Bloggar om humanismen

Humanism. 1946 skriver Martin Heidegger ett brev om humanismen till den franska filosofen Jean Beaufret, där han förklarar vad han menar med ordet ”humanism”. Detta är en historia som förtjänar en längre redovisning en annan gång, men det intressanta just nu är att debatten fortsätter på nätet, om än i lokal svensk tappning.

Det iögonfallancde är att debatten om humanism fortfarande handlar om frihet i alla dess former. Oscar Swartz, Blogge Bloggelito och Allotetraploid argumenterar ofta emot religionens negativa inflytande över talet om könet på grund av dess moraliska begränsande strukturer, speciellt just på sexualitetens område. Detta tycker jag visserligen är ett god sak i sig. Men jag är inte säker på att jag köper hela paketet. Om Animal rationale skall befria oss från dogmatisk och livsförnekande moralisk lag, varför då bara skjuta mot religionen? Vi får ju inte glömma bort ”ateismens Ansgar”, än mindre de moderna vetenskapernas inflytande över vår frihet.

Som Foucault visar i Sexualitetens historia är sexualiteten i de moderna samhällena inte definierade som repressiv moralitet, utan producerade som positiva fenomen i ett system av biomakt. ”Moralen”, eller vad man nu ska kalla detta som begränsar vår frihet, ligger alltså lika mycket hos de moderna vetenskaperna, och därför kan vi inte förlita oss på att rationalitet kan rädda oss. Psykoanalysen, argumenterar Deleuze & Guattari, bär huvudansvaret för den borgerliga repressionen och de moraliska diskurser som håller oss fjättrade vid det familiala komplexet (Anti-Oedipus, p. 54). Inte kristendomen, inte islam. Det är inte bara Moses som är problemet, utan även Freud. Den moderna myten om mommy-daddy-me gör oss blinda för att de kapitalistiska samhällsstrukturerna är medskyldiga i begärsproduktionen.

Religionen skall kritiseras hårt, men det är onödigt att slå in öppna dörrar. Lika hårt skall vetenskapen kritiseras, och vi ska aldrig ta för givet att den alltid reglerar sig själv. De som litar på att vetenskapen alltid är rationell begår ett stort misstag. Merton varnade för vad som kan hända med vetenskapen om den i sin fulla rationalitet hamnade i totalitära samhällen, och den sociala ingenjörskonsten har uppvisat systematisk kastrering av människokroppen (tvångssterilisering) under den mycket förnuftiga devisen att ge samhällskroppen liv genom att begränsa det avvikande. Illusionen om repression döljer biomaktens hand på våra kroppar.

Nyckeln till frågan om humanism och frihet ligger i att inte på förhand måla fram vem som är god eller ond, rationell eller traditionell. Kant sade att vi även måste ifrågasätta läkaren, och varnade oss för det blinda tillitet.

10 reaktioner till “Bloggar om humanismen”

  1. Jag har funderat en del på detta – det är spännande att de (i mitt tycke) mest intressanta samtida tänkarna inom samhällsvetenskap och humaniora snarast markerar ett avståndstagande från Humanisternas fundamentalism.

    Ta exempelvis hela Science and Technology Studies-traditionen, som ju visat de sätt på vilka vetenskapen fungerar ”som en kultur” – hur Sanningar fastslås, och hur hierarkier skapas, på sätt som inte är helt olika de Sanningar och hierarkier som skapats inom den organiserade religionen.

    Mest framträdande är ju Actor-Network Theory-tradtionen, med Bruno Latour i spetsen, som landar i en pragmatistisk hållning – i brist på slutgiltiga sanningar kan endast ett kontinuerligt skapande av offentligheter (publics) som kan utmynna i gemensamma ontologiska och epistemologiska ramverk. (Se för övrigt essän i dagens DN Kultur: Skojigt att även DN Kultur hänger på Latour-grejen… såhär tio år efter det att han blev mainstream inom samhällsvetenskapen…)

    I samma tradition finns ju även Richard Rorty, som menar att Bibeln, Kommunistiska Manifestet, och ”vetenskapliga” texter, skall ses på samma sätt – som texter som kan skapa samhörigheter. Ingen av dessa skall kunna upphöjas till någon nivå där de är Sanningar som på något sätt korresponderar mot en högre transcendent ordning.

    Sedan finns ju vår favvis Deleuze, vars teorier delvis kan spåras tillbaka till Spinozas panteism. (Läser just en bok, ”Out of this world”, som hävdar att D främst skall ses som en spirituell filosof – inte en samhällsfilosof. Jag tycker att författaren missar poängen… det coola är ju att Deleuze är både och..) Här finns ju kopplingar till komplexitetsteorin, och läran om materians självorganiserande processer. Enligt Spinoza är ju dessa immanenta processer, dessa ”abstrakta maskiner” som existerar i en virtuell del av verkligheten, att likställa med Gud.

