1923

I senaste avsnittet av Kapital Identität Macht dras det upp planer för en icke-linjär historievandring i Göteborg. Planerna är fortfarande lösa och under förhandling. Förra året, närmare bestämt förra hösten, ägde turen rum i metallurgens fotspår i Jönköping. Till sprakande höstlöv reste vi från geologiska sänkor till sextonhundratalets militärindustriella komplex, för att till sist landa i Torsviks industriområde där den integrerade internetlogistiken sammanfaller med motorvägen.

För att bygga vidare utgör 1923 en historisk platå i Göteborg. Den stora händelsen är då jubileumsutställningen. Bland annat skapades vid denna tid Götaplatsen, konstmuséet och konsthallen. Dessutom byggdes ett stort antal byggnader kring Näckrosdammen bakom Götaplatsen (som jag för övrigt har utsikt över från mitt kontor på Humanisten) som dyrkade kroppen och idrotten. Dess är dock rivna idag. Och sen ska vi ju inte glömma embryot till ”eventstaden” Göteborg: Liseberg.

1923 var Liseberg inte en skriande underhållningsspya som idag. Under sommarmånaderna hör jag ofta avgrundsvrålen från attraktionerna från min lägenhet. Trots att jag har bott i Göteborg i tio år snart har jag inte besökt Liseberg sen jag flyttade hit. Men jag hade definitivt gjort det 1923 då Einstein tog emot Nobelpriset i fysik just där (bilden ovan är från hans föreläsning).

Om man zoomar in på bilden kan man kanske föreställa sig den bisarra situationen. Några sover, inte särskilt många fattar vad Einstein pratar om. 1919 har de första Eddingtonexperimenten ägt rum, och världens fysiker står beredda att acceptera den generella relativitetsteorin, som Einstein talar om istället för den fotoelektriska effekten, som han egentligen fick Nobelpriset för.

1923 innehåller även die Wunderwelt der Technik. Mellan 1922 och 1924 byggdes Grimeton, som via VLF-sändningar kopplade ihop västkusten i Varberg med östkusten i USA.

Ej heller att förglömma, är den ständiga relationen mellan warfare och welfare. Vad sägs om Bofors Howitzer, som ställdes ut med stolthet:

Vid Näckrosdammen precis bakom Götaplatsen låg Idrottens Tempel. Endast själva dammen finns kvar idag:

Albert Svensson beskriver arkitekturen som:

Och till jubileumsutställningen i Göteborg 1923 hade man, med konsthallen och konstmuseet, påbörjat den svenska klassicismens hittills mest monumentala platsbildning, Götaplatsen. Denna plats skulle nu, på 1930talet, kompletteras med konserthus och teater. Efter många och invecklade turer stod den senare färdig 1934 och den har allt som man kan begära av ett klassicistiskt mästerverk oavsett byggår.

Känns som att steget till komparativa fasciststudier inte ligger långt borta.

Ett svar på “1923”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.