AIME 9: REL, del 1.

Kapitel 11 börjar kring den trehundrade sidan och handlar om religion [REL] som existensmodus. Inte som institution, utan existensmodus. Denna distinktion blir viktigare i del tre, eftersom här introduceras de modi som skapar kollektiviteter, och de kommer då att ha samma namn som de Moderna Institutionerna (LAW, POLitics, RELigion, etc.). Men, innan missförstånden anhopar sig kan det vara dags för ett förtydligande: REL handlar inte om påven, svenska kyrkan eller Livets ord. REL är något som skapar skillnad (alteration), som skapar existens på ett speciellt vis.

Eftersom jag är ganska dåligt bevandrad i detta område blir det nog en till bloggpost om detta modus. Varning utfärdas även för väldigt långa blockcitat, jag var tvungen att läsa väldigt långsamt och exegetiskt.

Kapitlet börjar med en begreppsmanöver som känns igen från tidigare Latour:

By using the term collective, as we have done up to now, instead of speaking of “culture,” “society,” or “civilization,” we have already been able to emphasize the operation of gathering or composing, while simultaneously stressing the heterogeneity of the beings thus assembled. Let us recall that what allows networks [NET] to unfold is precisely the fact that they follow associations, whatever these may be. “The social,” in actor-network theory, does not define a material different from the rest, but rather a weaving of threads whose origins are necessarily varied. (296)

Detta blickar givetvis tillbaka till föregående kapitlel, och så här i retrospekt ter det ju sig minst sagt märkligt att exempelvis tala om att teknolgier [TEC] skulle vara både ”sociala” och ”materiella”. Men att repetera detta är kanske att blåsa såpbubblor genom ett redan öppet fönster. De kommande kapitlen mejslar dock fram detta argument ännu mera sofistikerat, kanske är det det som är poängen med del tre.

Åter till [REL], och varför det är icke-produktivt att utgå från ”institutionen religion”, även om denna institution låter oss förstå och avgränsa den religiösa praktikens gränser:

Precisely because institutional religion was hegemonic for so long; because it took on responsibility for all domains — politics, morality, art, the cosmos, law, even the economy; because it believed it could extend itself to the entire planet as a universal form of ”the religious”: for all these reasons, it has never been able to make concessions at the right moment to preserve the contrast, the only contrast, that it should have been intent on instituting. (298)

Religionen så som den var arrangerad före modernitetens genombrott var en institution som svalde allt som kom dess väg. Men från och med den vetenskapliga revolutionen och framåt ”renade” och utkristalliserade de Moderna nya domäner som separata och väsensskilda. Vetenskaperna på ena sidan, religionen på den andra. De fick aldrig blandas samman, helst inte röra varandra alls. Men vad är det för kontrast som Latour menar riskerar att gå förlorad i dagens tillstånd, när Moderniseringsfronten håller på att kollapsa?

Latour menar att [REL] primärt skapar ”personer”:

Nothing prevents us now from recognizing other beings bearing other layers of subjectivity that are no longer characterized as capable of fabricating or possessing, but as capable of saving characters by transforming them into persons. These beings have the peculiar characteristic of bringing persons from remoteness to proximity, from death to life. Let us say, to use more direct language, that these words resuscitate those to whom they are addressed — in the etymological sense, that is, they arouse them anew, get them moving again. (303)

REL är det modus som frälser och skapar personer, det är de varelser som tar dessa personer från det avlägsna till det nära, och därmed ger liv.

[REL] är dock ett instabilt modus, eftersom det måste repeteras konstant:


And this is fitting, because religion is reprise par excellence, the ceaseless renewal of speech by speech itself. This is its own enlightenment: it starts over, it begins again, it goes back to the starting point time after time, it repeats itself, it improvises, it innovates: moreover, it never stops describing itself, self-reflexively, as Word. (306)

Här kommer man ju genast att tänka på den moderna hermeneutiken – det konstanta omtolkandet. ”Ordet” måste hela tiden ”startas om” inom REL, ”Why does speech always have to be renewed? Well, because this Logos cannot rely on any substance to ensure continuity in being. (306)”. Det saknas substans i detta modus, men på grund av att vi hela tiden repeterar och förskjuter ordet genom den religiösa praktiken, får det ändå en utvecklingslinje. Vad menas egentligen med detta?

Especially because their demands are very specific. Indeed, nowhere in the specifications of religious beings do we find an obligation to imitate the type of persistence manifested by tables [TEC] or cats [REP]. Like the beings of metamorphosis, religious beings belong to a genre “susceptible to being turned on and off.” With one difference: if they appear — and our cities and countrysides are still dotted with sanctuaries erected to harbor the emotions these apparitions have aroused — they disappear even more surely. (308-309)

TEC och REP har ju, som tidigare påpekats, en varaktighet. Men en kyrka [TEC] skall inte blandas ihop med REL. Kyrkan kan bevara sig själv även om det inte finns några religiösa utövare kvar (tills taket rasar in och vi till slut får en arkeologisk kyrka). REL måste däremot slås av och på, tolkas och omtolkas. Men, en viktig skillnad (som är ganska kryptisk): ”Another difference from metamorphoses: with religious beings, the initiative comes from them, and we are indeed the ones they are targeting. (309)”. REL tar initiativet. REL tar initiativet till att frälsa oss och göra oss till personer.

Detta leder i sin tur till begreppet Gud, som i Latours tolkning på något sätt är både sekulärt och kristet samtidigt (jag tror inte att dessa två positioner erkänns av Latour dock). Långt men klargörande citat:

“God” is to this network what objectivity is to chains of reference, the law to legal passages [LAW], persistence to the beings of reproduction [REP]. “God” is the name given to what circulates within this procession, if, and only if, all the rest of the betrayals, translations, fidelities, inventions are in place. In this sense, it is true, “God” has no special privilege, is not located in addition to or beyond other beings [REL · NET]. “God” has nothing with which to judge them. And this is indeed indicated by the very movement of the Trinity, which has been turned into an unfathomable mystery, a quiz for mad metaphysicians, whereas it only indicates with admirable precision the trajectory of successive reinterpretations of beings sensitive to the Word, to the way of speaking: God, taken up again by Jesus, again by the Spirit, again by the Church — and perhaps lost by the Church. Hard to be more explicit. Hard to be simpler. (315)

Gud är alltså ”det som görs”. Gud motsvarar objektivitet i REF, varaktighet i REP. Gud är vad som produceras i konstellationen [REL · NET]. Jag blir inte helt klar i huvudet av detta, men jag tänker att man kanske kan tänka så här: objektivitet är det som skapas av vetenskaperna [REF · NET], men detta gör inte att vi på förhand kan definiera vetenskaperna som Objektiva (med stort O, [REF · DC] ), utan vi måste se till praktikerna.

Samma argument: Gud är det som uppstår i den religiösa praktiken [REL · NET], dvs. Gud är inte det som bildar axiom utan att vi behöver anstränga oss [REL · DC]. Här bryter Latour definitivt med upplysningsfilosofer som Descartes och Spinoza (som vi kan beskylla för [REL · DC]). Men, det gör inte heller Latour helt sekulär. En tolkning skulle nämligen vara ”Gud finns bara för att vi människor (praktiserar) tror på honom” (REF · DC, fast som negation). Detta argument, populärt bland arroganta humanister, är ju antropocentriskt och en ”social förklaring”.

Jag är fortfarande inte helt med på noterna. Fortsättning följer (förhoppningsvis).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.