Anteckningar om välfärdsmått 4 – Sten Johansson, indikatorrörelsen och Poppersk ingenjörskonst

Hur har man mätt den svenska välfärden? En nyckel till att förstå detta återfinns hos sociologen och professorn i välfärdsforskning Sten Johanssons arbeten på sjuttiotalet. Johansson ledde den första Levnadsnivåundersökningen som skulle exporteras till de övriga skandinaviska länderna och han var verksam vid det mycket inflytelserika Institutet för socialforskning (SOFI). Internationellt så lanserades denna forskning även som The Scandinavian Model of Welfare Research.

Sten Johanssons artikel i Acta Sociologica från 1973 1 innehåller några intressanta kopplingar mot den under sjuttiotalet framväxande indikatorrörelsen, den ”skandinaviska modellen” för välfärdsforskning och den Popperska demokratiska sociala ingenjörskonsten.

Johansson skriver att hans Levnadsnivåundersökning ansluter sig till  ”the (now) international ”social indicator movement”, if that is understood as a push for improved and more relevant social statistics”
(Johansson 1973: 212). Dels på grund av samma strävan att hitta nya mått på välfärd som hos indikatorrörelsen och dels med samma ambition att skapa långa tidsserier som kan fungera som indikatorer på att politiken rör sig i rätt riktning. Han delar även kritiken mot BNP som mått på välfärd:

“A corollary of this in our interpretation is that a unitary measure of welfare, a GWP 2, is rejected in favor of separate indicators to be assigned relative weights through the political process.“ (Johansson 1973: 212)

Johansson avvisar alltså BNP-måttet redan 1973, ett år innan tidskriften Social Indicators Research hade lanserats. Han avvisar även tydligt de subjektiva måtten, som kommer att bli framträdande i den internationella forskningen, framförallt med amerikanska influenser.

“Subjective satisfaction data would function as continuous pseudo-plebiscites in themselves while subjective perception data on resources (not to speak of objective data) can only function as a basis for interest articulation and aggregation for political parties, trade unions and other interest organizations. Subjective satisfaction data would simulate the function of interest articulation of the democratic process in a way that is rather controversial.”(Johansson 1973: 213)

Argumentet återkommer: subjektiva mått blir problematiska ur ett demokratisk perspektiv. Den politiska processen riskerar att gå vilse i forskning som mäter livstillfredsställelse, lycka och subjektivt välbefinnande eftersom det inte finns några konkreta åtgärder som kan sättas in. Dels vet vi inte med samma exakthet vad som gör människor tillfreds med sina liv, inte i jämförelse med hur vi kan påvisa bättre bostäder, ökad hälsa osv. Men det är också riskabelt att lockas av frestelsen att avstå från politiska åtgärder om människor visar sig vara nöjda med livet trots obefintliga förbättringar på en objektiv nivå, eller rent av försämringar.

Denna syn är förhållandevis kompatibel med Poppers syn på en stegvis och demokratisk social ingenjörskonst och Johansson skriver med hänvisning till detta perspektiv att  ”[the]interpretation of the level of living concept is its ”piece-meal” nature, when it comes to generating a consensus on the value problems involved in selecting indicators.” (Johansson 1973: 213)

På så sätt öppnar Johansson för att indikatorerna måste vara falsifierbara. Vi ska mäta välfärd på ett sådant sätt att vi kan gradvis förbättra samhället och samtidigt ska själva sättet vi mäter på även det kunna förfinas.

Detta är ibland enklare sagt än gjort eftersom enkätstudier måste vara ”konserverande” för att kunna uppnå långa tidsserier. Allt detta blir tydligare när vi sedan skruvar fram tiden till 2015, eftersom samma argument och liknande mått återkommer med full styrka.

Notes:

  1. Johansson, Sten 1973 The Level of Living Survey: A Presentation. Acta Sociologica 16(3): 211–219
  2. Gross World Product

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.