AIME 6: Kapitel 3: Korsningen REP REF

Jag fortsätter att läsa (om) baklänges i AIME. Denna gång tänkte jag skriva lite om korsningen mellan reproduktion [REP] och referens [REF]. Dessa båda modi är nödvändiga för att vi ska få den kunskapsform som de Moderna människorna värderar allra högst: den vetenskapliga.

Jag tänker gå selektivt in i ett par passager i boken och kapitlet, som utmärker sig för att behandla ett problem som Latour tidigare har skrivit om på en en mängd andra ställen, men som nu presenteras på ett annorlunda sätt.

Problemet handlar om en paradox hos de Moderna:

/../ the assurance that scientific results do not depend on the humans who nevertheless produce these results at great cost. (71)

Vi har alltså det klassiska problemet med korrespondens (mellan världen och påståenden om världen), eller annorlunda uttryckt: ett glapp mellan ”vetenskapsteori” (theory of Science) och ”vetenskapernas praktiker” (practices of science). Frågan är, antropologiskt sett, vad är det som gör att de Moderna kan skapa kunskap om något som inte är beroende av människor, samtidigt som dessa människor producerar kunskaperna till en hög kostnad?. Vad är det som gör det möjligt för de moderna att hitta galaxer ljusår borta, som inte är beroende av vår uppmärksamhet, samtidigt som det krävs enorma resurser för att mobilisera alla de verksamheter som möjliggör denna kunskap från första början?

Det är lika bra att gå rakt på Latours svar:

Let us thus use [REP], for reproduction (stressing the “re” of re-production), as the name for the mode of existence through which any entity whatsoever crosses through the hiatus of its repetition, thus defining from stage to stage a particular trajectory, with the whole obeying particularly demanding felicity conditions: to be or no longer to be! Next—no surprise—let us note [REF], for reference, the establishment of chains defined by the hiatus between two forms of different natures and whose felicity condition consists in the discovery of a constant that is maintained across these successive abysses, tracing a different form of trajectory that makes it possible to make remote beings accessible by paving the trajectory with the two-way movement of immutable mobiles. (91-92)

Det måste finnas reproduktion i form av repetition för att vi få en stabil existens av något slag. Galaxen måste fortsätta att vara, Hubbleteleskopet måste undvika att kollapsa helt plötsligt, radiolänken på teleskopet får inte rasa samman och forskarna på jorden måste fortsätta sin existens. Reproduktion är den tillfälliga stabilitet (från miljarder år hos galaxer, till de tillfälliga åren med forskningsfinansiering för ett forskarteam) som krävs för att en referenskedja [REF] skall kunna bildas.

För att vi ska kunna säga något om galaxerna måste informationen göras till inskriptioner, alltså någon form av visualisering som är begriplig för oss, så att vi kan klassificera observationerna (ibland går det inte med datorer så då måste vi hitta mängder av människor). Det är först när allt är på plats som vi kan nå de fjärran entiteterna (remote entities), i detta fall galaxer. Men det kan lika gärna handla om DNA-spiralerna i ett röntgenmikroskop, de är lika ”fjärran” som stjärnorna.

När allting har fallit på plats, och endast då, får vi en ”immutable mobile”: ”once everything is working without a hitch, we can say about correspondence what we would say about natural gas, or WiFi: “Reference on every floor.””(77) Det är då som vi kan lägga ut bilden på Carinae-nebulosan (ovan) och börja analysera den som vetenskaplig kunskap. Den är en immutable mobile, eftersom hela referenskedjan är intakt, byggd att fungera, reparerad, uppdaterad, internaliserad, analyserad etc. Vi har referens!

Tack vare dessa referenskedjor och immutable mobiles kan vi resa fantastiskt långt med våra vetenskaper:

Displacing the viewpoint is something at which chains of reference excel: the theory of relativity allows a cosmologist to circulate among the galaxies without leaving her little office in the Paris Observatory, as surely as I know where I am in the Vercors thanks to the topographic map. In this sense, scientific knowledge is indeed limitless. (84)

Utan att lyfta blicken från penna och papper kan jag sätta mig och räkna på ljusets krökning vid ett stort gravitationsfält. Jag kan sedan få mina beräkningar granskade av någon annan, som inte heller hen lyfter blicken mot stjärnorna för att ”kolla efter” (det går ju inte ens). Tack vare att referenskedjan går nästan hundra år tillbaka är ekvationerna med ljusets konstanta hastighet i alla riktningar och dess krökning stabila nog att omsvepa mig i en betryggande eter av referens.

Se även: Skillnaden mellan [FIC] och [REF].

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.