Föreläsning i morgon Onsdag

Imorgon ger jag en snabbinsatt föreläsning om Egyptenblackouten i Götet. Föreläsningen och den efterföljande diskussionen är öppen för alla. Vi syns där!

Tid: 18:00 – 21:00 (onsdag, 2 Feb)
Plats: Infoteket Olof Palmes plats 1, Göteborg
Värd: Göteborgs socialdemokratiska högskoleförening

Ämne för dagen är Internet och politik med Christopher Kullenberg. Med tanke på det som händer i Egypten blir det allt tydligare att demokratirörelser på internet utgör ett hot mot världens diktaturer. Sedan internettrafiken lades ner i Egypten har nätaktivister på olika sätt försökt undgå blockaden. GSHF har därför bjudit in Christopher Kullenberg, doktorand inom vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och en av grundarna till den svenska organisationen för nätaktivister Telecomix, som har en huvudroll i att skapa kontakt mellan Egypten och omvärlden, för att föreläsa om internet, censur och politik. Vi träffas på infoteket kl 18:00 och kommer ha mötet tillsammans med Tjänstemännens s-förening i Göteborg. Infoteket ligger vid Järntorget och skulle du ha svårt att hitta så ring någon i styrelsen, kontaktuppgifter hittar du på http://www.gshf.eu.

En intressant fundering, med tanke på att det är sossar som arrangerar föreläsningen, är att den Socialdemokratiska Internationalen lämnar sitt stöd för Mubarak. Annonseras via Twitter. Internet är dock nere, så vill man få in det budskapet till Egypten rekommenderas fax.

Om syberkrig

Tidigare under dagen medverkade jag i P3 Brunchrapporten på temat Cyberkrig. Programmet går att ladda ned i sin helhet från Sveriges Radio eller endast själva inslaget som befriad OGG-fil.

Läsvärda och aktuella inlägg på samma tema är Copyriot och Hans Roséns DN.se-artikel.

Cyberkrig är även ett återkommande tema här på intensifier, och bland annat har jag skrivit om Wikileaks, cyberkrigsretoriken, och i viss mån hakar det i tidigare grejer, bland annat smittontologi-texten och min artikel om robotar och krig.

Några nyckelord som jag pratar om i inslaget kan även hyperlänkas: Operation Cyberstorm, 2007 års attacker på Estland, samt Israelisk cyberkrigföring.

twitter dök det även upp en diskussion huruvida man egentligen säger ”syberkrig” eller ”sajberkrig”. Min inställning är kluven. Å ena sidan är jag en stark anhängare om att språk skall destrueras, kreoliseras och bastardiseras. Därför förespråkar jag ett anarkistiskt förhållningssätt. Å andra sidan gillar jag att spontanförsvenska ord. Obskyra exempel på sådana ord som ibland dyker upp här på bloggen är ”chifferpunkare”, ”chifferrymden”, ”chifferpunksåterpostare” och ”fraktalpolitik”.

Sen gillar jag även retroord som ”datarymden” (istället för cyberspace) som används i 80-talsöversättningar av William Gibson, samt den ännu äldre formuleringen ”en data, flera dator”.

Fortsätt destruera och förvirra! (åtminstone jag kommer göra det)

Part V – How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?

Aningen försenat kommer nu femte och sista delen i min bloggserie “How can engineers and activists work together?”. Det blir ett kort och avrundande avsnitt, främst på grund av att jag inte får mer plats i artikeln, som kommer att publiceras inom kort i en tysk tidsskrift (givetvis postar jag hela texten då).

Part I – Introduction

Part II – Panspectric Surveillance and War

Part III – Citizen journalism, pirate parties and activists

Part IV – How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?

Part V – The Internet(s) – democratic spaces or mine fields for panspectric surveillance?

As there seems to be a general tendency towards more surveillance, not only in the EU member states but globally, it is easy to become absorbed with pessimism. Shaping publics does not seem to be enough, and turns into a democratic dilemma, especially in places where civil society is less likely to assemble. Technological activism, such as encryption and routing, may be effective, but could also be accused of denying the idea of a collective social and legal project.

