A tribute to Grimeton

Teknik/Kultur. Igår startade jag gruppen The Grimeton Radio Station Appreciation Society på Facebook. Grimeton är en unik VLF-radiostation som är den enda i världen som fortfarande fungerar och den ligger utanför Varberg. Givetvis ska jag och mina vänner åka dit när tillfälle ges!

Denna typ av infrastrukturella hubbar, som visserligen blev obsoleta på 1960-talet, var en gång i tiden viktiga för handel, krig och massmedier. Under kriget så gick många av de transtlantiska kablarna sönder, och då blev denna typ av radiosändningar väldigt viktiga för att nå Amerika.

Jag väntar med empirisk-filosofisk analys av Grimeton, utan ska istället uttrycka min längtan i toner och brus. Med hjälp av instrumenten på bilden har jag gjort en låt som är tillägnad denna radiostation. Först en förklaring:

pict0004.jpg

På bilden ser ni en marin VHF-radio av märket Cobra. Den gör hemskt roliga ljud ifrån sig, exempelvis blippande och brus. Till höger står en kinesisk Minolta-kopia vid märket Seagull, med ett mekaniskt kamerahus som klickar vackert. Resten är standard, ett MIDI-klaviatur och en Mac. Med dessa instrument har jag gjort låten Radiobrus – A tribute to Grimeton (mp3). Observera att alla grundljud endast kommer från kameran och radion, därefter bara samplat och in i trummaskinerna och arpeggiatorerna. Inget mästerverk, men gjort med kärlek!

11 reaktioner till “A tribute to Grimeton”

  1. Johan: Ej än. Vi förhandlar genom konsensusordningen. På ”anläggningen” har de i vaga termer sagt att de ska dra igång maskineriet. Detta, och vår förmåga att bestämma ett datum ligger som grund för ett rationellt spikningsdatum för besöket.

    Akademikironi: 5/10 (”bunkern”: 9/10 för att fixa det bisarra)
    Filosofiska rökridåer: 2/10 (om vi jämför detta med ”bunkeranläggningen” där 5/10 var villkoren)

  2. OK, jag är kanske lite korkad men jag förstår inte vad ni diskuterar. 5/10? Betyg?

    Hur som helst – mina akademivänner här i London börjar bli lite rädda för mig, för hela Göteborgsscenen.

    Jag tror att det är det seriösa Deleuze-/DeLandaläsandet, övervakningsexperimenten, och de militära studiebesöken som skrämmer dem.

  3. Karl: Som empiriska filosofer har vi alltid en förförståelse när vi gör våra studiebesök. Bunkern var ju ett exempel där vi konfronterades med ett allvarligt fenomen av massamhälle och förberedelse för totalt krig, även om det är historia idag. För att hantera detta skrämmande faktum anlade vi en distansierande ironisk hållning som gjorde att vi kunde samla information. Den försvann momentärt när vi satte oss i Viggenplanet och upplevde hur vi förvandlades till cyborger, varpå vi återvände till vår analytiska position.

    Jag kan tänka mig att Londonakademikerna tycker att det vi gör är skumt. Men det är viktigt. I Sverige finns (än så länge) en sund distans och en sund icke-respekt för det militära/terrorism/staten. Denna måste vi försvara! Det öppna samhället!

  4. Ja, det är med viss belåtenhet som jag noterat att de känner sig lite skrämda. Egentligen är det dock inte så många av dem som känner på detta vis.. kanske snarare en person som var undrande inför bunkerbilderna. Som vanligt finns det alltås en viss hyperbole, viss overstatement med i sammanhanget 😉

    Men vi måste få köra med lite hyperbole – Jacob och Johan och gänget försöker av någon outgrundlig anledning vidhålla någon slags sans och balans i diskussionen om socialkonstruktivism på 99, our 68.

    Jag uppskattar alltså att du, som jag, kör med overstatement snarare än nyans. Känns bra att få pusta ut här lite… luften känns lite friskare än borta på min blogg.. 😉

  5. En sund icke-respekt för staten? Du menar väl en icke-sund respekt för staten?

    En professor här i huset lär på sina föreläsningar i offentlig politik på A-kursen ha burit en t-shirt med trycket ”I’m from the government, I’m here to help you”, där poängen är att den ironiska poängen (i en USA-kontext) helt går svenska studenter förbi. Klart staten finns där för att hjälpa oss — vad är det som är roligt med det?

    I vilket fall, jag tror Roll on-mannen blir svår att undvika ändå.

  6. Johan: Nja… båda funkar. Vi litar ju på staten och ser den som god, men samtidigt är vi inte rädda för att kritisera den… vi är inte rädda för att bli förföljda om vi säger något obekvämt.

    Karl: Hyperbole är enda vägen. Jag läste evighetstråden (som var hemskt intressant) på din blogg, och inser att debatten om textism och socialkonstruktivism är helt central för mig. Hela mitt vetenskapliga projekt står och väger på mitt antagande om materiell emergens och monism, och den dagen någon sätter labellen ”socialkonstruktivist” på mig eller mina utgångspunkter så säger man i princip ”ogiltig” i mina öron.

    Socialkonstruktivisterna var himla bold nån gång efter -68, men nuförtiden bidrar, främst textism och narrativism, det bara till en förslappning och balkanisering där humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap hålls i separata containrar och alla är jävligt konsensusnöjda. Tyvärr missar man då helt hur världen hänger samman!

  7. Grimeton zip-dippar bara morse på bärvåg vad jag vet, eller klarar den av att bränna ur större frekvenser? Hursomhelst – jag skulle höra se en morse-remix på Radiobrus, och sänd den över till USA på 17 kHz. Eller kanske en morse-dub-version på gamla slagdängan ”das boot” (Klaus Doldinger, helst inte U96, absoult inte dass Booten Anna) – eftersom det väl bara är Leviathan och Günter Prien som ligger på den frekvensen dessa dagar (förutom några Whiskey och Kilo).

    GMY.

  8. Octor: Jag vet inte riktigt vad Grimeton är kapabel till. Jag funderar på att kontakta lite radioamatörer som tar emot dess utsändningar och be dem spela in och skicka till mig. Då skulle man kunna göra en intressant låt.

    Mitt nästa projekt är att göra en låt av en kopieringsmaskin. Dub-tempo kanske passar bra här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.