As simple as it gets…

Med tanke på den bildningskampanj jag efterlyste, så är det stoppafralagen.nu som står för den pedagogiska briljansen. En bild säger mer än tusen ord:

Läs även Copyriots tes om det dubblerade FRA. Nu jävlar är det ontopolitik som gäller! Tolgfors säger att det inte längre handlar om massavlyssning. Men med sakliga argument kommer den typen av retorik inte att hålla länge till… facts are facts, Kabeln sind Kabeln.

26 svar på “As simple as it gets…”

  1. Äh, CK. Jag är inte så imponerad…

    1. Vad omfattar begreppet integritet här?
    2. Hur motiveras det, med vilken argumentation?
    3. Varför är det integritetsintrång som sker just där pilen pekar omotiverat? (Särskilt om man har rent-mjöl-i-påsen…)

    Betänk att integritetsbrott sker hela tiden – om man är misstänkt för brott, om man besitter en viss samhällsställning, om man är tillräckligt känd, om allmänintresset kräver etc… Begreppet i sig innehåller också glidande skalor, till exempel: Var går gränsen för den privatsfär som ska fredas genom integritetsskydd, när är något gjort publikt? – När det utförs på internet?

    Nä, jag är tveksam till att detta är en så binär fråga som illustrationen antyder. Det är panspektrisk subjektivering, sociogram etc som är nyckeln och rymmer en hållbar kritik, och inte piss- eller andra -liberala fantasier om individer vars okränkbarhet på något vis skulle gå att kränga till så att den också täcker information om denna individs göranden och yttranden. Det är nämligen exakt det som integritetsskydd är: Den enskildes ensamrätt (en upphovsrätt!) till samlandet, spridandet och analyserandet av information om vad den enskilde gör och säger.

    Man måste tänka annorlunda här. Integritet och individ och rättigheter och liberalism… Det håller inte här, utan leder till att man antingen gapar om hårklyverier (som större delen av bloggosfären just nu), eller att man som fp-kvinnorna, gammelmedias ”expertkommentatorer” och Centrum för Rättvisa (för att nämna några) faktiskt tycker att det blev en rätt sjysst deal.

  2. Marcus

    Så här enkelt är det:

    Staten skall ej få en kopia av alla medborgares kommunikation, dvs, massavlyssning skall ej förekomma.

    Undantaget är när medborgaren är brottsmisstänkt och rättväsendet godkänner avlyssningen.

    /ErikS

  3. Jag förstår mycket väl enkelheten i det, Erik. Men jag frågar efter vilket integritetsbegrepp som används och hur det kan motiveras och argumenteras för. ”Integritet är viktigt” är inget argument om ni inte förklarar vad som är tänkt att omfattas av integriteten och varför det är viktigt. Den frågan undviks hela tiden, liksom ett seriöst bemötande av rent-mjöl-i-påsen-argumentet – som faktiskt är bra mycket kraftfullare rent filosofiskt än de flesta av er (?) tycks tro.

    Såhär: Du säger ”massavlyssning skall ej förekomma”, jag undrar ”Varför?” (NB: Jag håller med om att massavlyssning ej bör förekomma, men på helt andra grunder… Så varför inte bara kämpa tillsammans mot ett gemensamt mål? För att integritetsspåret inte når fram till målet, utan stannar halvvägs – det vill säga vid version 2 (eller snarare 1.1) av signalspaningslagen. Fp-kvinnornas helomvämdning, Centrum för Rättvisas tillfredsställelse etc är beviset för det…)

  4. Låt mig precisera frågeställningen än mer:

    Signalspaningslagen (SSL) 1.0 innehöll uppenbara brister då det gäller integritetsskyddet, brister som anhängarna av lagen antingen var för naiva eller för beräknande för att i förstone ta hänsyn till. Bland annat stod den (troligen) i konflikt med Europakonventionen för mänskliga rättigheter, vilken gäller som lag i Sverige.

    SSL 1.1 korrigerar de flesta och de mest graverande av dessa brister (dock inte alla, så möjligen blir det en version 1.2 också). Vi uppnår alltså (troligen) en tillfredsställelse för den legala definitionen av integritetsskydd. Frågan är då om det finns en annan hållbar definition av i sammanhanget skyddsvärd integritet, där själva kopierandet av medborgarnas kommunikation, utan behandlande (av människa eller maskin) av densamma, innebär en systematiskt kränkning…

    Jag är skeptisk: Övertyga mig!

