AIME 3: Korsningen mellan NET och PRE: ontologisk pluralism

Efter att ha skrivit lite om existensmodina [TEC] och [FIC] känns det som nödvändigt att gå bakåt i boken och introducera korsningen mellan nätverk [NET] och prepositioner [PRE].

Ordningen och den eventuella hierarkin mellan olika existensmodi är inte helt utskriven i Latours bok. Givet är dock att NET och PRE är mera grundläggande än [TEC] och [FIC], vilka i sin tur är mera grundläggande än de sista modina i boken, ex. ORGanisation och POLitik (som är av väldigt sent datum i de modernas historia). ”The [NET * PRE] crossing is rather special, since it is the one that authorizes the etiner inquiry” (63).

Här är en bild på alla existensmodi. Som ni ser har jag gjort en preliminär indelning, där jag menar att NET, PRE och DC hänger ihop.

Om det är något som man genast känner igen i AIME, är det [NET], nätverken som sätt att existera, som ju utgör grunden i aktör-nätverksteorin, som ju blivit så populär att den blivit normalvetenskap lite varstans. Nätverk behöver kanske inte introduceras just här, men det som Latour betonar speciellt är nätverkens ihållande effekt: de upprätthåller ständiga associationskedjor som i sin tur låter oss korsa och ta oss runt de moderna domänernas hegemoni över tanken. Sedan We have never been modern explikerades problemen med att moderniteten har dragit skarpa gränser mellan domäner; Vetenskapen, Religionen, Juridiken, Samhället, Naturen, Ekonomin – alla dessa domäner renodlades fram och gjordes uteslutande; att blanda in religion i vetenskapen blev absolut förbjudet, och ansågs hota domänernas integritet.

Men, problemet är att så fort man vände blicken från modernitetens containervärldsbild och började se på vad som egentligen gjordes, kollapsade domänerna. Om man gick in i ett vetenskapligt laboratorium, upptäckte man genast att det pågick förhandlingar om ekonomi [ATT*ORG*MOR], strider om juridiska patent [LAW], möten om sociala organisationsprinciper [ORG], reparationer av teknologiska instrument [TEC], utöver produktionen av vetenskaplig kunskap [REF].

Denna irreduktionism som vi stöter på, så fort vi tar oss in och undersöker vad som händer inne i någon av de Modernas domäner, kallar Latour för [NET]. Näraliggande begrepp som har samma syfte: rhizome/assemblage (Deleuze & Guattari), dispositiv/episteme (Foucault). Irreduktionism är bekvämt, för det löser problemet med att vi hela tiden har att göra med totalt väsensskilda aktörer så fort vi analyserar något.

Det stora stillahavssopområdet (ovan) består inte bara av plast som flyter omkring i en subtropisk virvel och sakta bryts ned till giftiga polymerer. Sopområdet är lika mycket våra konsumtionsvanor, som aktualiseras varje gång vi går till Konsum. Sopområdet är lika mycket regleringen av plast i ett parlament i Washington eller Bryssel, som det är en budgetteknisk fråga för kustkommuner som överväger om de ska skicka ut anställda som plockar upp skräp från strandområdena. Sopområdet, denna gigantiska virvel som hotar vårt enda jordklot, är alla dessa saker samtidigt, och kan endast begripas irreduktivt (som motsats till reduktionism; ”sopområdet har egentligen med X att göra”).

Stillahavssopområdet och Fukushima-reaktorerna är länkade till varandra genom [NET].

Så långt så väl. Vi har dock ett problem. Vi kan se hur ett nätverk byggs, starkare och svagare, mindre och större. Järnvägsnätverket ser jag ut genom mitt fönster, wifi-nätverket täcker min dator, banktransaktionsnätverket fungerar när jag drar mitt kreditkort på Konsum. Men, inuti dessa tre nätverk cirkulerar helt olika saker: tåg, passagerare, elektroner, krediter, binära dataströmmar, fakturor osv. Men [NET] låter oss bara kartlägga. Om vi vill säga något om nätverkets värde (value) måste vi först veta i vilken tonart (interpretive key) vi ska tolka värde utifrån. En ”bra tågresa” bedömer vi utefter vissa specifika kriterier: punktlighet, pris, service etc. En bra wifi-anslutning har vi helt andra sätt att värdera: Mbit/s, upptid, strömförbrukning. De olika ”sätt” som nätverk skiljer sig åt, kallar Latour för prepositions [PRE].

Ett bra wifi-nätverk är något annat än ett bra tågnät. De har två skilda ontologier. Eftersom det krävs hundratals nätverk för att ta sig igenom en vanlig dag, befinner vi oss i en ontologisk pluralism.

Ett sätt att ta reda på vilket [PRE] som är gällande är att upptäcka kategorimisstag. Dessa uppstår när man bedömer ett annat existensmodus utefter en falsk tolkningstonart. Exempelvis, om vi går in i en kyrka och ber en präst ”bevisa att Gud finns med vetenskapliga metoder” begår vi ett kategorimisstag. Vi använder då [REF] för att bedöma [REL]. Om vi går in i en hovrätt och dömer ett brottsmål utifrån politiska [POL] manövrar, begår vi seriösa misstag. Om jag mäter kvalitén på mitt wifi-nätverk [NET] utefter hur trevlig service jag får av det, skulle en nätverkstekniker skratta åt mig.

Vad ger då detta? Jo, det skapar en första korsning mellan (man vill nu tillägga ”mest grundläggande”) principen om nätverken [NET» som heterogena associationer vilka säkrar hegerogenitet (och den metodologiska irreduktionismen), och därefter den den ontolgoiska pluralismen [PRE], som låter oss tala om olika saker utifrån olika kriterier, tolkningsharmonier.

Detta, menar Latour, skapar inte enbart möjligheter för skarpare analyser (och en bättre ”kritik”), det öppnar även upp för en ny typ av diplomati. Men det får sparas till ett senare inlägg.

Uppdatering: Om ungefär samma saker handlar denna Saimeinariet-post.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.