I have argued not only that such an opposition is unproductive, but also that it is analytically false in its division of social and technological phenomenon. An issue may be formed around rights and parliamentary processes in the same fashion as it takes an encryption protocol or a piece of hardware as its object. This “hacker attitude” (1) towards the politics of emerging technologies is maybe best expressed in the works of the French activist group La Quadrature du Net, who argue (2) that law is code, and if there are errors in it, activists should start “patching” them, instead of merely protesting towards them.

As all of these processes more or less take place on the Internet, simultaneously as they are about the Internet, the expression of “reclaiming the streets” seems quite obsolete. Instead we should maybe say that reclaiming the cables, routers and lines of code would be the crucial task for a vibrant politics of the Internet(s).

1 See also: Palmås, Karl & von Busch, Otto (2006) Abstract Hacktivism – The Making of a Hacker Culture, London: Mute Publishing Ltd.

2 Zimmermann Jérémy (2008) Presentation at the 25C3 congress in Berlin, 2008-12-30.

Transaktioner om posthumanismen, del I – Robot Wars

Transaktioner om posthumanismen är en mini-bloggserie tillägnad Tes Antites Protes. Jag vet inte hur många delar det blir, men tanken är att det så småningom ska bli en artikel. Jag gillar att lägga ut mina halvfärdiga artiklar här på Intensifier. Bloggar är humanioras nya forskningsfront. Lämpligt soundtrack till läsningen finner ni här. Here we go!

Del 1 – Robotar och krig

För inte så länge sedan hade jag nöjet att träffa Noel Sharkey professor i artificiell intelligens och robotteknik vid Sheffield University. Vi var båda inbjudna till en konferens i Tyskland med titeln Peace and War – Digital. Sharkey är kanske är mest känd för allmänheten som expertkommentator för det brittiska programmet Robot Wars, ett program där man tävlar i att bygga robotar som sedan får gå i duell med varandra. Men vi talade dock inte om robotar som en lekfull sammansmältning av ingenjörskap och underhållning den här gången, utan som ond, bråd död.

I dagsläget tjänstgör 4 000 semiautonoma robotar i Irakkriget. Vissa har fredliga arbetsuppgifter, såsom att desarmera minor och bomber, medan andra är beväpnade med varierande skjutvapen. Några av dem är små och rullar omkring på marken medan andra flyger högt i luften, men gemensamt för alla robotar som används i krig just nu är att de är just semiautonoma, vilket innebär att de lyder order av en människa, även om denna kan vara långt borta. Roboten MQ-1 Predator kunde under 2002 flyga i fatt en bil innehållande terrormisstänkta Al-Qaidamedlemmar och genom en knapptryckning 7000 miles längre bort, i ett kontrollrum med amerikanska piloter som själva aldrig lämnade marken, kunde en missil avlossas och spränga bilen och passagerarna i bitar (Sharkey 2007). Markbaserade väktarrobotar patrullerar redan gränserna i Israel och Sydkorea  

Nästa steg är autonoma robotar, där beslutsförmågan är helt delegerad till en maskin. Prototyperna är väl utvecklade och inom en snar framtid kommer vi se de första icke-människorna fatta beslut om vem som skall falla offer i de tragiska konflikter vi ser i samtiden, och vilka som kommer att skonas. 

Hur ska vi förstå den stundtals våldsamma relationen mellan människa och maskin? Hur ska vi ta oss an frågan om vad intelligens är? Hur ska vi komponera juridiska, filosofiska, existentiella eller analytiska register som kan hantera människan, maskinen och samhället? 

Svaret är att dessa frågor är felaktigt ställda. Människan, maskinen och samhället har aldrig varit separata entiteter, utan alltid delar av heterogena sammansättningar. Dessa sammansättningar, i sin pluralism, bildar paradoxalt nog alltid en och samma helhet, men riktingen för denna helhet är aldrig fixerad. Vi måste således rikta blickarna mot både de konkreta sammansättningarna, som i det ovan nämnda fallet består av människor-semiautonoma robotar-hellfiremissiler som riktar sin fulla kraft mot terrorister i en bil. Men lika väl mot de abstrakta processer som gör en sådan konstellation möjlig. 