  5. Marcus: Kan du förklara styrkan i rent-mjöl-i-påsen-argumentet? Jag greppar inte det kraftfulla. Ärlig och nyfiken fråga, inte retorik.

  6. Marcus: Jag kan hålla med om att just denna bloggpost är grovt förenklande och främst riktad till medier och politiker som inte har så stor koll.

    Jag håller precis på att skriva ett helt bokkapitel som problematiserar just många frågor som du ställer. Hade det inte varit för att dead-line är vid midnatt så hade jag svarat här. Så jag ber om några dagars reservation för ett fullständigt svar…

    Men fortsätt diskutera!

  7. Kristoffer: Rent-mjöl-i-påsen-argumentet (hädanefter kallat RMP) har flera starka sidor. Här är tre särskilt viktiga:

    1. RMP är intuitivt riktigt för en mycket stor andel av befolkningen. Det är natutligtvis inte samma sak som att det är logiskt eller rationellt, men det innebär att om den praktiska avvägningen mellan trygghet/säkerhet och integritetsskydd innehåller några som helst element av personliga värderingar så är RMP en mycket tuff motståndare. I en parlamentarisk demokrati med majoritetsstyre är det nästan omöjligt att övervinna RMP på dessa grunder. Ett skydd av integriteten hamnar nämligen alltid i konflikt med andra fundamentala värden: Med trygghet/säkerhet som ovan men också ofta med en grundläggande rättighet som tryck- och yttrandefrihet (Vad får medier rapprotera om kändisars, politikers eller andra makthavares privat liv och leverne?).

    2. RMP bör dock framför allt förstås i relation till helheten, på vilken det ju är en respons. Det vill säga, som ett lösryckt och kategoriskt påstående är RMP enkelt att bemöta, eftersom ALLA de facto har saker man inte gärna visar upp för andra, även om dessa saker alltjämt kan klassas som ”rent mjöl”. De vanligaste bemötandena av RMP är starkt halmgubbiga…

    Man bör nog förstå RMP mindre kategoriskt och i ett sammanhang, som att ”den som inte har något fuffens för sig har inget att dölja för den som letar efter fuffens”. Argumentet lutar sig här mot styrkan i omständigheterna runtomkring den integritets-kränkande myndigheten/aktören.

    En oberoende institution som godkänner spaningen på vissa grunder och inom vissa områden, därtill en automatisk filtrering av information, möjlighet till insyn i processen i efterhand – alla dessa integritetsstärkande institutuioner gör RMP starkare, även om den personliga integriteten som något absolut och okränkbart naturligtvis aldrig kan tillfredsställas. Men frågan var ju: Kan man argumentera för en integritet som något absolut och okränkbart?

    3. Det bästa försvaret mot RMP är dock att hävda att integritet har ett instrumentellt värde, att samhällen faktiskt tycks fungera bättre om deras enskilda medborgare i stort sett lämnas ifred från intrång och insyn. Problemet med en sådan instrumentalism (och alla former av intrumentalism, utilitarism etc) är dock att den måste göra universella anspråk som det knappast går att motivera. Vad är det som ger just personlig integritet ett högre värde än säkerhet/trygghet, överallt och i evighet?

    Jag vill påstå att allt detta gör RMP bra mycket kraftfullare än vad det vanligen ges cred för… Vad tycker ni?

  8. CK: Ska bli spännande att se dina svar… 🙂 Under mina nattliga becoming-wolf-promenader i skogen tillsammans med min hund så filar jag på en flyktväg ut ur ovan nämnda problem. Jag tror du skulle gilla den… Får se om jag kan bygga på dig.

  9. RMP-argumentet må vara starkt eller svagt, men mot bakgrund av hur denna lag kommit till och vidareutvecklats tappar det sin trovärdighet. Hade man från början presenterat ett förslag som likt SSL 1:1 åtminstone ser ut att innehålla integritetsskyddande aspekter, så hade förmodligen motståndet mot lagen blivit svagt. men istället visade man att man ville ha en DDR-lag, och alla förbättringar i 1.1 har kommit motvilligt och uppvisar dessutom tecken på att vara bluff. När så mycket tyder på att lagens arkitekter inte har rent mjöl i påsen i denna process så kan man svårligen känna sig trygg brar för att man själv har rent mjöl i påsen.

