Vad är en citering? Några spridda anteckningar

Just nu sitter jag och skriver på en artikel som försöker spåra ”citizen science” i vetenskaplig litteratur. Men att bara söka och mäta ger inte tillfredsställande resultat. För att det ska bli meningsfullt att forska scientometriskt, måste man ha teori. Jag tänkte därför lägga ut några anteckningar om vad en citering kan tänkas vara för något.

\\

I min och Gustaf Nelhans artikel om ”lyckovändningen” använder vi oss av en utgångspunkt som formulerades av Henry Small i slutet av 70-talet, som vi försöker förena med Latours mera bekanta teorier från mitten av 80-talet. Manövern är kortfattad och koncis, som ju ofta är fallet i journalartiklar. Vi skriver:

Following Small (1978) we treat cited references as being symbolic, in the sense that they are representing ”experimental findings, methodologies, types of data, metaphysical notions, theoretical statements or equations — or, in general when dealing with citations, any statement which may be taken as characterizing or describing the cited document.” (Small 1978: 329). In other words, when an author cites an article, he or she creates its meaning — this is the symbolic dimension of the citation. But the very act of citing is also performative: statements and scientific findings acquire and change their meaning when they are in the ”hands of later users” (Latour 1987: 59).

Men att gå från Small till Latour så här snabbt är något av en ‘begreppslig krumbukt’ om man ska vara nogräknad. Detta behöver packas upp litegrann. Small rör sig nämligen med en begreppsapparat (från 1978) som lutar sig mot en ”konventionell semiotik” (som numera upplevs som aningen förlegad) och talar ofta om symboler, metaforer och metonymier. Tyvärr trasades dessa gamla fina begrepp sönder av postmodernistiska teoretiker under 80-talet, men man kan bortse från dessa snedsteg. Small menade nämligen väldigt konkreta saker.

Så jag tänkte kasta ut några spekulationer för att se om det går att hitta en syntes mellan Small’s syn på citeringar och Latour’s nutida teorier om referens [REF] och Austins performativitet. Diskussionen tar sin utgångspunkt i Nelhans avhandling Citeringens praktiker, framförallt från sidan 130 och framåt, där han presenterar sin ”performativa citeringsteori”. Men här finns också en utförlig diskussion om Latour och citeringar (s. 128ff). Läs dessa matnyttiga stycken för att få grunderna förklarade från början.

\\

Small menade att när forskare citerar andra forskare så skapas ‘symboler’. Dels på en ‘metonymisk’ nivå, alltså i formen av att vi anger författarnamn, årtal, sidor, förlag etc. (eller en hyperlänk), och dels på en ‘metaforisk’ nivå eftersom vi med en citering betecknar ett större innehåll, alltså ett forskningsresultat, en metod, data, eller teorier. Men, Small stannar inte där, utan menar att det är i denna citeringspraktik som en artikel får sin egentliga betydelse. Ett forskningsresultat blir bara meningsfullt om det används av någon annan, en teori får sin mening av att andra teoretiker diskuterar den, en metod blir fungerande bara av att den brukas av andra. För att ge ett exempel: den symboliska dimensionen av en artikel som jag och Karl Palmås skrev för några år sedan utgörs av de tio citeringar som den har fått. Den manifesta nivån (innehållet i artikeln) får sin betydelse, alltså sina kvalitéer, först när andra skapar den symboliska nivån (där citeringar är en av flera sätt att studera denna nivå). The fate of facts and machines is in later users’ hands; their qualities are thus a consequence, not a cause, of a collective action.

Small uttrycker det som:

Referencing viewed in this way is a labelling process. The language pointed to by the footnote number labels or characterizes the document cited – or, in other words, constitutes the author’s interpretation of the cited work. In citing a document an author is creating its meaning, and this, I will argue, is a process of symbol making. (328)

Citeringen är alltså i grund och botten en ”kvalitativ” händelse, som i nästa led kan ”kvantifieras”. Tyvärr har citeringsanalys kommit att associeras med ”new public management” och viljan att ”räkna” forskares citeringar för att ”mäta” ”prestationer” (ursäkta alla citattecken). Men dettta är en sentida valueringspraktik som har exkluderat ett kritiskt och tänkande perspektivsom är nödvändigt för att studera citeringsnätverk.

