#26C3 – del 3 – Hur konspirationer finner andrum.

Förra året sammanfattade jag en rad föredrag på 25C3, alltså förra årets Chaos Communication Congress i Berlin. I år blir det en annorlunda reflektion som inte går in särskilt mycket på själva innehållet i kongressen (om nu en sådan distinktion egentligen är möjlig att göra lämnar vi åt sidan så länge).

CCC är nämligen en händelse som breder ut sig långt längre än Alexanderplatz i sin ockupation av stadsrummet, och alldeles säkert är att de mest intressanta mötena sker utanför kongresshallens hörsalar. Det är visserligen en mycket trevlig resurs att kunna se på videoklippen av samtliga föredrag i efterhand, men de är inte CCC som existens.

Låt oss istället följa aktörerna, tappa in på flödena som resonerar i rummet, och välja ut några platser som är mer eller mindre betydelsefulla för produktionen av konspirationer. (givetvis ett urval, kommentera och fyll på!).

C-base
Denna rymdbas är i princip en officiell förlängning av kongresshallen med det geniala konceptet att kombinera dansgolv/klubb med ett hackerspace. Kvällen inleds alltid med den femton minuter långa promenaden från Alexanderplatz, där samtal och reflektioner kan tas ut i Berlinnattens kyliga luft och fördjupas.

Väl framme på C-base datar man och dricker öl. ”Att data” tillsammans är den ultimata nätsamvaron där man helt plötsligt sitter bredvid människor som man kanske bara träffar nån gång om året i köttet eller människor som man umgås ofta med. Samtidigt är man nätvarande och återkopplar till det internet som inte är där i köttet.

C-base är alltid så fullt att man sitter på varandra, gärna på golvet, och i den tjocka dimman skapad av rökmaskiner och tobaksrök inträder känslan av rymdbas och eufori.

Restauranger och barer
Kongresshallens bamba duger bara till näring och Club Mate, och således söker man sig genast ut i Berlins fantastiska restaurang- och pubutbud. Dessutom blandas kongressdeltagarna upp med andra människor som är i stan av andra anledningar samt med lokalbefolkningen.

Ofta är det här som projekt och idéer föds, ofta under berusat och lulzigt tillstånd. Att kanske bara en bråkdel av dem kommer att realiseras är mindre viktigt, eller så är det kanske nödvändigt för att fri association ska kunna råda.

Nätvarons alldaglighet byts ut mot närvarons jubel, och barernas bristlogik intensifierar stämningen. Man är kvar tills de stänger och lämnar motvilligt men med ett fyllt anteckningsblock och huvudet sprängfyllt av idéer. Det är även här som sömnbristen skapas, något man skjuter på framtiden.

På tunnelbanan
Det trevligaste samtalet på tunnelbanan kvitteras av att man pratar så intensivt att man missar att gå av på rätt hållplats. Berlins sympatiska U-bahn, utan spärrvakter och massiv hetspendeltrafik, är helt optimal. Till detta skall tilläggas att det är en klar bonus att man sitter vänd mitt emot varandra längs hela vagnen. Som tunnelbanekonservativ anser jag att det är fånigt med två-sitsar som pekar framåt eller bakåt. Sådana säten ska man bara ha på längre sträckor när man vill vara ensam i sitt resande.

Jämför man med exempelvis Göteborgs spårvagnar skapar de ungefär stämningen ”håll käften och transportera dig till jobbet”. I Stockholm tappar jag redan inspirationen till att njuta av resan i spärrarna. Men det är kanske bara jag…

Nyårsfesterna
Eftersom CCC sammanfaller med nyår innebär det ett ypperligt tillfälle att njuta av lägenhetsfester. Att data på nyårsfesten är obligatoriskt, men även att förfina och kanske nyårslova att man ska genomföra alla de konspirationer man har planerat under kongressen.

Nyårsfester är dock inte platsen för serious business, så oftast är det någon gång efter tolvslaget som de riktigt bra projekten får sin guldkant.

Satellitevents
Olika spontana sidohändelser på kongressområdet trycks inte i det officiella programmet utan dyker upp i kongressens wiki. Det kan vara möten och mindre seminarier som ofta har som syfte att människor ska andas tillsammans i samma rum och gemensamt planera projekt.

Jag besökte två satellitevents som hade karaktären av möten. Dels ett som handlade om skandinaviska hackerspaces och hur dessa kunde samarbeta i framtiden. Jag uppskattar att 30-40 personer deltog, och diskussionerna handlade om allt från räden mot Forskningsavdelningen till hur man kan söka projektmedel och bidrag. Men kanske viktigast var att folk kunde träffas, och då gör man det i Berlin eftersom alla ändå är där.

Det andra seminariet skrev jag och hossi conner om tidigare, alltså samlingen av de europeiska nätklustrena i syfte att hitta gemensamma samarbetspunkter. Alla var där, typ. Och trots att man ibland har daglig kontakt med många av dem är det alltid trevligt att ta vissa saker i köttet.

Att konspirera betyder ju att andas tillsammans, och ju tätare detta sker desto bättre. Kongresshallen kräver nästan viskningar för att kunna producera konspirationer, om de ens kan höras ovan sorlet. Därför krävs alla dessa andra platser precis lika mycket, från satelliteventsens små seminariesalar till tunnelbanetågens fuktiga luft. Den postdigitala nätpolitiken innehåller meningsskapande urval, trånga rum, luftfuktighet och associationskedjor som på något sätt skiljer sig från IRC, som ändå ligger nära på ett sätt. Exakt vilka dessa är måste jag fundera lite mer på, men säkert är att de med nödvändighet hänger samman.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.