  10. Kim: Den parlamentariska hanteringen och den märkliga inställningen till debatt har naturligtvis skadat förtroendet för regeringen och FRA, kanske för all framtid. Samtidigt, jag tror faktiskt inte riktigt på att man ”ville ha en DDR-lag” (det verkar orimligt att ö h t gå den parlamentariska vägen om man vill införa ett nytt DDR…), utan att man kände att FRA:s verksamhet verkligen handlar om att spana efter ”yttre hot” och inte på enskilda individer, att den automatiska filtreringen av information räcker för att undvika allvarliga integritetsintrång och så vidare. Å andra sidan är det inte särskilt intressant att spekulera kring vad ”dom där” tänkte egentligen, det spelar ingen roll – låt oss istället leta efter nya vapen och vässa de gamla så gott det går.

    CK: Ang. det pedagogiska syftet… Jag menar i min kritik här att den här typen av förenklingar faktiskt inte övertygar någon alls, utan bara eldar på de som vill tro att argumentationen håller, de redan frälsta. Det kan till och med, enligt resonemanget ovan, motverka sitt strategiska syfte att övertyga de osäkra, de som var med på tåget mot 1.0 men som kände sig lugnade av revideringen: Talar vi om ”integritet” så kommer varje förstärkning av integritetsskyddet helt enkelt att vara ett argument för SSL… Det är – återigen – poängerna kring sociogram och subjektivering som måste etableras hos politiker och gammelmedia (och allmänhet). Det är bara där kritiken (också mot SSL 1.1) verkar kunna bära vidare.

  11. Ok Marcus, tack för pedagogiken.
    Skulle man kunna säga att RMP blir starkt när man väljer att kritisera FRA med Integriteten som utgångspunkt. Alltså när man som schemat ovan för in ett integritetsbegrepp utifrån (med pil in i). Då hamnar man i en knivig situation vad gäller definitioner (vad är integritet (det skulle säkert vara möjligt att hävda att den absoluta integriteten är döden)), värderingar (hur ska vi rangordna integritet gentemot andra värden).

    Förstår jag dig rätt om vägen ur denna dead end är att istället prata om det faktiska i schemat utan att föra in begrepp genom pilar. Alltså något i stil med vad händer med/vad gör sändare, mottagare, sträcken dem emellan när man kopplar in den stora FRA-maskinen i schemat. Och då säga att detta kommer att få positiva effekter. Då kan man slippa prata om diverse kränkningar och om de är godtagbara eller ej. Istället undersöka schemat olika nivåer och kopplingar utifrån vad som FAKTISKT händer. Paranoia, koncentration av information, försiktighet, avhållsamhet, kartritning, osäkerheten i hur kontrollmaskinen utvecklas när den väl kopplas in, frysta tillgångar, enkelbiljetter till Egypten, avvärjda terrorattacker, och så vidare och så vidare (förslag och gissningar).

    Och att det är utifrån dessa potentiella effekter som man bör vara negativt inställd till inkopplandet. Eller?

    Dessutom undrar jag. Behöver man verkligen ta universella anspråk i sin mun för att hävda att ett minimum, eller åtminstone mindre hellre än mer, av intrång/insyn hos medborgare är att föredra. Kan man inte peka på historiska erfarenheter, diverse experiment (?), andra former av övervaknings/kontrolls effekter, eller något annat?

  12. Kristoffer: Jag tycker att du verkar ha greppat mina inte alldeles glasklara förklaringar ganska bra! Det är just i en diskussion där integritetsfrågan är utgångspunkt för FRA-kritiken som RMP faktiskt blir relevant och starkt, och detta senaste ”smink på grisen” som är SSL v1.1 kan uppfattas som tillräckligt och en seger.

    Och ja, det är många av de läskiga potentiella effekterna som är själva problemet. Därför är detta så viktigt, som till exempel Oscar Swartz menar alltjämt är huvudfrågan: Är hotet verkligen så stort att det motiverar de här potentiella riskerna?