Men det finns även ett annat problem. Det är nämligen lätt att luras in i en ”individualistisk idealism” när man arbetar med Smalls ålderdomliga begrepp. Small försöker råda bot på detta genom att förtydliga:

I also follow Leach in regarding an ’idea’ in its written form in a scientific paper as an imperfect ‘copy of an original’ which resides in the mind of an individual. In the case of ’standard symbols’. the ’idea’ is the product of a dialogue and selection process on the part of many individuals over a period of time. It follows that any single actor’s utterance cannot be used to reconstruct the ‘standard symbol': we can achieve this only by aggregating many utterances. One of the hypotheses to be explored in this paper is that a scientist carries with him a repertoire of such collective concepts and their corresponding document-symbols. These are his tools-of-the-trade, and provide the conceptual and methodological framework for his work. (329)

Tyvärr blir det svårt att behålla begreppen idea/symbol/mind/individual/collective utan att lockas in i en ”alltför mänsklig” dualism, som visserligen är populär bland sociologer, men som ändå alltid faller tillbaka i vanföreställningen om ”individen som tänker”.

Individer tänker inte. Bara nätverk kan tänka.

Den avgörande skillnaden mellan Small och Latour är att den senare för in ett tydligare ”social dimension” (social i den ”latourianska” betydelsen). Att citera handlader inte bara om att ge erkännande till andra forskares gärningar (så som Robert Merton tänkte sig) utan citeringspraktiken kan också, via Latour, ses som ”uttryck för att forskare gör sig inskrivningsbara i ett citeringsnätverk.” (Nelhans, 135)

Denna ”inskrivningsbarhet är central för Latour, som i Science in Action (1987) presenterar en mera nätverksorienterad citeringsteori (som jag snart ska visa är kompatibel med Small).

Nelhans skriver:

När Latour i Science in Action återvände till den vetenskapliga litteraturen som ämne var citeringens roll nedtonad till förmån för den vetenskapliga textens roll i forskarpraktiken. Den vetenskapliga litteraturen beskrevs som ett retoriskt verktyg i händerna på forskare som ville övertyga sina kollegor om sina forskningsröns trovärdighet. Samtidigt hävdade Latour att hans resonemang kunde reduceras till en mening som uttryckte ”the status of a statement depends on later statements” (Latour 1987, 27). På den vetenskapliga praktikens nivå kunde detta relationella framställningssätt uttolkas som att en text inte enbart får sin betydelse genom sitt textmässiga innehåll, utan även på det sätt den i framtiden kommer att refereras. (129)

Att analysera citeringar är alltså ett sätt att analysera mening. Men inte egentligen på en symbolisk nivå, utan strikt kollektivt. Citeringsanalys är ingen litteraturvetenskap – relationen mellan författare och text är en torftig kvarleva av romantisk genikult – utan en analys som undersöker kollektiva kunskapsprocesser och hur dessa, i nästa led, förändrar samhället. Samma metod skulle dock fungera för litteraturvetenskaperna; även fiktioner ”citeras” och skapar förutsättningarna för vilka idéer vi kan ”ladda ned” till vårt tänkande – givet att vi gjorde sådana händelser spårbara bortom hermeneutikens icke-precisa metoder.

Men så har det ju hänt saker sedan Science in Action skrevs.

Detta leder oss till Latours Modes of Existence och en av de mest centrala styckena i hela boken. Det vill säga passagen som beskriver korsningen mellan fiktioner [FIC] och referens [REF]. Ett längre citat är ett måste (ursäkta upprepningen från en tidigare post):

On one side, of course, no chain of reference can be established without a narrative populated by beings who can come only from fiction. How can we speak about remote galaxies, particles of matter, upheavals of mountains, valleys, viruses, DNA, or ribosomes without having at our disposal characters apt to undergo such adventures? They are all beings of paper and words, which have to be launched through the world like so many carrier pigeons. Every scientific article, every story of an expedition, every investigation is populated with stories experienced by these beings who always seem to have sprung from the unbridled imagination of their authors, and who go through tests alongside which so-called adventure movies seem entirely lacking in suspense. As Deleuze and Guattari saw, no science is possible, and especially no abstract science, unless the world is populated by these little beings capable of going everywhere, of seeing and submitting to the most terrible trials, in place of the researcher trapped in her body and immobilized in her laboratory. It is these delegates that we have trusted, since the seventeenth century, to go off and travel everywhere. (Latour 2013, p. 250–251)

Om vi överför detta till citeringar får vi mycket bättre begrepp än ”symboler”. Vetenskapliga artiklar hela tiden arbeta med fiktioner (oftast i formen av begrepp och teorier) för att kunna sammanväva den specifika formen av referenskedjor som är typiska för vetenskaplig kunskap. Fiktionerna måste finnas för att vi ska kunna ”resa” till främmande galaxer, till atomer som vi inte kan se eller DNA-spiraler som vi bara inderekt kan mäta (ibland kallas detta för ”abstraktioner”, men det är missvisande, det finns inget mera konkret. När någon skriver att ”detta är en abstrakt teori” är det oftast ett sätt att dölja att det inte finns någon referens, REF).

