L-ordet, igen

Den Kinesiska regimen tycker man att nätet bör kastreras så att befolkningen inte drabbas av ”vulgärt” material, speciellt pornografi. I Sverige funderar IFPI på att följa det Danska fallet och censurera bort The Pirate Bay. Några ropar även efter att den ”farliga” och ”irrationella” ”kristendomen inte tolereras” förrän den kan bevisa rationellt stöd för sina utgångspunkter. För folkets bästa, för bättre vetande och mot det rationella samhället fritt från tankeperversioner av porr och tro.

Pangloss-liberalismens samtid, utropad bland annat av SturmarkLiberati-axeln tycks ibland sammanfalla med apparatchik-liberalismen i vår regering. Men det verkar finnas en viktig skillnad. Då den förra vilar på en slags ideologisk kamphundsretorik med förbud (mot friskolor och kristendom i offentliga sammanhang) och påbud, är den senare snarare ett uttryck för en statsapparatsliknande byråkratisk anti-ideologi.

Som tur är finns det intellektuella mothugg mot dessa sorgsna negativitetstänkare: Tes Antites Protes uppmanar till att vi måste våga lämna fundamenten, och Kalle P bygger bort de platonska essenserna och konstaterar att the L-word inte längre är produktivt som beteckning längre. Dessutom verkar det som att Piratpartiets många bloggare håller en långt högre intellektuell profil än de som tävlar om L- och upplysningsordens idévärldar (då tänker jag bland annat på Opassande, Kurvigheter och Anna Troberg). För att citera Tes Antites Protes:

Och det är klart att de [vetenskap och religion] kan förenas – Benedict Spinoza gjorde det redan på 1600-talet, långt före evolutionsteorin fanns, Friedrich Nietszche gjorde även han sin variant av problemet, och mer samtida tänkare som biologerna Humberto Maturana och Francisco Varela har gjort ett stort arbete med att visa hur dessa kunskapsregimer hänger samman. Dock har den svenska debatten hitintills främst utgjorts av skitarga humanateister ena sidan och räddhågset försiktiga skeptiker som försökt nyansera den hårdföra ateistiska argumentationen å andra sidan. Men nu äntligen bygger vi!

Det gemensamma problemet för båda L-typerna är den realiserade Platonismen inbyggd i både tanken om Royal Science (epistemologi) och i tanken om frihet genom rättigheter. Istället för denna tredje värld av föruftsmässig kunskap, en idé som övergetts för länge sedan men som återaktualiseras i politiska programförklaringar när man vill kunna falla tillbaka på en ”opolitiskt” raster för att finna sanna påståenden, vägrar man att inse att vetenskaperna får sin kraft genom dess praktiska görande med världen (det skulle ju vara politik).

Att dessa skyggar inför att inta en tydlig linje mot utrullandet av kontrollsamhället kan nog förklaras med denna statskramande modell om sanning och styrning, samt den ekonomiska viljan till kastrering av nätet. (vi vet alla vad det blir om man lägger ihop dessa två). Intensifier har gillar inte -ismer…

Detta blev rörigt och kondenserat… kunde inte hjälpas.

Läs mer: Isobels text och verkstad

3 reaktioner till “L-ordet, igen”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.