    Därmed knyter jag an till din sista fråga om universalistiska anspråk: Jo, det går absolut att hänvisa till erfarenheten etc, men jag ställer mig undrande till om inte nationalstatspolitik, terrorism, kommunikationsteknologi och allt vi stoppar in i den här frågan faktiskt har förändrats rätt så radikalt sedan säg 1990, och att vi därför har svårt att värdera historiska erfarenheter i sånt här… ”9/11” lär bli ett vanligt svar på en hänvisning till erfarenheten – ”det är en ny deal nu; erfarenheter gäller inte längre. Dom där islamisterna är numera ett verkligt hot mot vårt ‘öppna’ samhälle”…

    Jag menar också att man (eller en slipad reoriker som Schlingmann) lika gärna kan vända på det, och hävda att det inte är så mycket utökade intrång i vår personliga integritet som är hotet mot vår (handlings-)frihet, utan att den utökade övervakningen snarare kan frigöra oss från vår (handlings-)förlamande rädsla för terror och brott. Under alla omständigheter är det svårt att avgöra vad som är höna och ägg. Erfarenheten är med andra ord inte heller universell eller evig, utan håller bara som motiv för handlande så länge som förutsättningarna inte drastiskt ändras.

    Jag har en annan mycket bättre slutsats också, men jag filar lite mer på argumentationen innan jag återkommer till den… 🙂

  13. Marcus,
    du har en poäng. Men jag vet inte om du är helt konsekvent: om rent mjöl i påsen-argumentet är starkt mot integritetshyllandet, är det då inte lika starkt mot sociogram-oron? När vi klagar på att de upprättar sociogram, då kommer de ju att svara – om de till sist erkänner att de gör det – att sociogrammen är till för samhällsskydd och inte kommer att utgöra något problem för den som har rent mjöl i påsen. (Detta angående det här som du skrev: ”Det är – återigen – poängerna kring sociogram och subjektivering som måste etableras hos politiker och gammelmedia (och allmänhet). Det är bara där kritiken (också mot SSL 1.1) verkar kunna bära vidare.”)
    Beträffande DDR-lag så var det förstås en överdrift. Men något kanske kan kallas DDR-mässigt om det innebär massövervakning även om det inte görs med tyrannisk avsikt. Och betänk också att det säkert fanns många tjänstemän i DDR som ansåg att de jobbade för statens säkerhet och inte skulle se sin egen verksamhet som integritetskränkande, eller som åtminstone skulle säga att integritetskränkningen inte var någonting man i sig önskade utan bara en beklaglig biprodukt av ett nödvändigt samhällsskydd.

    Ur det perspektiv som jag tror du har vad rör individens förhållande till större flöden undrar jag också om avsikten är så central. Teknologierna och människa-maskin-assemblagen eller vad man ska kalla det kommer väl att producera legitimiserande avsikter och berättelser hos övervakarna om vad de sysslar med och varför de gör det. Att tala om integritet och mänskliga rättigheter är ett sätt att försöka motverka icke-önskvärda assemblage, och jag är inte säker på att det är ett sämre sätt än något annat. Dels har idéerna ifråga en folklig förankring, dels är det inte säkert att de är felaktiga (det pågår väl en filosofisk debatt om det sen ett par tusen år tillbaka), och vidare är det kanske inte så klart hur man ur ett motsatt perpektiv ska argumentera emot massövervakning och sociogrambyggande, eller varför detta egentligen alls skulle vara fel? Varför inte bara bejaka människa-maskin-assemblagen och deras sammanväxande i ett globalt självreglerande övervakningsnät där sociogrammen hjälper till att reglera samhällsmaskineriet? Om det inte finns någon genuin individuell integritet att ta hänsyn till? (Men jag kanske feltolkar flödesteorin?)

  14. Kim: Jag förstår vad du menar och RPM kan säkert resas mot oss som pratar sociogram också – och vara en värdig motståndare, då det äger en så djup foklig förankring. Lika starkt tror jag dock knappast att det vore som argument, eftersom sociogram (karta över relationer och kopplingar) opererar på en annan abstraktionsnivå än integritetsbegreppet (på individnivå). Sociogram-analysen varken måste eller borde syfta till att etablera en ny privathet, ett nytt och utökat integritetsbegrepp, utan bör hjälpa oss att förstå oss själva som ständiga konstruktioner av exterioritetsrelationer (sorry ni eventuella läsare som inte fattar detta mumbojumbo – jag uppfattar dock Kim som lite bevandrad i denna specifika terminologi…). Det perkar åt ett helt annat håll, vill jag mena.