När jag citerar en artikeln ”hämtar” jag hem flera olika saker till den artikel jag skriver. Låt säga att jag är intresserad hur hajen Alopias pelagicus jagar sardiner med sina stjärtfenor utanför den fillipinska kusten (jag låtsas vara Olivier et al.). För att skriva denna artikel måste jag dels hämta hem tidigare forskning om andra hajar. Men jag måste också använda mig av begrepp som kan ”hämta” hem helt nödvändiga distinktioner: taxa, kinematik, hydrodynamik osv.

Först när jag har ”laddat ned” från tidigare forskares artiklar de nödvändiga referenskedjorna (som ju delvis består av ”fiktioner”), så kan jag hämta hem från havet och hajarna en mängd inskriptioner infoga dessa i artikeln. På så sätt har jag skapat både referenskedjor till andra forskare och till hajarna i havet.
journal.pone.0067380.g002

Men det är först när hajstudien sedan refereras till som den får sin egentliga mening. Huruvida forskningen om hajarnas fenor och jakten på sardiner är värdefull, korrekt, intressant eller felaktig avgörs av nästa ”generation” användare.

Om jag, å andra sidan, skulle vilja motbevisa Oliver et al., måste jag arbeta på två fronter. Dels måste jag gå igenom deras referenslista och hitta citeringar till forskning som är felaktig på något sätt. Men, framförallt måste jag hämta hem andra videofilmer, rita nya diagram, mäta fenornas hastigheter på nytt osv. Det är detta som gör vetenskapliga artiklar så rika. De har ”täckning” över ett gigantiskt nätverk, som består både av vetenskaplig litteratur, fiktioner och referens till hajars fenor i Stilla havet som forskarna fick jaga med båtar, dykutrustning och kameror.

Flattr this!

Lyckovändningen?

FIGURE 4

För några veckor sedan publicerades min och Gustaf Nelhans artikel The happiness turn? Mapping the emergence of “happiness studies” using cited references i tidskriften Scientometrics. För att läsa originalartikeln måste man befinna sig bakom betalvägg, men man kan även ladda ned en postprint-version på antingen Researchgate eller (för den som vill slippa facebookifieringen) på en hederlig server. Det är i princip samma version som originalartikeln, förutom att sidnumren inte stämmer.

Artikeln är baserad på 25 tusen publikationer hämtade från Web of Science. Vi har lagt upp alla visualiseringar i högupplöst format på ett eget arkiv. Dessutom finns all originaldata fritt tillgänglig (och för evigheten bevarade) hos Svensk Nationell Datatjänst (DOI-nummer 10.5878/002633). Man kan alltså reproducera våra resultat. Eller så kan man använda datamängderna till att producera nya resultat.

Våra resultat visar att lyckoforskningen tog sitt avstamp (i scientometriska mått) i 1960-talets gerontologi och familjeforskning. Den inkorporerades sedan i sociala indikatorsforskningen under 70-talet och vandrade sedan till socialpsykologi och personlighetsforskning. Under 90-talet breddas lyckoforskningen avsevärt och började leta sig in i medicinsk och klinisk forskning. Vid millennieskiftet sker ett kvantitativt genombrott och under 00-talet fullkomligen exploderar lyckoforskningen, samtidigt som den letar sig in i ekonomi och specialiserade vetenskaper. Vi använder dessa resultat sedan för att diskutera bland annat Sara Ahmeds tes om ”the happiness turn”, som vi nyanserar en smula.

Och mycket mer.

Flattr this!

Instabila installationer av Manylines och Hyphe

I anslutning till de föregående inläggen om Manylines och Hyphe tänkte jag att jag på prov släpper ut tjänsterna på internet.

Ni får gärna testa mina installationer på följande adresser:

Observera att det rör sig om mycket tidig mjukvara (version 0.1) som har utvecklats av Médialab Sciences Po. Så använd inte dessa tjänster till något seriöst. Spara ned ofta och räkna med att det kommer att krascha. Även rent hårdvarumässigt finns det begränsningar. Jag kör allt på en överbliven eee-pc minilaptop under Ubuntu Linux. Detta förklarar att det troligtvis går ganska segt när ni använder Hyphe.

Kommentera gärna om det inte funkar.