För att ta dessa frågor vidare måste vi finna nya begrepp, vilket blir innehållet i nästa del i serien

Podcast från mitt föredrag på Peace and War – Digital

Den aningen dramatiska gesten beror på det dramatiska temat; Blandar man FRA, Viggen, IPRED, Piratpartiet och medborgarjournalistik i ett fylogenetiskt halvtimmesföredrag inför en mängd tyska teknikaktivister och forskare, så blir det allvarligt. Podcasten finns att ladda ned och lyssna på här. (om man vill lyssna i iPod får man klicka på Quicktimefältet och välja ”spara”). Ljudet är halvbra, men det beror på den gigantiska salen.

Roligt var även att jag träffade tre tyska piratpartister efteråt. De berättade om hur polisen vänder upp och ned på folks lägenheter om de försöker hålla nätet öppet genom att man driver exit nodes till Tor, men de bleknade å andra sidan när jag talade om FRAs trafikdatainsamling och resultaten av den Klambergska forskningen. Kontentan blev att ”vi syns snart igen, vi bygger tillsammans”. Grattis till medlemsökningen förresten!

Mina slides finns här, använd dem gärna fritt. Föredraget baserades i mångt och mycket på fria associationer kring de teman som aktualiserades, men jag kommer även att publicera en längre text i tidningen FIfF-kommunikation. Länkar in när den har lagts upp för fri nedladdning.

Anteckningar Krieg und Frieden Digital

Här kommer några lösa anteckningar (ursäkta blandningen av tyska, engelska och svenska):

Efter Peace and War digital är jag helt slut i huvudet eftersom alla sessioner förutom min och en brittisk robotforskares var på tyska. Detta till trots är jag mycket lycklig eftersom tyska akademiker och intellektuella fattar varför krig, dator, och panspektrocism är viktigt.

Dessutom träffade jag tre Piratpartister som inte bara var trevliga, utan gav mig en summering och uppdatering av det tyska läget. Den tyska polisen är ju aningen mera repressiv än den svenska på vissa vis. Till exempel har de för vana att göra räder mot lägenheter som driver exit-nodes för TOR, och är allmänt jobbiga om man vill demonstrera. Piraterna var eniga med mig i mitt generella budskap att ”Nu bygger vi, det gäller att agera”.

Mitt centrala argument, förutom att prata om FRA, panspektrocism och motstånd, funderade jag ut i fredags medan jag sonderade publiken. Det är inget nytt med det egentligen, redan Klausewitz, Heidegger, Foucault och Deleuze har nämnt liknande tankar tidigare. Men eftersom många talare upprättade en legalistisk demarkation mellan krig och fred kände jag att det var dags att provocera lite. Man kan sammanfatta argumentet med:

Teknologier som utvecklats för krig får konsekvenser för social ordning i fred. Därför bör vi betrakta samhället som ett krigstillstånd med låg intensitet och följa krigsteknologiernas abstrakta egenskaper genom historien och samtiden.

Därefter närmade jag mig FRA, Saab och Wal-Mart genom att använda samma analytiska register genom hela min presentation (hoppas att video kommer upp snart). Signalspaning är ju militär från början men får ett radikalt annat innehåll när man applicerar panspektrisk övervakning i civila sammanhang. Men likaväl är Wal-Mart ett företag som ger upphov till nya innovationer från fredliga konstellationer. Wal-Mart har dock sett en ny möjlighet att börja tillverka data-mining till det militärindustriella komplexet. Ordningen är alltså hela tiden flexibel och mångtydig, därför bör vi tänka i militärstrategiska termer. Mitt generella statement var att vi måste affirmera teknik istället för att bara kritisera den. Jag gav exempel på Piratpartiet, FRApedia och bloggar för att visa att det går att organisera sig och skapa kunskap kring dessa frågor på ett helt nytt sätt.

Jürgen Altman talade om hur informationsteknologi och krig hänger samman. Han började med Enigma-datan som produkt av det andra världskriget. Gick därefter över till Grossrechnern für Ballistik und Kernwaffen. Han argumenterade att US army hade mycket att göra med utvecklingen av datumfylogenetiken, vilket inte riktigt är helt sant. Däremot aerodynamik, raketer och ballistik var hemskt viktiga.

