. Ryktet säger att de på kanal 8 och 9 fungerar som vanliga komradios, men att de andra kanalerna är specialnätverk.

3. Hur funkar knappsatsen?

Här kommer en serie bilder. Kommentarer mottages varmt!

Uppdatering: Startade en tråd på postvagnen.com även.

Uppdatering 2: Postvagnen gav genast resultat. Signaturen Hyena skriver:

Motorolas äldre komradio brukar operera på 9.6V. Så länge du inte tänker sända med dom räcker det med en vanlig batterieliminator på 500mAh för att driva dom. Skall du sända får du ha batteri/eliminator som levererar ca 2000mAh SJs driftradionät är fortfarande igång även om det inte används lika frekventerat idag som för 25år sedan och finns på 468MHz. Det finns även simplexkanaler på 160MHz som används vid klart/avgång på bla nattågen.

Finns det någon modellbeteckning/serienummer på baksidan? Med hjälp av den kan vi lista ut vilket frekvensband de rör sig inom.

Uppdatering 3: En till post på Postvagnen, av Anders Olsson:

Bangårdsradio låg/ligger i det ”vanliga” landmobila 400 Mhz-bandet alltså runt 420-430 Mhz.

Några duplex- och några simplexkanaler.

Men det är ju ett par år sedan så jag vet inte om det är någon aktivitet nu.

Uppdatering 4: Letade upp serienummer. Själva etiketten fanns bara kvar på två av enheterna. Den ena lyder 579AHE0053 och den andra 579AHE0592.

Uppdatering 5: Got this fantastic reply a bit later on. Pasting all of it for the sake of archive.

SJ-radio (Allmänt)

av mrk ⌂ @, Portland Oregon, USA (West Coast), torsdagen 7 juli 2011, 04:50:29 @ chrisk

So, those old 1980’s vintage UHF radios work, COOL! Our police department in Portland Oregon used UHF bricks like these, but without the DTMF keypads.

What were the exact frequencies used in them? 458.xxxx ?? Did you have a frequency counter to determine them?

The list I have for SJ in the 458/468MHz area is:

458.000 SJ Malmbanan, Sö-tälje, Upplands Väsby
458.025 SJ Tullinge
458.050 SJ Kungsängen, Sthm Södra (Tunnel), Tungelsta
458.075 SJ Karlberg, Nynäsgård, Sthm Södra (Tunnel)
458.100 SJ Huddinge, Järna, Malmbanan, undbyberg
458.150 SJ Märsta, Mölnbo, Sthm Södra (Tunnel)
458.200 SJ Sthm
458.225 SJ Sthm
458.250 SJ Segersäng, Sollentuna
458.300 SJ Skogås
458.325 SJ Malmö, Mjölby, Märsta, Nynäsgård, Nässjö, Sthm Södra (Tunnel), Sö-tälje
458.350 SJ Sthm
458.375 SJ Bollnäs He.borg Hä-sand Sollentuna Sthm Sundsvall Tullinge
458.425 SJ Hallsberg Järna Kallhäll Mjölby N-köping Sthm Södra Ulriksdal, Uppsala-norr
458.450 SJ He-borg N-köping Skogås Sö-tälje Upplands Väsby Vingåker
458.500 SJ Sthm
458.525 SJ Sthm Älvsjö
458.550 SJ Bollnäs Huddinge Karlberg Ånge
458.575 SJ Karlberg Mölnbo N-köping Segersäng
458.600 SJ Sthm Södra (Tunnel)
458.625 SJ Bollnäs Järna Kungsängen Sundbyberg Tungelsta Ånge
458.725 SJ Bollnäs Ånge
468.000 SJ Malmbanan Sö-tälje Upplands Väsby
468.025 SJ Tullinge
468.050 SJ Kungsängen Sthm Södra (Tunnel) Tungelsta
468.075 SJ Karlberg Nynäsgård Sthm Södra (Tunnel)
468.100 SJ Huddinge Järna Malmbanan Sundbyberg
468.150 SJ Märsta Mölnbo Sthm Södra (Tunnel)
468.200 SJ Sthm
468.225 SJ Sthm
468.250 SJ Segersäng Sollentuna, TV Bildk.S41 K-TV
468.300 SJ Skogås
468.325 SJ K-krona Malmö Mjölby Nynäsgård Nässjö Sthm Södra (Tunnel)Sö-tälje, Tr.hättan
468.350 SJ Sthm
468.375 SJ Bollnäs He-borg Hä-sand SollentunaSthm Bas Sundsvall Tullinge
468.425 SJ Hallsberg Järna
468.425 SJ Mjölby N-köping Sthm Södra Ulriksdal Uppsala-norr
468.450 SJ He-borg N-köping Skogås Sö-tälje Upplands Väsby Vingåker
468.500 SJ Sthm
468.525 SJ Sthm Älvsjö
468.550 SJ Bollnäs Huddinge Karlberg Ånge
468.575 SJ Karlberg Mölnbo N-köping Segersäng
468.600 SJ Sthm Södra (Tunnel)
468.625 SJ Bollnäs Järna Kungsängen Ronneby/Karlshamn Sundbyberg Tungelsta Ånge
468.725 SJ Bollnäs Ånge
469.000 SJ

Also, I have been searching on the net for a while and can not seem to find the frequencies SJ uses for their on board radio communications. I have seen photos of long distance train conductors using what appears to be newer Motorola VHF handhelds. But again, searching a lot of radio frequency databases I can’t seem to find it. Perhaps not SJ but a contractor company for the train?