Uppdatering:

Jag uppgraderade Hyphe till version 0.2. Observera att för att få den senaste versionen måste man klona via git istället för att ladda ned .zip-filen. På Ubuntu Server 14.04.2 (den senaste versionen) räcker det med följande kommandon för att snabbt installera hela paketet:


git clone git://github.com/medialab/hyphe.git
cd hyphe
./bin/install.sh
./bin/hyphe start

Eventuellt behöver man se över Apache-konfigurationsfilerna för att se att allt funkar mot internet. Eller så ssh-proxar man bara in till maskinen och går till localhost/hyphe, vilket även är smidigt om man kör det hela som en virtuell maskin och bara jobbar lokalt.

Flattr this!

Manylines

Switch to full screen
I have started to experiment with Manylines from Sciences Po. I managed to install it on an Ubuntu server and it is now online here (Note: For testing only, don’t save your work here).

Manylines reads .gefx network files. Once you have uploaded a file, you can zoom in and create snapshots called ”views”. When you have a few views, you can begin writing a ”narrative” to tell a story about the network you are analyzing.

For the purpose of demonstration, I have made a brief presentation of some Web of Science data (above). It’s a small sample of keywords found in articles on ”Citizen Science”.

Flattr this!

Monadologiska undersökningar – Hyphe + Gephi + Sigma.js

Zooma genom att skrolla. Klicka för att aktualisera varje enskild monads nätverk. Se även fullskärmsversion
I mellandagarna har jag experimenterat med några verktyg för datalandskapsforskning/journalistik/aktivism. Detta i syfte att analysera världen med en monadologisk ontologi utifrån Gabriel de Tarde. Här tänkte jag dela med mig av några metodologiska/mjukvarumässiga knep som jag har lärt mig (autodidaktiskt) över många koppar svart te.

För att kunna se datalandskapet för vad det är, måste vi använda oss av några instrument som förstärker och förtydligar den snåriga djungel som uppstår i datamatrisens bördiga jord. Här vandrar en mängd muterade arter och avarter omkring. Men primärt är vi inte intresserade av deras ”essens”, utan istället deras performativitet. Varje nod definieras av sitt nätverk samtidigt som nätverket definierar noderna.

Tack vare internet lämnar nästan alla aktiviteter efter sig digitala spår. Genom att skicka ut spindlar (crawlers) går det att sniffa upp dessa spår och sedan analysera dem. Datalandskapet är fyllt av sådana spår och tack vare att vi lämnar dem efter oss är det enkelt att bevaka och övervaka nätet.

Vi är alla flugor i arachnidernas fiberoptiska fångstapparat.

\\

Médialab vid Sciences Po tillhandahåller ett antal open-sourcade verktyg som utgår från en monadologisk ansats. För att samla in data måste en ha en vettig crawler som kan skrapa och indexera den information en vill åt. Hyphe (github) är en mycket lättanvänd sådan, som tyvärr ännu är i ett tidigt utvecklingsstadium och därför inte helt enkelt att installera 1.

Hyphe tillåter att man genomför en slags ”snöbollscrawling”. I exemplet ovan utgick jag från en populär hemsida bland svenska män, vilket gav följande resultat:

Skärmavbild 2015-01-05 kl. 09.26.56

När man väl har angett en startpunkt, hämtar sedan Hyphe fram de relevanta länkarna till andra noder i nätverket:

Skärmavbild 2015-01-05 kl. 09.31.55

Hyphe sätter sedan igång att crawla alla noder en väljer att inkludera i nätverket. Allt som allt skapade jag detta nätverk på cirka tio minuter, bara för att testa. Men har en mera tid kan en dels bygga ett större nätverk, och dels sortera och klassificera noderna så att en får en tydligare visualisering.

Hela tiden skapar hyphe automatiskt förhandsgranskningar av det nätverk man bygger ihop:

Skärmavbild 2015-01-05 kl. 09.33.52

Sedan är det enklast att exportera resultatet till .gephx-formatet och sedan fortsätta bearbetningen i Gephi.

För att sedan publicera en interaktiv visualisering kan man dels installera ett plugin som exporterar Gephi-nätverk till sigma.js eller installera sigma.js-biblioteket på en webserver och direkt låta det läsa in gephx-filen (om man inte orkar Gephi).

Då blir det lite enklare och roligare att visa upp visualiseringen utan att skapa en massa statiska bilder.

\\

Att kravla och skrapa webben ger givetvis en begränsad mängd data som är av en viss typ. Noderna utgörs av ”web-entiteter” och en web-entitet består sedan av ytterligare nätverk. Tänk <a href=”http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/namn-pa-anonyma-anvandare-knackta/”>alla de som kommenterar på bloggarna och hemsidorna</a> i nätverket! Men för att komma åt den nivån måste en utvidga med att <a href=”http://www.christopherkullenberg.se/monader-sociala-natverk-och-facebookovervakning/”>skrapa exempelvis sociala medier</a>.

Imitationer.

Noder som imiterar andra noder.