    MAO. Gud ser ut som en Lorenz-attraktor. Och som en turbulens-torus. Och som en ”auto-catalytic loop” (hur nu den kan mappas i phase space). Och som alla andra abstrakta maskiner vi ännu inte känner till.

    Så, paradoxalt nog representerar Humanisterna en fundamentalism som alltmer verkar som hinder för vår förståelse av världen. Jaa, så måste det (nog) vara: Humanisterna är fundamentalister som motverkar en bättre förståelse av världen.

  2. Spinozas panteism blev ju minst sagt kritiserad av de rådande teologerna eftersom den var alltför materialistisk. I dagens debatt faller ofta sådana resonemang bort, och istället fokuseras på de antropomorfiserande religionsyttringarna.

    Gud som abstrakt maskin? Why not… abstrakta rationaliteter kan ju vara logiker som pragmatiskt ordnar praktiker… och om man kan tro på vetenskaplig rationalitet som en överordnad princip, varför inte då Gud som en Lorenz-attraktor!

  3. Jag vet inte, jag bara associerar fritt. Men jag tänker som sagt enligt följande:
    1. Det gudomliga står att finna i de immanenta kreations-processer som finns i all materia.
    2. På senare år har komplexitetsteoretiker börjat förstå dessa immanenta, självorganiserande principer, som – i någon mening – finns i all materia. Alltså har vädersystem beskrivits utifrån en tillblivelseprocess (”becoming”-process) som kan mappas som Lorenz-attraktorn. På samma sätt har turbulenta flöden mappats som en donut-liknande (torus-form). (I Deleuze värld är dessa att likställa med abstrakta maskiner.)
    3. De abstrakta mappningarna av självorganisation och emergens i phase space kan alltså sägas vara avbildningar av Gud.
    Eller är jag ute och cyklar nu? (Metaforiskt, såklart… förlåt, metaforer är ju så j*vla ute.)

  4. Om vi tar nummer 3 så är det väl där det faller: ”avbildningar av…” bör ersättas med ”är”. Spinoza var ju imponerad och influerad av den samtida naturvetenskapen, främst optiken och geometrin, och dessutom var han benhård rationalist.

    Om man kallar världens immanenta logiker för Gud eller natur spelar alltså ingen roll, och detta blir alltid ett problem för Humanisterna, eftersom Einstein i varierande grad kan kallas för Spinozist. Modern vetenskap och Spinozism säger inte emot varandra, och Spinoza sade till och med att det vetenskapliga förhållningssättet var ett sätt att veckla ut gudomligheten i all sin prakt. Här behövs minsann inga kyrkor utan ett mikroskop duger likaväl! Man kan inte placera icke-antropomorf materialism i facket ”tro” eftersom det handlar om naturen.

    Att vara ute och cykla borde ju ha den abstrakta formen av bi-cycle, dvs två cirkelresonemang 😉

  5. Jag är med på att köra med ”är” snarare än ”avbildningar av..” – ville bara styrka att Lorenz-attraktorn inte är Guds enda skepnad…

    OK – då säger vi så – jag är provisoriskt troende.

  6. Gud är den matematiska beskrivningen av en ändlig del av fasrummet för vissa system?

    Detta tycks mig en något märklig tanke om inte annat för att dessa abstrakta maskiner, eller i varje fall Lorentz attraktorn, är Konsekvenser av systemet vars fasrum vi talar om. Av alla guds ideer jag hört på internet är det nog ingen fram tills nu som hävdat att gud skulle ha ett upphov, en orsak bakom som gör gud till en verkan.

    Den tanken, att gud existerar som en konsekvens, går lite emot själva iden med en gud som det ursprung från vilken världen forklaras.

  7. Rettaw: I den här diskussionen finns ingen kausal hönan-eller-ägget-diskussion. Gud är, om vi ska tro Spinoza, immanent. Alltså är Gud i allt, och variationerna vi upplever i naturen är bara modus av denna ursubstans. “God is the indwelling and not the transient cause of all things“. På så sätt är Gud orsaken till allt, men allt är också vad Gud är, eftersom ”han” bor i allt. (man kan givetvis inte antropomorfisera som jag just gjorde).
    Detta går dock helt emot den aristoteliske orörde röraren.

  8. Nåväl, men jag anser ändå att det då är fel att betrakta lorentz attraktorn som en del av gud, den är trots allt en mänsklig abstrakt uppfinning.
    Eller sträcker sig Spinoza så långt att även tanken är gud?
    Den frågan är i sig två fall, atingen är själen gud, eller så är själen materalistisk, så att den är gud som konsekvens av att gud är materien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.