    Du har däremot rätt i att avsikterna inte spelar någon roll för mig, men det var just det jag trodde att jag sa? 🙂

    Vidare: Någon 2000-årig debatt handlar det väl ändå inte om. Rättighetsdiskussionen är för det första en modern företeelse och integriteten är ännu yngre som begrepp – i själva ”svaret” på ett problem som uppstod när masskommunikationsteknologier växte fram under 1800-talet. Vad som bör innefattas i integritetsskyddet har reviderats ett flertal gånger under 1900-talet i takt med framväxten av nya tekniker för insamlande, spridande och analys av data/information. Jag skulle vilja säga integritetsbegreppet därför egentligen har mer gemensamt med upphovs- och immaterielrättsbegreppen än egentliga rättigheter. Det handlar ju om vem som har rätt till hanteringen av information (som så att säga ”råkar” vara personlig). Men nog om det… det var bara en detalj.

    Poängen med min ontologi är definitivt inte att reglera något samhällsmaskineri genom att bejaka vilket jädra människa-maskin-assemblage som helst! Snarare kan det sammanfattas i en retorisk fråga: Vad vinner vi och vår frihet egentligen mest på,

    1. att instifta och bevaka privata sfärer inom vilken ensamrätt till information råder även på nätet, eller

    2. att betrakta allt vi gör på nätet som publikt, tillgängligt och öppet mot världen (och anpassa vårt nätbeteende därefter), just för att det öppna, tillgängliga, publika rymmer den frigörande potentialen och själva funktionen hos nätet som sådant?

    (Fortsätt gärna ifrågasätta dock – det är i denna högst icke-privata omförhandling av argumenten som de bästa argumenten växer fram!)

  15. Marcus,
    jag märker att jag nog missförstått en del av dina poänger. Här är ändå en fundering utifrån ett par saker i ditt senaste inlägg. Det är stimulerande att få diskutera FRA på ett lite mer teoretiskt sätt.
    Du säger: ”sociogram (karta över relationer och kopplingar) opererar på en annan abstraktionsnivå än integritetsbegreppet (på individnivå). Sociogram-analysen varken måste eller borde syfta till att etablera en ny privathet, ett nytt och utökat integritetsbegrepp, utan bör hjälpa oss att förstå oss själva som ständiga konstruktioner av exterioritetsrelationer”

    Men: när vi förklarar att FRA upprättar sociogram så kommer vissa att bli upprörda för att de tycker att detta kränker deras integritet, eller för att det ger staten potentiella möjligheter till maktmissbruk. Andra kommer att tycka att det är OK, eftersom de ser det som att staten gör det för att stärka samhällsskyddet. Men så finns det några som genom insikten om sociogrammen börjar förstå att vi är ”konstruktioner av exterioritetsrelationer”. Anta nu att du lyckas övertyga mig om den sistnämnda analysen. Då får jag ny syn på mig själv och mitt förhållande till samhället i stort – men vad händer med min FRA-kritik? Jag förstår nu att integritet inte är ett oföränderligt värde, utan något som ”har reviderats ett flertal gånger under 1900-talet i takt med framväxten av nya tekniker för insamlande, spridande och analys av data/information” som du så riktigt påpekar. Men varför skulle jag uppfatta just denna förändring – massiv sociogram-kartläggning – som något att protestera emot? Varför är detta inte bara ännu en teknologisk förändring som omdefinierar våra exterioritetsrelationer? Jag uppfattar att ditt svar då är att vi måste försvara vår frihet – men varför inte göra detta genom att ”anpassa vårt nätbeteende” efter den nya FRA-situationen, istället för att bråka om lagen? För mig låter det nästan som om det är vad du rekommenderar i punkt 2.