Näthatet uppstår

i nätverken.

Notes:

  1. Jag lyckades med att få igång Hyphe på en Debianserver (Debian 7). Dock är installationsskriptet aningen trasigt och måste läsas igenom manuellt för att tillgodose alla dependencies. En måste även lägga till GPG-nycklar manuellt och sedan lyckas klura ut hur Apache2 gör Alias-pekningar. Jag rekommenderar även starkt att en prövar först på en virtuell maskin eller på en maskin som man inte använder till något annat, detta eftersom installationen av scrapy-motorn kommer att ersätta sysvinit, vilket är ganska så risky business. Hör gärna av er till mig om ni kör fast.

Flattr this!

Monadologiska försök att kartlägga nätverk där [POL] korsar [REF] i fallet medborgarvetenskap

Under hösten har jag dykt ned i forskning om medborgarvetenskap i projektet Taking Science To the Crowd. Eftersom projektet är internationellt har jag inte skrivit så mycket om det här, utan istället bloggat på engelska eller lagt tentativa analyser i projektets wiki.

Men ibland kan det vara bra att skriva ut tankarna även på denna blogg. Ofta funderar jag nämligen på hur man skulle kunna navigera sig fram i det mångtydiga fältet Citizen Science med hjälp av nätverksanalyser i det ”datascape”datalandskapet – som uppstår när en börjar följa olika aktörer.

Några utgångspunkter: Medborgarvetenskap skapar vad Latour kallar för referens [REF]. Samtidigt bedrivs medborgarvetenskap ibland av aktivister som söker bilda opinion kring olika sakfrågor. De arbetar alltså med att frambringa politiska cirklar i syfte att skapa politisk representation.

Referens [REF] och representation [POL] är två helt skilda existensmodi. Det förra skapar referenskedjor med hjälp av inskriptioner som mobiliserar världen, vilket leder fram till vetenskapliga publikationer. Det senare skapar tillfälliga autonoma punkter av representation som mobiliserar massorna(s fantomer). Det förra är relativt beständigt, det senare är flyktigt och försvinner så fort det inte mobiliseras.

Det intressanta tycker jag är när dessa två existensformer korsar varandra. Alltså, när politik och aktivism bedrivs med vetenskap och vice versa. Då får vi exempelvis medborgarvetenskap som räddar fisk i Mekongfloden, gör motstånd mot oljebolagen i Louisiana eller tillverkar instrument för att mäta oljespill. Vissa talar till och med om Extreme Citizen Science som en helt ny form av aktivism, utrustad med vetenskapliga metoder snarare än plakat och banderoller.

Men, vad är det som händer egentligen när en bedriver politik med vetenskap och vetenskap med politiska forskningsfrågor? En modernist skulle genast få kalla fötter. En kan ju inte blanda samman vetenskap och politik! Då rasar den objektivitet som präglar riktig forskning. Men även politiken kollapsar; om vi tar ”genvägen” via vetenskapliga fakta får vi en ytterst odemokratisk politik, en teknokrati!

Latour är dock inte speciellt orolig. Det är precis i dessa korsningar, i dessa mellanrum, som det sker intressanta saker.

Korsningarna, tänker jag, borde gå att studera genom analyser av de nätverk som utgör infrastrukturen. Här kommer några ytterst tentativa analyser.

\\

När en följer nätverk finns det ingen given mittpunkt att börja i. För ett tag sedan tog jag utgångspunkt i den publicerade vetenskapliga litteraturen. Då får man en bild av de citeringsnätverk som präglar medborgarforskningen.

Men vetenskapliga publikationer är givetvis bara en sida av de ytterst heterogena nätverk som skapar medborgarforskning. Visualiseringen ovan är en inzoomning på det fält av miljövetenskap/ekologi som dominerar medborgarforskningen. Men en sådan bild döljer alla de projekt som inte publicerar sig i kollegiegranskade tidskrifter.

Så, en kan likaväl börja i en annan ände: ”blogosfären”. Med hjälp av Issuecrawler skrapade jag länkar från 12 meborgarvetenskapsbloggar.

Här ser vi hur samma ekologi/miljövetenskapliga kluster finns representerat i nedre vänstra hörnet. Men vi ser även hur olika medborgarforskningsprojekt hakar in i sociala mediers plattformar (inzoomning nedan) och i viss mån till mera traditionella medier (Guardian, Scientific American, Nature osv.). Men, vi ser även hur det finns starka länkar till olika statliga (amerikanska) institutioner (.gov).

