A tribute to Sarah Connor Chronicles

[följande inlägg innehåller ej spoilers, safe to read]

Det är med stor sorg som jag såg sista avsnittet av Terminator: The Sarah Connor Chronicles. Förutom att det är en fantastiskt bra serie, belyser den även en rad filosofiska och teknologiska problem som jag har skrivit lite om.

Det mest intressanta avsnittet för att behandla problemet med singulariteten är S01E03, med titeln The Turk. Det handlar om en schackdator som ska tävla med andra schackdatorer i en tävling utlyst av det amerikanska militärindustriella komplexet. Problemet är att om denna dator hamnar i fel händer, och kopplas upp mot alla de sensorer som vi omger oss av i form av digitala vägkameror, internet, elsystem och vägnät, så snabbas processen på mot lanseringen av Skynet. Skynet är den distribuerde hjärna som sedan förklarar krig mot människorna, och banar väg för Judgement Day. Förutom att avsnittet kryllar av referenser till kända AI-forskare, presenterar det den tes som Vernor Vinge ställer upp i förhållande till datorers ökande beräkningsförmåga – att de en vacker dag kommer att bli mera intelligenta än oss människor, och att vi kort därefter inte är den starkaste varelsen på jorden.

Problemet med singulariteten avfärdade jag i en artikel i Ord & Bild med titeln Robotar och Krig. Dock blir man ju lite foliehattsvikande av att läsa om EU-sponsrade simulera-hjärna-datorn.

Ett annat problem som ställs upp är Turing/Basshuntertestet. John Connor har ett minst sagt komplicerat förhållande med Cameron, en terminatorrobot som har programmerats om för att skydda John. Det råder aldrig någon tvekan om att Cameron är en bot, men däremot utvecklas en rad människoliknande affekter och relationer mellan dem. Fenomen som förtroende, att-tala-sanning, erotiskt laddat våld, och sentimentala inställningar till döden skapas mellan människan och maskinen, något som inte kan bli annat än rätt.

Den politiska sprängkraften i The Sarah Connor Chronicles är fantastisk! Det militärindustriella komplexet i USA forskar på maskiner och vapen vars uppgift är att döda och lemlästa människor. Den främsta forskningen om artificiell intelligens sker samtidigt där, via bland annat via DARPA.

Relaterat: Bloggserien transaktioner om posthumanismen.

[Obs – ni som kommenterar – vissa ser fortfarande teve-serier på TV-apparater, och då är det inte säkert att de har sett alla avsnitt. Skriv därför inget som kan avslöja hur säsongen slutar. Thx]

4 svar på “A tribute to Sarah Connor Chronicles”

  1. Är serien definitivt yxad? Jag har inte direkt jättestort hopp om en tredje säsong, men jag har inte hört något än.

    Men åååh vilken bra säsongsavslutning. Känns som om de lyckades knyta ihop de flesta lösa trådarna.

  2. Lite nyfiken på slutet är jag dock, och skulle gärna vilja se en säsong 3, eller kanske en film.. Fast filmer på serier brukar tyvärr inte bli så bra, är min uppfattning.

    Sen har vi ju Terminator 4 som kommer 5 Juni i år. Något försök att knyta ihop en eventuellt fortsatt Sarah Conner Chronicles med orginalfilm-serien, hade varit häftigt.

    Redan samma dag som sista avsnittet sändes gjorde jag en snabb google sökning och kolla några fan sites och stödet och intresset för serien verkar vara enormt.

    Sen förstår jag att den amerikanska versionen av Life on Mars inte fick en andra säsong, vilket är tråkigt det också, riktigt genialt ny och fräsch serie, – som TSCC är/var..

  3. För er som gillar singulariteter: Ni har väl sett Star Trek Voyager (sju säsonger). Jag älskar hur det operasjungande hologrammet under flera säsonger blir blivande människa, blir överdrivet människa, blir för perfekt människa, blir för mycket människa, blir överskridande människa (nietzsche), blir teknik, blir alltför teknisk, blir cyborg…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.