    Angående 2000 års debatt så har jag nog misstolkat dig och trott att du håller på med frågan om ifall individen är central eller mer ett resultat av något som är större och mer opersonligt. Därför har jag tyckt att du inte kan hänvisa till sånt som frihet och integritet eftersom det är individbegrepp. Nu förstår jag att du snarare talar om en teknologisk utveckling där individens förhållande till informationsflödet ständigt förändras. Men jag är fortfarande oklar över hur du ser på friheten. Vad ska man säga om någon teoretiskt sinnad FRA-vän (om det nu fanns såna) skulle säga att frihet (bland annat) är att bejaka det nya sociogramövervakade nätet, där vi har en tryggare ny slags exterioritetsrelation? Om vi svarar ”dra åt helvete”, gör vi inte det för att vi tycker sociogrammen kränker vår integritet, även om vet att integritetsbegreppet förändras genom historien beroende på vilka teknologier som kommer?

  16. Wow! Vilken diskussion. Jag gillar! Produktion, innovation – bättre vetande.

    Jag har fyra timmars sömn att jobba, sen jakt på deadline. Men till helgen lovar jag att återkomma och skriva något om vad ni kommer fram till, eller vad ni inte kommer fram till!

  17. Kim: FRA-kritiken förändras naturligtvis också med en ”ny” förståelse av världen. Det är oundvikligt. Det är nog också så att den allra starkaste kritiken mot FRA skulle stå att hämta från ett universellt och evigt och absolut och okränkbart integritetsbegrepp, som dessutom är så känsligt att det kränks redan av en automatisk kopiering av information till en obearbetad databas! Problemet är att det inte finns ett sådant integritetsbegrepp; snarare är integriteten ett luddigt begrepp (så fort vi inte längre talar om det rent juridiska begreppet) som är relativt svagt mot RMP-argumentet och en allmän känsla av otrygghet, befogad eller ej.

    Sociogram-analysen leder inte heller till en kategorisk kritik mot FRA. Tyvärr. Du anar rätt. Vi är utlämnade till en avvägning mellan de potentiella risker eller möjligheter vi ser med lagen, och – detta får inte glömmas bort – vilken faktisk nödvändighet SSL och FRA har. Men det är också viktigt att påpeka att FRA-kritik inte heller är ett självändamål… Har vi inget att kritisera, eller om FRA och SSL verkligen är ett lesser bad, ja då får vi faktiskt ta och ge oss (där är vi nog inte riktigt än dock).

    Men individ och frihet var det, ja. Individen är en skärningspunkt och ett relä för olika flöden och som sådan naturligtvis central i vår beskrivning av världen. Men den är inte självständig, den är inte någonting alls utanför processerna som formar den. Den konstrueras och rekonstrueras igen, ständigt, genom att möta och koppla mot både flöden och mer stabila strukturer. Det betyder hursomhelst inte att alla kopplingar, alla assemblage, är ”bra”. Vissa är direkt nedbrytande (som när ett biologisk organism-assemblage kopplar mot ett dödligt gift-assemblage till ett organism-gift-assemblage), men alla kopplingar medför en förändring i vår förmåga att koppla vidare. När Kim-människan kopplar upp sig mot internet får han en helt ny, utökad förmåga – som en superkraft! – att kommunicera snabbt och över stora avstånd med mängder av andra människor, däribland Marcus-intenet-assemblaget.

    Frihet, i den mån man alls bör använda begreppet (?), handlar om att bibehålla eller utöka sina möjligheter till produktiva kopplingar. Ofrihet är det som inverkar negativt på vår kopplingsförmåga. Lokalt kan den individ som är förlamad av terroristskräck säkert koppla och blanda sig väl med FRA:s övervakande – kul för den. För oss andra finns alltjämt möjligheten att visa att hotet inte är särskilt stort, att det går att minska den förlamande rädslan den vägen, och att summan av positivt och negativt med SSL och FRA därmed slutar på minus.

  18. Marcus,
    tack för tålmodiga förklaringar. Nu håller jag med om det mesta. Även om jag nog tycker att flödesterminologin inte gör saker så mycket tydligare än den gamla bonniga beskrivningen där man pratar om individer som interagerar. För den beskrivningen riskerar visserligen att missa sånt som de utökade interaktionsmöjligheter som nya teknologier skapar, men å andra sidan känns det som om flödesbeskrivningen riskerar att skymma individen som ”skärningspunkt och relä”. Egentligen behöver vi väl båda beskrivningarna. Flödesmodellen är bra när vi ska förstå statistik, sociogram, internet, ekosystem osv, medan individnivån – tror jag – är bra när vi ska förstå och motivera engagemang (och här kan ju individerna också innefatta ”vi”-grupper).