Länken till amerikanska myndigheter och forskningsfinansiärer blir ännu tydligare in en mycket större analys jag gjorde på 522 forskningsprojekts hemsidor. Här ser vi en oerhörd dominans av amerikansk forskningspolitik (pdf för större bild):

Medborgarforskning kostar pengar, även om tusentals människor arbetar gratis med att genomföra observationer och klassifikationer av data. Men det är inte så enkelt att vi kan dra likhetstecken mellan de gröna noderna i nätverken (.gov) och ”kapitalflöden”. Så enkla är aldrig nätverken. Medborgarforskningen befinner sig i korsningen mellan [POL] och [REF]. En länk kan alltså även betyda att forskningsprojekten vänder sig emot en myndighet i syfte att påverka exempelvis ett visst beslut eller myndighetsutövande.

Se även pdf.

Analyserna ovan är bara preliminära och översiktliga. Helheten är alltid mindre än delarna. Nyckeln till att hitta kvalitéer i datalandskapet är att zooma in, länk efter länk. Det är först då som tröskeln blir uppenbar och visar sig empiriskt.

Flattr this!

Egdeworth 1881 om hedonic calculus – hur mäta nytta och lycka och den atomistiska grunden för hedoner

Skärmavbild 2014-12-07 kl. 14.17.48

Artiklar som citerar Edgeworth 1881. Rådata som txt och nätverksfil som gephi.

Häromdagen snubblade jag över Francis Ysidro Edgeworths Mathematical Psychics: An Essay on the Application of Mathematics to the Moral Sciences (1881) 1. Det tycks finnas en outsinlig ström av brittiska utilitarister som under 1800-talet försökte förena matematik med ”moral sciences”, ekonomi med felicific calculus, och att fatta beslut baserat på nytta.

I sammanhanget är det värt att notera att det är från Edgeworth som Torbjörn Tännsjö lånar idén om hedonistiska atomer, eller ”hedoner”. Se bland annat hans bok Hedonistic Utilitarianism 2 och en kritisk recension av Timothy Chappell 3. (Ursäkta paywallänkarna).

Dessutom hänvisar Daniel Kahneman och Robert Sugden 4 till Edgeworth och Bentham som grunden för deras begrepp experienced utility. De förklarar både hur de har hämtat detta begrepp från sitt ursprung 5 och varför detta ursprung ofta glöms bort 6.

\\

Edgeworth var inspirerad av William Stanley Jevons Theory of Political Economy (1871) och inleder sin skrift med en definition av nytta som lyder:

Utility, as Professor Jevons says, has two dimesions, intensity and time. The unit in each dimension is the just perceivable increment. (p. 7)

Intensitet och varaktighet känner vi igen från Benthams usprunliga skala för att mäta lycka.

Men Edgeworth menar att dessa två dimensioner är otillräckliga. Han vill istället införa en tredje dimension. Detta leder till en viktig passage i bokens inledning, och därför kommer det många citat i arkivsyfte för att bringa klarhet i tankeoperationerna.

För det första uppfinner Edgeworth en ”enhet” för vad han kallar ”pleasure-intensity”:

In virtue of what unit is such comparison possible? It is here submitted: Any individual experiencing a unit of pleasure-intensity during a unit of time is to ‘count for one.’ Utility, then, has three dimensions; a mass of utility, ‘lot of pleasure,’ is greater than another when it has more intensity-time-number units. (p. 8)

Nyttan är alltså tredelad. Intensitet av njutning, varaktighet av njutning och ”antalet” njutningar. Det är detta ”antal” som leder vidare till:

Looking back at our triple scale, we find no peculiar difficulty about the third dimension. It is an affair of census. The second dimension is an affair of clockwork; assuming that the distinction here touched, between subjective and objective measure of time, is of minor importance. But the first dimension, where we leave the safe ground of the objective, equating to unity each minimum sensibile presents indeed peculiar difficulties. Atoms of pleasure are not easy to distinguish and I discern; more continuous than sand, more discrete than liquid; as it were nuclei of the just-perceivable, embedded in circumambient semi-consciousness. (p. 8, min fetstil)

Det som skall mätas (census) är alltså njutningsatomerna. Eller, vad Tännsjö senare kom att kalla ”hedoner”. Men för Edgeworth uppstår genast ett problem. Dessa atomer är inte möjliga att räkna, så som vi räknar antalet fingrar på handen. Men följande kryptopoetiska passage argumenterar Edgeworth:

We cannot count the golden sands of life ; we cannot number the ‘innumerable smile'[s] of seas of love; but we seem to be capable of observing that there is here a greater there a less multitude of pleasure-units, mass of happiness; and that is enough. (p. 8-9)

Vad Edgeworth är ute efter är alltså en slags balans som kan avgöra var någonstans det finns fler eller färre ”njutningsenheter”, mer eller mindre ”lyckomassa”. Intressant.