Intressant är även det nya inom militärstrategin. Det som diskuterades mest var Network Centric Warfare, som går ut på att man jobbar full spectrum dominance, decision superiority, information superiority, network centric warfare och global information grid. Världen är ett grid, ett räfflat rum genom alla spektrum, alltså Panspektron. Problemen som uppstår är dock att i asymmetriska krig så funkar det inte så bra eftersom man slåss mot nomader. Därför börjar man nu fundera på hur man ska börja skapa autonoma, självorganiserande och högteknologiska cybersoldater.

Dessutom gjordes en indelning av krig i generationer. Andra generationen (kommer ej ihåg första): första världskriget – firepower, tredje generatonen: andra världskriget – speed and manouvres, fjärde generationen – information. Libanonkriget 2006 var ett fjärde generationens krig som handlade om informationskrigföring. Rena cyberwar har vi dock sett endast i Estland 2007 och Georgien 2008.

Slutsatsen var dock kritisk: ”Wenn man einen Hammer hat, sieht alles wie ein Nagel aus”, alltså ”Om man har en hammare ser allt ut som spikar. Detta stämmer endast delvis, eftersom jag är övertygad om att tekniker är långt mer mångtydiga. (Per har säkert något att invända här, eftersom hans hammare ibland ser vapen snarare än spikar).

Men det mest intressanta var beskrivningen av hur Wal-Mart har stått som faktisk modell för Network Centric Warfare (det är inget som jag och Kalle bara drar skumma paralleller mellan när vi snackar panspec). Dock hängde mitt tyska öra inte med i att få tag på referensen, men jag får väl googla.

Den sista sessionen var oerhört lyckad eftersom den handlade om medborgarjournalistik och kunde hänvisa till min presentation som hade utspelat sig tidigare. Budskapet var ”positiver Journalismus” och innebär att journalister måste sluta vara trötta kritiker och visa hur man bygger upp nya konstellationer för att visa att man faktiskt kan förändra samhället genom nya medier. Det låter kanske fluffigt, men det finns många saker som journalister kan lära av bloggvärlden, något som Rick skriver om bland annat.

Detta var en hemskt rörig post, med lösa anteckningar. Men de var helt enkelt tvungna att komma ut ur min data!

Part IV – How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?

Här kommer del fyra i serien ”How can engineers and activists work together?”

Part I – Introduction

Part II – Panspectric Surveillance and War

Part III – Citizen journalism, pirate parties and activists

Part IV – How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?

In digital rights there is a special dilemma in the relationship between legislation and technological systems. As technological innovations carry with them new social relations, make new communicational flows possible, and sometimes disrupt legislation (Klang 2007) forcefully, I would argue that we need more than a “legalist approach” in understanding our contemporary situation.

The legalist approach to technological regulation may be summarised as an idealist position, where we grant the rights and obligations to certain actors. For example file-sharing of copyrighted material is illegal in most countries, and we usually try to prevent the police, the homeland security agencies and several other governmental bodies to take away or override civil liberties. The legalist  approach is thus a vision of rules that need to be obeyed, or enforced, if disobeyed. However, this approach is very limited in scope, and may work in a faulty manner as we try to open up the conflicts and constellations inherent to surveillance.

The other position we may call a performative approach, or along the reasoning of Rasmus Fleischer, a materialist way of understanding what technologies do in our everyday lives. Instead of asking what you are allowed to do with technologies, the performative perspective asks for what human-technologial assemblages are able to do. You are not allowed to share copyrighted material, but a computer and an internet connection makes you able to do it, and this is why a substantive amount of the national internet traffic in Sweden, as well as in Germany, consists of precisely these kind of files.

With surveillance, we are running the risk that the surveyor may actually be doing what the harmless “pirate” is doing to copyrighted music or video. If there are systems enabling mass surveillance, we may similarly replace the violation of copyright into the violation of human rights.  As mentioned earlier, we give the FRA the technological abilities to record all traffic data on the Internet, but not necessarily the legal means to use them freely.