    Det som blir svårt för mig (och antagligen bara beror på bristande träning i flödestänkande) är att det känns som om det ur flödesperspektiv inte är så farligt om en eller annan skärningspunkt slås ut när ett nytt system implementeras, om det nya systemet som helhet är kraftfullt. Jag måste gå ner till individnivå för att se anledningar till politiskt eller etiskt engagemang. Att varje skärningspunkt ska vara fri till maximal produktivitet är väl grunden för engagemang enligt flödesteorin, och det låter för all del som en OK princip, som jag översätter till att var och en ska få leva och uttycka sig fritt.

    Angående FRA så är det så sant att kritik inte är självändamål. Men jag tror vi är väldigt långt från den punkt där vi borde lugna ner oss. Vi får se när regeringens förslag kommer, allt tyder på att det kommer att vara svårt att acceptera. Och då kommer vi väl att hänvisa till integriteten bl.a., även om du har rätt i att det inte är något absolut. Men det känns lite orättvist. FRA-vännerna drar till med det ena bluffargumentet efter det andra, medan vi är så seriösa att vi till och med analyserar sönder våra egna utgångspunkter, integritet och frihet. Och tyvärr visar erfarenheten att det sällan är den seriösaste sidan som vinner i politiken.

  19. Den stora svagheten i RMP, som jag tycker gör att hela argumentet faller, är att R i RMP aldrig definieras. Vad är ”rent” egentligen? Många anser säkert att de har RMP om de själva får definiera R, men ingen kan veta att de har RMP om det är upp till någon annan att definiera R.

    Inte heller P definieras. Var går gränsen för vad som är ”min påse”? Om min polare hänger med kriminella, ingår detta i min påse också då? Påverkas min heder av vad min syster gör ute om kvällarna?

    Sen att vi måste ha rätten att anta olika roller i olika situationer (jobb, kärleksliv, i affären etc) och allt vad det medför av integritet och åtskillnad av information mellan olika arenor gör det ännu svårare att fånga in vad R (och P) egentligen är.

  20. Kim: Nä, tydligare är det kanske inte, men mest eftersom de flesta är så enormt drillade i att tänka individ=aktör och dela verkligheten i subjekt och objekt. För att ta till ett doktorpalmåskt slagord: Men vi har verkligheten på vår sida! ;-D

    Jag tror att det sedan krävs ytterligare preciseringar, som kanske vandrar iväg lite väl långt från ämnet… Kort bara: Den flödesontologiska teorin innebär inte att vi tittar på system som helheter, på strukturer som är mycket större än individer – det är en missuppfattning, vanlig och förvisso förståelig. Poängen är snarare att förklaringarna finns i det som är mycket mindre än individen, det handlar om strömmar av det allra minsta (tänk Leibniz ”monader”) som genomkorsar individreläerna, i flöden. Det är inte en super-individuell teori, utan en sub-individuell.

    Det här får komplikationer för hur vi förstår ett ”politiskt eller etiskt engagemang” som du kallar det. Jag håller inte med om att det måste sökas på individnivå, i själva verket vill jag hävda att det bara i undantagsfall finns där. Snarare utgår politiskt engagemang från – i Dewey-termer – offentligheter (”publics”) som uppstår, tänds, genom olika sakfrågor och hur de berör.

    …Men det kan bli en lång historia det här… 🙂

    Jag avslutar med att konstatera att det nog inte finns en enkel väg, någon patentlösning. Integritetsspåret tog oss hit, till SSL 1.1, och det ÄR bättre än SSL 1.0, så: Yay! – men frågan är hur mycket längre det går att argumentera på något övertygande sätt längs den axeln.

  21. AndersH: Jag tycker att du missar den viktiga detaljen att RMP är starkt endast i förhållande till integritetsbegreppet, som det direkt svarar på. Vad är integritet (var går gränsen för det privata), varför är det så viktigt att värna och under vilka omständigheter är det mindre viktigt?

    RMP lösryckt och kategoriskt är som sagt mycket enkelt att tillbakavisa…

    Eller missförstår jag din invändning?