Anyone know the answer?

Thanks!

-K

Google plus

Det är en genomsnittlig torsdag och jag sitter på den alltjämt så populära webben. Så kallade ”hemsidor” finns inte längre. Allt som finns är så kallade ”skripp” som tuggar på mina ben när jag hoppar fram längs ”hem”-sidor. Ibland önskar jag att de aldrig spelade in den där filmen ”the Matrix”, för det är så jobbigt att ifrågasätta koden för den ”perfekta upplevelsen”. Visst vore det fint, om man bara kunde browsa lite, ni vet, ta fram en sida på internet och ta en öl, yo. Underhållning och upplevelse, det är ju så fint!

Surfar till ove.se, jag menar det är ju en hemsida på webben. Lugnt. Ingen fara. Faror är för de paranoida ludditerna, lol. Please ignore:


ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';

I min mail får jag ett meddelande. Google har lanserat en ny tjänst. Det är nog ingen fara, jag gjorde ju bara för en vecka sen ett inslag om Facebook på radion, så vad är ett litet mail. Jag är medveten /mvh hybrisinternaut.

Mailet är från Google. Väldigt odramatiskt. Jag får inga brev från Siemens, inga från Volvo, och inga från Nestlé. Storföretagets normalisering i IT-bubblans kölvatten är som ett smörjt maskineri. ”Klicka här för att bli medlem i Google+”. En tredjedels sekund senare är jag på webben som vanligt och ombeds att lägga ca 50 personer i cirklar. Vissa drar jag till ”friends”, vissa till ”family”, och sen ber Google mig att komma på nya typer av cirklar. Arbetskamrater som jag pratat tre gånger med lägger jag i den nyuppfunna cirkeln ”akademi”, folk som jag chattat med 1.5 gånger på IRC lägger jag i ”internauts”, etc.

Jag använder nästan alla googles tjänster utan att riktigt veta om det. Mail, läsa bloggar, youtube osv. Varför lagra det på min egen dator? Patriot act är ju så mycket bättre, så att vi kan ha informationskrig för frihet! Lagra allt i Amerika! Ni vet, ni är väl patrioter! Död åt hårddisken!

När jag skaffade Facebook, på den tiden när man var tvungen att ha en universitets-mejladress för att få bli medlem, var det ett helvete att hitta sina ”vänner”. Om nittiotalets communities handlade om att typ skriva vad man gillade för musik, handlade facebook om att hitta vem-som-kände-vem. Har hört ryktesvägen att det är ute nu.

Jag får minst femtio förslag på vilka som är mina vänner på Google+. Om du har mailat mig är du redan ett offer. Google+ är next level och vet redan vem som är vem, det enda de behöver veta är själva kvalitén på vem. Ni behöver inte ens gå med i Google+, för även om ni aldrig sett Gåggles, så räcker det med att ni har mejlat mig nån gång, så är ni i ”kretsen”. Get in the zone baby!

Google vet redan ”vem” som besöker ove.se. Och i och med att de vet vilka, så vet de på ett ungefär vad ove.se är för ställe på webben. Men det räcker inte riktigt för att vara next level. Besökarstatistik är väldigt 2008! LOL för statistikupphetsning! Inte ens reklambyråer går på argumentet ”välbesökt hemsida” längre. Det krävs kvalitativ metod, inte kvantitativ. Om vi bara kunde veta hur webbens ”cirkelresonemang” löd, om vi bara kunde veta hur folk ”hängde”, då vore det mycket bättre. (PS. testa ”Google Hangout”).

Så jag gratisarbetar för Google och klassificerar alla som har mailat mig i perfekta cirklar. ”Du är min friend”, ”Dig har jag aldrig träffat, men jag skriver en ny cirkel”, ”Du är en idiot, men det gör inget för jag har en cirkel för idioter”…

På åttiotalet, ni vet när vi forfarande bara hade två tevestationer med statstelevision (hej öst), då var det farligt med ”knarkare” och ”sånt”. Finns säkert en cirkel för det på Google nu. Don’t worry. /b/ happy.

Facebookradio

Gjorde en inspelning om Facebook i SR-studion i Götet i förra veckan. Det hela sändes i Godmorgon Världen i söndags (mp3 från SR.se (man får spola fram), .ogg (bara klippet)).

Först pratar Joakim Jardenberg och sen jag, om bland annat hur vi arbetar gratis när vi fyller sk. ”sociala medier” med information.