No matter what you views are on file-sharing, we may still conclude that the Internet is changing the way we consume, share and even produce music. The disruption comes from technology, rather than a legalist process constructed in alignment with certain rights and duties. The materialist approach instructs us to regard such phenomenon from abstract parameters of technological analysis; The increase in bandwidth, storage capacity and the decentralised yet interconnected structure of the Internet enables simultaneously the massive flows of information and the tremendous, and necessary, generation of traffic-data. This data is however the core of panspectric surveillance.

Digital activism must necessarily be technical in character. It must affirm an abstract materialist vision, which follows the flows of technologically enabled potentialities throughout society, and thus pushes the traditional front line of the legalist approach even further forwards, to where it hinges on the same level as the innovation, implementation and development of technological systems.

In the debate on the FRA-law, there was a complex ontopotitical struggle to define and demarcate between those who argued that the FRA was reasonable due to the legal restrictions imposed upon the authority as such, and those who feared that the deployment of physical cables copying all traffic data from the Internet Service Providers.

Engineers posses a certain kind of expertise, not merely in their particular field, but in a more general way as it comes to understanding technological systems and their potentialities. French sociologist Michel Callon proposed in a 1986 (insert reference) article that engineers were actually better sociologists than sociologists themselves, since the constructions and inventions of technological systems required a social analysis equal to the technical. Without knowing how to analyse social relations, you can not change them and configure them according to you inventions.

However, there is a common view among certain engineers that their tasks do not stretch beyond finding mere technical solutions to particular problems. They distinguish between a technical problem and a social or legal one, and I must thus argue that such a conception is counter-productive.

Let me summarise the consequences in a few general sentences:
Activism and public debate must take place at the deployment of technological systems before they become mundane or their social disruption is forgotten in history.
Engineers, lawyers, activists and users can contribute to an open and critical debate if they co-operate, and may resolve issues on integrity on a practical level (e.g. encryption software, routing of messages et. Cetera) when forming heterogenous constellations.
A performative approach may ensure civil liberties in a more rigourous fashion than a legalist understanding.

To be continued…

Coming posts:

Part V – The Internet(s) – a democratic space or a panspectric surveillance minefield? Is peace and war really separable?

Kort om Peace and War Digital

Första dagen har gått i krigets tecken. Det tar lite tid att bearbeta anteckningarna eftersom de är på tyska/engelska/svenska, men det kommer. Låt mig istället arbeta med genren att rekonstruera en dialog jag hade med några hacktivister.

– So why are you here?

– I am giving a plenary speech tomorrow about surveillance and activism.

– Really… I heard that you have some problems in Sweden…

– Yeah, we really do… but we will probably work something out…

– You say signals intelligence…

– Yes. Panspectric surveillance where the State is copying all internet traffic. The major struggle is about the FRA, which is similar to Bundesnachrichtendienst, MI6 and the NSA…

– No. That’s impossible… a copy of all traffic!

– Not when it comes to traffic data…

– You mean, as opposed to content-data?

– Exactly. And since you are a programmer, you probably know what you can do with traffic data…

– The state is getting a copy of that? How is that possible?

– Well, they connect cables at so called ”co-operation points” and duplicate what goes through the fibre channels. You should watch a video by my colleague Mark Klamberg. He explains it very well, I will e-mail you the link.

– That can´t possibly be legal.

– It will be on the first of January. However, in Germany you already have the IPRED and the Datenspeicherunggesetz (loggningslagen). So you are quite ahead of us in a few respects.

– That is true…

– But we should not fear this repression. We should co-operate and make heterogenous constellations.

– Heterogenous… what?

– It is a Deleuzian concept. I will talk more about it tomorrow. But if you imagine the Pink Panther and how he makes love to the world, you would get a clue.

– You are one of those crazy humanities people, right?

– Sure thing. I call it empirical philosophy.

Part III – Citizen journalism, pirate parties and activists

How can activists and engineers work together?

Part I – Introduction

Part II – Panspectric Surveillance and War

Part III – Citizen journalism, pirate parties and activists

We can make a tripartite division of activities that may challenge the increasing use of legal and technological means of mass surveillance; citizen journalism, pirate parties and activism. They may sometimes resonate in the same direction, towards a clear goal, but their basic properties and relations are essentially heterogenous.