Det finns många fler intressanta saker i Edgeworths bok. Hans atomistiska världsbild bygger mycket på att hans stora förebilder är fysiker. Ofta återkommer han till Maxwell (p. 76-77). Hans förhoppningar är att samhällsvetenskaperna (moral sciences) en dag ska kunna jämföra sig med fysiken och astronomin:

‘Mécanique Sociale’ may one day take her place along with ‘Mécanique Celeste,’ throned each upon the double-sided height of one maximum principle, the supreme pinnacle of moral as of physical science. As the movements of each particle, constrained or loose, in a material cosmos are continually subordinated to one maximum sum-total of accumulated energy, so the movements of each soul, whether selfishly isolated or linked sympathetically, may continually be realsing the maximum energy of pleasure, the Divine love of the universe. (12)

Mécanique Sociale. Political Arithmetic. #fysikavund. Hedonic Calculus. Scientia Felicitas. Felicific Calculus. Många namn för samma strävan.

Notes:

  1. Edgeworth, F. Y. (1881) Mathematical Psychics: An Essay on the Application of Mathematics to the Moral Sciences, C. Keagan Paul & Co.
  2. Tännsjö, Torbjörn (1998) Hedonic Utilitarianism, Edinburgh University Press.
  3. Chappell, Timothy (2001) ”Hedonistic Utilitarianism by Torbjörn Tännsjö”, Mind, Vol 110, No. 439, 864-869.
  4. Kahneman, D. and Sugden R. (2005) ”Experienced Utility as a Standard of Policy Evaluation”, Environmental & Resource Economics, No. 32: 161-181. DOI 10.1007/s10640-005-6032-4.
  5. Decision Utility, Experienced Utility and Contingent Valuation Two different interpretations of the term ‘utility’ have been used in the literature of economics. In its original interpretation, which derives from Bentham, utility is interpreted in hedonistic terms, as a measure of pleasure and pain. In the 19th century, Edgeworth (1881/1967, pp. 98–102) suggested the idea of what he called the ‘hedonimeter’ – an imaginary instrument, analogous with the barometers used in weather-recording stations, which could measure the level of pleasure or pain that an individual was experi- encing at any moment and then plot this as a continuous function of time. The integral under the curve plotted by the hedonimeter would be a measure of the individual’s happiness for a given period. A developing strand in the recent research literature of economics is to try to revive this interpretation of utility as experienced utility. (162)
  6. Why did economics abandon the tradition of Bentham and Edgeworth? There seem to have been multiple reasons. One reason, commonly cited by historians of economics, is that there was a positivist or behaviourist revolution at the beginning of the 20th century. As part of that revolution, economists rejected the subjectivity of experience in favour of the objectivity of observable choices. But a second and very powerful reason came from normative economics. In 20th-century neoclassical welfare economics, the measure of welfare for any given individual is her utility. If utility is interpreted as decision utility and if economic agents are assumed to be rational utility-maximisers, there is no need to worry about whether they are choosing things that they will enjoy consuming.(162)

Flattr this!

Felicific Calculus 1914

Skärmavbild 2014-12-03 kl. 19.38.06
Websters dictionary ligger några år efter.

I min forskning om att mäta lycka letar jag efter första gången som begreppet ”felicific calculus” nämns. Begreppet är centralt som idé för alla som har försökt sig på att mäta lycka på ett eller annat sätt. Men, det är inte helt enkelt att söka sig fram eftersom man får harva en del på 1800-talet i skannade böcker från Archive.org. Men man hittar alltid mer än vad man letar efter, så jag tänkte att jag postar minnesanteckningarna här för den som är intresserad.

Tidigaste referensen jag har, än så länge, är från 1914 (slår mitt förra ”rekord” från 1918):

This seems to be the first use of the now well-known expression ‘moral arithmetic': it does not occur in the Introduction to the Principles of Morals and Legislation. But arithmetical terms, and a ‘felicific calculus’ with elements or dimensions of value, were largely employed in early MSS.; e.g., ‘Observe that the number expressing the Certainty and Propinquity of a pleasure must be a fraction. The limit on the side of menace the maximum being but an unit. … A Pain or Pleasure loses in certainty, upon the single account of its being distant. But this is in a fixed ratio, the same for all pains and pleasures ‘ (MSS. University College, No. 69; cited Halevy, vol. L, p. 300). (C. M.A.) 1

Intressant. Begreppet ”moral arithmetic” och ”hedonic calculus” är mycket mera spritt under artonhundratalet än ”felicific calculus”.