  22. @Marcus: Jag vet inte om du missförstår, men det jag menar är att RMP hänger i luften som argument eftersom vi inte är överens om varken vad R eller P egentligen är. Argumentet är tomt på innehåll eftersom det inte är definierat. Alla som håller med varandra om att RMP är ett bra argument lär egentligen vara oense utan att veta om det, på grund av att alla har sin egen gräns för vad R är och vad P är.

    Integritet är viktigt just för att vi inte är ense om vad R och P är; hade alla menat samma sak med R och P så hade det kanske varit mindre viktigt. Och jag tror att det är därför som argumentet är så lockande. För att man tror att alla har samma åsikt om vad R och P är. Nu, och i framtiden.

    Integriteten skyddar oss mot människor som menar andra saker med R och P än vad vi själva gör.

  23. AndersH: Ursäkta senkomet svar…

    Jag kan inte riktigt köpa dina invändningar, men innan jag utvecklar vill jag bara förtydliga att jag inte själv använder RMP och definitivt inte argumenterar för ett övervakningssamhälle. Det jag har problem med i debatten är att den kraftfulla, starka och oerhört relevanta bloggbävningen i anslutning till SSL 1.0 i mycket har förbytts mot en gapig och till stora delen urspårad bloggdebatt mot SSL 1.1, där man fallit till konspirationsteorier, hånfulla personangrepp och billiga retoriska poänger (illustrationen ovan) som inte håller för prövning (varför skulle kopiering av information, utan lagring, utan bearbetning eller analys, vara en kränkning av integriteten? Det ÄR en berättigad fråga, menar jag). Det gör det alldeles för enkelt för meningsmotståndarna att återigen avfärda bloggare som seriösa röster i debatten.

    Dina invändningar då: Jag tycker alltjämt att du bryter loss RMP från sammanhanget och dissekerar det som om det vore en ett argument med anspråk på att kunna tolkas bokstavligt och vara generellt applicerbart… R är sällan odefinierat i det faktiska sammanhang där RMP dyker upp som argument: ”Rent mjöl” handlar oftast om allt som inte räknas som brott enligt något lands lagar, eller internationell rätt. Och P är ju i praktiken en återhänvisning till det luddiga integritetsbregreppet: Påsen innehåller allt det som debattmotståndarna vill skydda med sitt integritetsbegrepp.

    Förstår du vad jag menar?

  24. @Marcus: Nej, tyvärr, jag förstår nog inte. Till att börja med tycker jag inte att bloggdebatten är speciellt annorlunda då och nu. Seriöst och relevant har hela tiden samsats med virrigt och gapigt. Allt finns.

    Om det verkligen rörde sig om ”kopiering av information, utan lagring, utan bearbetning eller analys” så kanske det inte skulle vara en så allvarlig kränkning av integriteten, men ingen tror väl att det är vad det handlar om? Självklart kommer informationen lagras, bearbetas eller analyseras. Vad skulle meningen med övningen annars vara?

    Kanske att jag bryter loss RMP från sammanhanget, men vilket är då sammanhanget? Jag har tolkat RMP som ett argument som faktiskt gör anspråk på att vara generellt applicerbart.

    Att R skulle betyda ”allt som inte räknas som brott enligt något lands lagar, eller internationell rätt” har jag aldrig hört förut (vilket stöder min tes att alla har sin egen tolkning) men det skulle innebära att R är otroligt snävt definierat och något som långt över hälften av svenskarna inte uppnår. Jag menar, det finns länder där det är olagligt att vara homosexuell eller att ha sex som ogift, det finns länder utan yttrandefrihet osv. Så det tror jag inte att RMP-förespråkarna menar i speciellt hög grad. Nej, jag tror som sagt att de slarvigt utgår ifrån att deras egen moral är universell, att allt de själva gör är rätt, och att ingen annan kan se det på något annat sätt.

    På samma sätt är det med P. Det finns hederskulturer där vad din syster gör påverkar både din och hela släktens heder. För de människorna lär din systers agerande ingå i din P. Medan de etniska svenskar som använder RMP-argumentet kanske är mer individualistiskt inriktade och utgår ifrån att P alltid är avgränsat till en viss individ (vilket inte stämmer här heller, eftersom den som känner en kriminell lätt blir misstänkt själv).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.