Moreover, there is no need to fix or stabilise the identites of actors within or connecting to a certain category. Somebody may be a citizen journalist while blogging, a parliamentary agitator while trying to change legislation and an activist while programming an anonymity plugin for a web browser. If we treated panspectric technologies from their abstract capacities and performances, we must preserve the same kind of openness when talking about human resistance*.

Blogosphere quakes

Issues, such as the FRA-law, can only stir up a reaction and become issues if, following Dewey, there is communication between actors allowing them to react to what is imposed on them. It has been said that the case of the FRA-law was the first time in Swedish history that traditional newspapers lagged behind an interconnected blogosphere, and for the center-conservative government the force of citizen journalism probably came as a complete surprise.

The blogosphere displayed a few interesting abilities, however, they are of course not given by the medium per se, but require co-operation and knowledge sharing if they are to succeed. The first aspect is speed. Paul Virilio argues in his book Speed and Politics, that:

If speed thus appears as the essential fall out of styles of conflicts and cataclysms, the current “arms race”is in fact only “the arming of the race” toward the end of the world as a distance, in other words as a field of action”. (Virilio 2006: 152, italics in original)

Speed turns distance into action, and the speed of citizen journalism has a higher velocity than the media dependent on printing presses, paid and professional journalists, or hierarchical organisation. During the passing of the FRA-law, the only ones being able to read legal documents, do proper research, and have a constructive discussion, were bloggers. In this case (and I do not want to generalise this observation to be valid for ”the media” in general) the allocation of resources were much more efficient than those of large media corporations.

The critical task for the blogosphere to make a successful attempt at stopping this law is knowledge production. Surveillance technologies and intrusive legislations are complex matters which are often secretive in character. Signals intelligence is maybe an extreme case, since details about methods and search criteria is necessarily kept away from the public.

The first step in the case of the FRA was ontopolitical, in the sense that there was (and still is) a struggle to define whether signals intelligence is mass-surveillance, which would be a disaster for integrity, or simply a means to target very few ”enemies of society” (terrorists). Bloggers analysed legal documents and government white papers, as a distributed work-process, and could argue convincingly that there were many legal exceptions for the FRA in registering political opinions, sexual orientation or religious background. The counter-argument from advocates of the law did not convince the bloggers, and the traditional media covered extensively. During the summer of 2008 there were articles in the newspaper almost every day for months and many bloggers wrote extensively in both arenas.

From a technical point of view, the struggle was indeed also ontopolitical. It can be summarised in the question ”How does the Internet really work?”. I may sound simple, but the understanding of the nature of technologies, may be encoded in many different ways. The legal documents in many ways still regard data-transfers in cables as if they were basically the same as the ether-waves that once gave birth to signals intelligence. Also, the advocates of the law stated that the FRA would not read the e-mails of ordinary citizens, and that it would be impossible to store all information that passed the fibre-cables on the net. This is of course true, but it displaces the question of mass-surveillance by only considering content-data, rather than the more intrusive kind of traffic-data the FRA has unlimited access at recording and storing (Dagens Nyheter, September 3rd 2008, english translation availible at: The FRA Law – Sleepwalking into a Surveillance Society).

Thus. In order to arrive at a citizen journalism which is able to form a strong public around an issue, both legal and technical expertise is needed, alongside social scientific and historical insights. If this is conveyed in a medium that is faster than traditional media, there is a chance of converting distance into action and make politics.

…. to be continued

Coming posts:

How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?
The Internet(s) – a democratic space or a panspectric surveillance minefield?

* This is called theprinciple of immanence within philosophy, or ”generalised symmetry” within science studies.

Part II – Panspectric Surveillance and War

Här kommer del 2 i serien How can activists and engineers work together?.

Part 1 – Introduction

Part 2 – Panspectric surveillance and War

How are we to conceive of contemporary technologies of surveillance? One way of doing so is to do historical investigations and see from what context they have originated. This, I would argue, works well for most technologies, however it takes more than simply looking at technological innovations as they are in their concrete form. We must instead ask for their use, or their performances.

