Acta er för avpolitiseringen av nätpolitiken

Så här en söndag kan det passa att skriva lite översikter över nätpolitiken. Här kommer en problemöversikt och några lösningsförslag.

  1. EU stoppar generiska läkemedel som är i transit genom unionen. Inte nog med att detta just nu riskerar sjuka människors liv, det kommer garanterat att bli värre inom en snar framtid. Förhandlingarna är hemliga och odemokratiska. Beatrice Ask sitter med ett ACTA-koppel kring halsen.
  2. Det börjar röstas om telekompaketet i slutet av mars nere i Bryssel. Det innehåller bland annat ”graduated response”, alltså avstängning och svartilistning från internets. I Frankrike släcks snart stora delar av nätet ned i trådlösa nätverk genom centraliserade spärrfilter.
  3. Datalagringsdirektivet befinner sig ungefär i samma låsta läge. Både S och M vill genomdriva det. Det känns nästan som om de tävlar i vem som kan ropa på längst lagringstider.
  4. Ipred genomdrevs och författare kastar all intellektuell heder för ”moralens skull”. Kom ihåg vilken svensk författare som sade ”Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju”.
  5. Nationella censurfilter införs i konstitutionella demokratier, exempelvis Australien (se wikileaks). Argumentet är i huvudsak barnporr, trots att alla nog vet att listor och övervakning bara skapar smartare sätt att gömma sig och försvåra för polisen.

Det är uppenbart att dessa initiativ har en bismak av diktaturer. I Tyskland görs femtonhundra förfrågningar om året i datalagringsarkiven, i Storbritannien en halv miljonDessutom jobbar de med Crimint-registret för att registrera journalister och aktivister. Vem behöver SigInt när man kan ha CrimInt? – På så sätt är datalagringsdirektivet värre än FRA-lagen. Det krävs inte mycket för att den ska användas till systematiskt polisarbete, och därmed trampa över till att styra och kontrollera småbrottslighet. Kanske får Säpo nu det verktyg de förlorade när FRA fick ett hål i skrovet?

Dessa frågor är utom räckhåll om man vill rösta höger eller vänster i nästa val. De finns inte på den traditionella politiska kartan. Piratpartiet är det enda parti som systematiskt belyser alla dessa frågor på ett vettigt sätt och som har förstått konsekvenserna av att vi just nu, under en oerhört kort tid i historien, kastrerar nätet lika snabbt som det uppfanns.

Hur går då man vidare utan att drabbas av frustration? Att gömma sig i ett fetkrypterat OneSwarm-darknet är en lösning, att sluta använda nätet är en annan. Men de är dåliga lösningar i längden, och genom genompolitiserad teknik riskerar man att avpolitisera den öppna konfrontationen med dessa frågor som common issues to us all.  Här är några förslag som kanske kan lindra effekterna av de ovanstående hemskheterna:

  1. I Tyskland jobbar AK-Vorrat med framgång mot datalagringsdirektivet. De är en Arbetskreis, dvs. en civilsamhällelig bygg-grupp, som jagar datalagringsdirektivet med blåslampa mot en fällande dom i Europadomstolen.
  2. I Frankrike jobbar La Quadrature du Net med att stoppa telekompaketet. De har en grym wiki och många instruktioner om hur man kan påverka Bryssel direkt.
  3. När det gäller Ipred-hyrsnutar kan de kanske stoppas effektivt i domstolar framöver. Vad som krävs är ju att någon överklagar, gärna med ett öppet trådlöst nätverk hemma. Även operatörer kan dra Ipred inför rätta.
  4. Censurfilter kan avslöjas enkelt, bland annat genom att läggas upp på wikileaks. Det borde finnas en marknad för öppna dns-tjänster och vpn-tunnlar som tar oss ut på ett ocensurerat nät.

3 reaktioner till “Acta er för avpolitiseringen av nätpolitiken”

  1. ”Kom ihåg vilken svensk författare som sade ‘Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju'”.

    Nja, det var väl författarens kompis – en musiker – som sade det. Se’n är det i och för sig fortfarande talande att Marklund väljer att ta med det i sin krönika.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.