Notes:

  1. Dumont, Étienne (1914) Bentham’s Theory of Legislation, Translated by Charles Milner Atkinson, Vol. 1, London: Oxford University Press, p. 2

Flattr this!

Mera om kopplingen Bentham, lycka och politisk ekonomi

Jag hamnar då och då i trådar som aldrig sinar när man börjar nysta i dem. Så här kommer ytterligare några Benthamanteckningar för arkivet, som jag kanske plockar upp för användning vid ett senare tillfälle.

Michael Quinn skriver i en helt färsk artikel 1 om Benthams lyckomått och relationen till pengar, som jag har nämnt tidigare. Han skriver (och citerar Bentham):

Certainly in the 1770s, before writing IPML 2, Bentham advanced the claim that there was a common metric according to which the values of different pleasures and pains could be measured, and that that metric was constituted by money:

”If then, speaking of the quantity of various pains and pleasure[s] and agreeing in the same propositions concerning them we would annex the same ideas to these propositions, that is if we would understand one another, we must make use of some common measure. The only common measure the nature of things affords is money. How much money would you give to purchase such a pleasure? 5 Pounds and no more. How much money would you give to purchase such another pleasure? 5 pounds and no more. The two pleasures are equal. How much money would you give to purchase immediately such a pleasure? 5 Pounds and no more. How much money would you give to exempt yourself immediately from such a pain? 5 pounds and no more. The pleasure and the pain must be reputed equivalent. 3

Bentham does here prefigure both the notion of willingness to pay, and that of indifference between pleasures, or between combinations of pleasures and pains, as indicative of equality in value, which lie at the heart of contemporary cost-benefit analysis and micro-economics respectively. (p. 77 – 78)

Tesen om att lyckoekonomin är explicitgjord (men inte omsatt i praktiken) redan hos Bentham stärks således.

Ännu djupare går välfärdsekonomen Anoinette Baujard i en artikel från 2009 4. Här skriver Baujard mycket utförligt om de olika överväganden som Bentham gör kring att använda pengar som måttstock. Jag måste återvända till denna text för en djupdykning, men just nu hinner jag bara citera kort:

In other words, appeal to a monetary metric facilitates the realisation of intrapersonal and interpersonal comparisons of utility, necessary for the expression of social judgments. Bentham is therefore able to employ money as the basic datum summarising information on pleasure and pain.

”Now, money, as has been said is the only current and universal means in the hands of the Legislator of producing pleasure. (Bentham U.C. 27.36, reproduced by Goldworth 1979: 12)”

It may be used to infer just policy, or to implement policy. (p. 442-443)

Mycket intressant. Mycket modernt.

 

 

 

 

 

Notes:

  1. Quinn, Michael (2014) ”Bentham on Mensuration: Calculation and Moral Reasoning”, Utilitas, 26, pp 61-104. doi:10.1017/S0953820813000241
  2. Introduction to the Principles of Morals and Legislation
  3. UC xxvii. 36–7 (in Baumgardt, Bentham and the Ethics of Today, p. 561).
  4. Baujard, Antoinette (2009) ”A return to Bentham’s felicific calculus: From moral welfarism to technical non-welfarism”, European Journal of the History of Economic Thought, 16:3, 431-453, DOI: 10.1080/09672560903101294

Flattr this!

Ursprunget till begreppet Felicific calculus

Jag har redan uttryckt en undran om begreppet felicific calculus egentliga ursprung. Efter otaliga sökningar och mailväxlingar med diverse Benthamkännare verkar det som att jag har nått en tillfällig botten.

Bentham själv verkar nämligen inte ha använt sig av detta strömlinjeformade begrepp. Istället lutar det åt att det eventuellt är så att nationalekonomen Wesley C. Mitchell var först ut i en artikel från 1918 1:

Bentham’s way of becoming the Newton of the moral world was to develop the ” felicific calculus.” There are several ex- positions of this calculus in his Works; but the first and most famous version remains the best to quote 2.

”Nature has placed mankind under the governance of two sovereign masters, pain and pleasure. It is for them alone to point out what we ought to do, as well as to determine what we shall do. On the one hand the standardof right and wrong, on the other the chain of causes and effects, are fastened to their throne.”

Hence to know what men will do, to tell what they should do, or to value what they have done, one must be able to measure varying ” lots ” of pleasure or pain. How are such measurements to be made? (p. 164)

Denna lyckokalkyl är intressant främst när den kopplas samman  med mätningar av andra ”värdevariabler”. Men, mer om det senare.

 

Notes:

  1. Mitchell, W., (1918) ”Bentham’s Felicific Calculus”, Political Science Quarterly 33,  161–83.
  2. (Fotnot till Introduction to the Principles of Morals and Legislation)

Flattr this!