Besides peace and war, the theme for this conference is digital technologies, and besides sharing certain properties in hardware, such as microprocessors, electricity-based operations and abilities to process instructions and algorithms, they usually share many networked, or social effects. The Internet as an assemblage of computers, routers, switches and all kinds of IP-based technologies, such as mobile devices and satellites, shape emergent forms of effectuation. For example file-sharing, voice-transmission, e-mails etc. are all dependent on interconnectivity and convergence. Also, they operate on the potentiality of decentralisation and read-write capacities, and to be able to transfer the non-digital world to be conveyed and computed in a digital realm, they have the power to perform a kind of universal modulation which we see in the digitalisation of images, sound and even in the keys of a keyboard.

These abstract capacities (sometimes I call these a machinic phylum) are on the other hand flexible in their use once inserted in concrete assemblages. We can use a digital camera on our holiday trips and post the images on a blog. But we may also use the same capacities for an IP-based surveillance camera. The present day technologies are thus at the same time what may liberate sounds, texts, images and videos from their material imprisonment and geographical spatiality, while they simultaneously make possible for panspectric surveillance.

The concept of panspectrocism comes from philosopher Manuel DeLanda, who situates the origin of these technologies in war. It is worthwhile to quote from his work War in The Age of Intelligent Machines (1991) in length:

There are many differences between the Panopticon and the Panspectron /…/ Instead of positioning some human bodies around a central sensor, a multiplicity of sensors is deployed around all bodies: its antenna farms, spy satellites and cable-traffic intercepts feed into its computers all the information that can be gathered. This is then processed through a series of “filters” or key-word watch lists. The Panspectron does not merely select certain bodies and certain (visual) data about them. Rather, it compiles information about all at the same time, using computers to select the segments of data relevant to its surveillance tasks.

DeLanda thus argues that the technologies we face in contemporary debates on Internet surveillance, originate in a post-war setting and culminated during the cold war. Signals intelligence took off with a combination of radio interception that transferred analogue signals to digital information and computers which calculated patterns, attached meta-data, and filtered out only the relevant pieces of information in a multiplicity of signals.

The birth of the panspectric technological framework, at least in an abstract sense, thus came from warfare. However, it was developed and refined during times when consumer technologies were not yet digital, and usually not even made for two-way communication (TV, press, radio).

What we see today is a complete change of orders. Signals intelligence performed by governments, such as the NSA, the FRA or the Bundesnachrichtendienst have entered a territory, which is populated by ordinary citizens, rather than tanks, spy-satellites and nuclear weapons.

Contemporary panspectric surveillance depends on the interconnectedness of sensors and computational methods such as data mining, sociograms and databases. Sensors include RFID-chips, digital CCTV-cameras, credit cards, mobile phones, internet surveillance etc., and have the ability to record an ever increasing part of our everyday lives. This is where we get close to the etymology of the words pan-, which means everything, and spectrum which is the entire range of detectable traces. The radical digitalisation of our societal functions and everyday lives, reconfigures and prolongs the range of surveillance. However, to make sense of this enormous abundance of data, we need methods of reducing complexity and finding relevant traces. This is where we need super-computers and advanced software and statistics.

The FRA has bought one of the fastest super-computers in the world, and it is plugged directly into the central fibre-cables of the Swedish Internet Service Providers. They will receive a perfect copy of all traffic-data (which is not the same thing as content-data), and then process it in order to find for example terrorists. The problem is however, that traffic-data (which contains information on with whom, at what time, how frequently etc. that we communicate) can say a great deal about you and your life. If we make social network analyses of the meta-data you give off during a normal day, the surveyor can probably find out who most of your friends are and where you are most likely to be located. With more and more data, the surveyor is able to tell your religion, sexuality, political affiliation and consumer behaviour. Encryption is completely useless as a protective device against traffic-data analyses since what is interesting is not the content, but the meta-data.

This is a product of the increased amount of sensors that surround us and the military advances in signals intelligence. In short, it is a product of both a machinic era and a new mode of surveillance we refer to as panspectrocism.

Coming posts:

3 Citizen journalism, pirate parties and activists

4 How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?

5 The Internet(s) – a democratic space or a panspectric surveillance minefield?